lördag, oktober 20, 2007

Kedjebrevens comeback

Kommer ni ihåg tiden då man fortfarande hade osnutna mähän till kompisar som skickade kedjebrev? Såna där om att man får sju års olycka om man inte svarade. Så satt man där framför datorn och vred sig. Kände ångesten bulta i venerna.
Och då, i all sin naiva oskuldsfullhet, hände det att man klickade vidare mailet.

Vi har kommit en lång väg sedan dess. Filterprogram har uppfunnits, vi har lärt oss att slänga mail med ämnesrubrik "Fwd: LÄS DETTA - LIVSVIKTIGT" och vi IRL-utskäller de som förpestar våra mailboxar med sånt skit (inte minst för att spambottar snappar upp våra mailadresser i de långa cc-listorna).

Men nu har en ny sjukdom letat sig fram. "FunWall" och "SuperWall" heter de pestsmittade asen. En application på Facebook som slår an en sträng av busighet hos vuxna, kloka människor. Som gör att de skickar ut vilket himla skit som helst. Rosor om att vi är vänner - men endast om jag skickar tillbaka rosen till avsändaren, med en lika såsig text.
Eller idiottexter där man blandar ihop bokstäverna i ord och får det att framstå som att "om du kan läsa dethär är du smartast i världen" Och så sreikvr de vriade att lräsean bvaiser sin ientlneligs goenm att skkica det vdriae till alla ardna.
Och inte nog med det. Varje gång någon skriver på min sketna superwall och funwall så kommer det ett mail som påminner mig om att människor känt sig nödgade att skriva nonsens.

Helt plötsligt har man återskapat det där som vi, genom mikroevolution, nästan utrota.

Det kan vara så att Facebook är antikrist.
Idag känns det så.

1 kommentar:

Patricia sa...

Jag håller med. I hate it.