lördag, mars 10, 2007

Tomatröd och TV-historia

Jag vet faktiskt inte varför. För jag är varken särskilt miljömedveten eller förtjust i överarbete. Men av någon anledning så la jag för nån vecka sedan ut två käppar och en skrivare på tradera. De stod där i källaren, säkert medvetet kvarlämnade av de pensionärer som bott här tidigare. Kanske trodde de att nästa som kom skulle ha nytta av dem. Skulle jag då ha hjärta att bara kasta dem? No way. Så jag sålde. För en krona styck.

Även jag slogs av att jag måste vara en idiot när jag stod där i hallen och tejpade igen den största lådan källarförrådet erbjöd. Gjorde jag allt detta för tre kronor?

Väl iväg stapplar jag mig fram till bussstationen med en gigantisk låda och två käppar. Lådan är så otymplig att jag zombie-går. Det hjälper på nåt sätt att hålla balansen. Vet inte om det har med att det är magen eller överlåret som hjälper till i bärandet. När jag stapplat på bussen och, extremt osmidigt, släppt ner kartongen och käpparna just innanför bussdörren så lyckas jag göra några steg på stället med raka ben mellan busschauffören och lådan. Jag vet inte om det var för att jag funderade på var jag hade busskortet eller om jag bara var stel, Men på något sätt lyckades jag se så handikappad ut att det nästa jag hör är;
- Oj, vänta hur går det? Vill du sitta här?
En kille, kanske 3 år äldre än mig, reser sig från handikapp-platsen och sträcker sig ner för att hjälpa mig med lådan och käpparna.

Med mina två käppar, stapplande steg och stora låda har jag gett ett sken av att jag är handikappad, påväg in till stan med en gigantisk låda och att min enda hjälp är två hopplöst föråldrade käppar. För snart sitter jag där på handikapp-platsen med min stora låda bredvid mig och en 27-årig nöjd man bredvid mig i gången.

Där och då kände jag att jag dog.
Efteråt intalade jag mig själv att min ansikte inte var lika rött som det kändes.

***

Jag var själv på studentspex och kunde inte bevittna mer än själva utröstningen, men det är helgens stora fniss att Lasse Brandeby får fortsätta en vecka till i Let's Dance! Det här kommer gå till TV-historien!

3 kommentarer:

Emelie sa...

Tänk vilka vägar ens surfande kan ta, ett klick här och ett klick där och helt plötsligt ramlar man in på en blogg med en ägare som man träffat ganska nyss, i ett helt annat sammanhang. Spännande! :) I och för sig är melodifestivalen den gemensamma nämnaren - för jag hittade hit från schlagerprinsessan.se och förra veckan såg vi ju faktiskt mello tilsammans! :) Tack dessutom för ett gott skratt med det här inlägget! :) - Emelie (som var med Jonnas klasskompis Jenny till melodifestivalkvällen hos Elisabeth förra helgen :))

Jesper sa...

Det här är dagens kanske bästa blogginlägg.

Emanuel Karlsten sa...

Hej Emelie! Vad lustigt att du hittade hit! Jag satt faktiskt och såg själva finalen med Jenny nu igen! Mycket trevligt.