fredag, september 29, 2006

Bekräftelse!

Fick nyss information som bekräftar det som jag skrev i min tidigare post.
Felicia, min absoluta favorit i Idol, är kristen. Hur lätt var väl inte det att se och förstå???

Hence my point!

torsdag, september 28, 2006

Kristet utseende

Igår på cellgruppen pratade vi om kristet utseende. Hur man på stan ibland kan se om någon är kristen. Utifrån hur de klär sig och rör sig.
Alla gör säkert inte det, men det visade sig att åtminstone två till i vår grupp menade att de några gånger tänkt "den här måste vara kristen" utifrån att de bara sett personen på håll, och att det senare visade sig vara rätt.

Säkert beror det på att man har växt upp i en frikyrklig kultur, och då har lättare att känna igen det som kännetecknar vår kultur. Men det är svårt att sätta fingret på vad det är.
Jag försökte definiera det genom att mena att kristna ofta klär sig tuffare än vad de egentligen är. Att man på nåt sätt längtar så mycket efter att vara som alla andra, att man, åtminstone, genom klädsel kan få vara lite "världslig". Att man tar varje osyndig chans man får att få passa in. Och då blir det lätt påklistrat. En ytlig halvmesyr. Eller?

Tankarna gick för mig vidare kring min teori om kristnas utseendefixering. En helt ovetenskaplig observation är att den är särskilt stor i de sammanhang och städer där frikyrkan är stor. Här, eller då, samlas kristna ungdomar tillsammsn på festivaler, storsamlingar eller konferenser och det är alltid påfallande "korrekt" klädsel. Väldigt modemedvetet, väldigt snyggt gränsande till sexigt, och väldigt hippt. Sminket ligger perfekt, pudret ligger djupt och håret ligger vaxat.
Min teori kring varför det ofta blir så väldigt ytligt är att vi saknar alkohol. Alla är ju såklart drabbade av samhällets utseendefixering. Men tillskillnad från de världsliga sammanhangen har kristna inte tillgång till alkoholen - the relaxer. Alkoholen gör att vi slappnar av, är oss själva, får en ursäkt att fula oss och inte behöver vara perfekta. Kristna har inte tillgång till det. Därför måste vi bibehålla det perfekta utseendet hela kvällen (samhället har ju lärt oss att vi måste vara perfekta så länge vi är medvetna om att vi kan vara perfekta) och därav den extrema utseendefixeringen.
Tragiskt, ja. Men kanske realistiskt?

Upprustning

Du som Blodocheld.se-besökare har säkert märkt hur segt det är just nu i det nya serverbytet. Det är konstigt. Och ingen förstår det riktigt. Men nu är expertis tillkallad och förhoppningsvis är det klart snarare än snabbt.
Under tiden så arbetar vi på en kosmetisk upprustning av Blod och eld. Det är på tiden. Och det är välbehövligt. I den nya versionen har vi mer utrymme att klämma in nya saker, mer överskådligt. En referensgrupp är startad och allt är upplagt för succé. Spännande!

onsdag, september 27, 2006

Ångestbefriad?

Har precis tagit beslutet att hoppa av engagemanget inför en konferens i höst. Hade inga stora åtaganden, men skulle inledningstala.
Just nu måste jag lägga all fokus och energi på Blod och Eld. Vi har ju bara 6 månader! Att då bara tänka på att jag ska ha ett engagemang, ett tal, som jag själv ska skriva och det ska vara bra och brinnande blir så sjukt ångestladdat. Så går jag och tänker på det och så tappar jag fokus.
Nu vill jag inte tänka på det mer. Så det känns skönt att ha avsagt sig det. Nu kan jag fokusera på Blod och Eld.

Igår träffades ledningsrådet. Dock utan resultat ang Dragudden. Sista chansen nästa tisdag. Spännande.

tisdag, september 26, 2006

Beroende av alfapet

Jag är beroende. Av alfapet. På nätet.
Har du sett betapet.se? En site där man kan spela alfapetdueller mot andra. Så SJUKT beroendeframkallande.
Gå INTE dit!
its sick.

Världens sämsta förare

Varför?
För det första får jag mig själv att må illa av mitt ryckiga körande. (stackars medpassagerare)
För att utnyttja dötiden i bilen så mycket jag kan gör jag ofta en av följande saker; Ber (helst vill jag då dra på grymt hög musik och blunda. tills jag kommer på mig själv att jag kör); Skriva SMS (i 130km/h); sjunga (jag är en active singer)

Härmed biktar jag denna dumhet. I framtiden ska jag bli en bra gubbkörare med större respekt för mig själv, min omgivning och mina nära och kära. So help me god.

Dragudden, del 2

Så var det igårkväll dags för sammandrabbning mellan kårledare och ledningsråd. Det var trevligt och lugnt och informativt. Och man förstår situationen som ledningsrådet sitter i.
Det tråkiga är bara att jag antagligen är en av de få i Sverige som förstår, eftersom jag har fått det återberättat. Alla andra, som bara ser beslut och hör historier, förstår det som att ledningsrådet är ett översittarorgan som har glömt Gud och glömt FAs kall. Information är verkligen A och O i vårt informationstörstande samhälle.

Kontentan av samtalet blev att ledningsrådet förstod att ett bevarande av Dragudden med dess vision var så viktigt att man var beredd att låta andra saker offras. Till och med den egna lönen. Häftigt, tycker jag. Att man vågar se det så.

Det var på många sätt en tragisk redovisning från Frälsis finanssekreterare. Hon berättade om alla de miljontals miljoner som går till kårer som inte klarar av att stå på egna ben. Underskottstäckning till kårer med över hundratals medlemmar, som funnits i flera flera år.
Tänk vad som hade hänt om man hade slutat med detta? Låtit de stora kårerna stå på egna ben? Lösa sina egna ekonomiska problem. Hade medlemmarna tagit mer ansvar? Hade man behövt och avskeda eller sälja nåt? Vilka effekter hade det fått?
Vilka intressanta situationer vi hade fått. Vilka nyttiga situationer våra kårer har hamnat i. Utan säkerhetsnät, utan mamma som tar hand om dem.
Tänk när vi vågar släppa dessa kårer!
Och vågar satsa mer på det nya!

söndag, september 24, 2006

Farfar är vis

Åter i Stockholm. Alltid när jag är här bor jag hos min farmor och farfar. Ett bra sätt att få träffa dem. Dessutom alltid trevligt.
Idag pratade vi om mitt jobb. De förstår inte riktigt vad jag gör. Vi pratar om vad FA satsar på, och vi pratar om blodocheld.se
Farfar ryter till.
- Men vad är det bra för det där du sysslar med egentligen? Varför ska vi ha det?
Jag börjar svamla. Svamla om vad det är, eller rättare sagt om vad jag vill att det ska vara. Svamla om framtida planer och drömmar och mål.
När jag till slut, med nöd och näppe, tagit mig igenom mitt svammel och trasslat in mig så mycket så att det tillslut låter som jag sagt något vettigt (eller iaf något så genomtänkt så att bara jag förstår det) så går vi vidare till nåt annat.

Det är skönt, de där gångerna då man verkligen sätts på prov. Men läskigt när det känns läskigt. Men skönt. För då påminns man om att man inte kan laja. Inte hålla på och flumma, utan måste jobba och kämpa och ifrågasätta vad är det jag egentligen gör, vill och hur ska jag åstadkomma det.

Undrar om det inte är så för fler inom kyrkan. Jag vet att jag ofta kände så under tiden jag arbetade som distriktsungdomssekreterare. Att ingen egentligen ifrågasatte vad jag själv gjorde, och att jag till sist gick in och slirade i gamla hjulspår, där jag fördrev tiden med uppgifter, men fick egentligen ingenting gjort.

Vi måste våga ifrågasätta varandra, varandras uppgifter och resultatet av dem. Det är otroligt viktigt för att vi inte ska bli instutitionerade utan ivriga att nå det tydliga mål vi har satt upp, för andra, för oss själva.

Nu måste jag skriva ner mitt mål tydligare. Jag ska lyckas.

fredag, september 22, 2006

Jag blir galen

Jag tror jag håller på att bli tokig.
Har suttit i telefonköer hela dagen för att ringa upp varenda Bredbandsbolag i den här gudsförgätna staden. Värst var IP-Bolaget. Där loopar de Grumme tvättsåpemelodin. 8 takter på tvärflöjt *SPRAK* och så var den igång igen. I tio minuter.
Im loosing my mind.
Och fortfarande vet jag inte vad jag ska välja.

Dragudden

På måndag ska FA's ledning träffa kårledarna i Stockholm för att prata om Draguddens framtid.
Det har sedan länge pågått en intensiv diskussion bland Blod och Elds medlemmar att rädda den nationella lägergården. Protestlistor har skrivits på, upprop har gjorts, och det enda gensvar som getts är att man "ska prata vidare om det". Nu är man påväg att lägga ner det, utan att ha gett en enda offentlig förklaring till varför.
Det gör att jag egentligen inte kan tycka något om det. Jag vet bara en sida av det, jag kan bara använda logik utifrån de förutsättningarna jag getts. Därför har jag säkert en skev bild. Men utifrån den blir det för mig vansinne, det som verkar vara påväg att hända.
Visst är FA's ledning i behov av pengar. Säkert är Draguddens läge, i skärgården, på värmdö, med mycket mark, ett fantastiskt område att stycka av och sälja. Men sen när har vi börjat sälja ut vår själ?
En ekumenisk organisation från USA, Young Life, har engagerat sig i kursgården och vill finansiera linbanor, kajaker, upprustning för miljontals kronor. Två pionjärer, Christer och Kattis Aadland, är villiga att investera sina liv på platsen för att bygga församling och för att skapa en oas i ett av Sveriges mest expanderande områden, befolkningsmässigt. Ytterligare människor är villiga att flytta in i ett kollektiv och vara stommen i kursgården och församlingsarbetet. Arbetsinsatser för miljoner är beredda att plöjas in.

Varför vill Frälsningsarméns ledning inte detta? Har vi bränt oss för många gånger? Har vi börjat tänka för mycket på pengar och glömt vad det är vi finns till för?

För mig är det helt obegripligt.
Därför måste jag vara med på måndag. Om inte för Blod och Elds medlemmars skull så för min egen. Jag måste bara få förstå.

torsdag, september 21, 2006

Två dagar av nagelbitande?

oj, nu har det varit hela två dagar sedan jag uppdaterade här. Du har missat att få rapporter om massa intressanta saker. Som att vi äntligen, efter sju testade färger, bestämt oss vilken färg vardagsrummet ska målas i. Eller att jag, på väg hem från stockholm, struntade (klassisk stockholms kaxighet?) titta på biljetten och ifrågasatte om jag inte åkt fel först när jag var i Degerfors. Eller att jag köpt ett skrivbord i ek som var så tungt att jag var tvungen att riva upp packeteringen på parkeringen och bära in skrivbordet bit för bit i lägenheten.

Allt sånt där som du bara har längtat ihjäl dig efter att veta. Men var lugn. Nu är jag tillbaka igen. Efter två dagars frånvaro. Redo att uppdatera bloggen med allt det där intressanta du bara inte kan vara utan.

ridå.

måndag, september 18, 2006

Konstigt stockholmstänk

Efter att Stockholm röstat Ja till trängselskatt rapporterar ändå DN att utgången kan bli annorlunda. Detta för att kommunerna kring Stockholm har röstat och att det där blivit en stor majoritet för NEJ till trängselskatt.

Det är ett så konstigt resonemang! Att man röstar nej till trängselskatt. Det handlar ju inte om att sätta dit någon, utan att göra en drastisk återgärd mot miljön! Att få människor att åka kommunalt!

Jag må ha tunnelseende i frågan, men vad är det för puckon som inte kopplar en sån enkel grej?

Skräckblandad förtjusning

Äntligen är jag klar med min spalt. Så svårt att krympa ner en text till 1500 tecken! Jag postar den dock inte här förräns den är publicerad.

Gårdagskvällen slukades helt av valvakan. Till en början såg den ju ut att bli ganska spännande, och när den strax såg ut att
Det var också en ganska konstig känsla som kröp fram. Trots att jag röstat på ett miljöparti som givetvis kämpade för en röd regering, så kände jag helt plötsligt olust. Ungefär av samma anledning som Linda Skugge beskrev i sin krönika. Det skulle liksom va skönt att se andra människor i regeringen. Se andra stå till svars, göra bort sig, skapa skandaler. Eller som Erik i valtrådenBlod och eld citerade någon: "Regeringen bör bytas precis som man byter kalsonger, och av ungefär samma anledning"

Det är således en skräckblandad förtjusning idag.

söndag, september 17, 2006

Ritualistisk nattvard

Var på Gudstjänst i morse. Det var nattvard. I Frälsningsarmén har man av tradition ingen nattvard. Varför inte är egentligen en lång historia, men jag ska försöka dra den snabbt.
Följande är alltså en del om FAs historia. Kan du eller orkar du inte läsa den så scrolla ner till nästa stycke.

William Booth, grundaren av Frälsningsarmén (FA), startade FA som en slags evangeliströrelse för att nå de som kyrkan inte lyckades nå. Vem som helst, från vilken kyrka som helst, kunde hänga på FA ut på gatorna för att nå de som låg och skrapade på samhällets botten. Många blev frälsta, och rörelsen drog till sig mer och mer folk. Snart hade rörelsen, som ursprungligen aldrig hade någon tanke på att bli mer än just rörelse, växt sig så stora att de hade egna lokaler, egna program osv. De etablerade kyrkorna tillät fortfarande inte bottenskrapet till människor in i kyrkorna, och därför blev det snart tydligt att man var tvungen till att bildade en egen kyrka: Frälsningsarmén.
Nu när man var ett samfund mötte man dock problem som "hur profilerar vi oss i sakramentfrågor?". Tidigare hade man lagt vikt på att det viktiga i relationen med Jesus är just tron, det inre, det icke synliga. Där låg kärnan och det var det som lyftes fram. Soppa, två och frälsning. Sakrament, dop, nattvard osv, överlät man andra att tvista om. Så många samfund och kyrkor hade splittrats för att man inte kunde enas om när det var ok eller inte ok att döpa sig, när vinet och brödet förvandlades till blod (eller om det ens fick vara vin). I FA hade man helt enkelt låtit människor gå till den kyrkan som praktiserade sakramenten på det sätt som man själv överrensstämde med.
Men trots detta så bestämde sig FA, både pga splittringsrisken och pga att man just då var i ett närmast exploderande expansivt läge, att vi fortsätter som vi gjort. Inom FAs väggar predikas kärnan i tron på Gud och så får man ta sakramenten i andra samfund. Sålänge. Booth menade dock att frågan skulle tas upp igen när det lugnat ner sig.
100 år senare tog man upp det igen. Självklart var det ingen som gjorde någon ändring då. Och man slog fast att i FA praktiserar vi inte dop eller nattvard. (vill du läsa mer utförligt om detta föreslår jag att du läser följande uppsats)

Hursomhelst. Jag har aldrig haft något mot nattvard och har ofta praktiserat den i andra församlingar. Vi har till och med, i min hemförsamling (där mina föräldrar är officerar, you know) smygnattvardat oss.
Men jag har aldrig riktigt förstått eller känt det heliga i de här sakerna. Jag har vänner, som när jag förklarat min saknade känsla, inte alls känt igen sig och utförligen beskrivit sin innerliga välmående rysning.
Men idag, och många gånger förr, när nattvarden förklarades och beskrevs så förstod jag helt plötsligt varför William Booth inte tog med detta i sin väckelsekampanj eller väckelserörelser.
Dessa sakrament, som så många nästan håller högre än frälsningen, blir verkligen grymt ritualistiska! De piskar upp en förväntan att det är något heligt som ska ske när vi dricker och äter saften och vattnet. Att detta är ett heligt ögonblick, något som ska tas i djupt lugn och eftertanke.
Var det verkligen det här Jesus menade när han skickade runt vinet och brödet, den där kvällen för 2000 år sedan? Att det här skulle vara det centrala i Gudstjänster runt om i hela världen? Gudstjänster som besöks av människor som aldrig tidigare varit på gudstjänster? Människor som redan tycker de hycklande kristna är suspekta. Att man nu, i djup andakt, ska dricka saft och bröd till en ritual där det ska innebära blod och kropp?

Ibland, och idag var ett sånt "ibland", kan jag känna att det blir lite konstigt. Jag gör det gärna, men funderar på om det är rätt forum, och om man inte överritualiserar det en aning.

Just a thought.

lördag, september 16, 2006

En demokratisk eufori

Vilken känsla det var! Att stå där med sitt lilla kuvert i handen tillsammans med massor av andra engagerade medborgare. Massor tog chansen att rösta redan på lördagen och där stod vi i kön till en ljudfond av frågor om demokratiska rättigheter, skyldigheter, valsedelfrågor och högljudda funderingar om vilka som vinner.

En demokratisk eufori.

Nu MÅSTE jag samla mig och skriva en bra spalt till William. På måndag morgon är det deadline.

Valurnan, here I come

Det är som att jag tror att min röst kommer avgöra hela valet. Jag har verkligen funderat! Funderat, funderat, funderat. Vägt för och emot. Igår trodde jag att jag visste, sen i morse ändrade jag mig. Men nu är jag säker. Så, o du hägrande samhälle; Tacka mig! Jag har tänkt till.

Mina tre huvudfrågor har varit:
Ut ur EU. Varför ska andra som sitter långt bort från vår verklighet bestämma? Varför känns det som att vi kommer närmare och närmare att Sverige blir ett län i landet EU? Varför kan vi inte hitta andra vägar att samarbeta än att bli ett land med koncentrerad makt i Bryssel?
Fast alkoholskatt. Sänkt alkoholskatt innebär att det blir mer tillgängligt för fler. Och fler gånger. Vilket leder till massor av problem.
Legalisera nedladdning. Helt plötsligt har massor av vanliga svenssons blivit brottslingar som hotas av domstol och straff. Varför händer det här nu? Ingen reagerade mot olaglig kopiering på 80- och 90-talet när tontals kassetter dagligen mixades och dealades. Omodernt. Något som måste ändras.
Småföretagande. Hjälp småföretagare andas. Mer hjälp, mindre papper.

Vem som har alla tre? Miljöpartiet. You got my vote.

fredag, september 15, 2006

Monarken är min!

Nu är det gjort. Den svarta blixten, den 80-åriga monarken, cykeln som är ett hopplock av jagvetintevad är min. Nu står den här utanför dörren, prutad och klar för 450kr. Och jag vägrar tänka annat än att jag gjort en bra affär.

Efter många om och men gick vi slutligen till den skumma loppmarknaden mitt emot ÖB. Trots all smygrasism och som uppkommit hos människor så fort vi nämnt att vi funderade på att köpa cykel där. "Nej, de stjäl bara cyklar, sprutmålar och säljer dem" osv. Det landade olika hos oss och så fort Jonna kom dit granskade hon snabbt cyklarna och tog direkt beslut om att detta var fel och ville gå. Försäljaren var djävulen själv i turkisk disguise. Som tur är var Jonnas far på besök. Han gjorde mig sällskap när Jonna istället flydde till mammon-land (läs: Coop Forum). Jag siktade in mig på den svarta blixten. En gammal monark som de spraymålat. 500kr skulle de ha. Jonnas pappa tyckte det lät mycket. Jag tycker alltid allting låter för mycket.
- Du, det är ju inget lås på den?
- Inga problem, jag fixar.
Den turkiske försäljaren försvinner ut och kommer snart tillbaka med ett sprillans nytt spirallås.
- Den ingår!
- Men det finns ju inga reflexer.
- Inga problem, jag fixar. Snart börjar han skruva fast reflexer här och var.
- Hmm, jag kan inte riktigt ge 500kr..
- Ok, ok, 450, säger försäljaren medan han skruvar.
Jag tittar försiktigt i plånboken. Om jag kan skramla ihop så jag har 400 så kan jag ju utgå från det och få ytterligare 50kr rabatt! Snabbt rycker jag tag i Jonnas pappa och ber honom låna mig en hundring. Bra, nu har jag allt upplagt för en strålande deal.
- Du, jag har visst bara 400. Det är väl ok?
- Hehe, nej, nej kompis. 450. Det är bra pris!
- Jaha, men se själv, jag har inte mer. Bara en 20eurosedel!
Min 20euro-sedeln har legat i plånkan en evighet och jag vet att jag aldrig kommer bli av med den.
- Euro?? Euro! Ja, ja, ge mig! Det är ok!

Så det hela slutar med att jag betalar 250kr plus att jag blir av med min 20eurosedel för min nya svartablixtenmonark.
I feel good!

torsdag, september 14, 2006

Blek benrangel snart?

Att arbeta hemifrån kan verkligen vara hämmande. Förr var det största bekymret med mitt jobb att man var tvungen att ibland sitta på kontor när det är fint väder. Nu är största bekymret att jag JÄMT sitter bakom datorn och aldrig kommer ut. Jag tror jag håller på att förstöre mina ögon. Jag mailar, surfar, funderar, skriver, mailar och funderar. Det är mitt jobb i ett nötskal just nu. Trevligt och kul på alla sätt, men otroligt isolerande.
Idag dagmardrömde jag om att jag kommer se ut som en sån där blek benranglig datafreak om några månader. Som knappt vet hur han ska artikulera ord när någon väl pratar med honom.
Som tur är har Jonna ett extrem socialt liv. Så jag kan igla mig fast på henne och, om inte annat, lyssna på hennes fantastiska, sociala liv.
Hmm.. undrar om jag fått nåt mail?

Bollkalle gör avgörande mål!

Ok, jag vet att den här bloggen nästan börjar likna en länksamling nu, men jag kan inte låta bli...
Du måste kolla in klippet nedan. En match i brasilianska nationella cupen. Bollkallen får för sig att sparka in bollen i mål, efter att den gått ut. Domaren får hjärnsläpp och dömer mål!!! Det blir det avgörande målet! Detta MÅSTE gå till historien som det värsta domarbeslutet! Helt rubbat!

Kolla:

En mer upphottad förståelig variant finns på aftonbladetswebbTV (men de har ingen direktlänk...)

Rån med barntröja på huvet

Sveriges roligaste rån? En påverkad narkoman drar på sig en barntröja på huvet, går in med en banankniv på svensk kassaservice och ska tvinga till sig pengar. Han kommunicerar med personalen genom ena ärmen på barntröjan. Reaktionerna? Gapskratt!
Läs mer här!

onsdag, september 13, 2006

US zipcode till Pandora

Har fått från några olika håll förfrågningar ang Pandora, det musikprogram jag tidigare tipsade om, och registrering.
Dont worry!! Det är ingen betaltjänst. Man kan välja att ha en banner (som man inte ser om man inte har pandorafönstret uppe) i bakgrunden av pandora, så betalar det sig själv! Bra, va?
Vidare så måste man skriva in en US zip code. Det är bara att ta vilken som. 48023 tex.
Missa nu inte chansen att upptäcka ny musik som du alla gånger gillar! Det är superspännande!

MinMikro-skandal!

Damon, initiativtagare och ansvarig för tjuvlyssnat.se avslöjar på sin blogg att minmikro.info är en bluff! Ett PR-trick från Findus!!
Den tjuvlyssningen jag tidigare refererade till var alltså ett inskickat påhitt! Och sidan, som väckt stort intresse och dagligen ger tips på vad man kan micra, är allt bara ett slugt PR-trick från en slug PR firma vid namn Dist!

Jag är lurad!

Fjäder blev höna, som blev fjäder igen.

Att Jan Guillou i förbigående råkade yttra sig lite om att bloggar är betydelselösa eldade upp hela bloggosfären och mängder av bloggare refereade till artikeln, argumenterade mot och försökte överbevisa Guillou.
Att han hade fel bevisade väl, om inte annat, den artikel aftonbladet skrev två dagar senare. Det är ju just på grund av alla bloggars höjda röster som uppföljningsartikeln överhuvudtaget skrivs. Således ett bevis på styrkan bakom "vanliga människors offentliga dagböcker".
Att det, som Lotta Gröning säger, handlar om den nya folkrörelsen och ett nytt uttryck för demokrati tvivlar jag inte ett dugg på.

Ordningen återställd.

Grym tandvärk

Har så grym tandvärk! Har haft det från och till de senaste tre åren. Det är mina visdomständer som tränger sig saaaaakta upp genom tandköttet. Så vissa perioder går jag helt på alvedon. En sådan period är nu. Om det inte vore för att alvedonet var slut.
Så nu måste jag gå ut och köpa. Och fundera på färgerna. pust.

Måste bestämma mig

Idag måste jag bestämma mig. Vilken färg jag ska ha. Våra två senaste färgprov var ganska bra. Det kommer bli grönt. Mörkgrönt. Varmt. Fint? Jag tror det.

Men vilken nyans?

Free Image Hosting at www.ImageShack.us

Själv är jag lite inne på den högra lite mörkare gröna. Den är väl ok?

tisdag, september 12, 2006

Kyrkan blir domstol

Ser på ett avsnitt av Desperate Housewives. Det ska sjungas i kyrkan och man bråkar om vem som ska ackompanjera dottern. Den mer musikaliska modern säger till dottern:
- Remember this is church. Judging will occure.

Är det såhär man ser på kyrkan idag? Det är kanske inte konstigt med den syndakatalog vi skapat, men otroligt skrämmande.
Jonna brukar alltid påpeka för mig hur dömande jag är. Säkert har hon oftast rätt, även fast jag inte vill erkänna det. Jonna som inte är uppväxt i kyrkan påpekade också i början hur hon aldrig träffat mer trångsynta och dömande människor än i kyrkan. Mina okristna vänner är obekväma med att berätta dumma grejer de gjort för de är rädda att jag ska döma dem. De säger att de inte tycker jag dömer dem, men de har blivit brända av andra kristna.

När blev det såhär?

Antagligen när vi kristna slutade orka söka oss till Jesus, men höll hårt fast i det vi lärt oss i kyrkan. Regler. Ramar. Sånt som är greppbart och tillgängligt när det andliga och ogreppbara blir otillgängligt. Helt plötsligt blir då ramarnas bevarande viktigare än bevarandet av innehållet. Och helt plötsligt har innehållet försvunnit och kvar finns bara ramar. Och gränser. Och regler. Och dömanden av andra som går mot dem.
Usch.
Jag fruktar för att vara påväg mot samma håll själv. Till ett fisljummet kristet liv. Där jag är för upptagen att hålla gränserna intakta och har glömmer vad det är jag vaktar.

När kristendom blir smink, då förvandlas kyrkan till en domstol.

Gud hjälp oss vakna.

Oförlåtlig glömska!

Ve och fasa! Jag har glömt att tipsa om en av de bästa nätsiterna som finns! Den som jag dagligen njuter av!

http://www.pandora.com/

En fantastisk site där du skapar din egen radio! Du skriver in den artist (svenska artister är det tyvärr dåligt med...) du älskar mest och sen letar Pandora upp artister och låtar som spelar liknande musik! Ett ypperligt verktyg för att hitta ny musik! Och ett alternativ till att vara olaglig på dc++ och piratebay.

Kila in och kika!

Första dagen på nya jobbet

Jag har haft lite ångest över den här dagen. Att jag inte skulle ha något att göra. Eller att jag snart skulle vara sysslolös. Eller att jag skulle tappa lusten.

Men så sätter jag mig framför datorn. Börjar pilla lite med sidan. Skriver nyhetsartiklar. Surfar runt. Klickar runt, får idéer. Och så helt plötsligt slår det mig. Det är ju det här som är mitt jobb! Det som förr varit min övertid, min hobby. Nu är det vad jag får betalt för att göra! Utveckla, skissa, knåpa ihop artiklar, komma på grejer för blodocheld! Det känns fantastiskt förmånligt! Allt jag behöver göra är att go med the flow. Kul!

Nu måste jag bara skruva ihop skrivbordet. Jag har redan ont i 37 muskler efter att ha suttit hela förmiddagen i soffan med laptopen i knät. Aj.

måndag, september 11, 2006

Cellgrupp

Det har varit en riktigt konstig dag. Men ett skönt slut.

På eftermiddagen åkte jag och Jonna till Ikea och slog till på det där skrivbordet vi spanat in. Vi slog också till på nya färgprov till väggarna och passade även på att köpa några hyllor.

Nu ska vi testa olika varianter av grönt på väggarna. Tillsammans med de andra testmålningarna röd och vaniljröd som redan är uppmålade.
Pippi Långstrump skulle vara grön av avund om hon var här.

På kvällen var det premiär för vår cellgrupp. Väldigt intressant. Det var länge, länge sedan jag var med i en cellgrupp. Det kändes aldrig riktigt aktuellt eller passande i Stockholm, men nu har Jonna verkligen tagit tag i det och vi var redan 6 personer på första samlingen - alla utan någon församling eller cellgruppstillhörighet. Läckert! Den kändes bra, gruppen. En härlig sammansättning av ganska olika människor. Tre teologer, tre psykologer, och så jag, öh...en vanlig knegare. Men det kommer bli bra! Känns som att alla har samma mål; Att ta med sig vänner till gruppen och att den ska växa, delas och vara väldigt öppen. Opretentiös och ärlig. Skönt!

Nu ska jag sova.
Och tänka på alla som dött.
Det ska man en sånhär dag. Fem år sedan 9/11 och 3 år sedan Anna Lindh mördades. Usch.
Har ni förresten läst 9/11-hoaxet" som cirkulerar? Men lugn, det är ett hoax!

söndag, september 10, 2006

Impulsköpa byrå

Argh! Ibland kan jag inte bestämma mig för om jag är smart eller dum. Kom hem, såg en byrå på blocket. Ringde. 300kr? Köpte. Hämtade.
Nu står den där i garderoben och helt plötsligt har det landat i mig vad jag gjort. Och jag kan inte bestämma mig för om det var smart eller dumt.

Mastodontvalrunda

Ok. Nu är det gjort.
Alla valtest jag har hittat på nätet är gjorda. Så nu ska jag veta vad jag ska rösta på.
Problemet är bara att alla visar olika.
DN visade att jag var miljöpartist.
Aftonbladet visade att jag var moderat (men det måste vart heeeelt fel. Fortfarande blå(!)förnekar att jag har några åsikter som ens skulle likna borgerliga).

Stockholm City Sa att jag var kristdemokrat.
Expressen
Och GP menade nåt så tossigt som att jag var centerpartist.

Så nu vet jag att jag kan rösta på typ allt utan att känna att jag röstat fel.
Skönt.

Bäst av alla testen?
SvDs!

Virtanens bok, en himla blogg!

Trots att jag läst massa recensioner om boken. Trots att recensenterna har skrivit om hans blogg och nämnt att det är grejer från hans blogg. Trots att jag på pärmen på boken läser kommentarer om hans blogg. Trots att jag läser på infon om boken att detta är den första Bloken. Trots det har jag inte fattat att Fredrik Virtanens bok "Olyckligt kär i ingen speciell" är hans blogg nedtryckt på papper, vikt och beskärd att passa i ett pocketformat. Först nu, när den dimper ner i brevlådan från rean på cdon fattade jag.
Vilken besvikelse!
Jag har ju redan läst hans blogg! Inte allt.. Men det får jag ju tydligen tillfälle till nu.
Bah.

Mötesplatsen - HalleluLja!

Det är alltid spännande att gå till nya församlingar. Speciellt om man, som vi, är på jakt efter en bra gemenskap. Särskilt viktigt för mig blir det att hitta en plats där man känner sig hemma, skapar bra kontakter osv, då jag kommer arbeta ganska isolerat framöver.
Hursomhelst. Det var nästan lite nervöst att gå hit idag. Tänk om detta är "the" församling för mig? För oss?
Viktigt, såklart, att i detta känsliga läge inte sticka ut. Bara slinka in och smälta in på ett såntdär svenskt frikyrkligt vis. Men av någon ironisk anledning så får jag hjärnsläpp på morgonen och glömmer helt denna viktiga regel och sätter på mig den skrikigaste tröjan jag har. En randig brandrödgul tröja.
Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Så fort jag tog steget in i gudstjänstlokalen kände jag mig som blinkande trafiklyse. Jag som bara ville smälta in!

Väl inne, hukandes långt bak bland de vadderade stolarna började analysen. Jag kan inte hjälpa det, men analysen kommer alltid. I alla lägen. Oavsett sammanhang. Jag måste liksom kategorisera, sortera och förutspå. Extra intressant är det när man kommer till ett helt nytt sammanhang. Skönt att slippa behöva hälsa på en massa folk. Skönt att ingen kan haförutfattade meningar om mig, och att jag inte behöver ha det om någon annan.
Intressant också hur man, som ny i ett nytt sammanhang, får nya ögon och ser saker annorlunda. Man slås tex av hur lätt det är att urskilja frikyrkomänniskor från vanliga människor. Det finns liksom ett lätt drag av frikyrka över kristna. Mig inklusive (det är min flickvän väldigt noga med att påpeka så fort jag tar upp detta). Man slås också av hur skumt det är att se folk vara så öppenhjärtliga eller övertrevliga mot varandra. Nästan som man tror de är gay, eller gått igenom något svårt och tungt tillsammans. Eller hur konstigt det är med människor som sträcker upp händerna när de sjunger.

Men när sedan den första känslan eller instinkten av granskning lagt sig hos mig så infann sig en behaglighet. Man drogs med i en familjär känsla. Av att vi var enade. Av att jag inte var en utböling. Av att Gud finns. Av att församlingen vill. Av att jag kan!
Det var länge sedan. Och jag är glad.
Glad över att det fanns många unga i min ålder där. Glad över att det var så enormt lätt att få kontakt med människor. Glad över att människor tog kontakt. Glad över att jag aldrig fick anledning att analysera ner något.
Det här kan nog bli bra!

Dagens Gudstjänstirritation: Mitt under en lovsång så står det plötsligt där. Uppe på powerpointen. L:et. "Halleluja" med ett L för mycket. I en av lovsångerna. I frikyrkan, liksom!! Hur kunde denna vanhelgelse ske? Jag som trodde detta missbruk aldrig skulle sträcka sig innanför kyrkans väggar. Suck.

lördag, september 09, 2006

Ikeakaos

Det har vart en skön dag. Nån slags vårvarm dag på hösten, liksom. Tyvärr har den inte innehållit lika mycket picnickar och promenader som den borde. Snarare uppackning och Ikeabesök. Men det har vart trevligt ändå.
Örebros Ikea är förresten sjukt kaos. Det värsta jag varit med om. Fullt i varenda gång och en halvtimme i matkön! Helt osannolikt!

Imorgon ska vi gå till en ny församling. Mötesplatsen. Ska bli spännande. Många har sagt att den ska vara så bra. Spännande!
'Night!

fredag, september 08, 2006

Idolmani

Jonna och jag har fått idolmani. Vi kan inte få nog. Vi tittar, skrattar, fnissar och bedömer. Jag vet inte vad det är som fängslar. Att man känner sig kunnig? Bättre? Överlägsen? För att det är så lätt att sparka?

Jonna har en teori om att de lägger eko på varje deltagare som går vidare. Jag tvivlar.

Själv får jag riktiga tics varje gång Kischti eller nån annan säger HalleluLja. Var kommer L:et från i HalleluLja???? Halleluja, ska det va. Inget annat. Vem är det som smittat Sverige med detta L? Det är ju sjukt?
Eller är jag frikyrkoskadad?

Slap me!

Jag är i ett vakum. Då man vet vad man måste göra innan man kan låta sig själv gå hem, men ändå inte förmår sig själv att göra det. Sitter på jobbet och har egentligen bara en grej kvar att göra. Sen är jag fri! Sen är det helg! Massa roligt uppackande och IKEA-mys och allt annat mysigt som man gör som medelsvensson(argh!) en helg.
Men så orkar man inte. Orkar inte göra det där andra. Jag skulle kunnat vara klar för en timma sen. Men så orkar jag bara inte. Och sitter här på tid jag egentligen inte behöver sitta här på.

Slap me, someone!

En ursäkt att rösta borgerligt

Jag är verkligen ingen borgare! Nu är det sagt, än en gång.

Jag avskyr det klasstänkande som moderaterna så ofta stått för. Men när Reinfeldt mer och mer smyger sig åt ett socialistiskt tänkande och Göran P känns som ett omöjligt alternativ så börjar jag verkligen mjukna.
Eller är det ett tecken på att jag börjar bli självisk? Varför vill jag inte vara Jesuskommunist där jag delar lika på allt?

Hursomhelst.
Det lokala valet är nu klart. Jag har en vän, Johan Öström, som jag har förtroende för som ställt upp i kommunalvalet. Så nu personröstar jag på honom. Även fast han har haft det dåliga smaken att ställa upp för ett parti som jag ogillar.

Bara riksvalet kvar...
Det luktar höger.

Im a alien in my house

Jag sitter och googlar om hur jag ska sköta min svärmorstunga.
Jonna kommer och kollar vad jag gör och brister ut i skratt
- Du är den sötaste! Fniss, fniss.
- Vadå? Vad har jag gjort?
- Du engagerar dig verkligen djupt i de fånigaste sakerna! Som att kolla upp hur du ska sköta din svärmorstunga!
- Men det är den enda växten som inte dött sedan jag första gången skaffade egen lägenhet! Och nu har den skiftat färg! Jag måste ju hjälpa den!
- Ja, och det är det som är så gulligt, fniss fniss. Du engagerar dig verkligen! Jag hade bara vattnat och hade den dött så hade jag kastat den och köpt en ny. Men du bryr dig verkligen om djupdyker i de minsta sakerna! Det är så gulligt och mysigt!
Översatt: "Det är störtfånigt! Jag kan inte hålla mig för skratt för att det är så fånigt!"
Whats the deal?

Jag känner mig ofta som en alien när jag gör husliga saker i Jonnas sällskap. Antagligen lika mycket alien som hon känner sig när vi är i närheten av tekniska saker i allmänhet och datorer i synnerhet.

När vi packar upp det jag packat finns det minst en sak i varje låda som är fånigt. På ett "gulligt" sätt.
- Vadå? Det är väl bra att jag har sparat och tagit med mig de här glassburkarna! Kommer du inte ihåg den där tävlingen för ett och ett halvt år sedan när vi skickade in streckkoderna och vann den där väskan? Det kommer snart en sån igen, och då kommer du tacka mig!!
- Vadå? Vad är det för fel att ta med sig toapappret från gamla lägenheten? Det är ju inte använt? Annars måste jag ju köpa nytt här! Och jag hade ju plats att ta med det!
- Vadå? Det är väl inget konstigt att jag tar med mig en oöppnad påse havregryn?
- Ja, ok, en halvfull flaska matolja kanske kan bli kladdig, men nu slipper vi köpa nytt!

Whats the deal?

torsdag, september 07, 2006

Nya bevis

Nere i källarförrådet hittade jag nya bevis!
Gubbkryckor
Gubbkryckor!

...och ett par slalomskidor..?

Gubbkiss och uppochnervänd kompost

Jag anar gubbkiss i garderoben!
På riktigt!

G o S Tholin. Typ. Eller nåt sånt hette de som bodde här innan mig. Tapeterna, lukten och känslan var att det var ett äldre par.
Nu är det bevisat!

I garderoben, mittemot toan, finns en garderob. Öppnar man där stinker det piss! Eller det stinker pissdoft som någon försökt döda med vinäger eller något annat odördödande. Men jag är helt säker på att det är en gybbe som gått upp på natten och i kissat i garderoben. Det är lätt hänt. Även för en yngre. Jag har själv några lumpenhistorier om hur dumt det kan bli när man är trött.
Men det är ett äldre par som har bott här.
För en yngre hade inte satt kompostlådehållaren uppochner och sedan, när man gett upp med att förstå hur kompostlådan ska sitta på hållaren, valt att ställa låda på backen under diskstället. Det är bara ett äldre par som ska göra.

Själv tog det mig säkert tio minuter och en losstagen och uppochnervänd skåpdörr för att fatta att den var fastskruvad uppochner. Men sen! Då var det för roligt för att inte blogga om det.

Inflyttad!

Det är helt otroligt. Varenda gång jag flyttar ska det regna! När vi flyttade från Gotland öppnade himlen sig. Det fullkomligt öste ner ända från Gotland, via Stockholm till Örebro. Vi kom fram till Örebro, väntade ut regnet. Började lasta av. Och så regnade det igen.
Igårkväll började vi flytta ut lite från Jonnas studentrum. Självklart regnade det. Självklart.
Så idag, när flyttgubbarna ringer på morgonen och säger "Nu är vi här" så regnar det såklart igen. Regn, sjukt mycket regn.

Men nu, äntligen, är det iaf inflyttat. En trasig lampa, och en skavd möbel senare. Som tur är har de försäkring som fixar det.
Så jag är ledig idag. För att fixa iordning allt. Men det är så sjukt tråkigt!! Jag orkar inte ta tag i nåt, för det kommer liksom aldrig bli klart! Jag vill bara sätta mig i ett hörn och spela X-box och vänta på att jag blir rik så jag kan anställa någon som ställer iordning allt åt mig.
Tillsvidare tar jag till datorn. Det är för jobbigt att koppla in Xboxet.

Men det är grymt skönt att ha flyttgubbar! Jag kom hit halvsömnig i morse. Tre gubbar med massa muskler på ställen där jag inte har ställen står att bära in alla mina grejer. De väntar bara på att jag ska lyfta mitt finger och peka vart det ska stå. Lyx!
Flyttgubbar
"Däcken? Ja, ner i källarn. Soffan? In i stora rummet. De sjukt tunga lådorna? Tja, spring ett varv runt huset och ställ de sedan i köket.". Lyx. Minst sagt.

tisdag, september 05, 2006

Lägenhet

Det är en speciell känsla att gå omkring i min lägenhet. Dels för att den är Min. Men också för att den är så fin! Perfekt för mig! Perfekt i storlek, perfekt planerad och perfekt för det jag vill ha den till. Trots att den är ekande tom så är den mysig. Mycket kärlek, helt enkelt.

Idag när jag kom till lägenheten så hade den försetts med massa kärlek. Under helgen när jag var på FM hade Jonna varit därinne och satt små lappar överallt var jag kunde ha vilka saker. Mycket sött.
Hon satte också upp små lappar på väggarna med förslag på färg, för att uppmuntra mig från att deppa ihop totalt trots att jag ångrat mitt målarinitiativ EFTER att jag dragit några ränders testfärger på vardagsrumsväggen.

Än har jag inte fått min möbler (de kommer på torsdag) och än har jag inte ens el. Men idag när jag kom så hade fastighetsägaren satt upp mitt namn i trapphallen. Och på brevlådan.
Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Vilken känsla!

Pressrelease

Igår skickade jag ut nedanstående mail till alla berörda kårer.
Lägger ut det här också.

--
Hej!

I helgen fick jag besked om ändring av min tjänst, som jag nu vill dela med mig av till er. Det var ett besked om att min tjänst som Divisionsungdomskonsulent i Örebro Division from september kommer övergå i att, under en period på 6 månader, administrera och utveckla Blod och eld. se

När jag fick frågan för över två år sedan av Marie Willermark att gå in som DivUS så gjorde jag det med en inriktning av att jag inte skulle göra "det vanliga" divus-jobbet. Jag skulle arbeta gentemot kårer och deras arbete med tonåringar. Där skulle mitt krut ligga. Och det har varit en spännande tid. Men allteftersom tiden har gått så har jag känt mer och mer att jag, mer eller mindre ofrivilligt, har gått in i gamla hjulspår. Gamla hjulspår som jag hade intentioner att aldrig vara i och som jag vet att jag kan uträtta väldigt lite i.
Har det inte varit gamla hjulspår jag hamnat i så har det varit på sidospår. HK har varit ett av de största sidospåren här. Jag har drivit många projekt gentemot HK. PaX-materialet har varit ett av dessa. Blod och eld, ytterligare ett. Konferenser, arbetsgrupper och ledningsgrupper av alla dess slag. Det har varit en ganska tuff period att gå igenom på många sätt där jag känt mig enormt splittrad och bara kunnat göra halvdana arbeten på allt, har jag känt.
Ibland har jag också känt att jag har stridit mer mot former än vad jag stridit för Jesus.

Under början vårterminen kände jag att det inte var roligt längre. Mitt fokus fördes över till Blod och eld som har varit mitt skötebarn och som jag drivit vid sidan av DivUS-arbetet. Däri låg mitt hjärta och där fanns heller inga hämmande ramar.
En vilja att driva Blod och eld längre och få ge det en ordentlig bas att stå på förde mig in i samtal med FAs ledning om att få göra detta under en försöksperiod på ett halvår, och här står jag nu.

Det har varit en utvecklande tid och det finns många saker som jag kommer sakna. Inte minst alla kontakter med er ledare. Ni gör ett fantastiskt jobb och det har varit en förmån för mig att resa runt och bara få bevittna detta! Ni skapar upplevelser och minnen som era barn och ungdomar kommer bära med sig och värdera som något av det största livet igenom. Det är stort! Tack för den inspiration ni har varit för mig!

Eftersom det inte har varit klart och fortfarande inte är klart med någon efterträdare till mig på Divisionsungdomssekreterartjänsten har jag väntat med att planera de divisionshelger som var föreslagna inför hösten innan definitivt besked kommit. Nu kom beskedet såhär sent vilket innebär att information om dessa helger kommer först nu.

Den ledarträff vi bestämde oss att ha under våren (där båda fd divisionerna var inbjudna, men dit det bara kom fd centrals ledare) för att lära känna varandra, knyta nya kontakter, få uppmuntran och bestämma samarbetsformer inför framtiden ska bli av. Det liggande datumet är helgen vecka 46, 17-19 november. Har du några åsikter kring detta datum, eller tror att det blir svårt för era ledare att komma så hör av dig snarast! Hör också av dig om du tror att någon från er kår kan närvara! Det hade varit otroligt värdefullt! Helgen kommer antagligen hållas på Saxenborg, i mitten av nya divisionen.
Det finns en grupp människor som kommer arbeta med den här helgen, men fler kommer behövas. Vill du vara med i att göra en bra helg för alla ledare? Hör i så fall av dig!

Efter ledarhelgen i våras uttrycktes också ett intresse för en tonårshelg i höst. Därför inbjuds alla tonåringar till Visbykårens (tillsammans med andra lokala kyrkor) arrangemang med arbetsnamnet "DRÖM" som hålls på gotland under helgen v43. Mer info om denna kommer. (infon är inte tryckt än). Utöver denna kommer det vara en sporthelg i Nässjö 24-26 november och Utmaningen 20-22 oktober samt septemberkåsan 22-24 septmber. Så ingen tonåring eller ung vuxen behöver gå sysslolös under höstens helger!

Eftersom det inte finns någon efterträdare i dagsläget så kommer jag så gott det går fasa ur mig själv, men samtidigt försöka vara av viss behjälplighet till divisionen. Därför kan ni höra av er till mig ang ovanstående, så kan jag svara så gott jag kan eller vidarebefodra till någon som kan bättre svara.


TACK för det ni har gett mig!
Jag ber att Gud ska välsigna det arbete ni står i!


mvh
Emanuel

måndag, september 04, 2006

Aftonbladet, än en gång...

Sist var det KD, nu är det folkpartiet.
Spionage som jämställs med de största sveken och spionage genom tiderna.

Den här gången jämställer aftonbladet den unga folkpartist som fått nys på ett lösenord till sossarnas hemsida med watergateskandalen.
Sjukt.

Heltid!

Just det! Glömde säga det..

I helgen blev det som jag inte fick berätta för ett tag sedan klart: Jag kommer arbeta heltid med Blod och Eld under ett halvår framöver!

Det innebär också att jag kommer sluta med mitt Divisionsungdomskonsulentjobb. Och det känns skönt, befriande och inspirerande! (inte att sluta, alltså...men..ja, ni förstår).

Nu kommer jag bara arbeta med att göra den, i dagens läge, något undermåliga sidan Blodocheld.se till en grym kanal för kristna och okristna, höga frikyrkohön och vanliga fotsoldater att träffas, utvecklas och få en förståelse för Blodet och Elden! - våra viktigaste ingridienser!

Frälsisreklam


Läcker, va?

(tack krigu)

FM

Vad är det som får en större grupp vuxna människor dra på sig likadana djupblå skogshuggarskjortor med trefärgade halsdukar dragna över nacken med ett sött spänne i halsen? Vad är det som får män och kvinnor med vanliga kneg komma tillsammans och sjunga visor med meningslösa, löjliga texter, varav de flesta går ut på att tävla om vilken halva av gruppen som kan skrika den högst. Vad är det som får vanliga blyga svenskar att istället för applådera applådvärda insatser göra "Jassacka"-rop med tillhörande ramsor, eller utbrista i rappakalj-ramsor som "Yoggi, yoggi,yoggi - OJ OJ OJ"?
Scouting!
Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Det är nåt speciellt med scouting. Kanske kan det närmast liknas med maskerad? Något barnsligt lockas fram. Man kan, under parollen "scouting", vara någon annan i sin blå skjorta. Någon som kanske annars inte lockas fram?
Eller så är det helt enkelt så gemenskapens symptom beskrivs?

Hursomhelst är det ofta väldigt härligt. Och i helgen har jag än en gång fått uppleva det. Frälsis scouter har haft deras årsmöte, FörbundsMöte (FM), på lägergården Högarberg utanför Gränna. Och årets FM var tusen gånger bättre än tidigare års.
Mer om FM kan du läsa om du loggar in på Blodocheld.se och går hit!

lördag, september 02, 2006

Jag är en sucker. Du också?

Ok, det här är väl kanske ett bloggtabu, men ändå: Det är konstigt att veta att ni, en massa människor kommer in här, en del flera gånger om dagen, för att se vad jag skrivit. Det är inte konstigt på ett utomjordiskt sätt, utan mer på ett uppmuntrande aha-vis.

Har funderat lite på varför jag skriver blogg.
Är det för bekräftelsen? Någon skrev att bloggare inte är ett dugg bättre än de som söker in till Big Brother. Vi har båda samma bekräftelsebehov, att någon ska se oss, hata oss, älska oss. Bara någon bekräftar att vi finns, syns.

Anledningen till att jag började blogga och idag fortsätter är att det är en ventilationskanal för mig själv. Min egen terapi. Mitt eget sätt att prata med och till mig själv. Jag har försökt att göra det på ett vanligt dokument, som en slags privat logg. Men när det inte kändes tillräckligt motiverande kände jag att jag behövde ta det ett steg längre.
Det är kul att skriva. Och (för att för en sekund vara lite osvensk) jag tycker jag är ganska bra på det. Det är egentligen en idealisk deal för mig. Samtidigt som jag får snacka eller tillrättavisa eller påminna eller skratta åt mig själv så får jag skriva så att jag samtidigt kan uppmuntra, tankeställa eller tipsa andra.

Så; ja, jag är väl delvis en vanlig bekräftelse-sucker. Men hjälper det mig att tänka efter, reflektera så är jag med på det. Och njuter samtidigt av att du vill vara en "Loggbok"-sucker.

1-1? Snälla?