söndag, september 23, 2007

Strumplådeterror

Jag har nu påmint mig själv i en vecka om att tvätta. Gått med udda par strumpor och sånt. Varje morgon blir en plågsam nedräkning där jag drar ut strumplådan, kristensvär ("skit" och "rumpa" och sånt) och försöker göra mental notes om att fixa det där. Men det gör jag inte.
Idag var således panikdagen. När till och med de gamla grå knästrumporna från lumpen var använda. Inte ett rent par.
Pulsen höjs. Jag som ska på styrelsemöte ikväll.
I panik rotar jag igenom alla garderober, gamla väskor. Hittar till slut sommarstrumpor. Såna där som slutar i skon.
"Det får gå", tänker jag, och pinnar ut till bussen.
Så sätter jag mig. Och minns helt plötsligt varför de låg undangömda. För det finns inget som är så fult som med långbyxor och för korta strumpor.
Så fort jag sitter ned åker byxorna upp, och vristerna blottas. Känner mig 1600-talsdamspryd när jag sitter och försöker hasa ned lite byxtyg. Hopplöst.
Fortsätter sedan till styrelsemötet med benen i kors och dagordningen omsorgsfullt balanserat på vristen.

Ja, sketanbetan vilken dag.
Nu ska jag skriva med spritpenna i pannan om morgondagens tvättid.

2 kommentarer:

Jeez sa...

Jag skulle lätt införskaffat ytterligare ett par strumpor på väg till mötet!

Strumpnissan sa...

Du måste ha fler strumpor helt enkelt. Jag har över femtio par! En jag känner har över sjuttio och tvättar högst en gång i månaden och då inte för strumpornas skull utan för att han inte har fler kalsonger än för en månad.