söndag, oktober 07, 2007

Fan och jävlar

Ibland får jag sån lust att slänga in en harang svordomar när jag hänger med mina kristna jämnåriga vänner. Säga "Fan i Helvete" och se dem direkt men slött i ögat. Som att det inte gör mig något att de hörde. Att jag är medveten om vad jag gjorde, men att jag fortfarande är jag. Kristen och sånt.

Jag vet inte hur de hade reagerat. Jag har väl egentligen ingen önskan att testa - tycker svordomen är en brist i språket. Men ibland skulle jag vilja provocera våra pryda små kristentankar till månen. Se om de stannat upp, fnissat generat eller bara skruvat på sig.
Röra om i deras kristentillrättade hjärnor och ställa deras uppfattning på kant. Få de sluta se mig som en kristen väntad, självklart produkt. Sluta se på sig själva, sin omgivning, sin kyrka som en del i ett redan lagt kristenpussel.

Jag har i flera år blivit mer och mer revoltig när det gäller kristenprylar. Som gudstjänstsånger. Lovsång. Hela den inofficiella tävlingen om vem som sjunger vackrast, tar finast överstämmor och lever sig in mest.
Fy, jag äcklas lite bara jag tänker på det.
Det är så förbannat likriktat och masspsykosaktigt exkluderande att jag vill blåsa mina skönsjungande kollegor i örat och påpeka "Se, jag är kristen och drog ett skämt med dig. Mitt under lovsången, haha".
Eller att grejen att stå upp när man sjunger. Helst med uppsträckta händer.
"Lägg ner skiten", tänker jag, och har de senaste åren demonstrativt ofta suttit ned vid lovsång. Just med tanke på att jag säkert är ett föredöme till yngre eller andra vill jag tydligt säga "Det är ok att göra vad du vill."
Sitt ned.
Titta rakt fram, eller på de andra i kyrkosalen.
Skit i att knäppa händerna i bön.

Eller med bönen. Känner ni igen nissarna som alltid punkterar eller kommatterar sina böner med ett "Fader". Eller, för den delen, inleder med dito. "Fader, vi tackar dig, Fader, för att vi får vara här idag, Fader. Tack Gud också, Fader, för att Per får vara med oss frisk idag, Fader.".
Jag blir tokig.
För att inte tala när bönen går runt bordet i en mindre grupp och alla förväntas be en kort ramsa. Aldrig att jag ska göra något bara för att det ska vara. Aldrig att jag tänker slentrianbe.
Så demonstrativvägrar jag. Bara för att förklara eller slå fast - det är ok att göra såhär.

Vi är likriktade, stöpta och fantasilösa. Jag är så trött på hur vi pratar. Jag är så trött att prata om hur vi pratar. Jag är så trött på att prata om lösningar. Trött på teologi och argument.
Jag vill skita i hela skiten. Säga Fan och djävlar och få en gammal bibelskolekompis att huka.
Justera vår märkligt allmängiltiga syn på synd.
Ge Gud ett frikort att örfila mig varje gång jag rynkar på näsan åt någons "syndiga beteende".

Men framförallt vill jag att något ska betyda något. Nån gång.
För det handlar inte om att kristna inte har ärliga intentioner. Eller inte vill. Utan att det alltsomoftast stannar just vid vilja.
För den tro vi bekänner oss till, den Bibel vi läser; den handlar inte om mysiga andakter, fällda tårar och omvändelse. Utan handling. Handling, handling, handling.
Där vi, och våra naiva handlingar, kan få gigantiska effekter.

Jag tror på det där. Jättemycket. Men just nu sitter jag och ryggar tillbaka. Orkar inte gå in i det pretentiösa landskapet kristen. Trivs så bra med att få vara med människor fri från förutsättningar. Tycker om samtalet där Gud inte handlar om kyrkans begränsade värld, utan om livet, livet utan Gud, med Gud, och det surrealistiska men ändå påtagliga "om". Om Gud finns.
Där någonstans lever jag nu. Och trivs med det. Att få peka på Honom, därbortanför en färdigstöpt kyrka. Där någonstans gillar jag att vara. Med människor. Nya människor. Där jag kan peka förbi kyrkan, rakt på Gud.

Och samtidigt som jag för tre sekunder sedan var beredd på skriva att jag inte orkar driva någon väckelse, någon naiv tro om massornas frälsning, undrar jag nu om det inte är just det jag gör. Där och då.
Om det inte är där jag hittar min största trigger - bland människorna som säger Fan och jävlar men inte tror på någon sådan makt själva. Där ligger vårt uppdrag, bland de står jag som närmast Gud och där finner jag som störst tillfredsställelse.
När det jag gör får faktisk betydelse för den som aldrig sett något annat än kyrkans förutsättande värld. När en världsuppfattning ändras. Ett "om" släpps in i tankesfären. Där det övernaturliga är i fokus, och formerna ligger så långt bort att de aldrig nämns.

Då kvarstår bara att hitta en kyrka där de kan få säga Fan och jävlar.
Moment22-as.

11 kommentarer:

Johan Stenberg sa...

Jag känner igen mig.
Men snart börjar vi bli majoritet - alltså vi som står och irriterar oss över den ytliga kristenimagen som alla "andra" i frikyrkan har.

Jag börjar så smått gå åt andra hållet nu - dvs revolterar mot revolten. När jag någon gång då och då går tillbaka till mitt gamla frikyrkosammanhang tycker jag att det är ganska roligt att mitt i havet av revolterande äldre intellektuella ungdomar leva mig in i lovsångsfromheten bara för att reta upp dem ordentligt.
Men det är ju inte heller så särskilt fromt egentligen... :-)

Dock tror jag numera att det finns en Kyrka som man inte kan undgå att peka på när man pekar mot Gud.

Haggaj sa...

Aj,aj,aj!
Och Du ska börja på Dagen! ;-)

Jag menar om Du känner revolt redan innan. Hur skall det inte bli ...

Javisst ja - du har gått på Kaggeholms FHS. Det är naturligtvis där du blivit sjuk. Samma sjukdomar har nog spridit sig där i 20 - 30 år. Speciellt på medialinjen.

Charlotte Therese sa...

Emanuel,

Du påminner om hur jag var under mina allra mest rebelliska kristenår... :-)

Lite mer nedtonad - men lika skarp och rakt på sak om sånt som inte står rätt till i våra kyrkor och samhällen (inte minst ytlighet och hyckleri och nyfariseism) - är jag idag.

Men äkta, djup andlighet som yttrar sig praktiskt känns livsviktigt.

- Parentes: förresten, Johan, vilken kyrka menar du? -

Jag tittade egentligen in här nu för att fråga om du har lust att frliansa ihop en artikel om pantburksproblematiken - för valfri tidning.

Här har du en chans att göra något konkret - bortom det kristna "ghettot"!

http://www.namninsamling.com/site/get.asp?Pantburksupprop

Charlotte

Emanuel Karlsten sa...

Charlotte: Maila mig gärna detaljer kring förslaget på emanuelkarlsten@gmail.com

LeoH sa...

Som tillhörig och kyrkvärd i Bjuråker-Norrbo församling känner jag inte igen problemet och definitivt inte behovet:-)

Anonym sa...

Lycka till! Använd din glöd och din hetta till något bra. William Booth gjorde det.

Hälsn. en trogen bloggläsare

Lina sa...

Jag håller med dig, och kunde absolut inte skrivit det bättre själv.

Anonym sa...

Det här var dagens bästa läsning!

Ida sa...

Det här kan vara det bästa inlägget jag har läst på din blogg. Å jag har läst ett bra tag...

Novus sa...

Fyfan va bra.

Mattias Jiderhamn sa...

"FN rapporterar att mer än tio tusen människor svälter ihjäl varje dag, och de flesta av er bryr er inte ett jävla dugg om det. Men det som är ännu mer tragiskt är att de flesta av er oroar sig mer över att jag använde en svordom än över att tio tusen människor kommer att dö idag"
- Tony Campolo (när han besöker kristna skolor)