måndag, januari 08, 2007

Jag kreverade på Arken

Såg ni nu programmet? Om Bergling och systrarna Graaf?

Det var intressant bara av anledningen att det gick på bästa sändningstid, om än en måndag.

Den var väl rätt godkänd, dokumentären? Även fast man kan förundras över den skepsis varje svensk journalist bär gentemot kyrkan och karismatiska kyrkor i synnerhet. Speakerrösten som ledsagade oss igenom programmet var stundtals helt berusad av skepsis. Även fast det ibland var förståeligt. Mirakel, under och en demonvärld är knappast direkt matematik..

För övrigt gläds jag varje gång jag hör en kristen berättar om sin missärliknande bakgrund. Om misslyckanden och tolerans mot misslyckanden. Den känslan genomsyrade verkligen Berling och hennes förhållande till sina döttrar Graaf. Kristna behöver så mycket exponering i tolerans och ovillkorlig kärlek som möjligt.
Min bild av Linda Bergling förändrades. Skönt.

Mitt enda, riktiga, möte med henne tidigare var för ett antal år sedan då jag var indbjuden att leda en helg med församlingen Arkens ungdomar. Ungdomsledaren var min värd under helgen och jag hade aldrig tidigare besökt Arken och visste knappt någonting om dess ledare eller historia. När vi så under helgen tog en rundtur i församlingen och jag fick se pastorn på ett stort inramat foto stå och krama om två mörkhyade pojkar med varsinn svart keps med stor Graaf-logga (två barbie-liknande siluetter som håller om varandra) kopplade jag direkt att det var medtagna second-handprylar från Sverige. Jag blev full i skratt av tanken att de hade tagit ett kort på pastorn med två barn prydda med Sveriges största sexsymboler. Ja, jag tyckte det var så komiskt att jag utbrast till ungdomsledaren "Haha, ojdå, kunde ni inte hittat några andra kepsar än de där!". Ungdomsledaren blev tyst en stund innan han, något förläget, förklarade relationen mellan pastorn och systrarna Graaf, som också sponsrat hela barnhemmet.
Jag kreverade. Där och då. Blev jag aska. Och dog av pinsamhet.

Inga kommentarer: