onsdag, november 14, 2007

Ett tecken på var kärlek

Det var ett tag sedan jag bloggade. Det beror mest på att jag inte tar mig tid när jag väl kommer hem. Det blir för sent.
Men känn er inte bortglömda. Jag tänker på er jämt.

Det bevisar om inte annat bilden ovanför från i fredags natt. Sista bussen hade gått, första snön hade bestämt sig för att falla. Och efter misslyckad liftning blev vi tvungna att gå de sista kilometerna.

Väl inne i farstun, frusna, trötta och arga, stannar jag oss båda, rotar fram kameran och knäpper en bild. Bilden blev suddig, men jag envisas att ta en till, trycker tillbaka min nu skitarga vän, och tog sedan bilden ovan. Hela tiden med er, bloggläsare, i tanken.

Det var väl fint?
Men vete fåglarna vad jag egentligen skulle skriva om bilden.

1 kommentar:

Patricia sa...

Det är inte långt till tårarna nu ska du veta!