torsdag, november 29, 2007

Jag är vuxen, och kung över godisavdelningen

Ser ni? Det är pez! Kommer ni ihåg? De där små godisarna som skjöts ut från munnen på en kalle anka-plastapparat, som man älskade när man var åtta. Men de tog alltid slut snabbt, och var dyra.

Men nu, 16 år senare, är en kostnaden för en pezuppsättning nästintill löjligt liten och jag köper och trycker i mig snabbare än fort.
Och känner enorm tillfredsställelse. Att jag lever det liv jag drömde om när jag var åtta - gå på mcdonalds när jag vill, och köpa hur mycket pez jag känner för. Allt med en nöjd axelryckning.
Allt det här gör att jag känner att jag vunnit. Att jag lever livet min barndom drömde om. Som att jag riktigt, riktigt lyckad.

Allt för ett litet paket pez. Ibland är lycka löjligt lätt kommen.

Inga kommentarer: