tisdag, januari 09, 2007

Annika gör en basic instinct i frälsis tidning

Ja, det här är kanske lite löjligt. Om inte annat är det under bältet. Men det är ju det som är poängen och jag kan inte låta bli. För det är så kul.

Stridsropet är namnet på Frälsningsarméns egna tidning. Den har en gedigen historia av att vara en vittnande tidning. För 70 år sedan var den full av övernaturliga vittnesbörd om helanden, frälsning och gudsupplevelser. Idag är det en tidning om "Människor och Tro" och säljs fortfarande lika ihärdigt på gator och torg av ståltanter och krutgubbar i frälsishattar.
Som anställd inom frälsis får jag den hemskickad varje månad och bläddrar oftast bara i den i jakt på något läsvärt. Ofta är målet för redaktionen att hitta en större, mer intressant, artikel och utöver det lägga in mer mediterande texter, kanske någon krönika eller så. Fint, men inget exalterande.

Det roliga i tidningen istället de bloopers som dyker upp då och då. Jag minns själv hur jag blev uppringd i samband med temat "glädje". Jag skulle skriva något om vad som gjorde mig glad. Det gjorde jag gärna. Skrev en kort, mest informativ, text om vilka jag skrattade åt och sådär. Inget religiöst. När jag så slog upp tidningen hade de, mitt mellan två av mina tre meningar, klistrat in en extremt religiös text á la "Ja, gläds i Herren min Gud som var dag klär mig och fostrar mig till en god efterföljare" + ett citat från Bibeln. Redaktionen skämdes. Jag skrattade.

Enkla misstag, säkert.

Men det, i senaste numret, förundras jag över. För det är så uppenbart.
Det är i intervjun med Annica Ljungberg, i samband med hennes uppträdande under Frälsningsarméns julkonset. Det ligger några bilder på hennes liv i artikeln men sedan, på sida tre av artikeln, så är det en extra stor bild. Där Annica blottar ofrivilligt mycket.



Nu vet jag att layoutaren på Stridsropet är en riktig skön kille och att det här antagligen bara var en stor miss. Ingen tänkte på det. Ingen photoshoppade över skrevet med lite skugga. En miss. Men ändå. Det är för roligt. Att alla korrekturläsare och alla andra säkerhetsspärrar gåtts förbi och kvar står Annika Ljungbgerg med ett blottande skrev i Frälsningsarméns missionerande tidning.

2 kommentarer:

K sa...

Det här är faktiskt jättekul på något sätt. Lite surrealistiskt liksom.

Det kanske är så att du ska börja på Stridsropet? Annars lär vi aldrig få se rubriker som "Annika Ljungbergs sexchock i konserthuset (vi har bilderna)"... ;-)

Mackan sa...

Haaaaahahahahahaha! Sånt här är SÅ KUL!

Asch, att man inte prenumererar på Stridarn. Men vad kul att du postade det. Måste skaffa...

Och ta med mig upp på scenen!