onsdag, december 20, 2006

Jag konsumeras av mitt pinsamhetsspöke

Alltid när jag är på gotland ser jag till och jobba några timmar på bion. Film är en stor passion för mig och när jag under gymnasiet började arbeta som maskinist på Visbys biograf var det en dröm som gick i uppfyllelse. Det är fortfarande en dröm att arbeta där. Arbetet består huvudsakligen av att dra igång film och sedan kontrollera att inget oförutsett händer. Men eftersom jag arbetar alltför sällan, och oftast under mindre kontrollerade former så händer det alltid något dumt. Så även idag. En rad missar slutar givetvis med att jag råkar lämnar reklamprojektorn felspolad. Jag kommer på det först en kvart senare, på väg hem. Då har min maskinistkollega redan tagit över maskinerna och startat filmen och antagligen svurit och förbannat mig högt inne i maskinrummet när han ser att reklamfilmen börjar spelas upp baklänges. Jag börjar svettas vid blotta tanken på missödet.
Det går inte att tränga undan tankarna så jag försöker skicka ett SMS och förklara vad som hände, hur filmen hamnade felspolad och en ursäkt. Väntar på svar. Tyst. Jag känner hur jag drunknar i pinsamhet. Tyst. Inget svar.

Att inte svara på en ursäkt är värre än en utskällning. Eller det är en utskällning. En passiv utskällning. Tystnad signalerar okontrollerad ilska som man är rädd ska läka ut i ett svar. Man är så uppfylld av ilska att man inte kan styra sina SMS-tummar. Så man skriver inget. Och, vips, har man istället gett en passiv utskällning.

Eller så är det bara min pinsamhetsfantasi som triggas och konsumerar mig...

Inga kommentarer: