måndag, februari 19, 2007

Elin är min nya idol och Gotland är fnissigt igen

Har ni sett den kristna tidningen Dagens 100-lista? Den måste publicerats någon gång i julas, men jag har inte sett den förräns nu. En lista på 100 personer som är värda att ha som förebilder.

Två frälsningssoldater letar sig in på listan. Dels de fantastiska Ewa och Marcus Kihlagård (som antagligen är en av de ytterst få i dagens Frälsningsarmé som faktiskt fått se någon slags...tja...väckelse)
57. Marcus och Ewa-Marie Kihlagård, Frälsningsofficerare vid kåren i Halmstad. De vågade överge invanda verksamhetsformer för att nå ut och ge nya människor vänskap, gemenskap och tro.
Och också:
99. Frälsningssoldaten på Gullmarsplan i Stockholm. Dag ut och dag in sitter han där på sin rullator och skramlar med bössan, medan tusentals stressade pendlare travar förbi i en av Stockholms största trafikknutpunkter.
Kul!

Men mest impad blev jag av Elina Liljero. Ett nytt fenomen för mig.
20. Elin Liljero, journalist. Uthängd i Dagens Media som drev tesen att en pingstvän inte kan bli chefredaktör för ett tjejmagasin. Fortsätter att trotsa kritikerna och står offentligt upp för sin tro och kristna värderingar.


Sedan dess har jag suttit och googlat Elin och förstått att hon gjort en raketkarriär från att ha pluggat i frikyrkliga Kaggeholm till att stå som chefredaktör för Vimmel Magazine. Och samtidigt behålla sin profil som kristen.
Ja, Elin är min nya idol. Det kan hon väl vara? Trots att vi är jämngamla?


Dessutom, för att väga upp min möggelgamla nyhet, här kommer en rykande färsk fnissnyhehet från DN:
Superfattiga(?) Gotlands kommun ber sina invånare hjälpa till att kasta tillbaka stenarna i vattnet som sköljts upp efter stormen Per.

Fnissigt.

1 kommentar:

Jesper sa...

Gotland är fantastiskt!

Och hon, Elin, verkar vara en cool tjej, även om jag inte hört om henne tidigare. Men jag håller med och det här, och det andra du skrivit de senaste dagarna - Kristna måste börja vara "Kristna utanför kyrkan" och inte skapa någon egen subkultur där allt är shiny, happy. Utan mer liksom "vara den krisna på konsum". En mer mänsklig kristenhet, utan att vara världslig. Eller kanske - mer en Gudomlig mänsklighet. Jag gillar emellertid det du bloggat om de senare dagarna. Ville bara ge lite uppmuntran. Keep up the good work.