söndag, september 02, 2007

Bröst skvalpar i mitt ansikte

Jag åker tåg från Örebro. Det är ett kaoståg. Väskor överallt. På varandra. Staplade, och ramlandes. Människor som har fått sittplatser som inte finns.
Och småbarnsmammor.

Framför mig pågår en föreställning som saknar motstycke. En familj i tre generationer sitter i min öppna fyrfåtölj. En far som har tagit av sig skorna och försöker sova bort från verkligheten. En mor - en sådan med illrosa glasögon och blonderat, lite spretigt, hår - tar av skorna OCH strumporna och smörjer in sina fötter i fränt doftande alkohololja. Det verkar vara ett fall av vårtbehandling. Jag spyr.
Och så dottern med den nyfödda sonen. Han skriker och verkar vara huvudanledningen till att fadern väljer att sova bort nuet. Helt plötsligt inser dottern att det är dags för matning av hennes son. Och hon börjar pilla med tröjan.
Fint där. Jag vet att det är nu min mänskliga plikt handlar om att titta bort. Att detta är en del av livet.
Men dottern nöjer sig inte med att försiktigt dra upp tröjan. Snart pillar hon med tröjärmen, och helt plötsligt har hon slitit av sig halva tröjan, tills den ligger som ett tvärsnitt från axeln till hösten. Ett gigantiskt mjölksprängt bröst försöker hänger fritt samtidigt som hon försöker sätta sig till rätta. Det skvalpar och gungar på det mest generande sätt. Jag försöker titta upp i taket. Låtsas tänka djupa tankar. Låtsas inte vara där.
Men det är omöjligt. Alltomvartannat skriker de till, mamman och dottern, och pekar på den lilla sonen som tydligen är söt när han försöker hitta vårtgården till Globen som hänger på samma plats andra kvinnor vanligen har bröst.
Och så skrattar de, vårtmamman och dottern. Och brösten skvalpar i takt med skratten.

Det lustiga här är att samma dotter ser ut att vara av sorten som aldrig skulle gå med på en nollning i skolan. Aldrig skulle hon ens ta av sig till BH för att få till en extra meter i "klädstrecket". Men med en nyfödd son i famnen finns det helt plötsligt inte några gränser för när eller vilka som får se brösten.

Jag vet inte vilka ni är, läsare. Men säkert finns det flera mammor.
Vad är det som får er att bli så modiga? Vad är det som gör det ok att sitta naken? Finns det verkligen inga andra alternativ?

Och vad ska jag göra med min blick?
Tell me, för tusan. Snabbt!

5 kommentarer:

Patricia sa...

Man drivs utav modersinstinkten; mitt barn behöver mat.

Man kan amma diskret.

Jag tycker att det är miljoner gånger läskigare att sitta och smörja in sin fötter. Ärligt talat! Fyyyyyy!!!!

Jag tycker inte att det är läskigt med ammande kvinnor. Men jag är ju 30+, kvinna och har ammat två barn.

Emanuel Karlsten sa...

Jag tycker inte heller det är läskigt med ammande kvinnor. Jag tycker det är läskigt med nakna ammande kvinnor.

Patricia sa...

Aha, då förstår jag. Det tycker jag med. Ungefär lika läskigt som män i stringbadbyxor.

Tor Billgren sa...

Heterosexualiteten ställer bara till med en massa elände.

Emanuel Karlsten sa...

Klockrent, Tor!