tisdag, juli 17, 2007

Med byxorna nere

Såg ni seminariet från (g) som i Gud med Birger Schlaug och Sten-Gunnar Hedin? På webb-tv, alltså? Det är inte särskilt konstigt om ni inte gjorde det. Den var trots allt en dryg timme lång. Men kanske såg ni sammandraget från det? Om inte är det värt att göra det. Fem minuter långt. Och väldigt intressant.

Mest intressant är det för att det är ett skolexempel på hur frikyrkoledare misslyckas med offentliga samtal. För Sten-Gunnar (något förenklat är han samfundsledare för pingstkyrkan) katatstrofförlorade. Om man nu kan förlora i något titulerat "samtal". Men då stod han med byxorna nere.
Sten-Gunnar Hedin var även förra året på plats i Almedalen och på (g) som i Gud för att debattera mot sekulärt motstånd. Då med Frälsningsarméns ledare Hasse Kjellgren vid sin sida och i Bengt Westerberg som representerade det ateistiska (nå, iaf agnostiska) motståndet. Westerberg var förberedd, laddad och tuggade terrier-artat sönder allt vad byxor hetter på Hedin och Kjellgren. Kvar stod de med nervösa leenden och hoppades att inga skulle märka att de var byxlösa. "Le, bara le, kanske ingen ser".
Så pinsamt var det. Så läskigt oförberedda var de.

Hela (g) som i Gud-gänget var medvetna om detta, och tanken var att det i år inte skulle upprepas.

Men så kom måndagen. Och där stod han, Sten-Gunnar, med byxorna hängandes kring anklarna. Den här gången inte alls avslitna. Snarare ömt neddragna av Schlaugs snälla, sakliga och välformulerade åsikter.
Eller åsikter. Det var frågor. Saker Schlaug inte förstod. Som hur kristna tolkade Bibeln. Vem som bestämde hur Bibeln skulle tolkas. Hur halva kristna världen, (inklusive frikyrkans egna husgud CS Lewis) kunde tycka att det var ok att döda. Eller att kristna knappt vet skillnad på att döda och mörda. Eller var kyrkan var under 70 och 80-talet när han och miljöpartiet drev viktiga miljöfrågor.
Hedin svarade oftast undvikande. På andra saker. Att det var något vi behövde tänka på. Eller så gjorde han fadäsen med att visa hur totalt opåläst han var om sin meddebattör när han inte visste att det just var om CS Lewis Schlaug syftat till när det gällde frågan om mord och död.

Det har givetvis sina förklaringar.
För att vara samfundsledare i Sverige har du, sannolikt, gjort karriär som predikant och församlingsledare. Sällan eller aldrig har ditt ledarskap ifrågasatts. Sällan eller aldrig har din undervisning ifrågasatts. Sällan eller aldrig har du upplevt några konflikter med ditt budskap. Har du predikat något konstigt eller om något församlingen inte riktigt förstått har du ändå fått en dunk i ryggen efter förmiddagsgudstjänsten och beundrande ord. För församlingen har tagit del av det som varit bra.
Kyrkan är en bunt ja-sägare, helt enkelt. Skulle vi, mot förmodan, uppleva en konflikt, eller komma till någon som inte förstod, viftar vi lätt bort det som "Gud är outgrundlig" eller "Vi kan väl be att Gud uppenbarar det för dig/oss?"

När vi så möter en värld där logik sätts främst, där människor tränats i decennier på att tackla argument med motargument, fakta med fakta så hamnar vi helt plötsligt i kraftigt underläge. Vi inser det oftast inte. Skyller ibland på att Världen inte kan förstå/se Gudomligheten, eller skyller det på att "tro" behövs.
Men ärligt talat: Vi vet helt enkelt för lite. Vårt logiska tänkande är inte tränat när det gäller trosfrågor eller apologetik.

Det behöver inte vara så konstigt. Att vi inte vet. Det behöver inte betyda att det vi tror på är mindre sant. Men det blir direkt pinsamt, för det blir så tydligt hur intellektuellt undernärd vår tro och vi som kristna är. Hedin återkom till just känslan flera gånger under seminariet. Till känslorna, till Gudsrelationen och uppenbarelsen Gud ger oss. Men, dammit, det är ju precis det Schlaug ville runt. Han ville förstå först. Han ville fatta hur man kunde tro så konstigt och så olika. Han ville fatta varför dubbelmoralen fanns och har funnits. Han ville ha svar på sina frågor. Inte "Ja, det är en bra fråga". Inte "Jaså, var det CS Lewis som skrev så?".

Helt plötsligt blir det tydligt att vi frikyrkokristna verkligen är sekteristiska. Vi är känslojägare på ständig jakt på andliga kickar som får bära vår tro vidare några veckor/månader/år. Hur lite vi bryr oss om att nära vår intellektuella del. Hur lite vi bryr oss om att faktiskt förstå det vi tro på. Hur allt byggs kring det vi känner, eller vad Gud låter oss känna. Under, gudsnärvaro, känsla.

Sten-Gunnar står där, i slutet av seminariet, och är inte riktigt säker på vad som har hänt. Han är långt ifrån att inse att byxorna ligger som en tygpöl vid hans fötter. Efteråt tittar han sig lite frågade omkring; "Det där gick väl ganska bra?" Och vi frikyrkojasägare nickar och dunkar honom i ryggen.
Jag tackar och bockar även jag.
Obegripligt nog.
Jag är nog dum i huvet.

I min intervju med Schlaug efteråt säger han:
- Jag kan ju aldrig tro på Gud om jag inte får klarhet i så enkla saker som hur kristna ser på mord.
Tycker du att du fått det idag?
- Nej verkligen inte!, fnyser Schlaug något uppgivet och förvånat.

Så lämnar Schlaug Oscarssalen i Visby till sorlet av en glad och uppslupen ryggdunkarstämning kringkring Hedin.

Cirkeln är sluten.


Se sammandraget från seminariet här! (must-see)

11 kommentarer:

Monica Olsson Kolkman sa...

Jag håller med om att sammandraget från seminariet, och Schlaugs ord, är ett "must-see".

Jag förstår inte ryggdunkarstämningen runt Hedin, Schlaug var ju det starkast lysande stjärnan.
Ännu en gång har Schlaug lyckats peka på saker som vi kristna inte är medvetna om/inte bryr oss om att diskutera.

Jag hade själv tänkt blogga om vad jag tyckte om seminariet, men du skriver så bra att jag ska länka till ditt inlägg.

Däremot spann jag vidare på vad Schlaug sade om kyrkorna och samarbetet (det närmast icke existerande) med miljörörelsen.

http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2007/07/struntar-kristna-i-miljn.html

Som vanligt är kommentarerna intressanta, speciellt Schlaugs, vad annars?

Monica Olsson Kolkman sa...

Ps.
Nästa gång, om det planeras ett "nästa gång", i Almedalen, så skulle man kanske para ihop Schlaug med en eller flera yngre kristna (från olika samfund?). Då skulle man kanske få igång en intressantare diskussion.

Och Schlaug skulle säkert inte ha några problem att "närma sig" den nivån heller...
Vad jag menar är inte att nedvärdera vare sig äldre eller unga kristna, utan att jag helt enkelt tror att det finns mycket att hämta hos yngre. (Tycker säkert Schlaug också...) :)

Gärningsmannen sa...

Hel rätt. Detta tafatta leende och tillmötesgående istället för debatt och klargöranden. Precis som om debaten gäller att inte föra Schlaug arg. Det är inte den första samfundsledare som ger detta intryck. Dessvärre kan det vara så att samfundsledare blir den som lyckats förarga minst antal människor i den egna rörelsen. Tyvärr tror jag en debatt med unga kristna skulle resultera i en tävling i att få godkänt av Schlaug.

Vad som skulle behövas är att svara med integritet och att kritisera Schlaug när det är befogat. Han är inte sanningen uppenbarad. Ibland är också hans "hang-up" svåra att förstä. Ta C S Lewis. Vilken författare kräver vi 100 % korrekta tankar av för att vi skall kunna ta till oss hans eller hennes texter? Och handlar inte C S Lewis texter till stor del om andra världskriget? Kan Schlaug presentera en alternativ plan till att besegre Hitler som inte innehåller våld? Även sökare kan avkrävas ödmjukhet.

Monica Olsson Kolkman sa...

Håller med om att C S Lewis är en "hang-up" för Schlaug. Men frågorna som har kommit ur den diskussionen är givetvis fortfarande intressanta.

Jag tror att det där med att "få godkänt av Schlaug" var det som Hedin försökte sig på, utan större framgång. Jag tror kanske yngre skulle vara mindre benägna att försöka sig på det, men jag kanske har fel...

Jag tror i alla fall att Schlaug uppskattar ärlighet och rättframhet, och kritik, mer än tafatta försök att alltid ha de rätta svaren.

Dagen sa...

Väldigt intressant och bra kommentar av Schlaug på din blogg, monica! Kul!

Däremot är jag tveksam till yngres närvaro i debatten. Det blir ofta hetsigt och...brunstigt? För mycket hävdande.
Däremot skulle det behövas någon som faktiskt sysslat en del med apologetik, och är villig att förbereda sig innan ett samtal eller diskussion dyker upp.
Mackan, som dyker upp här ibland på kommentarerna, är en sådan. Stefan Gustafsson ytterligare en. Daniel Astgård verkar vara en också. Människor som hänger sig till att tro, men också tänka.

Monica Olsson Kolkman sa...

Alla unga är väl inte hetsiga?
Jag är inte riktigt ung längre, men minns väl hur det var.

Det var en idé, dels för att jag, som sitter i mellangenerationen (lite äldre än Astgård), ser att "den kyrkliga debatten" domineras av de som är 50-60, och att man gärna ser ner på den yngre som just; yngre ("för unga").

Men så har det kanske alltid varit...

Birger Schlaug sa...

Emanuel, tack för recension...

Jag upplevde samma sak som du beskriver: tyckte att det var lite konstigt att folk flockades kring min samtalspartner med de positiva ord jag uppsnappade. Jag var ju ganska besviken på att vi inte kom längre i samtalet, men har självfallet respekt för hur motparten väljer att agera. Särskilt på sin hemmaplan - jag var inbjuden gäst.

Min erfarenhet när man talar med företrädare för kyrkor är att man ofta backar, vill vara smidig och därmed inte tar samtalspartnern på allvar.

Förmodligen är det väl så att Sten-Gunnar - liksom andra kyrkoledare - ofta tvingas bemöta människor som vill krossa dem i debatter. Ovanan att debattera kanske i vissa fall får läggas till detta - kanske är man lite rädd för situationen och lite främmande för den när man plötsligt inte har en given auktoritär roll. Amatöranalys. Erkännes. Hur som helst kan jag förstå hur man känner, även om jag inte gillar det.

Jag tror att kyrkliga ledare skulle vinna på att pröva den andres vilja först: är man ute efter förklaringar och villig att lyssna - eller är man ute efter att retoriskt krossa och idiotförklara.

Hur som helst: det är lite kränkande att inte få svar på de mest elemetära frågor och undringar. Jag uppfattar det som att min samtalspartner uppfattar sig stående för något så fint och högt att det inte är värt att tala med mig. Det är naturligtivs hans rätt. Och också min rätt att tolka det på det sättet.
Andra som talade med mig menar att han var rädd för att möta mig, den elake f.d. proffspolitikern som hugger vilt och obarmhärtigt...:-)

Å andra sidan är icke-svar också svar. Jag hoppas att vi kan mötas en gång till, och då föra ett mer öppet och vågat samtal.

Lycka till med ditt nya jobb!

Linda M sa...

Gissa om jag har fått många icke-svar i mitt Mission Impossilbe att försöka reda ut varför förlossningsvården navlar av barnen innan de fått i sig sitt livsviktiga moderkaksblod (kallas missvisande nog för "navelsträngsblod")!!! Men nu har jag "dragit ner brallorna" på chefen för drottning Silvias Barnsjukhus och - nationella biobanken för navelsträngsblod. Läs mitt blogginlägg "Hjälp, Moder Natur har gjort en dundertabbe - nyfödda blir dopade av sitt eget moderkaksblod!".

Var det taskigt gjort av mig?

http://blogg.aftonbladet.se/15613/

Theodor sa...

4.54 PM var sista gången det sas något om det här.... Inte ens 24 timmar tidigare alltså? Jag anar det värsta ;=)
Hhja av någon som jobbar på Dagen skulle man förvänta sig lite bättre ordning på en blogg ;=).

Till sakfrågan. Jag bara slumpmässigt hamnar på din blogg... Trevligt att läsa men jag tror att det finns olika sätt att bedöma. Känner ju inte till dåtidens atmosfär, men utifrån must-see-videon tycker jag att du verkar vara duktig på att blåsa upp balonger ...

Okay, SGH verkar vara tafatt, det måste erkännas men att hyvla ner honom som du tydligen anser dig behöva göra går lite väl långt efter, ja just det, min bedömning!

Sen är ju frågan om att "FÅ DÖDA" i bibeln något som ska bedömmas utifrån sammanhanget. Paulus skriver "Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda." Rm13:4.

Utifrån detta perspektiv är det inte så konstigt att hävda att döda som endast överhetens rättighet är något helt annat än att påstå att detta skulle vara var mans rätt, för att bara inte tala om att mörda!
Ryckt ur sitt sammanhang blir det alltså helt galet, bortsett från hur partierna utifrån sina egna ideologier bedömer överhetens rätt att använda dödsstraff som politiskt inkorrekt. Det får de tycka men där borde en samfundsledare vara mera rakryggig!

Emanuel Karlsten sa...

Theodor! Tack för dina synpunkter.
Ang klockslaget är jag inte riktigt med på vad du menar.
Ovan skrivna kommentarer är gjorde på det utgivna klockslaget.

Theodor sa...

"Bara" klockslaget gör ju att man inte kan se om sista inlägget var igår eller för 3 månader tillbaka!
Datumet fattas alltså!
mvh/Th