torsdag, januari 18, 2007

Jag vill vara David!

Hörrni, ni kristna som läser den här bloggen. Är ni inte trötta på att ni aldrig ser nån väckelse? Att ni aldrig ser stora genombrott? Att alltid nöja er med att se "det stora i de små händelserna i vardagen"? Är ni inte trötta på att ni så sällan får ta i från tårna och göra nåt ordentligt som påverkar en större massa. Som gör att du och andra aldrig blir detsamma igen?
Oftare?
Jämt?

Själv är jag så sjukt trött på medelmåtteriet. Vart finns de där William Booth'isarna? Dagens Johannes Döparen's? Sveriges Paulus'ar? Varför genererar vi (i Sverige) så få stolliga, sunda (nej, det är ingen paradox. Det krävs stollighet för att göra skillnad, men det krävs sundhet för att få mängder att hänga på - Kristi brud är exempel på bara stollig), kristna ledare? Föregångare? Som har skarpa sinnen för vad som är rätt, vilka områden vi - kristna - kan slå igenom just nu?

Är ni inte trötta på att vara medelmåttiga?

"A" satt och ojade sig om det här för ett tag sedan. Han menade att han hade så jobbigt med det kristna. Jo, han trodde på Gud, och visst, han var "kristen". Men han var så trött på att leva halvdant. I halvmesyr. Att känna att han alltid lämnade kyrkan med samma känsla: "Hjälp vad mesigt". Om han skulle vara kristen så ville han löpa hela linan ut. Han vill l-e-v-a kristen. Sluta snacka, leva fullt ut. Göra vad som krävdes.
Men sen kom han fram till att han inte orkade.

Jag håller med honom. Jag orkar inte heller. Det krävs mycket. Och det kräver att man drar hela tiden. Det borde startas ett nätverk för stolliga, sunda kristna. Eller de som vill vara stolliga sunda kristna. Att peppa varandra. Att dra varandra.

För oss som vill vara stolliga, men inte vågar löpa hela linan ut, så försöker vi på andra sätt (och här är vi många!). Vi söker oss oftast inåt i kyrkligheten. Är internradikala. Säger "vårt missionsfält är att peppa de redan kristna att bli radikalare". Och så skapar vi skolor, kampanjer, siter och material för att peppa andra att nå de som vi själva aktar oss för. Men den introverta förkunnelsen tenderar att bli lätt ihålig när man inte skördat framgång utanför kyrkans väggar.

Vi behöver fler Davids. Jag vill vara en David. Vi skulle behöva nån återhämtningskurs. En anonym så även vi kristna med stor stolthet inte offentligt inte hade gått i spillror. En variant av AA. Anonyma Religiösa? Som väcker oss från sekulariseringens vagga. Som hjälper oss slå oss på bröstet och se vår potential som kristus soldater?

I mars slutar jag min tjänst i frälsis. Då ska jag göra något annat. Då ska jag inte sitta på ett kontor och jobba med att andra ska bli soldater för Jesus. Då vill jag själv vara en soldat för Jesus. Möta vanligt folk. Inte sitta i ett rum i min lägenhet utan kontakt med andra.
Sen kanske det är skitsnack. Men nu har jag tänkt tanken i alla fall. Alltid ett steg framåt...

9 kommentarer:

Pastor Astor sa...

Det finns bara en tid och plats du verkligen kan påverka: Här och Nu.

Vill du leva anorlunda? Dra i så fall på dig jackan, just nu och kom inte in förrän du har gjort något för Jesus; hjälpt nån med matkassen, berättat om Jesus, vad som helst. Nästa vecka ökar du till två tillfällen om dagen. Ganska snart kommer du att vara stollig nog...

Men gör det. Snack räcker inte.

Emanuel Karlsten sa...

Tack för det rättfärdiga påpekandet.

Fast jag är ganska medveten om att snack inte räcker. Eller ofta inte ens hjälper. Mig.
Men jag försöker beskriva problemet i posten. Att jag saknar förebilder. För jag tycker mig sett mig själv försöka kasta mig ut i hetluften för att sedan finna att jag inte räcker hela vägen. Inte orkar stå själv. Inte orkar dra.

Men jag gillar verkligen din babystepsmetod.
Och jag utmanades av din kommentar.

Pastor Astor sa...

Jag menade inte att låta gåpåig (eller inte SÅ mycket i alla fall). Min första kommentar försvann, så jag försökte skriva essensen av det jag ville ha sagt, medan ungarna krävde mat... :)

Bristen på förebilder är skriande, verkligen. Men de finns där - leta fram dem, sök upp dem!

Ingen skall behöva stå ensam, dock - det är ett säkert recept på misslyckande.

Jag tror dock inte att du nånsin kommer att ha ett bättre läge än nu. Du är anställd just för att vara en soldat för Jesus, eller hur? Frälsningsarmén betalar din lön!

Det är nåt visst med heligt missnöje - inget kan så förmå oss till förändring.

Nöj dig inte med att skriva av dig på bloggenn. Ge oss läsare ett löfte att verkligen göra något i stället. Vi kommer att hålla dig ansvarig. Var så säker! ;)

Korinthian sa...

Nu vet jag iofs inte hur din tro ser ut, men jag tror att den kristliga medelmåttan kommer ifrån just att de flesta kristna i Sverige idag är lite halvkristna som väljer och vrakar i bibeln och väljer de partier som passar bäst med det svenska samhället. Vill du bli en über-kristen och känna dej ärlig i din tro kanske det är dags att bli fundamentalist.

Jesper sa...

Jag antar att du lagt märke till det redan, men vår gemensamma kompis cicci har bloggat om det här också, på Blod och Eld. Kanske den viktigaste posten hittills.

Emanuel Karlsten sa...

Korinthian: Intressant synpunkt att du påstår att det enda sättet att bli ärlig i sin tro är att bli fundementalist (är förresten inte fundamentalist en paradox i sig? Då det är omöjligt att inte göra en tolkning av något man läser?).

Jag tror inte det. Men jag tror att det kräver en stor mängd mod eftersom det går emot så mycket av vårt jag-centrerade samhälle.

Korinthian sa...

Jag säger inte att fundamentalister på något sätt är perfekta, och jag är medveten om problemet med tolkning, men jag tror just detta problem är större hos moderat(inte partiet) kristna då man inte bara tolkar det man läser utan också väljer det man ska läsa och sedan tolkar.

Och i mitt förra inlägg skrev jag "om man vill känna sej ärlig i sin tro"... Det vill jag ändra till "mer ärlig".

Jag har svårt att se hur en typisk kristen i Sverige kan kritisera en fundamentalist när denne väljer en bokstavstro framför en "plockepinntro". Trodde inte Jesus på det som stod i GT?

Emanuel Karlsten sa...

Korinth: Uppfattar som att kontentan av det du vill framhålla ligger i din sista mening "Trodde inte Jesus på det som stod i GT".
Ja, det gjorde han. Och ja, det gör jag. Men allting får liksom en vändning iom Jesus. Jesus budskap var inte ett ändrande av gamla testamentet, men ett fullbordande. Och här förstår jag ditt resonemang med "plockepinntro", för det kan verkligen se ut så.
Men se det som att Gud gav mänskligheten en andra chans. Han gav oss ett lättare sätt att komma i kontakt med Gud, och iom den chansen hamnade många saker i gamla testamentet i skugga av det nya.
Credo har ett bra förklaring på det här, tycker jag.
Kolla gärna:
http://www.credo.nu/resurser/faqtro/utanlag.faq/view

Korinthian sa...

(Tack för länken). Jag vet inte riktigt om ditt argument om att OT hamnade i skuggan håller, dvs om du vill påvisa att det på något sätt skulle förklara moderat troende. Du plockar och väljer ur NT också, eller hur?