tisdag, oktober 23, 2007

Ni reagerar, jag svarar

Har fått en del reaktioner på saker jag skrivit på bloggen på sistone.
Jag tänkte besvara de nu.

Vi börjar i rätt ände.
Min bloggpost om Frälsningsarmén, deras organisation och hur de fungerar (eller inte fungerar) i U-länder väckte en del reaktioner. Inte på bloggen, där var det nästan helt tyst (varför kommenterar ni inte?) men på Frälsningsarméns Högkvarter. Det var såklart känsligt, inte minst med tanke på att det var många som hade närstående som både jobbade i Pakistan (där en norsk frälsningsofficer blev mördad) och hade nära relationer med landet.
Oavsett det - var det någon som kände sig trampad på, ber jag om ursäkt. Det var inte meningen att vara allt för generaliserande. Men min uppfattning är att problemet är något verkligt. Uppfattades det som att jag kom med färdiga svar till situationen i Pakistan ber jag om ursäkt.
Allt jag ville, och det är egentligen huvudsyftet med bloggen, var att ge min syn på problem och skeenden jag uppfattar och uppfattat.
Ta det för vad det var.

Min bloggpost om Fan och jävlar väckte en del reaktioner hos er läsare. Skönt. Det är nog ett sundhetstecken. Själv ser jag det som toppen på ett isberg. Det finns risk att det kommer mer.

Och det leder oss till det sista svaret:
Hur mår jag egentligen
Ja, frågan har faktiskt kommit upp. Utifrån mina senaste poster när jag hävt ur mig kristensvordomar "Skit" och "himla" så många gånger att det blir patetiskt så kan jag till och med godta att frågan ställs. För det är inte särskilt ofta jag tillåter mig vara så fjönigt arg över patetiskt små händelser. Som Facebook och mördarpendlingen eller måndag hela veckan.

Svaret bottnar dock mest (eller? Det kanske är dolt för mig själv?) i att jag prövar.

En av de största fördelarna jag själv ser med bloggen är att det får vara en plats där jag får pröva mig fram. Pröva att addressera olika saker på olika sätt. Att få vara skitarg, eller diplomatisk. Att belysa saker med eller utan twist. Att vara raljerande.

Just nu är jag i en period där jag vill testa frustration. Att underblåsa frustration och försöka få in det i text. Därav det konstigt stora antalet "skit" och sånt...

Till sist har de senaste veckorna också varit ett test ifall den här bloggen någonsin skulle kunna passa in på Dagen.se. Det finns flera skäl till varför den inte skulle vara där, men också flera skäl om varför den skulle vara där. Men den största frågan, för mig själv, var - kan jag skriva det jag vill även vid en flytt?
För att testa hur andra reagerade har jag därför passat på att vara extra raljerande, och extra kritisk.
För jag vill åtminstone ha möjligheten att vara det, även i framtiden.
Resultatet av min egna undersökning är att det just nu känns ganska skeptiskt. Eller vad säger ni?


Så. Då vet ni allt.

Jag mår förhållandevis bra.
(även om det där himlaskitbussåkandet is killing me)

3 kommentarer:

Johan Stenberg sa...

Såklart du skall ha kvar din nuvarande blogg!!

Möjligtvis kan du starta en ny parallell blogg på Dagen för "tråkiga" pk-inlägg.

Haggaj sa...

Håller med Johan. Du fattar ju själv att det inte blir lika bra ihop med Boströms kaffekopp och favoritlänkar och den där tjejen du fick tvinga att skriva
;-)

Anonym sa...

Lite får man tåla. Jag gillar dig Manne!
Fortsätt skriv med glädje, uppmuntran ifrågasättande och kritiskt. Här eller via Dagen, tappa bara inte din frihet,låt ingen sätta tunghäfta på dig.
ami t