söndag, september 02, 2007

Att sparka in öppna dörrar

Daniel Astgård försöker svara mitt "krig". Men det blir så pinsamt att jag inte riktigt vet hur jag ska fortsätta.

Daniel är en duktig och driver sin blogg på ett framgångsrikt sätt. Men någon vidare krigsförare är han visst inte.

Förutom att han gör den extremt dåliga lytesliknelsen "Emanuel ser ut som en groda" avslutar han med det trötta skämtet "Hoppas inte grodan tar illa upp".
Jag känner ett stort behov av att läxa upp honom. Springa fram och rycka honom i hans stora buskiga röda skägg och blåsa honom i öronen tills han lär sig.
För allt annat i hans axelryckning till "strikeback" är helt enkelt fel.
Och då blir det ju nästan tråkigt att slå tillbaka.
1. Jag är inte frälsningssoldat.
2. Jag heter inte "Emmanuel"
3. De båda punkterna ovan gör att anagramskämtet "Madmen Sellout", som antagligen tog en stund att klura ut och som pinsamt nog blev någons slags skämt-high, inte fungerar...

Men så väcker ändå något min ilska. Och det är skönt. Hur hade detta bloggkrig annars kunnat leva vidare. För det lilla wasabrödet till pastor väljer att omnämna mig vid mitt smeknamn. Shrekskämtet till bloggare går in i det heligaste i namnväg och exponerar det som om det vore vilka bokstäver som helst. Vi som aldrig skakat hand, än mindre talats vid. Allramkopian sprider till hela världen det som bara mina vänner kallar mig. Det ord, som ännu aldrig blivit skrivet här på bloggen, använder han lika ovarsamt som om det vore kräftor på kräftskiva. Nej, mina vänner, detta är inget annat än skandal. En förnedring i högsta klass.

Därför, kära vänner och alierade, ska jag nu avslöja "fakta" om Daniel Astgård, på äkta lögn och sakfelaktiga Astgård-vis.

Eller Danne Asgård, som vi brukar kalla honom. En nordisk mytologibeundrare av mest komplicerade sort. För samtidigt som han driver en kristen profil tycks han mer och mer transformeras till en asatroende. Allteftersom har han smygbortstädat "t:et" i sitt efternamn, för att komma närmare en valhallabenämnning: Asgård.
Men det tycks inte räcka för denne hycklare bland hycklare. På senare tid har han därför valt transformera sitt utseende.

Mina damer och herrar. Möt därför Danne Asgård:







Och, för jämförelses skull, asaguden Tor:









Utagerat.
(och om det inte är uppenbart är detta krig och inlägg ett prov på ironi. Ursäkta min otydlighet?)

4 kommentarer:

Pastor Astor sa...

Jag sade att jag inte var nåt vidare på krig...
Asaguden Tor är ju nästan en komplimang, jag vet inte om det har med självbild att göra, mem jag kände samma sak om Shrek, Wasa och Allram - jag kände mig lite hedrad...

Vet inte hur jag kan ha missat att du inte är frälsningssoldat, nästan lika pinsamt som att stava fel till ditt namn, speciellt som jag hade anagram på G som hade funkat BARA DU INTE STAVADE MED TVÅ M...

Angående smeknamnet: Ja, jag känner väl lite som att jag känner dig efter att ha följts åt i bloggosfären i över ett år. DSessumtom har vi ju en del gemensamma vänner.

Om det inte är ömsesidigt, så ber jag så klart om ursäkt. Jg tolkade det som att du tyckte att "kriget" var en kul grej.

Emanuel Karlsten sa...

Uppenbarligen är jag värdelös på att framföra ironi:

Det är ömsesidigt. Det var och är en kul grej!

Även om du var dålig på det här med counterstrikes ;)

Kristofer sa...

Det här kan vara ett av webbens absoluta bottennapp vad gäller humoristisk krigföring. Varför ägnar ni er inte åt lite hederlig flaggbränning eller plakat, grabbar?

Pastor Astor sa...

OK. Gott!