måndag, mars 19, 2007

Om församlingsanställda var bullar

Jag var på årsmöte i den församling vi är med i här i Örebro. Det var mycket prat om ekonomi. Den föreslagna budgeten hade en höjning av givandet med 17%. I snitt 70kr mer per person. Det är inte mycket, men tillräckligt för att det blev en diskussion. Bra så. Församlingen har aldrig tidigare lyckats höja inkomster (som kommer från medlemmars gåvor) med 17% tidigare. Diskussionen behövdes. För det kommer innebära att några inte ger något alls, även i fortsättningen, medan några kanske kommer ge dubbelt så mycket.

En närmare titt på budgeten blir dock intressant. På ett år har församlingen fått in 43 000kr på kollekter, samtidigt som man fått in 17 500kr på fikaintäkter. Då är antagligen utgifterna för fikat redan bortplockade (de finns iaf inte med bland utgifterna). Men fikat kostar ju bara 10kr i kyrkan? Det innebär att vi lägger mycket mer än de där 10kronorna när vi betalar fikat i de små framställda skålarna.

Strax innan årsmötets början serverades det luchsoppa i papptallrik. 20kr kostade det. Tjejen som tog soppa innan mig kom från Stockholm och var på besök i församlingen under helgen. Hon satt vid mitt bord och jag hade sett att hon hade inte lagt någon kollekt tidigare under gudstjänsten. När hon betalade för sig, och sig endast, la hon en hundring. En hundring för 20kronorssoppan.
Det är ingen ovanlig företeelse. Folk som inte lägger någon kollekt kan lägga rejäla pengar på fikat efteråt. Det känns bättre. Eller enklare? Man ger pengar för att man vet att det går till något bra, och samtidigt får jag en bulle eller soppa själv.

I kollekten är det dock helt annorlunda. Någon säger något kort om att pengarna går till "församlingsarbetet" eller "de löpande utgifterna i församlingen". Ibland håller någon ett offertal/kollekttal och hänvisar till BigMac-liknelsen om att "lägga det du hade lagt på ditt McDonaldsbesök i kollekt istället" och så förklarar man något om att det kostar pengar att driva kyrka. Jaja, tänker jag - och antagligen fler med mig - och skickar vidare kollektkorgen.

Kyrkan skulle behöva redovisa bättre vad vi gör och var pengarna försvinner. Församlingens nyanställda skulle behöva redovisa tydligare vad vi, som församling och församlingsmedlemmar, kan få ut av att lägga våra pengar på dem. Kanske skicka ut ett veckobrev med en sammanfattning om vad som gjorts. Om tanken är att de finns tillgängliga för samtal, eller om de finns för att leda församlingsstyrelsen, lägga extra tid på att få till inspirerande gudstjänstundervisning, eller vad det nu kan handla om.

Jag menar inte att det är rätt att vi inte lägger åtminstone en tiondel av våra inkomster till församlingen. Men jag tror både församlingsledning och medlem skulle må bättre av att få granska, bli granskade och därmed känna att vi alla är med och bidrar samt ser effekten av de pengar vi ger.
Jag menar inte heller att det är fel att lägga sin kollekt i fikakassan. Men visst är det ganska intressant fenomen? Att vi är mer benägna att lägga våra pengar, och gärna mycket mer, i den kassa där vi SER och FÖRSTÅR vad vi får.

2 kommentarer:

Mackan sa...

Har du årsredovisningen framför dig?

Hur mycket avsätts i - säg - portokostnader?

Och hur mycket avsätts till ungdomsarbetet?

Alla församlingar som budgeterar mer i utskick än till ungdomsarbetet räcker upp en hand.

Men hur kommer det sig att vi intalar oss att barn- och ungdomsverksamheten ska ske "gratis" eller åtminstone skild från "den riktiga församlingens" ekonomi, när vi alla vet att de flesta som kommer till tro gör det före 20 års ålder? (Och när vi tittar på hur det ser ut i Sverige är det långt, långt över 90%).

Barn- och ungdomsarbetarna i våra församlingar är hjältar. Inget annat.

Bara en kort tanke omkring ekonomin.

Emanuel Karlsten sa...

Nu är det här iofs en ganska liten och ovanlig församling. De flesta aktiva är i 25-30årsåldern och det finns i praktiken inga tonåringar eller mellanstadiebarn. Antingen är man "ung vuxen" eller småbarn.

Men annars: Jag håller med dig!