fredag, juni 16, 2006

Vad fotboll kan göra...

Ända sedan i onsdagskväll, när jag lämnade er senast har jag tvättat, flyttat, packat, skrubbat, moppat, dammat och slitit ihjäl mig. Idag har jag träningsvärk. AV ATT STÄDA! Är det ett tecken på att muskler då flexas som aldrig annars flexas, eller ett tecken av att jag verkligen behöver träna oftare? Eller kanske städa oftare...

Flyttgubbarna kom. Det måste vara rikets värsta jobb. Hur många finns det som gillar att flytta? Det är ju värre än att städa. Tänk att komma till en lägenhet, se ett piano, tio hyllor, en antik staty och ett kassaskåp (nej, detta är inte en beskrivning av mitt hem). Det är ju värsta mardrömmen! Som upprepas dag för dag! Värre än sopgubbar! Det måste vara sjukt bra betalt...

Mitt i allt städ fann jag på nåt sätt ändå en ro. T.o.m. en slags tillfredsställelse. Av att jag var duktig? Av att det var avkopplande? Jag vet inte... Men det var väldigt lustigt.
Natten mot onsdag städade jag till 03.30. Gick upp 07 och fortsatte, körde hela dagen med avbrott för fotbollsmatchen och åkte sedan tillbaka och städade klart till 03.00. Gissa om jag är trött idag.

Och så fotbollsmatchen. Fatta vilket antiklimaxgäng jag var i. Såg hemma hos Farmor och Farfar där min far också bor tillfälligt. Min farfar var för trött att se, min farmor för nervsvag och min far helt ointresserad. Mitt i allt detta sitter jag och försöker koncentrerat kommunicera positiv energi till de svenska spelarna. Försöker tipsa de om möjliga spelvägar. Lägger (lite tystare, så det inte hör) gliringar till spelare som missar pass eller ZZzzzlatan som verkar helt loj. Räddningen var min vän Andreas som ringde i halvlek och diskuterade taktik. Var helt säker på att Zlatan skulle bytas mot Allbäck. Och vilken ändring det blev!
Allbäck har vad som krävs! Han exploderar inte som Zlatan (som kan vara loj 89 minuter och sedan panga) utan levererar mer jämt. Han är kung i landslaget. Iaf som inhoppare. Hoppas han spelar mot England.

Hursomhelst. Fredrik Ljungberg är dagens kung. Och jag påmig mig själv om att vara sådär fullkomligt euforisk sittandes i bilen påväg tillbaka till en lägenhet med ett smutsig spis, golv och diskbänk. Och då var klockan 23.30... Men inget kunde knäcka glädjen. Ingen sketen spis, ingen klocka, ingen trötthet, ingen avsaknad av flickvän - ingenting.
Tänk vad fotboll kan göra!

Inga kommentarer: