onsdag, februari 21, 2007

Vad hände med uniformsutvecklingen?

Säkert är uniformen bland de första saker du kopplar ihop en frälsningssoldat med. Själv har jag ett kluvet förhållande till de. Jag har aldrig ägt en uniform själv. Jag gillar de inte. Tycker de är direkt töntiga. Känner mig töntig i den.

Därför var det uppfriskande att läsa Oltermans inlägg i saken idag. Han menar att folk, och "innefolk" i synnerhet, tycker att uniformen är häftig. Så häftig att de själva vill ha den. Detta trots att han gick omkring i full unifomr. Med hatt och allt. Som bilden här till höger.

Jag kan till viss del förstå det. På samma sätt som jag skulle säga att det var coolt om en pilot kom hem i sin uniform. Men jag skulle aldrig sätta på mig den själv. Knappt ens för skojs skull.

Men om den ändrades lite. Om den inte bars för att vara strikt. Om den bars för en statement. Om den bars för att jag ville, och inte för att jag skulle. Då, då skulle jag vara intresserad.

Jag minns hur en kompis kom till en kongress frälsis hade för ett år sedan iklädd en gammal officersuniform med hög krage och röda axelklaffar. Han hade hittat den på vinden hos sin kår och tyckt den var cool. Den var för liten, men fick därför en snygg tajt form. Armarna var för korta, och där hade han sytt i lite rött tyg och eftersom den var för tajt för att stänga hade han en tjock varm tröja under.
Det var provocerande, säkerligen. Han var inte officer, men hans axelklaffar hade ändå den officersgraden, han hade mixtrat, sytt dit och brutit uniformsregler. Mutter följde.
Men det var snyggt. Personligt. Och sa något. Man såg fortfarande att det var en frälsisuniform, men fick också känslan av en personlighet kring det. En "häftighet" om så vill.

William Booth, Frälsningsarméns grundare, menade aldrig att unfiformen skulle vara något oföränderligt. Faktum var att man ville att den skulle vara det senaste. Man beställde till och med in uniformerna från Frankrike vid sekelskiftet 1800-1900 för att få det snyggt. Men aldrig överklätt. Under sin levnadstid uppdaterade han uniformen med jämna mellanrum. Men sedan dess verkar något ha gått snett.

Det är intressant att jämföra hur vår första general och vår general idag väljer att porträttera sig.




Förutom att det ger en tydlig bild över hur William Booth (ja, det är han till vänster, om inte det kändes tydligt) såg på uniformsbärandet, så är den ganska talande för Frälsningsarmén idag och då.
Då - en underdogrörelse vars främsta mål var att skapa så dugliga krigare som möjligt i kriget mot det ondag. Formerna får ge vika för målet.
Nu - en övergödd rörelse där pengarna finns i länderna som behöver reda ut sin "identitet" och har svårt att greppa sitt "uppdrag". Formerna har tagit överhand, och man försöker desperat leta sig tillbaka till rötterna.

Kontentan är: Jag kan tänka mig bära Williams uniform. Särskilt om jag får göra den personlig.

4 kommentarer:

Emil sa...

Om jag fick välja något att transplantera från Booth, så skulle det nog vara hans skägg. Helig, dåraktigt och vildvuxet.

Och uniformer? Jag förstår problematiken. Jag har inget emot att vi kristna blir sedda som ett "peculiar people" med vanor och sedvänjor som kanske upplevs lite konstiga av majoritetssamhället, men man skulle kanske hellre vilja bli känd som de som verkligen älskade varandra, de som inte hängde på konsumismen, de som verkligen var glada, de som verkligen levde i nära relationer, än att man blir känd som "de som har tokiga militäruniformer från 1800-talet".

Olterman sa...

Svar på tal

http://warcry.olterman.se/new/2007/02/22/the-non-uniform-uniformity/

Emanuel Karlsten sa...

Emil - Right on!! Haha!

Olterman - Du skriver "I believe that the Salvation Army can change the uniform to make people like Emanuel feel individual and still make people like me feel that we are uniform. Without loosing the military metaphor or the fist in your eye bold statement of Faith as we stride down the street ready to win the world for Jesus!"

Och jag håller med!

Pastor Astor sa...

Emmanuel! Du är en high profile youth leader!