måndag, november 26, 2007

Den vemodiga paradoxen

Jag pratade med anders wejryd idag. Vi pratade om bloggar och resultatet kan ni läsa på dagen.se. Han fällde bland annat en kommentar om bloggar i allmänhet. Den, och några andra grejer är jag jättesugen på att skriva om.
Men det får jag inte. Det skulle bli jäv och min journalistiska integritet skulle kantstötas en smula. Det är insikten av detta, tillsammans med tydliga påpekanden om dito, som gör att det känts en smula...tråkigt, att blogga.

Jag vill ju provocera, ifrågasätta, opponera och skriva om precis de frågor som Dagen tar upp.
Men så fungerar det inte.

Det har gjort att jag blivit tvingad att göra en kraftig övervägning om den här bloggen kan fortsätta. Ska jag fortsätta skriva betraktelser? Räcker det? Eller blir det patetiskt och urholkat?

Jag vet inte. Men det är i de tankarna jag går nu. Och därför tror jag ni förstår varför det varit tomt.

Men ikväll kan det komma några inlägg. Om inte annat för att testa både gränsen och motivationsnivån.

Eller så skiter jag i det och sitter och sörjer att det som hela livet varit ett mål kan ta död på det transportmedel som tagit mig dit.

4 kommentarer:

Marcus sa...

Om det skiter sig med integriteten kan du ju alltid bli ledarskribent...

Haggaj sa...

Om Du inte kan skriva bra saker i Dagen.se för att du bloggar - skall Du lägga ned bloggen. Men om Du inte kan skriva vad som helst i bloggen för att Du är på Dagen.se -så skall Du fortsätta blogga ändå.

Emanuel Karlsten sa...

Marcus - Ja, eller krönikör! Men det känns lite svårt att nästla sig in där efter två månader på jobbet?

Haggaj - hmm, hänger inte med? För även om jag tycker som du, så ser jag också problematiken i att tycka/skriva vad som helst på bloggen och sedan sätta sig ned för att försöka återberätta något neutralt för läsare. Inte helt...bra.

O. sa...

Sund frågeställning, verkligen. Källskydd och annat har trots allt sina sidor.

Personligen tycker jag det är viktigt att hitta en skillnad mellan jobb och fritid. Mellan det du får betalt för att skriva och det du hade skrivit ändå - utan att ha hört det via jobbkanaler.

Sen är jag i förlängningen egoistisk. Jag skulle sörja om du lade ner bloggandet. För ärligt talat - hur ofta skriver Dagen om hotell som är trädkojor?

O.