tisdag, maj 30, 2006

Omorganisation

Var på Frälsningsarméns HögKvarter idag. Hälsade på Christina och Hasse Kjellgren och gratulerade de till deras flytt. De var både ledsna och tyckte det var spännande att lämna jobbet som landsledare för FA i Sverige och flytta till England som Europaledare för FA. Ledsna för att de tycker det hade vart intressant att få följa upp det arbete de börjat i Sverige, spännande för att att leda Europa är en så stor och utmanande grej. De hade också läst diskussionen om deras avgång på Blod och eld med intresse och uppmuntran. Kul.
Själv tycker jag det är trist. Trist överlag hur FA fungerar. Hur tänker en världsvid organisation som vår att det ska fungera när man inte låter ledare få rota sig i sina uppgifter? Det gäller såklart på alla nivåer.

Det är ju ett ganska konstigt system överhuvudtaget att beordra pastorer/officerare att flytta sig från en församlinge/uppgift till en annan.
I min värld så hade alla officerare fått söka jobb själva. Kårerna hade fått sätta ut annonser om jobben och officerarna fått söka tjänsterna. Fatta så bra! Visst hade det kanske blivit en del utan jobb, men vad gör det? Det blir väl inte bättre bara för att FA tar de under sina vingar och erbjuder de en plats på en kår som inte vill ha dem? Det är ju dömt att misslyckas!!

När får vi det öppna systemet? När ska FA sluta dalta med sina officerare. För det tycker jag faktiskt det är många gånger.

Har suttit på en divisionsungdomssekreterarkonferens (hjälp vilket ord!!) idag. Där pratade vi lite om framtiden. När vi gör det slutar det alltid med att jag är upprörd och irriterad över att så lite görs och att våra ord alltid bara slutar som en rad i ett protokoll och vi själva dränkandes vår frustration med att skriva ytterligare ett mail på våra administrationstyngda kontor.
Tänk vad vi sänker oss själva med administration?
Varför kan vi inte bara skrota så mycket som möjligt av det?
Lägga upp all info på internet, för nedladdning.
Stänga ner alla styrelser och skendemokrati (Riksting och Förbundsmöte drivs ju mest ändå bara av tjänstemän) och lägga vår kraft på att nå nya folk, tänka nya banor, lägga pengar på nya försök/projekt!
VÅGA!

När vågade vi senast? Alltså sådär så att det fick kosta!

Var på kick off för en färdplan, som scouterna i Sverige (inkl FA) arbetat fram, för några veckor sedan. Det var så inspirerande att se hur scouter, mest sekulariserade, kämpade för sina liv för att nå en förändring, en vändning, för scouting i Sverige. För att medlemskurvan ska peka uppåt igen. Hur man lägger ner miljoner på att få fram allas idéer, de bästa idéerna, nå så många som möjligt, så brett som möjligt, bara för scoutings skull.
Tänk om FA hade gjort det. För tio år sedan. Eller tjugo. Spännande.

Lägg ner allt och låt det få växa upp ett behov nerifrån, istället för att vi ska låtsas att det finns ett behov uppifrån.

aaaahhh... skönt att skriva av sig lite..

Inga kommentarer: