onsdag, augusti 15, 2007

Semesterkoma

Igår klockan 16.30. Jag sitter fortfarande vid datorn.
Telefonen ringer.
Hon: Hej! Vart är du?
Jag: ...Ute... Shit, hon får inte höra att jag har suttit inne hela dagen. Inte vid datorn. Inte att jag inte gjort något vidare vettigt. Inte när det är så fint väder ute.
Hon: Jaha, vart då?
Jag: Paviljongsplan Där var jag kvicktänkt! Det låter till och med troligt!
Hon: Jaha! Vad gör du där?
Jag: *blåser lite i luren så att det ska låta som att jag är ute och går* Går. Bra där!
Hon: Vad har du gjort då?
Jag: Tagit en promenad, är påväg hem nu. Skitbra, det här låter sunt, roligt, men att du samtidigt känner lite tristess och längtar efter henne.

Och så fortsätter samtalet sådär, och jag mungipeblåser lite i luren då och då.

Jag är en mycket, mycket tragisk människa just nu.

Idag är en annan dag. Jag har nu bokat in hela dagen. Rutat in den så jag omöjligtvis ska känna tristess/asocialdrabbas igen. Den tiden måste vara slut.
No more semesterkoma.

Inga kommentarer: