fredag, augusti 10, 2007

Fyra år

Fortfarande fantastiskt fascinerad över mitt mobila bredband så måste jag tunnelbaneblogga lite.

Bredvid mig sitter utan tvekan det gulligaste barn jag sett.
Jag är lite chockad över meningen ovan. Det hör knappast till vanligheterna att jag gör sådana känsloyttringar kring 4-åringar.
Oftast är de snoriga, ettriga och jobbiga.

Men hjälp. Där sitter det lilla änglabarnet ordentligt på sin plats och ställer söta frågor till sin pappa.
Utöver att jag genom att tjuvlyssning nu för en gång skull fått lära mig vad T:et i T-centralen står för (har jag aldrig ens reflekterat över) har jag också fått del av en fyraårings dödsångest(?).

- Pappa, kommer mina leksaker vara kvar i mitt rum när jag är död?
- Jaa.. vilken fråga, svarar pappan. Dina leksaker kommer stå i en kartong långt uppe på en vind när du blir gammal. Då leker man inte så mycket med leksaker. Som jag. Jag gillar ju att leka med andra saker. Som datorn och mobilen och så.
- Men gillar du inte att leka med mig?, säger lillkillen med hundögon så stora och sorgsna att man vill springa fram och krama honom.

Hjälp. Var har jag fått alla dessa hormoner ifrån?

2 kommentarer:

Patricia sa...

Det kanske är så att barnet i fråga var dopat...Vad står T för i t-centralen?

Jeez sa...

*s*

Den biologiska klockan tickar...