måndag, december 18, 2006

Julen färdigplanerad

Nu är det klart. Julen firas med familjen. Efter olika funderingar hit och dit om Jonna och jag ska fira tillsammans har vi nu bestämt oss för att dela på oss. Så: Två systrar, två föräldrar, en mormor och jag firar tillsammans den 24e. Och så församlingen. Församlingen har alltid varit en lika självklar del av julafton som julklappar, julgröt eller kalle anka. Ja, faktum är att det är våra fyra enda traditioner på julafton. Allt annat har aldrig varit särskilt lika. För församlingen har alltid varit en naturlig del av julafton. På gott och ont.

När jag var mindre spenderade vi alltid två timmar i bilen på julafton. Fram och tillbaka till Hemse från Visby. I Hemse hade Frälsningsarmén en utpost mina föräldrar var ansvariga för. Så på självaste doppardagen åkte vi varje år dit och sjöng några sånger, predikade något och fikade en bulle och saft. Tanterna var fina och gulliga och jag fick ofta någon tråkig julklapp (grytlapp eller stickad äggkopp).
Efter några år behövde vi inte längre åka till Hemse. Då arrangerades istället en fest på kåren i Visby. Dit bjöds ensamma och storfamiljer att fira tillsammans under några timmar mitt på julaftons dag. Programmet var alltid detsamma. Julgudstjänst på förmiddagen med julevangelie, några psalmer osv. Sedan julbord. Fina restauranger har alltid skänkt det man har kvar av sina julbord och levererat det. Därefter julfest. Dans kring granen och lekar. Lekar var alltid min uppgift. Skapa något som alla var med på, något som man även passivt kunde känna sig delaktig i. Så har det varit. År efter år. Alkoholister, egenföretagare, fembarnsfamiljer, ensamma och officersbarn (ja, det var vi då) under samma tak, runt samma julbord, dansande kring samma gran.

På så sätt har församlingen alltid varit vår familj. En del av vår familj. För dig som kristen låter det säkert fantastiskt. Idylliskt, kanske. Själv kan jag tycka det har varit lite jobbigt. Inte så att jag har tänkt på det och suckat över att det varit jobbigt, men ibland hade det bara varit skönt att vara vanlig. Att få ha släkten samlad över julafton och julhelgen. Bråka över julbordsupplägget, ha juleljuständartraditioner, känna att det här tiden på året då familjen, bara familjen, var tillsammans. Att få vara lite som alla andra. Om ändå bara under julen.

Men samtidigt, särskilt såhär i efterhand: Att ha som enda tradition att fira med församlingen, min utbyggda familj, är en tradition jag aktar, respekterar och rekommenderar. Om inte annat för att det för fokus bort från mig, från det instängda, och för fokus på det gemensamma - Jesus, gemenskap och glädje.

1 kommentar:

Anonym sa...

Just thought I'd say Hey!!!! We you the one who was asking me where I was working on the internet? Take it easy, I'm enjoying this California weather!!!! I just moved here from the east sooooo :)

I made an extra $2000 a Month Using this site!!