måndag, maj 14, 2007

Noterat innan finmiddag

TV-licensmannen var här. Det var kul. Jag har alltid undrat hur de ser ut. Om de har en ryggsäck med antenn och laserpistol. Om deras maskiner tickar, och om de har hörlurar på sig.
Det hade han inte.
Det var en liten, tunn, osäker man i beige jacka som stod där i dörröppningen med en brun pärm i handen. Han hann inte mer än presentera sig innan jag lättat sa "Ja, det kan du gärna få leta efter". Då skämdes han. Som att han tagit fel person.
Jag försökte prata vidare, fråga om hans jobb och så. Han gick samtidigt som han svarade undvikande. Till sist ropade vi till varandra i trappuppgången. "Men nånstans har du väl en bloppande maskin, hörru?!"
Nä. Skoja bara. Jag var artig och korrekt. Som man ska vara mot en av staten utvald licensman.

Gokväll. Nu ska jag gå och äta finmiddag.

1 kommentar:

Bitte A sa...

När de började med TV-pejlingen kom de med nån sorts apparatur på ryggen, typ den sortens sändare som de hade under 2 världskriget. Och folk trodde faktiskt på lögnen om att de kunde stå utanför huset och pejla in exakta signaler från varenda lägenhet. Det var helt bisarrt.