torsdag, februari 22, 2007

Förlåt oss, herr låssmed!

Det pingar till i min Google Reader som rapporterar om Pingstförsamlingen i Skövdes reaktion på en insändare i tidningen. Insändaren menade att pingströrelsen borde be om ursäkt för den församlingstukt och obarmhärtighet som utspelats under åren gentemot församlingsmedlemmar.
Insändaren grep tydligen tag i pingstpastorn som i Dagenintervjun att man vill man ta kontakt med de som uteslutits från församlingen. Och, antar jag, be om ursäkt.

Jag minns direkt min låssmed. Han jag ringt efter att ha låst mig ute förra våren. Han kom. Var lite småfeminim- trots att han höll på med stora verktyg - och borrade säkert en timme i mitt lås. Vi hann prata en hel del. Jag hann berätta att jag jobbade i Frälsningsarmén, och fick under tiden, omedvetet, otaliga tips på hur man kunde bryta sig in hos någon. Han hann även berätta om sin tid i Pingstkyrkan. Hur han blivit frälst, varit församlingsmedlem, men några år senare uteslutits. Han var för feminim. Homosexuell, sades det. Det var hans förklaring. Han uteslöts och satte aldrig mer sin fot i kyrkan. Skaffade familj (ja, heterosexuell sådan då), stängde Gud utanför och höll sina barn från kyrkan. Han sa det hela med ett leende. Han menar att han lämnat det bakom sig nu.
Men minnena satt kvar. Djupt.

När jag skulle betala stannade han upp mig, tog bara en tredjedel av det han skulle ha, och sa att han visste att jag behövde pengarna bättre. Att jag gjorde ett bra jobb och att jag behövdes i kyrkan.
Det påverkade mig. Det var som om han på något sätt längtade tillbaka till kyrkan. Att han genom mig mindes något som han inte kunde vända tillbaka till. Som han inte kunde förlåta. Kanske för att han inte fått chansen.

Pingstkyrkan i Skövde gör rätt. Det är modigt. Det är värt respekt.
Men, Skövde, gå hela vägen! Ödmjuka er, böj er och utgjut er stora sorg över hur era fäder har behandlat människor.

Det gäller även för mig. För dig. För kyrkan överlag. Vi har så mycket att be om förlåtelse för.

4 kommentarer:

Miah sa...

Den här kommentaren har inget att göra med pinst i Skövde eller homosexuella och uteslutning ur kyrkan. Jag undrar istället, hur hittar man tillbaka till kyrkan egentligen? Hur hittar man tillbaka till en värld man varit borta från i allt för många år?

Emanuel Karlsten sa...

Miah: Jag vet verkligen inte. På ett sätt antar jag att det bara handlar om att kasta sig in i det. Men om man blivit bränd - hur vågar man ta steget? (jag menar inte att jag vet något om din situation, eller att du har blivit bränd, utan öppnar upp frågan)
Jag skrev en egen bloggpost om det här, i hopp om att någon annan kan tydliggöra:
http://karlsten.blogspot.com/2007/02/hur-gr-man-om-man-vill-hitta-tillbaka.html

Miah sa...

Varning: Långt inlägg! Jag förstår hur du menar. i mitt fall är det inte så att jag blivit bränd utan bara undan för undan glidit bort från den kyrkliga gemenskapen. Förut var jag engagerad i form av att jag var ordförande i min högskolans kristna studentförening. Jag var med i en bönegrupp (enda svenskakyrkan tjej i en pingstgrupp) och besökte studentgudstjjänsterna. Nu ska jag flytta tillbaka till den staden och har möjlighet att kanske nästla mig in i den gemenskapen igen. Men hur vågar man? Det är inte lätt att kliva inoch säga: Hej igen, borta i några år men nu är jag tillbaka... Typ (ett ord som är bra att använda ibland)Det som gör det så svårt är att min Tomas inte är med. Inte att han tar avstånd från mig utan hela kyrkangrejen. Det känns så ensamt och jag är så väldigt medveten om att jag behöver kyrkan för att må bra...

Emanuel Karlsten sa...

Tja, svårt att säga något annat än att bara ta tjuren i hornen.

Jag tror faktiskt inte det är något problem att komma tillbaka till bönegruppen och säga "här är jag igen". Jag tror de skulle vara glada över att ha dig tillbaka.
Ang din make så behöver väl inte det vara ett hinder? Liksom det inte skulle vara något hinder för dig om han hade andra intressen, andra samlingar som han vill gå på? Jag tror att han kommer hänga med och intressera sig om han ser att det är viktigt för dig.