onsdag, juni 06, 2007

Nationaldagen

Inte nog med att vi inte fattar varför vi har den, nu är den dessutom röd. Nationaldagen, alltså. En dag - oftast mitt i veckan och inte knuten till någon annan ledig dag - då vi ska fira. På valfritt sätt.

Det är ju inget nytt, att vi inte förstår vad eller hur vi ska fira röda dagar. Varken pingst, kristi himmel, eller påsk är ju något sekulariserade svenskar uppskattar eller firar. Men vi har skapat oss andra traditioner där istället. På påsken letar vi ägg, äter lamm och sill. Pingst går vi på bröllop, och på kristi himmelfärd åker vi ut till stugan för första gången och fixar med båten.

Men så kommer denna konstiga röda dag, och vi blir förvirrade. Handlingsförlamade. Behöver vi göra något speciellt svenskt? Vad är speciellt svenskt? Behöver vi sjunga något? Är det en förfest till midsommar? Kan vi göra samma sak som midsommar? Ska vi göra samma sak som midsommar? Borde vi göra samma sak som midsommar? Innebär det att vi måste bjuda hem folk? Att vi borde ha fest? Måste vi gå i de där fjantiga tågen med musik och svenska flaggor? Är det någon vi ska minnas?

Jag anar att nationaldagen har potential att bli den nya ångestdagen. Kanske nalla lite ångest från midsommar, och nu bli en dag då vi - så länge vi inte vet vad vi firar, varför vi firar eller hur vi ska fira den - inte är riktigt säkra på om det är något vi borde göra. Eller något vi inte förstått.

En dag av krystat njutande. "Det är ju ändå helgdag".
Fint. En till.

2 kommentarer:

Patricia sa...

Det var en MÄKTIG parad Manne, en MÄKTIG parad.

Z sa...

"Kanske nalla lite ångest från midsommar"

Suveränt :)
Haha