tisdag, juli 04, 2006

Uddlös feminism

Två seminarier idag. Det första om Gud i politiken, kyrkan, samhället. Frälsis ledare, Hasse Kjellgren, var med i samtalet tillsammans med en del andra samfundsledare. Det fanns en del riksdagsledamoter och andra poliker (som tex borgarrådet kristina axen olin) och en del fd partipolitiker (som tex Bengt Westerberg).
Bengt Westerberg var för övrigt den som gjorde att samtalet eldade till. Han fick den nästan 100-talet stora åskådarskaran att antingen nicka i samtycke eller ropa i motsättning. Vad man kom fram till? Ja, det var kanske inte lika viktigt som att överhuvudtaget dryfta frågorna. Om Gud, om Gud och politiken, om hur frågor som berör kristna får plats i politiken och om hur eller om deras plats ska finnas.

Än viktigare att dryfta just själva frågan var det på eftermiddagens seminarie om Gud och feminism. Det var en mer kyrkointern diskussion om varför, om eller hur feminsitiska frågor ska lyftas inom frikyrkan, eller i samhället utifrån ett kristet perspektiv. Här var det trevande. Trevande från moderatorerna - ypperlige och oerhört rutinerade Siewert Öholm (bara han är ett trumfkort i sig) samt chefredaktör Daniel Grahn - och trevande från diskussionsdeltagarna. Ingen stack ut hakan, alla var ganska slätstruket, rörande överrens och en del fattade knappt varför frågan om kvinnor, med fokus på just kvinnors situation i vårt samhälle, behövde lyftas.
Förvånansvärt uddlöst. Och tråkigt. Men kanske förståeligt. Till seminariet var det svårt att få tag på folk som ville ställa upp inom kyrkan. Man visste inte vad man tyckte, eller kanske vad man "fick" tycka. Det ligger säkert mycket rädsla och obehag bakom ämnet, eller kanske bara bakom namnet "feminism"? Hursomhelst så var det ett viktigt ämne att lyfta. Och detta är en början. Bäst var Susanna Popova och Carla Widén.

Angående att detta bara är en början så känns det verkligen så över hela den här grejen. Det är en enormt bra grej, men detta är bara början. Vi testar olika saker, vi testar vad som fungerar och vi lär oss. Den känslan verkar alla bära på. Seminarierna som önskar att de hade mer och fler, Kristna rättvisenätverket Speak som önskar de kunde hålla öppet cafét mer, Shalombåten som måste ha en bättre kajplats. Nästa år kommer vi vara starkare. Och bättre. Och fler. Och mer.

Men för att vara andra dagen så går det suveränt bra!

Inga kommentarer: