måndag, januari 22, 2007

Svenska lovsångskulturskolan, lektion 1

I helgen hade jag en SMS-konversation med en vän vars tid utomlands i en mer...levande? församling hade fostrat honom i lovsångs- och gudstjänstbeteenden.

SMS#1 vän: Är det vanligt att man sitter ner när man sjunger lovsånger här?
Mitt Svar: Ja ;-) mer än du minns, tydligen.
SMS#2 vän: Well, jag är uppväxt utan lovsång så jag har inget att jämföra med.
Mitt svar: Sorry, Ok - ja, man sitter ner. Är radikal när man ställer sig upp. Då gör man sig lite till en kyrkolokalens radikala ledare. Draigångare. Så du vet.
SMS#3 vän: Är det lika olämpligt att klappa händerna och ropa bra när någon säger något bra?
Mitt svar: "Olämpligt"? Det beror på hur du ser det... "Ovanligt" är ett mer beskrivande ord.

3 kommentarer:

Nineve sa...

I svenska kyrkan har vi i vår gudstjänstordning en punkt som heter "lovsången" framför denna punkt är det en * vilket betyder att man SKA stå upp om man inte är förhindrad av ex handikapp, graviditet eller andra åkommor som förhindrar stående:)

furiku sa...

Hej, du kommenterade en blogg jag skrivit om Life of Brian och jag undrar vad du menar med en av dina kommentarer. Klicka på länken så förstår du :)

cucca sa...

Man kan väl säga att det är ganska styrt oavsett var man är. Är man i en missionskyrka(oftast) sitter man ner och är man på Livets Ord står man alltid upp. Innebär det att det ena är bättre än det andra? kanske, men snarare tyder det på att det inte är så mkt frihet i Gudstjänsten som man vill tro. Jag gillar att stå upp, jag tycker att man slöar till om man sitter ner.