onsdag, maj 31, 2006

Divisionsmobilisering

Efter en dags planering av Divisionsmobiliseringen, mitt distrikts konferens som kommer vara i slutet på september, så vet jag att det kommer bli riktigt riktigt bra. En blandning av gammalt och nytt på ett förhoppningsvis väldigt attraktivt sätt.
Kom!

Se www.fralsningsarmen.se/vastradiv för mer info, där kan man klicka på en länk med divisionsmobilisering.

Min flickvän har idag fått besked att det betyg hon pluggat upp för tre år sedan inte längre gäller. Det innebär att det blir svårare för henne att komma in på den psykologutbildning hon söker.
Så sjukt.
Man måste ha toppbetyg för att komma in. I alla ämnen. Gympa, träslöjd, musik, konsthistoria. ALLT! För att bli psykolog! Förr hade de iaf intervjuer som man också kunde komma in på, men nu är det borttaget och betygssökning är det enda som finns kvar. Anledningen? Jo, man tror inte på intervjuer längre. Psykologer som inte tror på intervjuer??? När förlorade man tilltron till sin proffesion?

Jag har idag fått tv-spelstumme efter att ha spelat hela gårkvällen. Har fastnat lite i ett spel. Gör det ibland. Och då måste jag spela skiten ur spelet för att jag ska förlora intresset. Om jag bara spelar då och då bygger jag upp värsta suget, men om jag spelar en massa en gång, så jag tillslut kräks på det, då tänker jag aldrig mer på det. Så det är det jag sysslar med nu. Fin självkontroll.

peace out.

tisdag, maj 30, 2006

Dagens tips

www.tjuvlyssnat.se

så sjukt kul sida med folk som skickar in vad de tjuvlyssnat från andra människor runt om i hela landet.
Idag var det en sån kul historia så jag måste bara dela med mig:

Systembolaget, Stockholm

Äldre välklädd turist: May I pay with credit card, please?
Expediten: Yes, but I must see your leg!
Mannen: Excuse me??
Expediten: Put your leg here! (pekar på disken)

Haha! Fatta reaktionen, när han långsamt och fundersamt tittande på expediten försöker vika upp sitt ben på disken!
Haha!

Omorganisation

Var på Frälsningsarméns HögKvarter idag. Hälsade på Christina och Hasse Kjellgren och gratulerade de till deras flytt. De var både ledsna och tyckte det var spännande att lämna jobbet som landsledare för FA i Sverige och flytta till England som Europaledare för FA. Ledsna för att de tycker det hade vart intressant att få följa upp det arbete de börjat i Sverige, spännande för att att leda Europa är en så stor och utmanande grej. De hade också läst diskussionen om deras avgång på Blod och eld med intresse och uppmuntran. Kul.
Själv tycker jag det är trist. Trist överlag hur FA fungerar. Hur tänker en världsvid organisation som vår att det ska fungera när man inte låter ledare få rota sig i sina uppgifter? Det gäller såklart på alla nivåer.

Det är ju ett ganska konstigt system överhuvudtaget att beordra pastorer/officerare att flytta sig från en församlinge/uppgift till en annan.
I min värld så hade alla officerare fått söka jobb själva. Kårerna hade fått sätta ut annonser om jobben och officerarna fått söka tjänsterna. Fatta så bra! Visst hade det kanske blivit en del utan jobb, men vad gör det? Det blir väl inte bättre bara för att FA tar de under sina vingar och erbjuder de en plats på en kår som inte vill ha dem? Det är ju dömt att misslyckas!!

När får vi det öppna systemet? När ska FA sluta dalta med sina officerare. För det tycker jag faktiskt det är många gånger.

Har suttit på en divisionsungdomssekreterarkonferens (hjälp vilket ord!!) idag. Där pratade vi lite om framtiden. När vi gör det slutar det alltid med att jag är upprörd och irriterad över att så lite görs och att våra ord alltid bara slutar som en rad i ett protokoll och vi själva dränkandes vår frustration med att skriva ytterligare ett mail på våra administrationstyngda kontor.
Tänk vad vi sänker oss själva med administration?
Varför kan vi inte bara skrota så mycket som möjligt av det?
Lägga upp all info på internet, för nedladdning.
Stänga ner alla styrelser och skendemokrati (Riksting och Förbundsmöte drivs ju mest ändå bara av tjänstemän) och lägga vår kraft på att nå nya folk, tänka nya banor, lägga pengar på nya försök/projekt!
VÅGA!

När vågade vi senast? Alltså sådär så att det fick kosta!

Var på kick off för en färdplan, som scouterna i Sverige (inkl FA) arbetat fram, för några veckor sedan. Det var så inspirerande att se hur scouter, mest sekulariserade, kämpade för sina liv för att nå en förändring, en vändning, för scouting i Sverige. För att medlemskurvan ska peka uppåt igen. Hur man lägger ner miljoner på att få fram allas idéer, de bästa idéerna, nå så många som möjligt, så brett som möjligt, bara för scoutings skull.
Tänk om FA hade gjort det. För tio år sedan. Eller tjugo. Spännande.

Lägg ner allt och låt det få växa upp ett behov nerifrån, istället för att vi ska låtsas att det finns ett behov uppifrån.

aaaahhh... skönt att skriva av sig lite..

måndag, maj 29, 2006

I love weddings

Jag älskar bröllop. Inte bara för att det är härligt att se människor man tycker om lyckliga, utan för allt som är runtomkring. Att klä upp sig, att se andra uppklädda, att läsa i de små festhäftena, att äta god mat, att träffa folk. Ja, det är helt enkelt ljuvligt! Jag är så glad att vi ska på många bröllop i sommar! Till folk som vi verkligen tycker om!

I torsdags fick jag för mig att jag kanske borde köpa en vit skjorta att ha på mig till bröllopet. Det visade sig vara mycket lättare sagt än gjort. Tydligen har jag en grymt smal hals. en 37a. Det är ungefär som att vara kille och ha 37 i skostorlek! Det är med andra ord väldigt svårt att hitta en skjorta som passar. Till en början gick vi till lite billigare affärer som Åhlens, men ju snarare vi förstod att inget passade gick vi vidare till dyrare Zara Man, och Debenhams. När man inte ens på Debenhams kunde ge mig en sketen passande vit skjorta och de lite förläget hänvisade till Ströms, "fast de är lite dyra" så var vi tvungna att gå på det. Men när Debenhams säger att något är dyrt. Då är det verkligen DYRT!
Men Ströms har verkligen fina skjortor. Och dyra. Denna ska jag ha resten av mitt liv (i alla fall om det ska löna sig...)

Hemskt ledsen

Förstår att det är många som legat sömnlösa, kanske gråtit en skvätt, nu när jag inte uppdaterat här på flera dagar. Men man kan faktiskt inte vara så fäst vid datorn.
Har, för första gången på länge, haft en datorsvacka. Då jag inte tyckt det vart kul att sitta vid datorn, jobba med datorn, eller jobba överhuvudtaget. Som tur var har det vart långhelg. En skön skön långhelg, med mycket som hänt. Inte minst ett härligt bröllop! (nej, inte mitt eget, som någon syrligt frågade).

Hörs sen.

måndag, maj 22, 2006

Jubileum

Arbetar ju med www.blodocheld.se lite vid sidan av mitt arbete (eller delvis i också, men det är inte officiellt) och idag nådde vi 1000 medlemmar! Det är faktiskt en riktigt bra siffra! Och bättre blir det ju mer man tänker på det! 1000 medlemmar! Vi som inte ens har gjort någon marknadsföring! Jo, internt, men inte mer! Det är ju helt grymt.

Men fortfarande är det myyycket som behövs göras på sidan för att jag ens skulle vilja börja lansera den på bredare front. Främst såna grundläggande saker som chatt, sök- och vännerfunktioner. Men det kommer till sommaren.

Fick förresten idag prov på den penna vi ska trycka upp med Blod och eld-logga. Blir nog bra.

Vad säger man till nån som bara vill dö?

Han har gått på droger, alla olika varianter, i 30 år. Nu har han cancer, hans fru bor på en annan kontinent och han har ingenstans att bo. Ingenstans. Och han är hög på amfetamin när jag pratar med honom. Det var en speciell lördagseftermiddag.
Vi känner varandra sen gammalt, och trots att han bränt nästan varenda bro gentemot mina andra vänner och bekanta så har vi upplevt en hel del kul grejer tillsammans. Nu sitter han där, hög som ett hus (?), och är helt uppgiven över att hans liv är slut. Är det så? Ingen aning. Men han beter sig så. Och planerar en överdos för att göra slut på lidandet.
Vad säger man?
Well, nåt bra sa vi, jag och jonna, iaf. För det slutade gott och han höll sig borta från drogerna under kvällen och jag träffade honom nykter dagen efter. Då hade han gått runt i stan hela natten utan någonstans att sova.
Så sjukt svårt det där.

***
Schlagerfinal och hockey semi samma kväll. hockey-semin blev det starkare minnet. Carola gjorde visserligen en sjukt bra sånginsats, men tävlingen kändes mest ganska blek. Sådär som den egentligen alltid är, men som man - antagligen med medias hjälp - lyckas glamma och hypa upp till varje år.
***
Eftersom jag var på gotland i helgen så var jag givetvis och såg Landslagets träning på gutavallen. På Gutavallen! Helt sjukt. Samma plan jag själv, mest turligt, lyckats avgöra en förmatch på vid 13 års ålder går nu Zlatan, Henke och Isaksson på. Och 4000 pers tittar på när de kör "kvadraten" och intervallöpningar.
Såg bra ut för övrigt. Allbäck och de andra avbytartopparna kämpar för sitt liv, såklart, för att bevisa för Lagerbäck att just de är dugliga inhoppare i slutminuterna av nån match i VM.
VM är helt sjukt stort. Men det är nästan större att landslaget spelar på gutavallen. lilla, ojämna, supergotländska gutavallen.
Och det är inte ens sommar.

lördag, maj 20, 2006

Karaktärssaknad

Med ett ryck sätter jag mig upp och letar fram mobilen. Klockan är 09.14. Varför händer det alltid mig? Att jag alltid blir sen? Om en och en halv timme går min båt. I nynäshamn. Jag hinner inte med någon pendel dit, inte någon båtbuss. Flygen är fullbokade hela dagen, och jag måste till Gotland för att träffa min flickvän. Dessutom är det ju final ikväll! Och den MÅSTE ses med Jonna (hon är den bästa/råaste fotknölssågaren som finns när det gäller schalgerbidrag).
Så det blir att kasta sig in i en bil som inte ens är min, försöka komma på hur jag ska hinna hitta en parkering utan att betala (har inga mynt).

Kommer iaf fram, kör som en dåre runt i Nynäs för att hitta en öppen tobaksaffär efter att ha tagit ut 100 spänn, som kan växla till 10 tior.

Men jag hann med. Och nu sitter jag här.

Spenderade för övrigt hela båtfärden med att se en ruskigt tråkig film: Åter till Cold mountain. Vilket sömnpiller. Men mycket bra skådisar.

Att åka båt tillbaka till den ön som man växt upp på är ganska speciellt. På ön finns det bara en stor gymnasieskola. Vilket innebär att alla som är två år äldre eller två år yngre än en själv känner varandra. Och man träffar A-L-L-T-I-D någon. Det är ju kul oftast. Värre är det om man inte känner personen så väl. Det pinsamma blir när man träffar personen precis när man ska gå på båten, ingen av oss har någon plats och det är tre timmars båtfärd framför oss. Frågan är då, ska man undvika personen, ta tjuren i hornen, sätta sig ner tillsammans med den, och försöka komma på samtalsämnen under en tre timmar lång resa, eller låtsas att man sitter på de dyrare platserna.

Jag har vart med om alla varianter. Idag så höll jag blicken fast mot golvet och lyckades inte ens se någon jag kände. Förräns jag gick av båten - och då är det ju lugnt!

Jag och min dåliga karaktär.

fredag, maj 19, 2006

Äckeldisk

By the way. Det värsta som finns är att komma hem till ett berg av disk från gårdagen. Är det baksidan av att ha vänner?

Inspirerande!

Har just kommit hem från Södertälje. Inspirerande! Kårledaren började med att sätta sig ner med tonåringarna och gå igenom en åtgärdslista som man satt upp i början på läsåret. Här fanns massa olika förslag från tonåringarna på hur deras kår skulle bli bättre så de vågade ta med sig sina kompisar på mötena. Allt från att hyra in Carola, till dramapredikningar, till längd på mötena, till uniformsbärandet.
Punkt för punkt gick man igenom, utvärderade hur det gått, satte plus och minus, diskuterade varför kompisarna inte ville komma, osv.
Så otroligt intressant! Och så bra tankar! Tonåringarna sitter också med i kårnämnden på kåren! Och de gillar det! Och de får betyda nåt!
Detta borde alla kårledare införa! Om du nu har tonåringar som är intresserade.
Ja, det var uppmuntrande. Och roligt och höra de kreativa idéerna. En av de roligare var "Extreme Worship Makeover" där målet var att förnya lovsången på Gudstjänsten. Eller diskussionen om hur deras kompisar tyckte de var helt sjuka i huvet när de hade uniform på sig. Och hur kårledaren sög åt sig allt som sades! Toppen.

Gudsnack gick bra. Och som svar på frågan som postats nedan om hur man är Jesusrebell i ett land som detta är svaret: Utsätt dig för otrygga situationer där du blir beroende av Gud. Det är då du helhjärtat vänder dig till Gud, och det är då Gud börjar göra stora grejer. Om vi inte utsätter oss för otrygga situationer så är risken stor att vi somnar i vår sekularisering och aldrig söker oss närmare Gud. Vaggas djupare och djupare in i materialism och karriärsbetonad självuppfyllelse. Grejen är, tror jag, att ständigt göra sig beroende av Gud. Då blir Bibelns under inte bara ett gäng sagor, utan "tecken som följer de som tror".

Vilka as vi är

Att Gud finns blir som allra tydligast när man ska förbereda sig för att prata om Honom. Ikväll ska jag till Södertälje till deras tonårsgrupp och prata om Gud, livet med Gud och sånt.
Min flickvän säger ibland att vi är de värsta av hycklare. Som pratar om Gud som om det vore det bästa och härligaste, men som lever helt annorlunda. Hon har rätt.
Jag VET att Gud finns. Att han är en verklighet och att det finns en andlig makt. Jag har upplevt det fysiskt och psykiskt. Jag har sett under och jag har sett andar manifestera sig. Jag vet också att den Gud jag tror på är den starkaste Guden. Jag har sett andar vika sig för Honom, genom mig. Men ändå. Hur kan jag ha så sjukt svårt att ta tid till Honom?

Minns Tomas som berättade om hur han suttit på puben och haft nåt samtal med en kille. När det kom upp att Tomas trodde på Gud så sa killen att han valt att inte leva med Gud. Inte för att han inte visste att Gud fanns. Tvärtom hade en ängel besökt honom och tydligt förklarat för honom att det fanns en mening med hans liv och att Gud ville använda just honom, men han tackade nej, som han själv uttryckte det.

Tänk vilka as vi är, ändå, vi människor. Som skapades av Gud men vägrar umgås med Honom, trots att det är allt Han längtar efter.

Eller det är väl här djävulen kommer in i bilden. För mig, den här dagen, eller den här stunden - nu när jag ska sätta mig ner och förbereda mig - så lyckas han särskilt bra med att komma åt min största svaghet, förstora den, och få mig att ge mig helt hän i det och strunta i Gud. För mig, det här året, har djävulen vaggat mig in i sekularisering, självglorifiering, där jag blir beroende av mig själv. Gör mig beroende av samhället. Ser att jag är dålig om jag inte är vanlig. Hjälper mig komma ihåg att om jag är vanlig så är jag sekulariserad.

Hur tusan är man Jesusrebell i ett land som detta?
Well.. Det är det jag ska prata om ikväll.
Och sålänge jag vill och försöker hålla min Gudsrelation levande, och kämpar för det, så tänker jag inte kalla mig hycklare.

torsdag, maj 18, 2006

Schlager

Schlager är över. Och så är min kväll. Carola gick vidare med en drös otippade bidrag. Och det är mitt i allt det här som mina drömmar om att bli programledare helt plötsligt inte känns så långt ifrån. För så dåliga som dessa konfrenciärer var så kan det inte vara speciellt svårt att få en plats där i rampljuset? Å andra sidan, vem blir inte nervös när 100 miljoner tittare ser på...

Finland. Hjälp. Men samtidigt - så pretto jag är! Reflextänker att man inte kan tycka de är bra bara för att de klär sig som djävulen själv, och att Carola är Jesus personifierad. Hjälp mig.

Carola var för övrigt inte särskilt bra. Och inte hennes låt heller. Men hon är ju ändå carola.

Det värsta med gäster är städ

Snart kommer dem. Dem som jag måste städa för. Det är det värsta, fast kanske bästa, med gäster. Att man måste städa innan. Det går inte att ursäkta lukterna, de måste bort. Det går inte att ursäkta dammråttorna, de måste bort. Det går inte att ursäkta kläderna som hänger på tork (well, det gjorde de iaf för några dagar sedan, nu är de nog ganska torra) och det går inte att ursäkta att disk inte är diskad.

Men kul ska det bli.

Carola 4-ever

Har googleearthat lite efter att någon råkade ta upp det. Intressant fenomen. Fast egentligen inte alls. En karta med byggnader, som blir suddiga ju mer man tittar.

Tonårscellgrupp ikväll med Carola som ska ta en given plats i finalen. Jag måste städa.

onsdag, maj 17, 2006

Fel dörr till intervjun?

Helt plötsligt rycker en ivrig producent tag i honom, sliter in honom i en studioliknande sak, lampor tänds, programledare slår sig ner framför honom och helt plötsligt presenterar hon honom som en höjdare inom Apple. Mannen, som bara är där för att söka jobb, blir så sjukt ställd att han, utan tvekan, gör årets roligaste supprise-face. Obetalbart!

Se filmen här

Läs mer här

Royal Rangers

Förresten, hamnade på den där trerättersmiddagen mitt bland en massa scouthöjdare. Då kommer det då och då fram en del riktigt intressanta grejer (för FA- och frikyrkonördar som mig själv).

Som t.ex. att Royal Rangers inte alls är uteslutna från scouting, utan att det är snarare de själva som inte vill vara med under samma tak som scouter som inte är kristna. Det finns alltså ingen stängd dörr från scoutings håll.

Eller att UV-scouter (aliansmissionen) inte får kalla sig scouter, och att det är varumärkesintrång.

Tja, det var kanske inte så superintressant ändå..
hmm, vart är intresseklubben när man behöver dem...

Ett år senare

Ett år senaste sätter jag mig vid datorn igen och bestämmer mig för att ge det ytterligare ett försök.
Det är ju faktiskt ett suveränt redskap att kommunicera ut vad som händer i ens liv för dem som inte går bredvid.

Idag är jag helt slut. Kom hem vid 01 igår efter att ha varit på en scoutträff inför Färdplanen. Färdplanen är Sveriges scouters gemensamma plan för att vinna tillbaka scouter, och bli stora och större.
Många underliga grejer med det där. Dels underligt att vi i frälsis väljer att stå med (well, det är inte helt bestämt förräns årsmötet har sagt sitt, men styrelsen och ungdomsenheten arbetar med det sedan länge) i detta då det inte är av evangeliserande natur, utan snarare glorifierar verktyget än det som verktyget ska generera (dvs fler möten med Gud).
Dels underligt att alla scoutförbunden (fem st i Sverige) är så uppslukade i och av det trots att det bara är ett förbund som har gett sitt "ja" till planen.

Å andra sidan vet jag inte så mycket om grejen.

Men det var intressant. För det finns så mycket brinnande folk inom scoutrörelsen och så mycket idéer, att det är omöjligt att inte dra pararellen till hur vi som samfund totalt misslyckats med detta. Tänk om vi hade kunnat sitta såhär och prata om färdplan för framtiden, med lika mycket inspiration, lika mycket eld och lika mycket NYTÄNKANDE. Vilken utmaning!

However. Scouting är alltid duktiga på att uppmuntra sina tjänstemän. Sist var det chokladprovning, igårkväll var det fångarna på fortet. Med stor inhyrd buss slussades vi till Vaxholm där en taxibåt stod och väntade att ta oss hundra meter till Vaxholms Kastell (den där borgen som ligger i Vaxholm). På kajen stod ett gäng svartklädda lekledare som delade in oss i lag och sedan var det dags. Tävlingen var igång. Vi fick karta över vart vi skulle gå och hade 80 minuter på oss att klara av 10 celler. Alla i laget var delaktiga i varje cell. Det var riktigt kul, och precis som i Fångarna på fortet! Med krukor med äckelmojs där man skulle leta efter dankar (istället för nycklar), spindelgrottor, bollhav, repstegar, gåtor och det ena med det andra. Vi vann inte, men hade kanske roligast?
Det hela avslutades med en trerättersmiddag. Gött.
Scouterna vet verkligen hur man ska glädja en tjänsteman.

Peace out!