torsdag, oktober 18, 2007

Såhär ser en vanlig mördarpendling ut


Tre timmar. Tre himla skittimmar varje dag åker jag buss.

Först 50 minuter buss till Brommaplan. Dessa är de värsta. Ner i kringelkrokar och förbi samma gamla skittråkiga hus. Här gäller det att försöka skapa riktmärken att se fram emot.
Först ut är Agneta Fältskogs hem. Ja, det ligger här ute, nästan granne med Kaggeholm. Med hästar, massa hus och "privat område"-skyltar. Här kan man försöka kisa och få en (förvisso omöjlig) blick av ms Abba herself. Eller fundera på om Expressen skulle betala om jag hoppade av bussen och tog några smygbilder. Och hur skulle de smygbilderna i så fall se ut?

Andra trick är att skapa historier kring de medresande. Kanske har ekeröbratkillen bredvid mig föräldrar som har tjänat deras pengar på knark och prostitution? Kanske är damen i grön jacka miljonär som kommer bjuda in mig på finmiddag på sitt slott ikväll? Med Ingvar Kamprad som gäst? Men det vet jag ju inte när frågan skulle komma. Ska jag tacka ja, ändå?

Eller så försöker jag sova. Jag har fixat en såndär löjlig nackkudde. Såndär jag aldrig trodde jag skulle köpa. Sån har jag lindad runt nacken och ser töntig ut.

Väl framme på Brommaplan börjar dagen på riktigt. Först springtävling till tunnelbanan - viktigt att hinna med första tuben - gärna en extra tidig - annars blir jag sen till jobbet.
Sen börjar ståuppläsatidningsracet. Läs så mycket som möjligt, i så många tidningar som möjligt.
Två stationer, 7 minuter senare, byter jag mot Alvik. Spring igen. Små marginaler. Tvärbana mot liljeholmen. Ett litet nöjesparkståg där man trycker på stoppknappar och åker i göteborgvariantsspårvagn.

1h, 15min. Sista biten liljeholmen - telefonplan. Här är allt frid och fröjd. Dagen har börjat, jag är snart framme och jag är förhoppningsvis i tid.

Så sitter jag på jobbet åtta timmar, och våndas inför hemresan.

Tre. TRE himla skittimmar varje dag.

Inga kommentarer: