måndag, juli 31, 2006

Öland

Helt slut. Har kört 6 timmar, gått upp alldeles för tidigt. Väcktes av att bussen som fraktar 50 barn inte hittat fram och åkte sedan i ilfart in till stan (fel ställe såklart) för att se till så att ytterligare 50 barn kom iväg.

Ölandslägret har börjat. Frälsningsarméns stora läger på Klintagården, Köpingsvik. 400 barn och tonåringar i år. Detta är FAUs flaggskepp. Det som alltid går bra och går hem. Det som barn och vuxna bär med sig i sina hjärtan i år och decennier framöver. Och det är en vecka långt. E-n v-e-c-k-a.
Jag minns tiden då jag aldrig ville läger skulle ta slut. Vart är den känslan nu?
Men det kommer bli bra. När jag får sova, bli klar med den första dagen och bli av med mitt dåliga humör.

Min uppgift under lägret är att dels ha en smågrupp, 10 tonåringar, och dels promotea Blod och eld. Det kommer bli väldigt kul. Vi ska ha ett hörn på kvällarna där vi ställer upp en massa datorer och ska försöka marknadsföra och hypea det så mycket vi kan! Det blir sköj!

Har precis gjort en intervju med lägerchefen i bästa kvällstidningsanda. Vi ska försöka uppdatera sidan så ofta som möjligt med reportage om det som händer runtomkring och försöka vrida till en och annan "chock"
Lets twist!

söndag, juli 30, 2006

Uppsats - läs

Precis när jag sitter och letar latinolåtar till lägret som börjar imorgon, och jag verkligen behöver lägga mig tidigt så får jag ett mail från någon om en uppsats.

Ladda ner Uppsatsen här

Uppsatsen handlar om några som känt att de har hamnat emellan hela kulturen. Som trott på gud, men som kvävts att formerna.
Kyrkan har kvävt deras Gudstro. Eller fött dem rutten mat. Eller kvävt. Eller...

Ja, hjälp. Det är sjukt. Läs den. Jag har läst utdrag nu, och kan inte läsa mer inatt. Eller den här veckan. Men sen.

Kyrkan är i kris! Och vi måste tala om det. Innan folk kvävs.

Mer om detta en annan gång.

Roadtrip fortsätter

Tillbaka i Stockholm efter vår rundresa.
Två stopp har avverkats. Först ett hos min bror - nåja, men han är mig kär som en bror - och hans fru. Brodern min är brädspelsnarkoman och hans fru hög-hög-gravid så vi gjorde henne en stor tjänst genom att stilla hans abstinens med två sena kvällars brädspel. Oss gör det inget. Vi älskar båda brädspel. Så det var riktigt mysigt. Det är mysigt att vara hos de överhuvudtaget. Vi kan slappa tillsammans. Utan ångest över att vara övertrevliga, övergästvänliga eller över-någonting. Unikt, och bra.

Det sista stoppet var i Vadstena. Jonna gjorde som specialarbete i gymnasiet (innan vi var tillsammans) en studie över om "Gud finns?". Hon bestämde sig för att ge den kristna Guden en chans och tänkte "vad kan vara bättre än att gå till de mest hängivna för att få ett svar på detta?", och åkte och spenderade en vecka med nunnor i Vadstena kloster.
En vecka, och massor av upplevelser, senare kommer hon hem fast besluten om att Gud inte kan finnas.
Ett år senare blev vi tillsammans, Jonna såg att det betydde mycket för mig, gav det ytterligare ett försök och upptäckte Gud (ok, det jättekorta varianten, den långa tar vi en annan gång).
Sedan dess har de haft kontakt och nunnan har varit en förebedjare för Jonna. Men det var först nu, idag, som de skulle träffas igen efter alla dessa år.
Det var roligt att komma dit. Roligt att se nunnelivet. Roligt att se vem denna nunna var. Roligt, men kort. Förhoppningsvis kan vi komma och hälsa på någon mer gång, nu när vi bor i Örebro.

nuf said. Nu ska jag leta sambalåtar.

fredag, juli 28, 2006

Roadtrip

Roadtrip

Jag och Jonna reser nu land över rike (läs: Västergötland – Småland) och hälsar på massa folk (läs: 3 olika..). Senast har vi varit i Kinna och hälsat på min moster och morbror. Ett härligt par som vi både ser upp till och tycker om att umgås med. De är roliga, för på utsidan så är de världens vanligaste svenssons. Men När man kommer lite närmare på skinnet så är de visseligen fortfarande svenssons men också stora Gudsmän. Förebilder på många sätt.
Att de är församlingslösa innebär inte att de har en off-period från Gud. Snarare så söker de ännu mer Honom, för att få en förståelse för varför de befinner sig där de är och vad Guds mening för de är just i denna stad. Bosse går upp varje morgon en halvtimme tidigare för att söka Gud. Trots att han börjar klockan halv sex på morgonen och då behöver gå upp halv fyra. Det är magstarkt, för mig. Och imponerande.
Att höra när de, mestadels min morbror, går igång och ger en analys av dagens kristna Sverige är oftast intressant. Så också denna gång.
Morbror hade läst om nån snubbe som forskat i väckelser. Hur och när väckelser genom historien börjat. Varje väckelse har börjat när alla sagt att det ser som mörkast ut. När allt hopp verkat vara ute. Då, och först då, verkar folk har börjat inse allvaret. Börjat inse anledningen till att man inte kan leva i en Gudsrelation på halvfart (med ena foten i bilen och andra utanför). Börjat kapitulera, flagga vitflagg, lägga ner sina mänskliga önskningar och riktat hela blicken uppåt. Det är då Gud fått plats i människors liv och det är då väckelser har börjat ta fart. Varje gång.
Morbrors analys var att vi idag var i det läget. Där kyrkan förlorar allt mer fotfäste, blir allt mer introvert och religiös – aptisk, som David Wilkerson sa. Det är i det här läget. Då det känns så hopplöst som något kan hända.

Det ger lite skräckblandad förtjusning det där, för mig. För jag ser samma sak i Frälsis. Att vi är så vansinnigt introverta och religiösa. Men det jag är rädd för är att formeln inte går att tillämpa på ett samfund. Att när det är på botten så vänder det. För då hade ju inte andra samfund lagt ner. Som Svenska Frälsningsarmén (som bröt sig ur FA för många många år sedan). De hade ju fortfarande levt om formeln gick att tillämpa på samfund.
Tänk om det bara kommer gå ner, ner, ner? Hur länge ska jag då sitta med?

onsdag, juli 26, 2006

Fastlandet

Tidig morgon. Och jag ska hinna göra en massa saker som jag hatar att hinna. Städa, packa, få med mig allt, och planera. För klockan 11 går båten till fastlandet. Till Västergötland, Småland och Stockholm för att sedan åka vidare till Öland.

Vet inte om jag kommer ha någon möjlighet, eller vill ha någon möjlighet, att blogga här under den tiden. Annars: So long, vi ses när vi ses!

tisdag, juli 25, 2006

"Du tycker inte alls om livet just nu, va?"

Ibland är det skönt med någon som presenterar det uppenbara. Någon som liksom låter de ord man själv vet så väl klinga.
Jonna och jag var och fikade idag. Jag började häva ur mig massa skit som vanligt om vad jag gör och vad jag inte gör. Mellan raderna är det uppenbart. Men så skönt att någon säger det. "Du tycker inte alls om livet du lever nu, va?".
Nej. Det gör jag inte. Just nu är jag i en riktig svacka. Egentligen har jag varit det ända sedan februari. En djup, tråkig, jobbig svacka. Det är trist att jobba, det är trist att göra det jag i vanliga fall tycker är kul. Jag hittar fel på saker som är bra, sågar det utmed knäna och får sedan skuldkänslor för mina hastiga "avrättningar".
Jag är trött på frälsis. Jag är trött på att leva ett halvdant liv. Jag är trött på att nöja mig. Med att ge upp. Och jag är trött på kyrkan. Jag är trött på frikyrkokultur. Jag är trött på att gå på möten, gudstjänster, konferenser, läger. Jag är trött på undervisning! Jag har aldrig varit mycket för att lyssna överhuvudtaget. Vill någon säga mig något - visa mig! Visa mig att jag behöver eller bör praktisera det, eller praktisera det framför mig.

Det jobbiga i sammanhanget är dock inte att jag inte tycker om min situation just nu, utan att jag inte har svaret, lösningen. Att jag inte vet var eller hur jag ska vända mig. Att jag inte ser var eller hur jag ska få kraft. Min förhoppning är att det löser sig när jag kommer iväg, till en ny stad, ett nytt sammanhang.
Tillsvidare ska jag njuta av kvällen. Göra något avslappnande och lite hjärndött. En film?

Jonna är och ser Ledin i Östergravar. Det är en fantastisk kväll, så de kommer få superhärligt! Själv var jag på Ledin för några år sedan. Det får räcka för mig. Jag har aldrig förstått mig på grejen. Typ som med Lundell. Vad i låtarna är det som får nationalsjälen att väckas? Som får det att kännas extra svenskt när det sjungs om öppna landskap och korta somrar? Vad är det som är mysigt förutom gemenskapen på filten?
Å andra sidan; själv gungar jag min kväll genomatt sätta laptopen i knät och se film...

måndag, juli 24, 2006

Så sjukt trött.

Jag är så sjukt trött. Sådär som att när man blinkar känns det som om man blundar.
Jag har precis kommit hem från en fullspäckad Svensexa för Jonas. Och allt har varit lyckad. Men jag är så sjukt trött. Allt för vår snilleblixt: Vi tar honom i Nynäshamn.
Jonas har varit så rädd denna dag. Han har rödbockat alla möjliga dagar i sin almanacka, och i onsdags, då han var nästintill säker på att vi skulle ta honom, satte han på sig sina finaste kalsonger. Det var ju därför helt oundvikligt. Upplagt för att göra det extra svårt. Extraordinärt. Att åka över när han är på sin enda lediga långhelg hos sin blivande fru i Nynäshamn, och ta honom på natten där och sedan direkt på båten till Visby. Att inte göra någon grov kidnappning, utan göra mysstämning. Ett luciatåg! Som väcker honom och hans hus!

Att vi således satt på båten från Visby 19.10 för att vara framme i Nynäshamn 22.25 var självklart. Och otroligt kul. Tills vi, eller jag, vaknade 02.40.
Direkt från båten åkte vi till stället vi skulle bo. Allt var perfekt. Förutom att vi var sjukt uppspelda. Vi var så äckligt nöjda med oss själva och var plan. Så grymt perfekt. Så välarrangerat. Att Jonas blivande svärföräldrar dessutom kunde bli vansinniga på oss för att vi väcker de och alla deras radhusgrannar gjorde att vi spann på ännu mer och triggade varandra till att ha B-planer om hur vi i så fall skulle tackla det.
00.00 lyckades vi bli tysta. Då visste vi att vi skulle upp om 2½ timme. Och jag fick spel.
Ni vet den där känslan när man ligger och vet att man MÅSTE sova. Att morgondagen inte kommer komma om man inte sover. Att man inte kommer orka morgondagen om man inte sover. Att det verkligen är vitalt ATT man sover. Och man inte KAN sova! Den känslan hade jag.
Jag låg och vred och vrängde. Var trött, men kunde inte slappnad av. Började räkna får, men tappade visuell bild. Längtade så efter att sova så att, när jag började somna, pålyste på nåt analyserande sätt för mig själv att "yes, nu sover jag ju snart" och väckte mig själv på så sätt.
Så höll det på. Klockan blev halv 1. Jag gick upp och kissade. Klockan blev 01. Kände jag mig inte lite bajsnödig? Klockan blev halv två. Nu sov jag, fast ibland vaknade jag i nåt halvtillstånd av vakenhet och konstaterade halvnöjt för mig själv att "åh, vad skönt, jag somnade lite iaf, men hjälp, somna om, snart är det väckdags".

02.40. Klockan ringer. Jag förstår att jag sovit en timme. Max en och en halv. 1,5h!! Och helt plötsligt hamnar allt i ett annat perspektiv. Vilka nötter vi är. Som tror att vi är några slags supermän som klarar av en hel dag utan att sova.

Men det blev bra. Vi lussade i stjärngossestrutar, linnen och stjärnor, kommunicerade bara till Jonas och familjen på vers och alla var glada. Vi åkte tre timmars båt, lussade för morgontrötta familjer i bilkö, på båt, på brygga (nån gång där slog det oss vilken planeringsmiss det var att vi också var klädda till stjärngossar. Det var ju inte vi som skulle skämma ut oss!). I Visby mötte ett tiotal ytterligare vänner upp. Och en heldag med blåkroppsmålning, hallonsaft, bur i folksamling, båttuta på offentliga platser med ögonbindel, båtboll (en för dagen egenpåhittad sport och lite av en succé), lerduveskytte, traktorspex och avslutningsmiddag, löpte på i behagligt tempo. Kul. Men så sjukt trött jag är.

Nu blir det nog zzzzzzzzzzzzzzzzzzz...

Lätta på mitt hjärta!

Åh, vad skönt. Äntligen kan jag prata om det. Svensexan jag planerat. För nu har det börjat. De andra är nere i hamne och lussar för småbåtarna.
Igårkväll klockan 22.30 kom vi fram till Nynäshamn. 03.00 tog vi vår vän Jonas hemma hos hans blivande fru. Vi kom dit klädda som stjärngossar och sjöng tills han vaknade. Sen tog vi morgonbåten, 04.50, tillbaka till gutaön och nu börjar en lång, och förhoppningsvis grymt kul dag.

Måste hasta. mer om detta en annan dag.

söndag, juli 23, 2006

Bakbio

Jobbade på bion igår. Skönt. För det var inget folk som jobbade där som jag behövde umgås med. Så då kunde jag sitta och se film i maskinrummet.
By the way, det är lustigt hur många det är som sitter kvar i biosalongen tills eftertexterna är slut. Jag försöker alltid luska ut vad det är man försöker se. Om man väntar på att det ska vara någon extrascen i slutet, om man har nån släkting i eftertexterna som man måste se, eller om man leker nån slags ordlek - "hur många John hinner jag se"

Slavar, då?

Ser på ”Rome”, en otroligt realistisk (verkar det som) serie från Romarriket. Det är väldigt intressant. För man får en helt ny bild från den tid som Jesus levde. Speciellt intressant är det att se avgudadyrkan, hur sexuellt frisläppt man var, samt slaveriets verklighet.
Allt är mycket naket. Och ärligt, känns det som. Man censurerar ingenting. Sex är en naturlig del i berättelsen, men inte på ett överexploaterande sätt (som man är van vid i dagens filmer och serier) utan ur ett, just, ärligt sätt.

Intressantast är dock slaveriet.
Slavar är verkligen noll värt. De är en slags blandning av husdjur och människa. Mer kunniga än hundar men eftersom de är slavar knappast mer intelligenta än höns. I en scen är en av huvudrollsinnehavarna superarg och kallar därför in en av sina slavar som får vända ryggen till och bli slagen så att hans ägare får bli avreagerad. I en annan scen ser man hur slavar står runt omkring ett par som, hemma i sin säng, har sex. Alltid beredda att servera med lite vatten, komma med kläder eller fläkta. I andra scener serverar de mat, och om de gör något fel så får de såklart ett slag i huvet. Sen kryper de iväg, som hundar.

Nu kan ju inte jag garantera att detta är helt korrekt avbildat från den kulturen. Men känslan är att det åtminstone är väldigt nära. Och det får mig att tänka.
Under Jesu tid på jorden så var det ju slavar överallt. Han måste ha sett dem och han måste ha vetat om dem. Men varför pratar han så lite om dem? Och varför pratar Bibeln överhuvudtaget så lite om dem?
Paulus skrev ju förvisso i ett av sina brev att nu är vi varken jude eller grek och nånting om att vi inte heller är slavar utan alla ett i Kristus. Men han skrev väl inget om att det är fel att ha slavar? Snarare står det att man ska vara snäll mot sina slavar, och man uppmanar sina slavar att underordna sig sina Herrar.
Teorin stärks väl av att han i ett annat brev i Bibeln ägnar hela brevet åt att försöka övertala en vän att frige den slav som vännen i välvilja sänt honom. Inte för att han var slav, utan för att han var en så schysst prick.

Jag är ingen teolog, men man blir lätt konfunderad av detta. Har jag missat nåt, eller varför lät man det passera? Var det alltför kulturellt betingat? Var förblindad av det? Eller är det helt enkelt ok? Vi pratar om slaveri, liksom!

Vad betyder detta i ett bredare seende? Finns det saker som, beroende på våra kulturella omständigheter, kan vara ok idag, men som inte var ok då?

Inte för att Gud förändras, men för att världen, och vi med den, gör det. Vare sig vi vill eller ej.

fredag, juli 21, 2006

Barmhärtig samarit kontra semester

Min far är one-of-a-kind. Helgjuten, med ett ärligt passionerat hjärta. Han älskar att delegera, hitta gåvor i folk som de själva knappt ens upptäckt, och få folk i funktion. En fantastisk gåva. Svårare för familjen.

Idag, efter den idylliska familjemiddagen, frågar min pappa: "Vad gör du ikväll?" "Ingenting", svarar jag. "Jag ska väl bara vara hemma och ta det lugnt". Min far skyndar sig och säger: "Ok, skulle du vilja åka till en utslagen man med en matkasse? Det är någon som har ringt och bett oss hjälpa en man som antagligen inte ätit på flera dagar. Är det ok?". Jag blir helt ställd. Jag vill verkligen inte paja en av de få oplanerade kvällarna jag har - helt utan att någon vill ha min uppmärksamhet - med att åka med en matkasse. För det handlar inte bara om att åka dit och ställa en kasse utanför dörren och ringa på. Man ska fixa kassen, klä på sig, åka dit, ringa på, vara trevlig, ta hand om, vara trevlig, ställa in maten, lyssna, vara trevlig, lyssna, säga några uppmuntrande ord, få känsla för människan, lyssna, vara trevlig, kanske be, och sedan gå.
Jag hade ju semester!
Det är inte att jag inte vill. Utan att jag har semester. Att jag är trött och bara vill dega. Inte vara trevlig. Inte lyssna och inte känna.
Kan man inte få vara lite småapatisk för en kväll? Utan att det är en synd? Jag har ju semester!

What Would Jesus Do? suck.....

Örebro nästa

Så var det klart. Jonna kom in på psykologprogrammet på Örebro Universtitet! Det är helt otroligt. Och läskigt. Vi har varit tillsammans sedan fyra år tillbaka, och aldrig bott i samma stad. Och helt plötsligt ska vi nu vara på gångavstånd (well, jag har ingen bostad än...). Höras av och träffas för en kväll, en picnic. Lite av en idyll, en dröm. Men samtidigt har vårt förhållande aldrig varit så slitet. Och man kan bara känna att man är ett sånt pucko som låtit det gå fyra år av distansförhållande! Sjukt! Under tiden har jag utvecklat en allergi för att sitta länge i telefon, eller prata i telefon överhuvudtaget. Avskyr det nästan. Det slukar tid och ger lite tillfredsställelse när man lägger på. När vi träffas är det överintensivt och alla drömmar vi har om varandra när vi är ifrån varandra ska hända under en helg, i bästa fall en vecka. Vi pendlar från att vara ensamma och fria till att under korta perioder vara max några meter från varandra och vara medvetet låsta till varandra. Det kväver, trasar sönder och är jobbigt på ett sätt som man antagligen bara kan förstå om man vart i vår situation. Vilken antagligen inte många har varit.

Frågan i det här, när vår relation är på gränsen att rämna: Är djävulen en del av detta? Att han gör det extra djävligt för oss nu när vår relation äntligen ska få en paus att andas ut, byggas upp och göras något bättre av. Eller är det bara en slump? Att det just nu, veckor innan vi flyttar till samma stad, är slitigare än nånsin? Eller är det enkel logik, på något undermedvetet freudianskt vis?

Har idag, över dagen, varit i Stockholm för att prata framtid. Vad som händer med Blod och eld. Vad som händer med mig. Vad jag vill göra. Ett ganska spännande samtal. Men egentligen kom vi inte fram till mer än att vi ska försöka knyta ihop de trådar vi kastade ut under samtalet till något helt, och bra.
Gud, låt det bli det.

måndag, juli 17, 2006

sömnpiller+överdos+hur mycket

Jag har en funktion där man ser hur folk hittar hit till bloggen. Där man kan se om folk (inte vem, men att någon) har hittat hit genom nån sökmaskin, eller från nån annan sida.

Kollade precis på det och fick en ganska jobbig länk.
Länken var från google där någon i sökrutan skrivit: "sömnpiller +överdos +hur mycket"
Tydligen har jag skrivit något ironiskt om sömnpiller och överdos och det ledde henne att klicka på min länk.
Sjukt.
Det är verkligen en HELT sjuk värld vi lever i. Där tjejer och killar går upp på nätet och söker efter information om hur stor dos sömnpiller man ska ta för att kunna dö.
Det är inget CSIprogram, inte nån dålig ungdomsserie. Det är dagens Sverige. Där man svälter ihjäl sig för att vi har ett sånt lyxproblem att vi inte vet hur vi ska se ut. Där man skär sig för att man måste kanalisera ut smärtan man får från att leva i ett prestationsorienterat samhälle utan att kunna prestera. Där man vill ta livet av sig. Där man inte tycker man är värd ett skit.

Gud, vad ska vi göra? Vad ska JAG göra?

Det löjliga i sammanhanget är att jag VET att Gud är svaret på allt det här. Att jag VET att det går att känna mening i allt det här. Att lösningen inte behöver vara att släcka livet. Men vad sketan gör jag åt det? Jag är ett himla as som sitter på världens bästa hemlighet och ruvar. Utan att göra något åt det.
Jag föraktar verkligen min egen människofruktan. Min stolthet, min vilja att göra saker på "rätt" sätt istället för att låta min desperation, min nöd, ta överhand.

Jag kan verkligen sakna Zambia. Då lät jag min nöd ta överhand. Allt var så naket där. Där fanns inget skyddsnät. Varken andligt eller socialt. Allt var naket och hängdes ut blottande. Var man fattig så syntes det. Var man ett nervrak syntes det. Mådde man dåligt visade det sig. Var man fylld av en ande så manifesterades det med varje steg man tog. Det var raka puckar och man levde det man levde till 100%. I alla fall i jämförelse med det liv vi lever i Sverige. Där kunde jag leva ut mitt liv på samma sätt. Där kunde min passion inte fastna vid att jag hittar en superskön låt vid datorn. Där var människor det mest fascinerande och brinnande.

Vart tog det vägen?

Du, som läser om överdos och sömnpiller, eller nåt annat dumt som självmord eller vad jag nu kan skriva på den här bloggen: Det finns Nån som älskar Dig! Jag VET det! Det är inte bara en torr tro som jag hämtat upp genom en masspsykos på ett halleluja-möte. Det är något jag har upplevt genom att testa.
Jag trodde inte att allt, vi människor, den här jorden, du och jag, kärlek, tarmsystemet - ja allt konstigt - var gjort av en slump. Jag trodde att det fanns en Gud, bad Honom visa sig för mig om Han fanns, förväntade att han fanns och kände och såg helt plötsligt livet annorlunda. Jag fick uppleva en kärlek i mitt hjärta, och har därefter fått se övernaturliga saker och uppleva en mening som jag aldrig tidigare haft.
Det är sant.
Och mycket bättre än självmord.

Dagen D

Idag är den stora dagen. Eller det vet vi iofs inte än. Men idag KAN det avgörande kuvertet komma. Den kan lika gärna komma imorgon. Eller dagen efter det. Och det kan lika gärna inte vara avgörande på något sätt.
Men ändå.
Idag KAN antagningskuvertet komma. Det som säger om Jonna kommer in på Psykologlinjen eller inte.
I fyra år har hon kämpat för att komma in. Sänt in ansökningar, varit nära men inte räckt hela vägen fram. Hon spenderade ett år i Tysklan för att lära sig språket och sedan kunna tenta upp tyskan. Ett år i engelsktalande Zambia för att kunna tenta upp Engelskan och ytterligare ett år på komvux för att läsa upp alla ämnen.

Det är inte bara för Jonna som det är en stor dag. Även för mig. Jag har styrt min framtid efter henne. Kommer hon in i Örebro drar jag med dit, kommer hon in i Umeå hänger jag med dit. Så det kommer bli sjukt spännande. Och eufori om hon kommer in! Det som hon i sina mörkaste stunder aldrig trott skulle hända är nu ytterst nära påväg att bli verklighet! Hon har toppbetygen och allt som behövs för att det ska gå i lås. Hjälp, det skulle va hur skönt som helst!

Fast det är rätt sjukt det där egentligen. Hur det fungerar. Att man måste ha maxbetyg för att komma in på vissa linjer. Och när alla har maxbetyg så lottar man. LOTTAR! Hur sjukt är inte det?
På vissa läkarlinjer har de intervjuer för att plocka de bästa. På Psykologlinjen hade man det förut också, har man sagt till Jonna. Men sen plockade man bort det. Varför? "Vi tror inte på samtal längre". SÄGER PSYKOLOGLINJEN! De som skapar ett leverne av samtal tror inte på samtal. Sick.

söndag, juli 16, 2006

Ny musik

Jag är en riktig periodmänniska. Vissa perioder måste jag ha limpa med kaviar och mjölk till frukost, medan andra perioder så måste jag uteslutande äta fil, branflakes och vindruvor till frukost.
Det är likadant med allt annat i livet. Med min Gudsrelation, med vad jag gillar och ser fram emot. När jag tänker efter har jag nog haft perioder med det mesta: Flipper (var nästan flippermissbrukande vid 13 års ålder!), golf, minigolf, glass, biljard, pingis, fotboll, trummor, vänner - ja allt! Men varje grej kännetecknas av att det är sjukt intensivt en stund och sedan ser jag knappt åt det. Som med mitt Xbox. För några veckor sedan var jag besatt. Nu tycker jag det är tråkigt att ens titta på det. Jag går från fas till fas, period till period.

Häromveckan kom jag på att jag verkligen saknar en period jag haft. Musikperioden. När jag var femton och upp till gymnasiet satt jag hur länge som helst framför datorn med vårt 56k-modem och laddade låtar. Jag hade en gedigen samling av sjukt bra låtar, och jag ÄLSKADE att hitta nya. Förkovrade mig i magasin som presenterade ny musik (och särskilt band med kristen värdegrund) och gick sedan upp och laddade ner den för att upptäcka den nya musiken. Sedan kategoriserade jag upp den och njöt, delade med mig till andra som jag trodde skulle uppskatta den. Kände mig som en trettonårig musikguru.
Nu, 10 år (gulp!) och åtskilliga crashade hårddiskar senare, har jag igen hittat tillbaka till den där musikletarkärleken.
Jag är inne i musikperioden igen.

Jag spenderar dagarna googlandes efter ny musik och blir helt euforisk när jag lyckas hitta något nytt och bra.
Så det har jag spenderat min halva semesterdag idag med. Leta musik. Själv är jag ganska nöjd.

Dagens musiktips:
Corinne Bailey Rae - Like a star
Albumet Mamas Gun med Erykah Badu

Båda har uppkommit från bakgrundsmusiken till världens bästa tv-serie just nu: Grey's Anatomy!

Det blir en sweet sommar!

Snart måste jag hitta tillbaka till Gudsperioden.. "Damm på Bibeln är rost på själen". Grym visdom.

Bion för mig själv

Det är en mäktig känsla. När alla har gått. Bion fortfarande rullar och allt är mitt. Popcornmaskinen är full, och jag kan äta hur mycket jag vill. Läsken står i kylen och det finns fullt av bra tidningar att läsa.
Kan faktiskt inte bli myckte bättre.
Men snart är filmen slut. Skönt det också.

Imorgon ska jag ta upp något annat jag inte gjort på länge. Trummor. Till Gudstjänst. Eller till lovsången som spelas på gudstjänsten.

Gudstjänst, lovsång. Kristna har verkligen talang för att hitta på lite småmesiga ord till helt vanliga grejer...

lördag, juli 15, 2006

Smakfest

Idag jobbar jag lite extra på bion igen.
Jag och folket från rikskansliet. För alla andra anställda är på personalfest. Nej, jag tackade inte nej till festen pga alkoholen. Utan för att jag jobbar ungefär en gång om året och inte känner något behov av gemenskapsträffar. Då är det bättre att jag offrar mig och jobbar så att de som verkligen behöver gemenskap får den.
Istället, som kompensation, har jag fått mat från "50 kvadrat". En restaurang, relativt nyöppnad, som serverar gotlands just nu bästa käk. Fick för övrigt det NATIONELLAN priset "Årets krog" 2005!
Allt et där trodde jag var lite överskattat. Tills jag själv smakade. HJÄLP vilket smakupplevelse. Jag kan inte ens säga vad det var jag käkade. Lamm. Men nåt. Typ pastaöverdraget. Tjena vilken smakupplevelse. Mina smaklökar dansade samba. Eller gotländsk ringdans. Jag vet inte vad, men gott var det iaf.

Pirates of the Caribbean går just nu. Och självklart gjorde jag bort mig. Särskilt pinsamt eftersom kanslifolket var här också. De som aldrig annars är här men som har åkt hit enkom för att jobba ikväll när alla andra festar. Jag satte filmen åt fel håll. Så alla såg den bakvänd. Så sjukt pinsam. Det gick ju relativt lätt att fixa, men ändå.
Dock så finns det värre saker att göra. Värsta tabben var för några år sedan. Det är fullsatt i salongen och vi visar Sagan om Ringen. Mitt i en spännande scen så går helt plötsligt Hugh Grant in i ett kök och öppnar kylen. Jag satt själv och såg filmen och det tog en stund för mig att fatta att jag hade klippt in FEL FILM mitt i Sagan om Ringen! Jag sprang som ett skott upp till maskinrummet för att stanna maskinerna och klippa in rätt akt........
Jag har aldrig i mitt liv skämts så som när jag öppnade dörrarna för att släppa ut folk efter filmen.
Självklart var Jonna med under denna och kunde berätta än mer pinsamma detaljer. Som hur folk busvisslade i mörkret medans jag, badande i svett letade rätt på akten.

Hjälp. Nu tränger vi undan de tankarna.

Nu har en full tant kommit och vill ha uppmärksamhet. Vi hörs.

fredag, juli 14, 2006

Smygpostar lite nu. Jonna sover. De andra är busy och jag är mellan två grejer. Försöker hjälpa Jonnas pappa med hans dator, och nu håller den på att starta om, i rekordslöhet.
Jonna är påväg mot insomnia. Hon har bara sovit en timme i natt. Så nu ligger hon och halvsover på soffan. Hon jobbar annars på båtarna och har nattskift, och hennes kropp verkar inte ta det så bra.. Därav sömnproblem.

Funderade igår på hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade tackat nej till alkoholfester. Om jag inte hade tackat nej till ett lösaktigt sexuellt liv. Vem hade jag varit då?
Jag vet att jag hade haft en helt annan umgängeskrets. Men vilka andra följder hade det haft?
Om jag hade varit precis som alla andra 23-åringar. Typ. Utan att romantisera.

Ska suga på den...

torsdag, juli 13, 2006

Filminhopp

Grillpartyt gick bra. Inte alls lika många som vi hade trott. På ett sätt skönt, på ett sätt tråkigt. Tråkigt för att de som inte kom var de som inte var kristna. Skönt på det sättet att man fick hänga mer med färre.

Jobbar på bion i Visby idag. Jag gjorde det som extraknäck när jag gick gymnasiet här, så då och då hoppar jag fortfarande in och jobbar lite. Trevligt. Gratis bio till mycket lön och lite arbetsinsats. Har sett Pirates of the caribbean, nya beck och fast and the furious 3. Ingen film får mer än en 2a.

Inatt, när sista filmen gått så bär det av till Ljugarn igen. För slapp, njut och kanske en och annan planering. Vi har både semester och ett bröllop att planera. Vi har lovat att vara värdar på ett bröllop 12 augusti, och hittills har vi inte planerat så mycket... Jobbigt. Men samtidigt så vill de mest att vi ska vara toastmastrar. Men det är en enorm börda att släpa på! Deras största dag, som de ser så sjukt mycket fram emot, och så ska vi ta hand om festen - som de ser nästan mer fram emot?
Nej. nu får jag sluta tänka på det.

Och kolla så att filmen har hamnat ur fokus.

Gonatt!

tisdag, juli 11, 2006

Grillparty

Idag börjar Jonnas semester och nu är hon påväg hem till mig för att frulle innan vi ska bege oss till hennes barndomshem i Ljugarn. Och ikväll börjar stora grillfestarkvällen! Massa vänner (nej, inte bara kristna) massa grilla och massa party. Jonnas föräldrar har stor pool på gården och härlig trädgård, så det kommer bli toppen!
Roligast ska det bli att se vad folk har med sig att dricka. De kristna, frireligiösa (som jag själv) har med sig cocacola. Light. Men våra okristna, supande, vänner? Vad har de med sig?

Men eftersom vi åker från internetuppkopplingen kanske det betyder att jag är borta några dagar nu. Hoppas du förlåter.

måndag, juli 10, 2006

Andlig kamp

Kings Kids, som är en del av Ungdom Med Uppgift, en kristen organisation, är här i Visby (som jag skrivit tidigare) och går runt på stan och dansar och spelar upp draman med kristet innehåll. Förvånande bra. Särskilt jämfört med förra året då de mest kändes pinsamma.
Hursomhelst så hade de ett drama som handlade om maktkampen om oss människor. Dramat, som utspelades till musik visade på hur Gud hängde med människan som Han skapat och sedan på hur djävulen, genom att smycka oss, få in oss i system där drickande, rökande och andra destruktiva beteenden blir coolt, lyckas få oss så självupptagna att vi glömmer den Gud som skapade oss. Right on.

I sammanhanget som vi är så är det nästan löjligt hur vi människor är. Och hur vi accepterar det. Jag menar inte att vi är besatta av djävulen genom att vi är själviska, utan att vi är just själviska. Och besatta av oss själva.

Jag var i Zambia i 9 månader för nåt år sedan. Där var människor besatta av andar. Jag bad mycket med en tjej som djävueln, eller demonerna i henne, försökte få till häxdoktor. Hon färdades då och då från olika platser tiotals mil utan i anden, blev tillsagd att brygga och leverera speciella medeciner till människor som hon såg syner av.
Där hade djävulen makt för att människorna släppte in honom genom ritualer och bön.

I Sverige är vi sekulariserade. Och frågan är om inte det är ännu värre. För då blir vi som kollin. Introverta, självupptagna - apatiska. Andligt apatiska.

Hur har det kunnat ske? Att vi generellt så blint struntar i andra? Bibeln talar om att vi av naturen är destruktiva. Att när vi faller för vårt "kött", våra lustar, så blir det ondska.
Vi är ett samhälle som öppnar och omfamnar allt som handlar om att uppfylla oss själva. Att vägen hit har förstärkts sätt blir ytterst tydlig för mig. Att onda krafter måste vara i görningen för att vi så fullständigt ska skita i varandra.

Under Almedalsveckan har väl det förstärkts lite. Pratade med några vänner efter att de hade lyssnat på ett SPEAK (kristet rättvisenätverk)-föredrag. Hur man i deras församling inte velat ta in rättvisemärkt kaffe till kyrkkaffet för att det känns lite krångligt och inte smakar lika gott. Så istället fortsätter man betala för kaffet som gör att bönder i sydamerika får skitlön för sin hästarbete.
Egoistiskt, bekvämt och så sjukt apatiskt. Djävulen lyckas lamslå igen.

Och detta ser jag i mig själv också. Jag orkar inte tänka det där extra varvet. Inte bara i rättvisefrågor, utan snarare i mitt liv med Gud.
Jag vet vad jag borde göra men ändå gör jag det inte. Som en ond egoistisk cirkel som allt går ut på att tillfredsställa mig själv. Så länge jag har det schysst, så är allt ok.
Sjukt.

Jag som ville rädda själar.

Kanske är det, som jag skrev igår, just pga detta som jag försöker kritisera min egen frikyrkovärld.
Jag hatar det apatiska. Jag hatar det idiotiskt traditionaliserade. Jag hatar att kyrkan har hamnat i det facket. Att Frälsningsarmén har hamnat här.
Jag hatar att jag inte kan minnas att jag upplevt ett enda tillfälle då Gud rört om mig rejält i Sveriges Frälsningsarmé.

Skönt att skriva av mig.

Om det nu gav dig något. Om inte kan du få dagens funderare: Varför ser man aldrig några tjejer i nationaldemokraterna? (Cred Jonna)

Frireligiös flock

Vi kommer flockvis, vi frireligiösa.
David, Jonnas bror, sa idag när vi möttes "Jag så några frireligiösa idag. Ja, du vet han som tar kort och en drös med honom som såg lite frireligiösa ut". Jaha, skrattade jag.
Men det är sant. Vi kommer ofta i flockar. Och gör oftast allt i flock. Vi håller oss till oss själva.
Som idag när jag skulle spela fotboll. Jag åker 3 mil söderut till en sketen fotbollsplan i klintehamn och lirar med 7 andra kristna, av blod frireligiösa (dvs växt upp i kristet hem).
Det är inte det att jag inte har okristna vänner. Men jag umgås hellre och bättre i flock med "mina egna". Inte så konstigt kanske. Men är det inte skrämmande? Snudd på lite fjantigt?
Detta samtidigt som jag, och andra med mig, hånar allt vad som heter frikyrkokultur. Något som Jonna ofta påpekar för mig.
Hycklande.
Men samtidigt ärligt. Jag vill verkligen inte vara en del av ett instutionerad frikyrkokultur där alla känner nån som känner nån, njuter av töntig stämlovsång med kroniskt okreativa texter, använder ord i våra böner som vi aldrig använder annars.
Kanske försöker jag, genom att kritisera det, påminna mig själv om att jag måste ta mig ur det. Eller så är jag bara hycklande.

Fy. Jag vill verkligen inte vara ett flockdjur.
Och nästa gång jag får erbjudandet att hänga med på krogen så ska jag tacka ja. Inbillar jag mig...

lördag, juli 08, 2006

Mp3-spelare

Ahhh semester! Helt plötsligt är mitt största problem att jag inte kan hitta tillräckligt stämningsfulla låtar till mina låtlistor på mp3-spelaren. I och för sig så känns det som ett stort problem. Nästa sorgligt. Att jag slutat så med musiken på sistone. Minns på den gamla goda tiden när man satt och laddade skallen av sig på olika mp3-siter på nätet. Hur man älskade att hitta musikguldkorn. Hur man kunde gå igenom tonvis av låtar som man satt och laddade på sitt 56k-modem. Tusenlappar och tusentals timmar senare satt man sedan med en full hårddisk och ett nöjt hjärta och tyckte man kunde mest av alla inom musik.
7 år senare så är hårddisken krashad och mitt musikminne bortblåst. Trist.
Tills vidare får jag nöja mig med några förraåret hittar av Peter Jöback och gamla godingar av U2.

Stan här i Visby har förresten helt dött ut. Inte ett enda stånd på stan. Inte en enda påträngande lobbyist. Endast några från centerpartiet (som var sist ut) och några tomtar från nationaldemokraterna. Skumt.

Idag kom också ett Kings Kids team till Visby från USA. Har precis kommit hem efter att hjälpt till med deras baggage. Och man slås alltid av det - Amerikanare är verkligen amerikanare. På gott och ont.

Nu: match om tredjepris. Och med en ny kommentator från SVT's kommentatortävling "Folkets val"! Nästan minst lika intressant som själva matchen!

Politikerveckan slut

Eller egentligen är väl politikerveckan inte slut. Den slutar först imorgon. Men idag var det så gott som dött på stan. Lobbyisterna har åkt hem. de tunga politikernamnen stuckit och kvar är några stackars folk- och centerpartister som tyvärr fallit utanför all inramning - de fick lotten att vara sist ut.

(g) som i Gud hade också sitt sista seminarie idag. Det handlade om Gud facket och jobben. Även hos oss märktes det att politikerveckan tonat ut rejält. Idag hade vi sämsta deltagarantalet hittils. Tråkigt. För det blev ett intressant seminarie med extremt duktiga talare. Gripande, nästan. Många före detta pastorer som engagerat sig fackligt genom ett byte av karriär eller genom att själva blivit utsatta för orättvisor berättade och gav en intressant syn på ämnet.

Själva avslutade vi med att tacka Gud för vad han gjort under veckan. Att ha mellan 30-90 deltagare på varje seminarie som vi haft är högt över medel! (medeldeltagarantalet på seminarier under almedalsveckan har varit 15-20). Siewert Öholm har gjort ett enormt jobb! Vi har synts, vi har hörts, och vi har fått god respons. Från alla. Höguppsatta politiker liksom vanliga svenssons.

Själv firade jag med en tur ut till Tofta Badstrand med några fastlandsvänner. 28 grader i luften och 24 grader i vattnet. I vattnet! - låt mig understryka det igen! Nästan så att det inte svalkade. Och man kan inte låta bli att dra pararellen till att det känns som att man är utomlands i denna värme!

Ikväll talade förresten Lars Leijonborg. Eller gjorde han det? det var hursomhelst så trist att jag knappt minns... Eller så var jag för trött igen. Imorgon är det iaf sovmorgon.

Kvällen fortsatte för min del med en gratiskonsert med Tomas Andersson-Wij. Alltid fantastisk med sina texter och innerliga, ytterst personliga röst och sätt att framföra dem. Mest gillar jag hans mellansnack, som alltid är underfundigt, ärligt och rakt. Ljuvligt.

Har precis kommit hem nu från Tokyo Drift, eller "Fast and the furious 3". Så hjärndött det kan bli med nästannakna tjejer som gnider hud mot motorhuvar och bilar som sladdar, gasar och åker fort. Totalt hjärndött, en hel del sexism och sjukt grabbigt. Tyvärr också underhållande när man inte vill annat än ta det lugnt. (till mitt försvar ska sägas att jag såg filmen gratis).

Imorgon börjar min semester!!!

fredag, juli 07, 2006

Ohly-sömn

Ännu en dag av intressanta seminarier har gått till sin ände.

Morgonen bestod av ett seminarie om Intelligent Design, dess lära, skapelseteori kontra Darwin och ateism.
Christer Stuvmark (visst heter han så?), ordförande för Humanisterna, var där och representerade en ateistisk synesätt. En forskare i intelligent Design var där samt en pastor.
Som alltid när Christer är med så blir det otroligt hetskt. Han har nästan gjort sin antireligion till just en religion! Vilken passion och glöd! Det blev avbrutna och bitiga diskussioner. Precis så som jag gillar det. Och Siewert svettades...

Eftermiddagen ägnades åt ungdomars sitation i Sverige under rubriken "Gud och de unga i Sverige". Massa ordf i de politiska ungdomsförbunden var där tillsammans med Missionskyrkans ungdomsförbunds ledare, ungdomspastorer, tidningsredaktörer mm. Intressant, om än något pulsfattigt.

Kvällens talare i Almedalen var Ohly. Sömnigt valfläskande. Eller så var det för att jag var så trött.
Det har vart ganska hårda dagar här. Och sen har det ju varit så fantastiskt fint väder! det ger trötthet, speciellt om man sitter inne.

Ikväll har jag också hoppat in som trummis. När jag var yngre spelade jag ganska mycket, men de senaste åren har det blivit ytterst sporadiskt. Nu fick jag hoppa in och spela lite ikväll. Det var grymt kul!

Nog för idag. Inte så personligt, men nåväl. Är man trött så är man.

Imorgon är det sista seminariet på förmiddagen. Det blir bra. Men sen ska jag bada.
Säkert blir det regn....

onsdag, juli 05, 2006

Fredrik-chock!

Fredrik Reinfeldt talade i Almedalen ikväll. Och han rörde verkligen om! Vilken fantastisk retoriker! Medan Göran Persson för länge sedan redan spelat ut hela sitt register av tonlägen, anklagelser och sätt, medan Göran Hägglund oförberett nog läste rakt upp och ner från sitt nerskrivna tal, medan mp's språkrörsuppdelning känns mest splittrat så var Fredrik Reinfeldt HELT suverän. Avslappnat talar han som oss vanliga människor. Avslappnat står hand är i uppknäppt och pratar fritt utan att titta i papper. Avslappnat pratar han som om det han sa kom direkt från hjärtat och att han verkligen menade det. Som varje ord var sanning. Som om han var Sveriges statsminister, eller iaf skulle bli det väldigt snart.
Jag har alltid haft lite förakt för moderat politik men jag gick därifrån och måste i ärlighetens namn säga att jag lutar mer åt att rösta på aliansen än något annat! Konstig känsla. Men en eloge till den retoriklärare som tagit Fredrik som elev!

"(g) som i Gud" har idag bestått av ett ytterst intressant seminarie om da Vinci Koden och dess effekter på vårt samhälle. Stefan Gustafsson, teolog, berättade fantastiskt intressant om författaren Dan Browns brist på källkritik. Mycket på ganska enkla grunder (som tex att man skrivit att en text står på koptiska när den är skriven på arameiska). Även en representant från Opus Dei var närvarande för att ge deras version av rörelsen samt berätta om deras reflektioner på boken. Ytterligare en författare, som fördjupat sig och skrivit en bok som kommer ut i augusti i ämnet fiktiv litteratur som fasas in som fakta, närvarande.
Otroligt intressant! Och så skönt på nåt sätt att det finns folk som verkligen fördjupat sig i det här ämnet, som inte bara ryckt på axlarna när Dan Brown proklamerar "sanningar" om Jesus!

Under eftermiddagen hölls ett seminarie om Gud och familjen. Allt från föräldraförsäkring till feminism, till dagis diskuterades. Bäst var, igen, Stefan Gustafsson som med otrolig skärpa berättar om en kristen syn på familjen. Till och med när ytterst känsliga frågor om homosexualitet kommer upp tacklar han det så att det blir som vilken annan fråga som helst. Osannolik kyla!

Seminarierna tog under dagen ett steg upp och de växer för varje dag! Siewert Öholm är suverän som moderator och diskussionsledare och för allt väldigt proffsigt!

Ojoj.. Härlig dag. Nu håller SPEAK på. Och Frankrike håller på att slå ut Portugal. Skönt!

tisdag, juli 04, 2006

Uddlös feminism

Två seminarier idag. Det första om Gud i politiken, kyrkan, samhället. Frälsis ledare, Hasse Kjellgren, var med i samtalet tillsammans med en del andra samfundsledare. Det fanns en del riksdagsledamoter och andra poliker (som tex borgarrådet kristina axen olin) och en del fd partipolitiker (som tex Bengt Westerberg).
Bengt Westerberg var för övrigt den som gjorde att samtalet eldade till. Han fick den nästan 100-talet stora åskådarskaran att antingen nicka i samtycke eller ropa i motsättning. Vad man kom fram till? Ja, det var kanske inte lika viktigt som att överhuvudtaget dryfta frågorna. Om Gud, om Gud och politiken, om hur frågor som berör kristna får plats i politiken och om hur eller om deras plats ska finnas.

Än viktigare att dryfta just själva frågan var det på eftermiddagens seminarie om Gud och feminism. Det var en mer kyrkointern diskussion om varför, om eller hur feminsitiska frågor ska lyftas inom frikyrkan, eller i samhället utifrån ett kristet perspektiv. Här var det trevande. Trevande från moderatorerna - ypperlige och oerhört rutinerade Siewert Öholm (bara han är ett trumfkort i sig) samt chefredaktör Daniel Grahn - och trevande från diskussionsdeltagarna. Ingen stack ut hakan, alla var ganska slätstruket, rörande överrens och en del fattade knappt varför frågan om kvinnor, med fokus på just kvinnors situation i vårt samhälle, behövde lyftas.
Förvånansvärt uddlöst. Och tråkigt. Men kanske förståeligt. Till seminariet var det svårt att få tag på folk som ville ställa upp inom kyrkan. Man visste inte vad man tyckte, eller kanske vad man "fick" tycka. Det ligger säkert mycket rädsla och obehag bakom ämnet, eller kanske bara bakom namnet "feminism"? Hursomhelst så var det ett viktigt ämne att lyfta. Och detta är en början. Bäst var Susanna Popova och Carla Widén.

Angående att detta bara är en början så känns det verkligen så över hela den här grejen. Det är en enormt bra grej, men detta är bara början. Vi testar olika saker, vi testar vad som fungerar och vi lär oss. Den känslan verkar alla bära på. Seminarierna som önskar att de hade mer och fler, Kristna rättvisenätverket Speak som önskar de kunde hålla öppet cafét mer, Shalombåten som måste ha en bättre kajplats. Nästa år kommer vi vara starkare. Och bättre. Och fler. Och mer.

Men för att vara andra dagen så går det suveränt bra!

måndag, juli 03, 2006

Politikerveckan har börjat

Helt slut. Igårnatt var jag uppe till 03 och affischerade inför vår satsning "(g) som i Gud". Upp igen idag klockan 08. Och jag är inte en av de där som inte behöver så mycket sömn. Jag behöver mycket sömn. Och bra sömn. Så idag har jag varit en grinig skit.

Mitt ansvarsområde under veckan och under planeringen inför denna vecka har varit seminarierna. Det är spännande. Siewert Öholm är duktig, och han har massor av kontakter. Men idag har det varit en dag av förberedelser. Och det är inte lika spännande eller glamoröst. Trist, rentav. Men viktigt. Imorgon börjar det på allvar.

Ingången i allt är tanken att om Gud fanns, hur hade olika politiska frågor sett ut då? Till exempel hur familjepolitik, feminism, eller ungdomspolitik hade sett ut. Spännande.

Nu ska jag vara gentleman och göra kvällsfika till min tjej.
Gonatt.

söndag, juli 02, 2006

Dumsnål båtresenär

Tillsammans med alla dumsnåla så anlände vi till Visby klockan 03.00. På natten!! Så idag blev det sömn till 12. Och nu börjar veckan. Med stort V. Arbetsveckan. Politikerveckan. Almedalsveckan. Eller för mig: "(g) som i Gud".
Under just rubriken "(g) som i Gud" går Frälsis, Dagens, missionsbåten Shalom och Bildas samarbete under almedalsveckan. Jag har under hösten suttit med i dess planeringsgrupp som representant för FA och nu är det så äntligen dags. Under fem dagar ska vi ha massa seminarier, café, workshops, eftersnack mm. Det kommer bli spännande. Siewert Öholm kommer leda seminarierna tillsammans med tidningen Dagens chefredaktör Daniel Grahn, Viktor kommer tillsammans med rättvisenätverket Speak ha ett café (med bla andra Alice Bah som seminariesnackare) och shalombåten kommer gå runt och evangelisera. Riktigt spännande. Återkommer om detta.

Veckan i skärgården har för övrigt varit bra. I fredags fick jag träffa min mor och syster för första gången på 6 månader. De har varit på Hawaii och vila upp sig under en 6 månadersperiod. Min syster Elvira, 7 år, har lärt sig engelska flytande, och pratade nästan mer engelska än svenska. Sjukt kul!! Det var såklart fantastiskt att träffa dem.

Nu: förbereda för almedalsveckan - (g) som i Gud