tisdag, oktober 31, 2006

They're everywhere!

De är strändernas fokus med sitt blondtonade hår, väl valda (och perfekt slitna) jeanskjolar och omsorgsfullt packade strandväskor fulla av mysiga pocketböcker, stilriktiga glasögon och cerat.
Eller den andra kategorin, som glatt och uppriktigt letar sig vilse bland billabong- och quicksilveraffärer och störigt står och gapar framför spegeln om hur sandiga strandfrillor de har.
Eller den tredje som lätt stressad står och håller fingret instoppat mellan sidorna i en lonely planet-bok i jakt på nästa sevärdhet. På sig har han quicksilvershortsen så nya att vecken från hyllvikningen ännu inte försvunnit, och på ryggen hänger intersportryggsäcken dekorerad med en fastsydd svensk flagga.

Svenskar.

Helt plötsligt var de överallt. Bredvid oss på stranden. Framför oss i affären. Rökandes på restaurangen.

Visst är vi ett härligt folkslag, men ändå... Det hade vart trevligare att upptäcka en ny kultur än att finna sig själv sitta och ge cyniska kommentarer om svenskar i sin blogg....

Dagens filmtips




Grymt, va?

måndag, oktober 30, 2006

Bevis för den lilla frikyrkovärlden

Här kommer beviset på att den frikyrkliga världen verkligen är LITEN.
Igår, efter söndagsmötet på Hillsong här i Sydney så var vi påväg till bilen. Helt plötsligt så dyker Emanuel från Nynäshamn upp! En kompis i Sydney, utanför Hillsong, med namnet Emanuel! Helt absurt! Han var här i fem veckor, varav några dagar i Sydney, ville gå på Hillsong. Så lyckades vi, bland 5 000 andra, träffas där ute på parkeringen! Så kul!

Vi var påväg till Swedish Connection, en svenskfest för alla svenskar på Hillsong. Emanuel hängde med.

Här kommer beviset på att den svenska frikyrkovärlden verkligen är SUPERLITEN.
Igår, under Swedish Connection träffar jag ytterligare en Emanuel (ja, det är bara i svenska frikyrkovärlden som man är TRE Emanuel:ar på samma fest). Frågar vart han är från.
Jag: Ah, jaså den församlingen, känner du månne "den"?
Han: Ja, det är ju min syster.
Point made.

Strax senare rusar en annan tjej fram till mig.
Hon: Heeej! Du var med på samma läger som min bror Martin i Atlanta USA -96!
Jag: Va? Vadå?
Hon: Jo jag känner igen dig från hans fotoalbum!
Jag: Oj!
Hon: Ja, jag är hans syster.
Jag: Men, hjälp, så du minns mig alltså från din brors fotoalbum från ett läger du inte var med på?
Hon: Ja, du har liksom ett sånt... asså.. Du har nåt speciellt utseende.. Asså du får inte missförstå mig men... Du ser liksom... likadan... asså inte så..., och så gör hon allt hon kan för att hitta ett snällare ord för "barnsligt utseende"...

Fint.

SwedishPartyt var för övrigt fantastiskt! Det var ett överraskningstema med Julafton! Så de hade fixat massa julmat, glögg, pepparkakor och dekorerat hela huset med julighet! Otroligt lyckat! Vi hade julspelspex och julklappsutdelning. Det var verkligen fantastiskt.

Nu ska vi ut i stora mörka stan och säga hejdå till den andra svenska killen som bott här hos Kristofer.

Vi hörs!

söndag, oktober 29, 2006

Förkyld och försvunna timmar.

Definiera ironsikt: Skryt för alla dina vänner om värmen och solen som ska knocka dig i Australien, som ska ge dig jämn ljusbrun hy, som bidrar till att du kan kasta dig i höga vågor och njuta av att känna varm sand mellan tårna. Kom till Australien och bli förkyld för att det är så sjukt kallt.

Så nu har jag legat hela söndagen och snörvlat och hoppats kunna kurera mig tillräckligt för att gå på kvällens svenskfest: Swedish Connection, med en massa svenskar från Hillsong. Oh well.. Ska försöka ta mig upp nu och äta nåt nu och sedan pallra mig till Hillsongan så får vi se vad som händer.

Inatt hände också nåt konstigt. Två timmar försvann mellan Sverige och Sydney. Vintertid i Sverige och sommartid i Sydney. Det innebär att jag nu bara har ungefär fem vakna timmar som jag delar med Sverige. Tråkigt.

Vi hörs!

lördag, oktober 28, 2006

Mer bränsle åt slavar och alkohol

Det jag tidigare skrivit om det konstiga med slavar och alkohol har understrukits lite med bokförlagets Tro och Tänks blogginlägg som du kan hitta här.
Intressant!

Pics!

Säkert sitter du och läser nedanstående inlägg om och om igen och försöker föreställa dig "hur såg det ut" och målar upp fantastiska bilder i huvet. Nu är det slut på det, för här kommer facit. Med min fantastiska mobil har jag knäppt lite bilder. Se och njut:

Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Flygplatsen i Malaysia, fantastico futuristica!

Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Coolt inglasat skytteltåg som gick på upphöjd bana, inne ute och genom flygplatsavdelningarna. I bakgrunden av det en inglasad djungel.

Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Och här kommer tåget in (ja, jag var impressed)

Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Jag vet, det är alltid lite geekigt att ta kort ut genom flygplansfönstret, men när man väl är där uppe är det det vackraste man någonsin sett och vill sitta där ute på vingen och njuta av soluppgången och låta en lätt(!) bris skölja över ansiktet. Soluppgångar ovan molnen är något av det vackraste som finns.

Free Image Hosting at www.ImageShack.us
And this is me!, för alla er som undrar hur jag såg ut framför min lilla skärm.

Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Kris och jag på vår första hårda arbetslunch med utsikt över nån bay i centrala sydney.

Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Påväg i båten mot den finfina parken (som jag tyvärr inte tog några bilder på). Vi är båda lite för tuffa för oss själva.

Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Sydneys två största turistattraktioner på samma bild! Bron och operahuset! Fatta att det finns folk som betalar 1000spänn för att gå guidad tur över bågen på bron! Insane.

Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Hillsong's fredagshäng Powerhouse. Det är som att gå in på en gigantisk konsert. Proffsigt ut i kabelspetsarna(?)!

That's it for now! Stay tuned!

fredag, oktober 27, 2006

It's freakin cold!!

Här tror man att man kommer till en fullfjädrad australiensk surfar-vår med minst 28 graders värme, men så finner man sig huttrandes med långbyxor, långärmat och extratröja för att inte frysa ihjäl.
Ja, jag vet. Detta ger alla avundsjuka svenska jantelagshjärtan en smula njutning. Själv hoppas jag på att det mest har att göra med att jag fortfarande inte har kommit ikapp med sömnen, men det är ganska skrattretande och förklara för shorts och linnebärande aussies att jag skulle frysa rumpan av mig om jag bytt till nåt tunnare.

Och inte ska det bli bättre. Imorgon ska det vara 18 grader. Trots sol. Skumt väder här.

Men, det ska sägas, idag har det ändå vart rätt bra mitt på dagen. Så bra att man faktiskt kunde ha shorts. Så efter att jag fått sova ut lite började vi det arbete som jag är här för i första hand: Att bena ut inriktningen för Blod och Eld i framtiden. Det är ett ganska klurigt jobb på många sätt, och jag har svårt att hitta rätt ingång för att känna mig tillfreds. Det känns hursomhelst väldigt skönt att vara här, och att vi kan prata tillsammans om det.
Så vi satte oss i en fantastisk park i centrala Sydney. Ett slags australienskt (dvs stort och exotiskt) svar på botaniska trädgården i Visby. Massa konstiga fåglar (Ibis, papegojor, flying foxes - en slags blandning av fladdermöss och rävar) och massa fantastiskt vackra träd. Och allt utmed den flod som rinner genom Sydney. Där satt vi på gräsmattan med en fond av Operahuset och den där kända bron (egentligen såg man bara topparna av de båda, men kristofer tyckte jag skulle beskriva det som vi hade ordentlig utsikt över de båda för att vinna tillbaka lite av den avundsjuka som försvann när jag berättade om kylan).
Kristofer har också fixat nåt bra veckotransferpass som gör att vi kan åka med alla transporter, färjor och bussar i hela Sydney. Så vi transporterade oss själva med båten över floden och fick en ganska maffig vy över den fantastiskt vackra staden!

Utöver kylan är det verkligen fantastiskt här på många sätt. Det finns egentligen inte särskilt mycket att turista över här, men människorna och kyrkan är verkligen nog härligt att upptäcka! Och oftast, tycker jag, att det är tio gånger så intressant som att se kända byggnader eller platser.

Kristofer är med i församlingen Hillsong. En gigantisk församling på 20 000 pers. Och jag skulle kunna skriva en mindre uppsats redan om de upplevelser, tankar och funderingar jag har om detta. I denna post nöjer jag mig dock med att säga att det verkligen ÄR en fantastisk församling. Som, sin storlek till trots, lyckas med att vara personlig och engagerande. Den missar också helt de fallgropar t.ex. Livets Ord lyckats falla i hemma i Sverige. Man duckar för överkrystad andlighet (läs: "Höj er röst i det tungotal Herren gett er" eller lagiskt långa förbönsstunder) till förmån för de personliga mötena i "connection groups" (typ cellgrupper).
Väldigt lärorikt, och jag måste säga att lärdomarna från detta antagligen kommer vara en av de viktigaste sakerna jag tar med mig från den här resan.

torsdag, oktober 26, 2006

Med hjärnan på släptåg

Det är en konstig känsla det här med jetlag. Som att hjärnan blir frikopplad från resten av kroppen. Att de liksom missar att snacka ihop sig. Hjärnan vet att det är en abnormal situation som den utsatts för. Att det är den som gör att han (hjärnan alltså) får frukost klockan 23.00 (svensk tid) och middag klockan 11 (malaysisk tid). Men kroppen fattar ingenting. Den äter, men vet inte var den ska sortera maten någonstans. Den sover, men fattar inte varför. Det är lite som att kroppen är ute och går med hjärnan i ett släpande koppel. Hjärnan kommer alltid tvåa till platsen, och därmed känns allting som det går i slowmotion. Man pratar långsammare, tänker mer osammanhängande och skriver antagligen mer osammanhängande(sorry).

Sista rese-etappen gick iaf bra. Malaysia Airlines är det bästa flyg jag åkt med nånsin, och det spelar ingen roll att jag inte fick sitta i businessclass (vänta, måste bara upprepa det några gånger så jag tror på det själv) för det var ett enormt lyxig ekonomiklass! Egen lite TV där man kan välja filmer, pausa, stoppa och spola i filmerna, och välja och vraka bland massa nya filmer, serier och sitcoms. Självklart kunde jag då inte motstå frestelsen att spendera mesta av flyget med att kolla in filmer. Vilket också föranledde till att jag var helt död väl framme i Sidney.

Och levande död har jag varit ett tag nu. Kristofer, som den gode herrn och kollegan heter som jag arbetar och bor med, säger att jag måste vara vaken till tio inatt. Det innebär att jag då inte har sovit en riktig timmes sömn på två dygn (och de timmarna jag då sov var i flygstolen mellan amsterdam och malaysia). (såna här detaljer är alltid lite coola att dela med sig av när man är kille. Som ett uthållighetstest, typ variant av att flexa mest med sina muskler osv..) Han menar då att jag kommer in i rätt sömnfas direkt och allt blir guld och gröna skogar. Jag är tveksam. Han menar också att det är direkt livsavgörande att vara med på hans församling Hillsong's soldatmöte (kristofers egen beskrivning) ikväll. Det skulle iaf han gjort om han var i australien. Jag är tveksam. Jag är rädd att jag ska somna, snarka och skämma ut min värd.

However. Det har varit en bra första dag. Man får nypa sig i armen för att fatta vart man är. När man tittar ut genom fönstret från bussen eller tåget ser det ut som ett England med palmer och exotiska träd. Plus pooler. Alla har pool. Så såg det ut från flyget iaf.

Nu ska jag göra något stärkande. Som att sova, gå in i en andra (tredje?) andning eller något annat styrkegivande som gör att jag både orkar gå på hillsongmöte och är en pigg och glad aussie imorgon då tre kommande veckors vardag börjar.
Spännande!

onsdag, oktober 25, 2006

Punktmarkering och suktande

Jag är så intrigued (vad heter det på svenska? Fascinerad? Nyfiketinspirerad? Betuttad? Nej, antagligen inte betuttad...) i detta Malaysia! Jag går runt och försöker få en blick av landet, vad det är, vad det har, dess kultur och utvecklat det verkligen är.

Det mest intressanta hittils är dess kultur. Eller det är väl kanske mest intressant för det är det enda jag kan uppleva i denna kuvös till flygplats. Roligast var det när jag fönstershoppade lite i sportaffären och en två av de fyra butiksanställda (i en butik om 40 kvm) blev "mina" butiksbiträden som ständigt stod beredda att svara på alla mina frågor. Efter att jag andra gången understrukit att jag inte behövde hjälp med något särskilt utan bara tittade, slutade de frågade och punktmarkerade mig i affären. Efter en stund var jag inte säker på om de ville betjäna mig eller säkerställa att jag inte snodde något. Men så kom en till kund in i butiken. Mina två iglar blev helt lamslogs för några sekunde av händelsen tills den ena stumt signalerade till den andra att *jag tar honom, du tar han, ok?* och så vände de sig mot mig och log.

Jah.

Nu har jag ätit god fransk mat. Ironiskt att man är i Malaysia och sätter sig på ett franskt bageri. Men det såg långt mycket godare (och billigare) ut än allt annat.
Jag har redan börjat försöka luska ut möjligheterna till förstaklass uppgradering på nästa flyg. Det ser mörkt ut. Det är dock långt ifrån fullbokat så det blir mycket ben och platsutrymme hursomhelst. Men tänk så skönt: Säten som blir sängar, gourmetmat, ständigt flöde av dricka och godis och allt annat som jag inte har en aning om. Att kika in i första klass är lite som att få en försmak om himlen. Så kändes det iaf när jag fick en glimt in påväg av det senaste flyget. *suck*

Jaja. Vad är en dag på slottet....

Extramaterial: Resan Örebro-Kuala Lumpur. Nyckelord: Va, försenat?

Måste bara skriva av mig lite om min oflyt den här resan. Och det har inte bara att göra med att jag inte fick åka i business class med min svindbilliga ekonomiklassbiljett.

Samma morgon jag skulle åka kom jag på att jag inte har någon adapter till min åtta timmar långa väntan här i Malaysia. Äh, vi skiter i det. Jag får läsa en bok eller köpa den på flyget isf. Men sen, påväg till tågstationen, får jag ett ryck. Med 15 minuter kvar innan tåget ska gå springer jag in på claes ohlsson, tränger mig före i kassan och lyckas krångla ut en adapter för 100spänn. Åker i ilfart till Centralstation, kastar mig ut och köper biljett (varför envisas jag alltid med sista minutenbiljetter?)med andan i halsen. Tills jag ser att tåget är 10 minuter sent. Sköööönt.
Tar det lugnt, går från ett blårött ansikte till mitt mer vanliga ljusrosa.
Väl på tåget är det självklart tusen signalfel. Vi blir nästan en timme sena. Skit. Min felmarginal är borta.
Jag ställer mig alla väskor redo vid tågdörren när vi rullar in på centralen i Stockholm. Vi får spåret längst bort. Arlanda Express ligger på andra sidan stationen. Ånej. 5 minuter kvar tills tåget går som jag MÅSTE ta för att ha lite marginal kvar. Och jag som har 30kg väskor på mig. Jag kutar som en idiot genom centralen och hinner tänka "Det här kommer jag ångra sååå mycket när jag sitter i en flygplansstol och inte kan röra överarmarna för att inte förpesta flyget med armhålesvett" (själkvart visar det sig senare att jag har rätt). Väl uppe på rakan, de där sista 200 meterna till arlanda express från centralstation, är det 2 minuter kvar. Det går inte att missa. Det sitter monitorer som räknar ner överallt. Och jag som ännu inte köpt biljett. Benen känns som spagetti. Spring, spring. Svett, svett. Kastar i hundralappen i maskinen. OUT OF ORDER! Skit. Kastar i den i nästa. Sedeln tas inte emot. 1 minut kvar. Mular in den igen i ett sista uppgivet försökt. *Skrammel*, och ut kommer biljetter. Signalen från att dörrarna stängs ljuder, och jag kastar mig in emellan dörrarna och lyckas bända mig in. Väl inne bildas en pöl av svett under mig.
Checkar in på Arlanda. Självklart checkar jag också in adaptern. Den adapter som jag skulle ha i Kuala Lumpur.
Snorarg och irriterad på mig själv upptäcker jag att flyget nu är 20 minuter försenat. Suck.
Väl i Amsterdam har vi hunnit bli ytterligare 40 minuter sent. Och jag som bara hade en och en halv timmes marginal i Amsterdam! Pressar mig ut och fipplar upp biljetten. Va? Gatenummer F09?? Jag är ju på C14! Springer som en tok. Om tre minuter ska jag vara vid gaten. Skyltarna visar Gate "DEFGHIJK --->" What? Nästa skylt har de satt upp tidsåtgång för att gå till respektive avdelning. 20-25 minuter. Arrgh!! Springer än en gång tills svetten lackar. Och jag som lovat Jonna att skicka ett tulpankort härifrån. Kastar mig in i kiosken köper ett kort. Den supertrevliga och superlångsamma damen ska själkvart se mitt boardingkort (hur tänker de? Att man lurar sig genom alla kontroller för att köpa vykort och souvenirer??). Jag blir (typ) panikslagen och vill skita i det och springa vidare då hon upptäcker att min flight är en halvtimme sen (no shit!).
Gaaahh... Jag hinner till och med köpa en billigare adapter till Malaysia.

Och nu sitter jag här. Och kan inget annnat än att posta långa kaosaktiga poster på min blogg. Och njuta av att jag snart kommer behöva shorts (var ska jag göra av min vinterjacka?) för att inte förgås i det fantastiska värmen.
Så najs!

Kuala Lumpur - en resa in i framtiden?

Sitter just nu i Kuala Lumpur. En stad som jag inte vet ett strunt om och ett land som jag vet ännu mindre om. Visste inte ens vart i världen det låg förräns jag satte mig på flyget.

Resan har gått bra. Självklart försökte jag mig på alla trick jag kunde för att lyckas att på ett ödmjukt sätt krångla mig/fråga mig in i första klass. Omöjligt. FULLbokat flyg! Men innan jag gick på fick jag kontakt med en malay (heter det så) som jag frågade lite frågor om Malaysia. Jag har ju trots allt 8 timmars väntan där. Han menar att jag varken behöver Visum eller att det ska vara några problem för mig att åka in och kika på staden. Spännande! Han ska träffa mig när vi landat och så ska vi fixa nåt.
Flyget gick bra. Jag var trött och sov mesta tiden (även fast det var MI3 och massa andra bra filmer som gick). Men under mitten av resan fick ett spanskt par ryck. Jag vet inte om de var överförfriskade eller bara galna, men ett bråk om att de inte fick några tullgränspapper på spanska eskalerade mellan paret och flygvärdinnorna och snart så skrek både mannen och kvinnan för full hals och väckte hela flyget (som för övrigt var enormt stort med över 400 sittplatser). De SKREK verkligen och när flygvärdinnorna i olika försök försökte få de att lugna sig, hämtade andra papper så skrek paret under tiden. Kvinnan fick efter ett tag för sig att börja skriksjunga spaniens nationalsång när flygvärdinnan gick iväg en stund. Sick!
Till sist gick det så överstyr att den biffigaste flygvärden (manlig flygvärdinna) kom och kastade sig över mannen och försökte dra honom därifrån för att dela på dem. DÅ helt plötsligt kom paret till reson. Kvinnan brast i gråt och klängde som en apa med armar och ben runt honom samtidigt som mannen med hjälp av tre andra drar isär dem. Resenärerna runtomkring reagerar kraftigt på tumultet och allt slutar (man fattade inte mycket tre rader bort...) med att de verkar få en chans till, får sitta bredvid varandra och säger inte ett ljud till under hela resan. Underhållande!
Till sist blir vi ännu mer försenade då vi hamnar mitt i ett stormväder. Blixtar slår utanför och vi stiger i raketfart för att inte bli träffade av någon. Men vi landar säkert till sist.

Malayen står och väntar på mig och tillsammans går vi till nån information för att få reda på hur jag bäst tar mig fram och tillbaka in till staden. Planet är 2 timmar sent och det innebär att mina 8 timmar har krympt till 5 (ja, det är lurig matte här i malaysia), och jag får nöja mig med att sitta här på flygplatsen.

Men det är ett skumt land det här Malaysia. Och det är verkligen tråkigt att jag inte får tid att åka in och titta närmare på det! Själv hade jag förväntat mig fattiga människor i rishattar. Men flygplatsen här är det mest futuristiska jag sett! De skrattade åt mig när jag frågade om jag inte behövde visum eller vaccinationskort för att komma in i landet. Det verkar vara ett EU-kompatibelt land där starbucks är lika vanligt som mcdonalds. Men vad vet jag. Nu missar jag fyra timmar i en fascinerande stad. Det känns lite surt. Men å andra sidan skulle det kännas surare att missa flyget vidare till Sydney och ännu surare att bara åka in och vända för typ 500kr, som fallet hade varit nu. Dessutom är det storm och regnar. Så jag ska sluta gräma mig.

Istället ska jag njuta av deras gratis trådlösa nätverk, deras goda starbucks-kaffedrinkar samt förvånas över deras inglasade snabbtåg mellan flygplatsavdelningarna!

So long!

tisdag, oktober 24, 2006

Going down under

Ledsen att det dragit ut på tiden mellan postningarna. I helgen var jag i Stockholm på Utmaningen, och sedan jag kom hem har det fokuserats på att oroa sig över att jag har med mig fel saker till Australien. Plus att min mor och syster är här på besök.

Men nu är det de sista skälvande minutrarna som är kvar innan jag sätter mig på tåget till Stockholm och vidare till Amsterdam, Kuala Lumpur och slutligen Sydney. Jag ska vara framme på torsdag morgon lokal tid, vilket är typ onsdag natt här i Sverige (nja, jag fattar inte riktigt det där). Men då jag har åtta timmars mellanlandning i Kuala Lumpur så hoppas jag att jag kan fånga ett trådlöst internet där och skriva att jag lever, alternativt någon rolig upplevelse (som att jag fick sitta i första klass och bli serverad gourmet-mat).

Vi ses, på andra sidan jordklotet!

fredag, oktober 20, 2006

Antipiratbyrån lurar hela Sverige?

Damon, grundare för siten tjuvlyssnat.se, refererar i sin blogg idag ett mail som han fått som påstår att den boråsare som igår blev fälld i tingsrätten för spridning av fyra musikfiler, står på antipiratbyråns lönelista.
Det skulle i så fall förklara det idiotiska försvaret i tingsrätten. Det skulle också gå i linje med det antipiratbyrån hittils har gjort.
Men är det sant?
Ingen aning.

Läs hela posten och mailet här!

För övrigt förundras jag över hur anmälarna, IFPI, tänker när man gläds åt resultatet då detta visar att man närmar sig fängelsestraff för nedladdning.
Hur sjukt är inte det? Ska de springa runt och stänga in knattar över hela Sverige i fängelse?
Läs artikeln om domen och kommentare från IFPI här!

torsdag, oktober 19, 2006

Alkohol, kultur och Jesus, uppföljning

Jag kan inte hjälpa att tänka mer på det här med den roll kulturen spelade på Jesu tid. Speciellt efter kommentaren på den posten som kom idag.
Läs posten och min kommentar på kommentaren!

Journalistik i kristenhet?

Det har varit en hel del resor fram och tillbaka till Stockholm den sista tiden. Så också igår. Jag var på tidningen dagens redaktion för att utvärdera den satsning frälsis hade med Dagen och båten shalom där under almedalsveckan.
Det är alltid nånting som sätter igång i mig när man kommer till tidningar. Jag får sådan iver att luska ut något stort och sätta mig vid en av datorerna och skriva ett stort reaktionärt reportage om något som upprör och skapar rabalder. Fy så kul. Men för att komma dit måste man gå massa år på en journalistskola som jag inte vill ge. Det räcker med att se på Jonna hur hon sliter sitt hår för EN tenta (imorgon, by the way) och hur jag inte ens får vara i samma lägenhet som henne utan att hon störs (sitter tre kvarter bort nu och hoppas att hon inte hör mitt tangentklickande). Fytusan för att göra det. Då jobbar jag hellre som butiksbiträde resten av mitt liv (det här kommer jag fåt äta upp, i know it).
Men tänk så kul det hade varit att omge sig med en massa drivande, brinnande människor, ha en chefredaktör med insikt och översikt, komma med förslag och idéer på uppslag och inslag, luska, ringa, undersöka och hitta sanningar.

Ja, journalist är fortfarande lite av en dröm.

Kyrkan är ganska känslig för gransning överhuvudtaget. Tänker på hur tidningen Dagen (som har en kristen profil) förra året granskade en evangelists kampanjblad och avslöjade hur evangelisten manipulerat bilderna för att få det att se ut som större folksskaror. Det blev världens hysteri inom kristenheten några veckor och det ifrågasattes om verkligen kristna skulle hålla på så här och leta fel (och om det verkligen var ett fel man hittat). Själv tror jag det är otroligt viktigt med en ännu större granskande journalistik inom kristna led. Inte minst för att vi ska slippa knutby-fenomen (som by the way Dagen var tipsade om länge innan morden skedde, och som de antagligen än idag grämer sig för att de missade innan det var försent), men också för att vi ska förstå att mycket av det vi gör inte är Jesuscentrerat utan snarare kultur, eller subkulturbaserat.

Vi behöver ständigt röra lite på fötterna för att inte stelna till. En granskande journalistik hjälper den processen.
Vad spännande det hade varit att stå med där!

Dist ger sig tillkänna

Kommer ni ihåg minmikroskandalen jag skrev om för någon månad sedan? Om hur reklambolaget Dist lurade hela bloggsfären med att starta en blogg där de låtsades vara nån nörd med fäbless för mikros och vad man kan göra för slags mat och expriment med en sådan. I själva verket gjorde man reklma för Findus, som mer och mer figuerade på bilder som färdiga rätter och med höga betyg. Allt fortfarande i fin "nördförpackning" utan att avslöja att det hela var en reklamkupp. Ryktet har spridits och siten har sakta dött ut. Reklammakarna lyckades.
Så idag råkade jag kolla lite referals (hur folk länkar till bloggen eller blogginlägg) och hittade följande länk:
http://mail.dist.se/exchange/peter/Inkorgen/Tva_lurade_killar.EML?Cmd=open
Ovanstående betyder alltså att en av dist reklammakare googlade lite på "minmikro", hittade mitt blogginlägg och skrev till sin dist-kollega ett mail (som tyvärr inte går att öppna, såklart) med rubriken "Två lurade killar", eller underförstått; "Haha, vilka idioter, se, nu har vi lurat två till. Tjena vad vi är bra, eller hur?!"
Fy tusan för att företag luras. Findus ska bojkottas framöver.
Usch. Jag som köpte finduswook häromdan...

tisdag, oktober 17, 2006

Samuel Ljungblahd en brygga?

La idag ut intervjun med Samuel Ljungblahd på Blod och Eld. Urkasst skrivet, kändes det, men nu är det ute iaf. Det var Samuel själv som funderade på om han kunde lägga ut länken till sina låtar nånstans och min idé om att vi kunde göra det i artikelform och avsluta med länken. Så jag får väl skylla mig själv. Så på väg från frälsis i Umeå till flyget smattrade jag med frågor, avbröt honom med nya frågor och försökte få ut så mycket som möjligt ur en omöjlig situation. Men however, det blev som det blev.

Det är ett intressant fenomen det där.. Att Samuel idag kan leva heltid på sitt artisteri. Att den kristna scenen är så pass stor. För det är ändå där som han har största delen av spelningar. Ännu konstigare är det att det går att leva så pass undanskymd. Funderar på hur vanligt det är. Alltså att det finns andra sammanhang som kan odla fram artister, eller har scener som artister som kan åka runt på och bygga en heltidstjänst kring. Visst finns det smala musikgenrer som har tillräckligt många entusiaster i Sverige för att de ska kunna åka runt på klubbspelningar (inte minst dansbandsscenen) men det är inte riktigt samma sak...
Den kristna scenen och samhället är nästan som en pararell värld. Vi gör ungefär samma saker som i den vanliga världen, fast med en kristen prägel. Ibland är det tillräckligt bra så att det sticker ut (läs: Carola, Jerusalem osv) men oftast är det för smalt och för tamt.
Samuel är intressant, för han gränsar, nästa överbrygger klyftan. Han är kristen, ganska kyrklig, men ändå inte religiös. Lite som Jerusalem på sin tid. Dvs kryddar en sekulariseringsimpregnerad musikstil med Jesusfokus.
Det är intressant.
Jag ser fram emot vad nästa skiva kan leda.

Lyssna förresten på Samuel på myspace!
http://www.myspace.com/samuelljungblahd

Vem bryr sig, aftonbladet?

Mycket politik nu på sistone, men det är ju det som rör sig i mitt huvud, så det är väl inte mer än rätt att posterna här fylls av det också?

Aftonbladet försöker lägga mörker även över finansminister Anders Borg. Men nu känns det larvigt. Vem har inte betalat några hundralappar till en barnvakt? Vem tar upp det i skattedeklarationen?
Som Anders Borg själv säger: Det handlar om en skattemiss på, som mest, 900kr. Det handlar inte om att ha någon barnflicka hemma hos sig jämt som för Maria Borelius del, det handlar inte om att smyga undan med totalt över 30 000kr i utebliven licensavgift som för fd kulturministern. Det handlar om att snika åt en barnvakt några hundralappar per gång. Hjälp. Nån gång får det vara slut på kålsupandet. Och gränsen är långt från passerad här.

Lägg krutet på nåt annat, aftonbladet.

måndag, oktober 16, 2006

Hur tänker de?

Moderaterna har ju haft på agendan att man vill sänka alkoholskatten. Jättekonstigt, och en av de frågor som var hjärtefrågor för mig när jag skulle rösta.
Men nu, i den nya budgeten, har man höjt tobaksskatten! Hur tänker man här?

Men skitsamma - toppen tycker jag! Tänk om det får fler rökare och snusare att tänka till, försöka igen och lyckas bli fria från de drogerna? Great!

Läs för övrigt aftonbladets sammanställning av vad vi vinner och förlorar på nya budgeten här!

söndag, oktober 15, 2006

Vilka andra toppolitiker har missat licensen?

Äntligen kommer artikeln som jag gått och funderat på den senaste veckan: Hur många fler har betalt licens efter avslöjandena i press? Och hur många av de är toppolitiker som fattat allvaret?

Läs och och begrunda.

lördag, oktober 14, 2006

Läskigt med djupblåa lyxmoderater!

Maria Borelius, handelsminister som skattefifflade mm avgår som bekant idag.
Helle Klein säger i aftonbladet att de nya moderaterna verkar mest vara fernissa på de gamla.
Jag håller med.
Jag kan inte heller för mitt liv förstå varför jag för några sekunder ens tänkt på att att Reinfeldt stått för en utrensning av trångsynta djupblåa lyxmoderater som sätter sig över andra och yrkar på klassklyftor.
Han är lurig, Reinfeldt. Men det blir tydligare och tydligare att Helle Klein har rätt i sin analys.

Det är läskigt.

Hur kommer man till första klass?

Tankarna går mycket till australien och resan dagar som dessa. Ska bli spännande att resa själv så långt! Tror faktiskt aldrig jag har rest utomlands utan någon som jag känner bredvid mig i flygplanssätet. Kul!
Läste Oltermans blogg häromdagen om hans resa till USA. Död man på planet, lämna fingeravtryck, röntga skorna efter bomber och uppgradering till businessclass, allt på samma resa. Läs den fascinerade och något skrämmande återberättlesen av resanhär.

Själv fastnade jag mest över fenomenet uppgradering. Alltså att få flytta upp till förstaklass. Jag fattar inte hur folk gör. I ovanstående berättelse var det väl inte mer än rätt, men hur gör jag? Har idag läst in mig på lite sidor som ger tips om hur man ska gå till väga. Men mest verkar det bara vara att ha snortur. Men det är ju MÅNGA som har berättelser om hur de fick sitta i första klass på nån långresa. Varför har inte jag nån än? Jag som brukar ha sånt flyt med sånt här...
Nu har jag fyra flighter på mig att scorea. Det ska väl gå vägen...

fredag, oktober 13, 2006

G'day mate!

...eller vad man nu säger.

För nu har jag äntligen bestämt mig! Jag åker till australien några veckor med start nästa tisdag! Kristofer, som arbetar tekniskt med Blodocheld, har bott där i snart ett år, och jag har inget lokalt inbokat förräns i slutet på november. Därför finns det värsta möjligheten för mig att befinna mig varsomhelst i världen och arbeta! Till och med i Australien, som kristofer! Så nu tar jag chansen! Kul, va?!
Biljetter, visum och tillstånd från frälsis är allt grönt!

Sydney - here I come!

Valde Jesus sina strider?

Länge sen jag var här nu, men har vart i Stockholm lite fram och tillbaka... Gjorde en skön grej igår. Visste inte vart i Stockholm vi skulle vara så jag smsade någon om vart men fick inget direkt svar. Kollade upp tågtiden och cyklade iväg, köpte biljetten och satte mig på tåget. Kom igen på att jag inte visste vart vi skulle vara och plockade upp mobilen. Ett SMS hade kommit. "Hej. Idag har vi telefonmöte klockan 13.00. Ring.....".
Skit. Tåget var redan i Köping (detta fördömda köping!). Kollade på tiden jag tog emot SMSet, och, självklart, var det tio minuter innan jag köpte min biljett! Varför hade jag ljudlöst?! Men, gjort är gjort. Så jag fortsatte och åkte till Stockholm där jag satt med mobiltelefonen på ett telefonsammanträde.

Hade också ett intressant samtal igår. Vi pratade alkohol. Det som kan kännas jobbigt med frälsis ibland är att det är mer än en kyrka. Det är en social instutition, en total livsstil. Det innebär att man, genom att man blir soldat, skriver på en viljehandling om en ny livsstil. Däri finns bland annat att man ska hålla sig ifrån alkohol, som en solidarisk handling med de som har problem med det och en ståndpunkt mot ett alkoholfixerat samhälle.
Det är givetvis bra.
Men när man redan skiljer sig så mycket från världen på alla andra punkter skulle det ibland bara kännas så skönt att få dricka lite vin, en öl eller något liknande.
Nu har jag dock gjort valet att just nu inte dricka något alkohol, men när jag började reflektera över det igår så är det ganska intressant vilken attityd Jesus ställde sig till alkoholen.

Det verkar som att Jesus valde sina strider. Jag har tidigare skrivit ang slavar, hur konstigt det är att Jesus aldrig tar ställning till deras frigörande. Men lika konstigt är det egentligen att Jesus inte, likt frälsningssoldater, tar avstånd till alkoholen. För då, precis som nu, måste den ha bidragit till så mycket lidande! Till brott av alla dess slag; våldtäkter, inbrott, slagsmål osv. Visst talar Bibeln om att det är onödigt att berusa oss så att vi tappar kontrollen, men samtidigt är Jesu första under att göra vatten till vin. Och detta under senare delen av festen. Anmärkningsvärt blir det när värden därför, som respons på det nya vinet, säger: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu.". Jesus visste alltså att det vin han nu skapat skulle användas för att folk skulle dricka sig onyktra. Var det då viktigare än att brudparet skulle skämmas ut för att de inte serverat tillräckligt med vin?
Eller är det upp till varje människa att avgöra det? Och att det nu var viktigare att uppehålla hans vänners ansikte?

Jag vet inte... Men visst är det en ganska intressant tanke?
Valde Jesus verkligen sina strider?

måndag, oktober 09, 2006

Målning och stök = olycka

En månad efter flytten till nya lägenheten är det fortfarande inte iordning. Andra lagret färg ska strykas i vardagsrummet, tredje rummet ska fortfarande röjas, tavlor och speglar ska sättas upp i väggen som verkar vara gjord av titan, osv...
Jag ogillar det enormt. Och vill mycket hellre sitta och lira xbox eller något annat ohälsosamt.

Det värsta som finns är att ha saker hängande över en. Såna saker som man inte vill göra. Då finns också en tendens att all möjlig skit brakar loss samtidigt. Bara de senaste dygnen så missade jag Sveriges viktigaste fotbollsmatch 2006. Historia skrevs och jag satt och drack kaffe, utan en susning. Hur ska landslaget förlåta mig? Eller cykelturen idag där kedjan helt plötsligt lossnar och jag skrapar upp knät, gör hål i byxorna och är en traumatisk cykelupplevelse rikare. Eller hur pluggen som skulle in i hutchen (stavning) jag nyss inköpt gick rakt igenom och jag nu har ett stort fult hål bredvid lådhandtaget.

Imorgon ska jag till Stockholm igen. Då behöver jag inte tänka på målning och stök iaf på en dag.

lördag, oktober 07, 2006

Blod och Eld in i garderoben

Vi kom iväg riiiiktigt sent igår efter konserten. Så vi stupade i säng när vi kom hem. Eftersom dagen skulle innehålla seminarier utanför kåren i Umeå så kunde vi ta sovmorgon. Och utan att klockan var ställd så vaknade vi inte förräns 11.30. Det väl längesen jag sov så länge. Skönt.
Efter gårdagens fadäs med långsamt Blod och Eld har vi nu tillfälligt löst det genom att trycka in Blod och Eld i garderoben igen (dvs gamla servern) på www.garderob.blodocheld.se. Och nu går det betydligt snabbare igen. Skönt.

Kvällens möte på kongressen har precis börjat och det är betydligt traditionellare än gårdagens. Nu med brass och strängmusik. Men även med lovsångsinslag. För den oinvigde är detta säkert grekiska.
Brass= tubor, kornetter, bariton och tromboner som spelar tillsammans i äkta frälsismanér.
Strängmusik = Äldre damer som sjunger gamla saker (läs: Pärleporten definierad)
Lovsång = Populärmusik med trummor, elbas, piano, elgitarr och några leadsingers. Texterna är Jesuscentrerade, oftast med samma uppsättning av ord (Jesus, älskar, jag vill ge).

Det slår en hur svårt det är att blanda dessa. Yngre har generellt sett svårt (underdrift?) med strängmusiken och i viss mån brasset, medan äldre har svårt (underdrift?) med lovsången.
Hur möts man? Det är varje församlings stora dilemma.
Jag orkar inte vara så pretto att jag försöker på en lösning på det. Nu ska jag vila. Och närvara på mötet.

fredag, oktober 06, 2006

Blod och Eld i Umeå

Är just nu i Umeå där vi marknadsför Blod och Eld på frälsis distriktskonferens (men eftersom vi är lite militäriska väljer vi att kalla det "kongress" istället). Det är mest äldre här, och kanske knappt 200 totalt.

Tidigare har vi uteslutande marknadsfört oss till vår målgrupp, 13-30, och detta är första gången som vi är till allaåldrar-arr. Och det har väl knappast varit någon succé. Dels såklart på åldern på publiken, men kanske också att vi redan nått ut till alla internt i frälsis.. Jag vet inte..

Hursomhelst är det nästan tur då Blod och Eld har stött på nåt sjukt serverproblem ellervaddetnuär (det vet bara blod och elds tekniker, och det är inte jag) och det tagit närmare 30 sekunder att ladda en sida.
Så sjuuukt pinsamt att marknadsföra en sån site!
Så, trust me, det har närmare varit en lättnad att vi inte haft kö vid våra uppställda datorer.

Roligast idag har dock varit kommentare vi fick på ett bildspel vi hade i slutet på ett möte för att göra lite reklam för Blod och Eld. En dam kom fram och sa "Ja, det var så spännande att läsa texten där på skärmen. Jag var helt fängslad". Roligt.

Roligt är också konsert. Just nu spelar Samuel Ljungblahd. Fler yngre är här då. Men fortfarande de äldre vilket skapar en SALIG blandning. På ena sidan av lokalen sitter välvaxade killar med slimmade skjortar, i andra sitter en tunnhårig man med en krycka som han engagerat och i takt med musiken slår i golvet. Längst fram sitter översminkade frikyrkotjejer och längst bak sitter lomhörda, permanentade damer som ler lite snällt till musik de egentligen inte gillar (de gick nu). Lustigt, och roligt!

Två dagar kvar. Be med mig att det ska gå bättre då!

torsdag, oktober 05, 2006

Frisören.

Så äntligen har jag klippt mig. Vet inte när jag gjorde det senast. Hela sommaren rakade jag håret, och nån gång innan dess klippte nog min moster mig.
Men nu är det gjort. Lagom tills vi ska gå ut och käka lite med Jonnas kompisar (då gäller det att visa upp sig från sin bästa sida?).
Jonna valde frisören på eniro utifrån namnet. Det lät bra. Så helt utan referens damp jag ner på en trång frisörsalong i centrala Örebro. En så otroligt fördomsinfriande frisörsalong. Innan jag ens hann sätta foten däri osade det skvaller. Och väl inne kändes det som varenda fördom om pratsamma, friserande skvallerdamer nu skulle slå in.
Right on.
Väl därifrån visste jag att frisören hade hundvalp, en son med ett flickaktigt utseende, alla sånger de sjöng med kören hon var med i, hur resan till Gambia har varit, hur hon skämt ut sig för sina grannar, hur hon går på fel sida i rulltrappan i Stockholm och hur hon drömmer om att ta sånglektioner. Fint. Eller hemskt. Om det inte vore för att hon gjorde ett väldigt bra jobb! Hon var superduktig! Och jag var för första gången på länge riktigt nöjd med min frisyr! Det enda Jonna hade sagt när jag gick hemifrån var "se till att det ser manligt ut". Sure thing. Det såg manligt och snyggt ut!
Trodde jag.
Sen träffade jag Jonna.
- Men vad har de gjort?! Hur lyckas de alltid att få det så pojkaktigt ut? Jag fattar inte!, säger hon samtidigt som hon förgäves försöker rätta till mitt hår till nåt manligare.

Ridå.

måndag, oktober 02, 2006

Hyundais reklam stötande för frälsis

Hyundai har idag i Metro en helidesannons (s.11) för sin nya bil Hyundai Sonata. Man lyfter sin ljudisolerade kupé och väljer att illustrera detta genom att utanför bilen ställa fyra äldre frälsissoldater som sjunger och spelar.
Free Image Hosting at www.ImageShack.us
Under bilden står det "Hyundai Sonata är byggd för att skydda sina passagerare på fler än ett sätt".
Roligt? Tja, ganska, tycker jag. Men Frälsningsarmén reagerade och har nu lyckats få en ursäkt från Hyundai samt ekonomisk gottgörelse.
Läs mer på Blodocheld.se

En annan lite lustig nyhet idag är att aftonbladets Helle Klein tydligen ska bli präst.

Spalt

Idag kom William, frälsis interntidning, med min lilla kolumn.
Så nu känner jag att jag kan publicera den här utan att någon blir arg:

Jag avskedar mitt dåliga böneliv
Det är inte ofta man blir taggad av ett inslag på ekonominyheterna. Igår blev jag det.
Inslaget handlade om bil-jätten Fords svåra ekonomiska läge. En talesman från Ford uttalar sig:
- ”Det enkla faktumet är att den affärsmodell vi drivit i årtionden inte längre fungerar. Vi måste byta till en ny affärsmodell som levererar”.
För att komma till den nya, levererande modellen ska man, bland andra nedskärningar, avskeda tusentals anställda och stänga nio fabriker. Först 2009 menar man att effekten av detta förändrings- och förnyelsearbete ska synas i form av ekonomisk vinst.
Direkt börjar jag jämföra med kyrkan. Tänk om vi skulle säga så? Tänk om Frälsningsarméns ledningsråd gick ut med en sådan pressrelease: ”Det enkla faktumet är att vi har haft problem att vinna nya själar i samma takt som vunna själar dött. Vi vet att den själavinningsmodell vi använt inte längre fungerar på samma tillfredsställande sätt som i början av 1900-talet, och vi är nu redo för dramatiska förändringar.” Själv hade jag jublat högt, tills jag förstått att förändringen skulle slå ut över, eller bero på mig.
Det är lätt (och skönt) att lägga över ansvaret på en ledning. Men själars vinning – det som är hela vår ”affärsidé” – är ditt och mitt ansvar. Det är det våra lokala verksamheter, grupper och metoder finns till för. Men här behöver de flesta av oss byta modell eller göra grundliga nedskärningar.
Vilka beteenden är det du och jag behöver avskeda hos oss själva? Vilka vinstlösa verksamheter behöver vi stänga på våra kårer? Kännetecknet för att vi är på rätt spår med våra tankar är att det gör ont. Nedskärningar gör ont! Men om det gör att vi hittar en fruktbärande lösning, är det inte då värt det? Jesus pratar om det på ett stötande ärligt sätt i Joh 15:1-8.
Det här är en medveten strategi. Ett måste för att varje verksamhet, liv eller träd ska överleva. Att rensa ut vinstlösa delar för att fokusera på och nära de vinstbärande. När vi börjar applicera den strategin på våra liv, våra kårer, våra sammanhang så kan även vi utlova en vinsttrend.
Min bön är att det får vara innan 2009.

Tyngre klädfixering och frälsisbro: Kommentarer på kommentarer

Det har varit några intressanta kommentarer till tidigare poster som kommit upp under helgen. Någon kommenterade bland annat posten om kristen utseende och menade att utseendefixering inte var värre i frikyrkan än i övriga samhället.
Det är ju sant. Klädfixeringen är kanske inte värre, men min uppfattning är att ytan får större vikt för kristna eftersom det inte finns något avslappningsmedel (läs: alkohol). Den kristne måste hålla en perfekt puts jämn under hela kvällen medan övriga i samhället tar några drinkar och kan slappna av redan efter förfesten. Detta medan den kristne hela kvällen, nykter och medveten, måste leva ut den perfekta bilden skapad av filmer, samhälle och tidningar. Därav större ytlighet. Därav definition påklistrat. Dessa kids (pratar jag om mig själv?) är ju fastkilade mellan två världar. Å ena sidan vill de leva ut det liv de fått återberättat (och säkert själva någon gång upplevt) på radikala ungdomssamlingar, men å andra sidan vill de inget hellre än att passa in och få respekt av samhället och sina vänner. Nyckelord: Passa in.
Sen har ju såklart detta, att vi överhuvudtaget har råd att vara ytliga, ihop med att vi blivit rikare och att frikyrkokulturens upprätthållande har blivit viktigare än nöden (hjälp vilket frikyrkoord det är!) för andra människor.

Därmed går vi in i på frågan i samma kommentar: Är Frälsis bra på att bemöta människor?

Nej. Vi är generellt sätt värdelösa. Iaf i den mening att bemötandet ger frukt. Vilket är fantastiskt tråkigt då ingen har en större ingång till bemötande av människor än vad Frälsningsarmén har.
Egentligen borde alla kristna ansluta under Frälsis fana. Här finns så mycket att vinna. Vi har hela svenska folkets förtroende, vi har ekonomiska resurser, vi har organisationen, vi har lokaler. Vi behöver bara människor som orkar/vågar/kan löpa hela linan ut. Traditionen har inte längre lika stor makt som, säg, för 20 år sedan. Möjligheterna finns. Och i en tid då hela samhället associerar frikyrkan med Knutby behöver vi en plattform av förtroende.

Frälsningsarmén är en bro på många sätt. Vi måste bara använda den mer!
(och till dig, anonymous, som undrade om det verkligen var bra för alla att läsa om FA's problem: Ju ärligare vi är gentemot varandra och gentemot andra, ju mer har vi att lära av varandra?)

Samlar kändispoäng

Idolkväll i fredags. Fullt med folk här hemma i soffan beredda upp till tänderna med att avlägga bitska kommentarer om utseende, falska toner och clabbes goddag-yxskaft-kommentarer.
Felicia sjunger en riktig sköning-låt av min favorit just nu - Corinne Bailey Rae (kolla upp henne på pandora.com! En riktig sköning!). Säkert, fint men kanske inte extraordinärt.
Efter varje uppträdande zoomar de in den uppträdandes anhöriga i publiken. I samma ögonblick som de zoomade in Felicias så besannades ytterligare en frireligiositetens fördom - alla känner alla, alt. alla har en koppling till alla. Där satt en bror/kusin/släkting/whatever som jag vart på läger med som liten.

Andra kändispoäng: Paradise Hotel-Joanna var min konfakompis.

Betyder det här att jag nästan också är kändis nu?