onsdag, januari 31, 2007

Aftonbladet svarar ang deras falska nyhet

Trots att jag inte hade för avsikt att varken jobba eller blogga idag så sitter jag nu här med datorn i knät.
I knät ligger också hakan efter att jag just läst ett mail som trillat ner i min mailbox.

Det är Martin Söderström som skriver. Han som skrev aftonbladets granskande artikel om "sekten" som hävdar att man blir gay av att lyssna på t.ex. Nirvana. Efter att jag tidigare fann att siten var fejk skickade jag iväg ett mail till Martin. Han har nu bemödat sig svara.

Såhär skriver han:
"Hej!
Tack för ditt mail.
Visst är grejen i sig högst tveksam, och vi diskuterade sanningshalten i
Uncuts version. Bveslutade ändå att det vore okej att skriva en grej på det, om vi gjorde det med glimten i ögat och som något som inte bör tas på allra största allvar. Kanske lyckades jag inte träffa den tonen riktigt rätt.
Tyckte hur som helst att det var en artikel värd att skriva då den nog
skulle kunna locka till ett och annat skratt.
Mvh
/ Martin S, ab.se"


Här finns flera saker som är högst anmärkningsvärda.
- Menar Aftonbladet att man, genom att skriva "med glimten i ögat" ska - underförstått - kommunicera till läsaren att deras "nyhet" eventuellt är fejk?
Följdfrågan blir såklart: I vilka andra artiklar försöker man göra samma sak?
- Är skratt viktigare än sanningshalt?

Jag skriver tillbaka:
"Så är det Aftonbladets uppgift? Att, likt en dingding värld, locka till skratt? Sätta sanningshalten i andra hand?
Dessutom spä på ett hat gentemot kristna överlag?

Illa."


Martin svarar:
Illa.
Att underhålla och skriva om skruvade skeenden tycker jag inte är något fel.
Att jag på grund av ***** bara jobbade halvdag igår och således inte
hade tid eller möjlighet att kolla saken i den utsträckning jag i vanliga
fall skulle gjort är en annan sak.
Ledsen om jag gjort dig upprörd.
Ha en bra dag!
Mvh
/ Martin


Och så var diskussionen slut. Jag var ytterligare en kristen galning som retat upp mig en småsak. Den oantastliga redaktionen har bara gjort sitt jobb. Underhållit. Sagt nästansanningar med glimten i ögat. Så att vi förstår. Att det kanske inte är sant. Om det skulle vara så. "Glimten i ögat" är den allmängiltiga brasklappen.

Inte någonstans ber Martin eller Aftonbladet om ursäkt för att man fortfarande publicerar artikeln baserad på påhitt. Konstigt. Att man inte ber om ursäkt för att man förleder hundratusentals svenskar till att tro att Westboro Baptist Church är mer en allmänåsikt hos kristna än ett sjukt undantag.
Konstigt.

Kanske överreagerar jag. Jag tror att det är en blandning av att det är första gången jag, på allvar, kommer nära en fabricerad nyhet som en journalist medvetet inte tar avstånd från, och att det handlar om en nyhet som grundar ett större hat mot kristna överlag.

Alla kan göra misstag. Men att inte göra avbön och ta bort artikeln. Det är bara konstigt.

Tillsvidare ligger artikeln kvar där på deras site som ett stinkande lik över ett nytt journalistiskt lågvattenmärke.

Uppdaterad:
Smålandsposten och Dagens media har nu skrivit artiklar och gett bloggscoopet ett erkännande

födelsedagsbarn

**bloggfasta**

för idag fyller jag år.

lattjo!

tisdag, januari 30, 2007

Skönt, aftonbladet hade fel

Det var fejk.
Det skriver iaf Antigayretorikbloggen (ja, det verkar faktiskt som att det finns en sådan) och hänvisar till en amerikansk bloggpost som menar att Donnie är en skådis från Dallas.

Tråkigt, aftonbladet, att ni är så sjukt dåliga på källgranskning. Ni förstör mer än ni förstår.

Uppdaterad
Läs mitt mailsamtal med aftonbladetreportern ang samma artikel

Ingen är väl såhär korkad?

Ja, då har de gjort det igen, aftonbladet. Hypat amerikanska idioter.

Men den här gången ligger det ett större mysterium över det hela.
För INGEN är väl såhär korkad?

Aftonbladet uppmärksammar siten Love Gods Way som menar att Gud hatar bögar och ger bland annat en lång lista över band som gör dig homosexuell och band som är "säkra".
Vidare har de signat en snubbe vid namn Donnie Davies som är skämtet själv. Han skriver om sig själv att han är tidigare gay men nu konverterat och tycker funderar lite löst på om en del inte ska sitta i fängelse.
Love Gods Way har lagt upp en musikvideo på hans låt "God hates gay". Och det är väl här det peakar.

Det här är ju definitionen på ironi? För - igen - INGEN kan väl vara såhär korkad?

Men frågan hänger där, lite i luften. Är det meningen?

Uppdaterad:
- Artikeln var falsk
- Läs mitt mailsamtal med aftonbladetreportern ang samma artikel

Alien in Loketland

Jag hade antagligen aldrig gått om inte Jonna insisterade att jag behövde komma ut.

Så vi gick. Till bingohallen. Ja, en såndär med en person som sitter och ropar ut nummer med tillhörande bokstav och pensionärer som kluddar för siffror med specialutformade bingomarkeringspennor. Dit gick vi.
För det hade Jonnas kompisar testat tidigare, och då hade det vart kul.

Härmed avlägger jag därför följande extrem subjektiva (och något cyniska) rapport:

* Bingohallar är en pensionärers planet.
När de stegar in genom de avskärmade portarna klär de av sig allt vad som heter samhälle. Här inne existerar bara bingo, tanter och farbröder. Eventuellt några medelålders med tunnt, slitet hår och rökrynkiga överläppar.

* Unga människor är utomjordingar
Tydligast blir detta när vi, två killar och två tjejer, kommer och förläget (och förundrat!) frågar personalen (dvs de riktigt institutionerade) om hjälp. Damen granskar oss noga från topp till tå, suckar lite, och säger sedan "Jaaaaa, har ni åldern inne då". Vi har precis läst och lätt fnissat åt de stränga reglerna där vi bland annat sett minimiåldern på 18 år.
- Du där, till exempel. Har du verkligen åldern inne, säger hon och pekar på mig.
- Kan jag få se legitimation.
Jag dööööör. Jag har släpat mig in på en himla bingohall och ska nu skämmas ut genom att visa upp leg. Leg på bingohall. Jag som är 6 år över gränsen.
- Skämtar du med mig eller?, försöker jag coolt få fram samtidigt som jag, högröd, plockar fram plånbok och räcker fram mitt körkort och känner hur pensionärers blick bränner mig i nacken. Som att de vill flå mig och äta mig som bingosnacks.
- Jaha. Du har körkort. Då får vi väl anta att du är ok. Eller har du snott brorsans?, säger damen på fullaste allvar och granskar noga mitt körkort.
Här dyker flera frågor upp:
Vem fejkar ett leg för att gå och spela bingo? Har bingohallen varit med om detta förut? Är detta lika utbrett som falska leg på krog? Är bingo ett ungdomsfenomen som jag missat? Är det här någonting som man sitter och pratar om i skolbänkarna? "Hörru, haru fixat leg till bingon? Kolla om du inte kan låna brorsans körkort!"

* Bingodamer kan få en att känna sig värdelös
Väl vid borden står den hotfulla bingodamen lutad över mig. Nu när jag har uppvisat godkänd ålder vill hon ta hand om mig. Adoptera mig. Göra mig till hennes egen. Så att jag kommer tillbaka. Om och om igen. Tills de har mig fast. Hon står där som en pomperipossa som dreglar efter hans och greta, och glor på min bingobricka när jag prickar in siffrorna. När jag inte hinner pricka i min siffra tillräckligt snabbt pekar hon suckande ut den åt mig. Jag blir stressad. Kommer efter igen. En gång tar hon upp en egen penna och kluddar i åt mig. Kanske är det ett försök att vara snäll. Pomperipossa-snäll. Jag känner mig liten. Och värdelös.

*Bingorösten vill dö
En uppgiven röst ljuder ur högtalarna "Niklas 38, trea, åtta". Det låter som hon plågas. Som att varje stavelse är en suck. Som att hon gett upp hoppet om dagen. När hon sedan bekräftar att någon fått bingo så är det som att all luft går ur henne. Som att ordet "bingo" är en bekräftelse på att livet sucks. Som att hon är fången på planetet pensionär och insett att hon alltid kommer finnas där.

40 minuter senare står vi utanför bingohallen hundra kronor fattigare. Och skrattar. En upplevelse rikare

måndag, januari 29, 2007

Födelsedagsångest

På onsdag fyller jag år. Jag har alltid haft ett knepigt förhållande till födelsedagar. Jag gillar de. På ett sätt. Det är en frizondag. På ett sätt. En dag då alla är snälla. Extra snälla. Sådär så man kan utnyttjadem-snälla. Man slipper diska, man får välja vilken mat man vill ha och slipper laga den själv. Man får massa presenter. (Jag kommer aldrig växa ifrån presenter. Särskilt dyra presenter)
Men så är det den här konstiga traditionen med kalas. Fester. Det är ok att gå på fester. Men jag gillar inte att vara i oförtjänt centrum. När man ska hyllas för något som man inte kan hjälpa. Så står man där och öppnar presenter och försöker förtvivlat förbereda en min eller kommentar som ska ges när man öppnar gästens medhavda, symboliska, present. Ångest.
Eller runt bordet. När man äter. Jag har mardrömmar om det där antiklimaxet som jag föreställer mig är oundvikligt (men som i praktiken aldrig sker?). Att gästerna sitter där lagom uppklädda och väntar på att något speciellt ska ske. Att någon spektakulär förändring ska ske i mitt utseende när klockslaget för min födelse passeras.
För födelsedagar har liksom inte någon "grej". Som bröllop har ett "ja" i kyrkan. Som guldbröllopsfirande har två människors fantastiska kärlek att beskåda. Som dopfesten har ett litet barn att gulla med.

Åh, jag börjar svettas vid blotta tanken.

Dessutom är en dålig värd.

Men jag har en fin flickvän. Som är bra på att ogenerat stå i centrum. Som är en bra värdinna. Som är rolig. Så det kommer blir kul. På onsdag kommer cellgrupp hem hit. Vi äter något gott. Kanske spelar något roligt spel. Kanske skrattar vi några gånger. Kanske äter vi för goda saker för mycket. Kanske lyssnar vi på bra musik. Kanske ber vi lite.

Då blir det en härlig födelsedag. Det blir en härlig födelsedag. Det blir en härlig födelsedag.

(Dyra gåvor mottages tacksamt (min adress finns på hitta.se)

Bra jobbat, Visby

Min hemförsamling, Frälsningsarmén i Visby, har nyligen dragit igån en ny Gudstjänst-serie. Sweet Sundays (där loggan har sin förklaring delvis i mitt inlägg om cheap monday), där man var fjärde söndag har en egen profil på gudstjänsten:
ABC - Grundläggande, enkelt, entimmesgudstjänst.
Genrep - Ett genrep för dig som kristen, om hur du lever och är kristen utanför kyrkan.
Provrum - Smaka och se, en provapå-gudstjänst gjord för att bara kunna observera, om så önskas. En slags öppning för nyfikenhet och spionage för den som aldrig tagit ett steg i kyrkan.
Big Sunday - Käk, seminarier och gudstjänst. Alltunder en dag. Storsöndag, helt enkelt.

Fräscht, kreativt och modernt. Kolla på introduktionsvideon nedan och inspireras!

fredag, januari 26, 2007

Dansk intervju

Förra veckan så hörde danska Frälsningsarméns publikationer av sig till mig ang en intervju om bloggar och kristna. Detta såklart i samband med den blogglansering Blod och Eld gjort.
Jag tyckte det var intressant och engagerande och lägger ut ett litet utdrag från mailintervjun här:

Hvad er formålet med att hjälpe FA-medlemmer til at blogga - er det for att styrke gemenskabet internt? Er det for at medlemmerne på sigt skal kunne blive synlige med deres tro (over for andre) på internettet? Eller begge formål?

Målet med att lansera bloggar är inte främst för att få FA-medlemmar att blogga. Målet för Blod och Eld överhuvudtaget är inte att nå FAmedlemmar. Vi vill istället nå människor. Människor som är kristna och inte är kristna. Med i Frälsningsarmén eller med i något annat samfund. Men, så klart, en majoritet av de aktiva på Blod och Eld är kristna (och medlemmar i FA), så frågan är befogad.
Att vi lanserar bloggar gör vi utifrån tre huvudskäl;
a) Mänskliggöra kristna
Som kristna rider vi lätt på höga hästar och visar sällan hur vanliga vi är. Hur lätt vi faller i fallgropar, hur lätt vi gör bort oss, hur lätt vi tvivlar. En blogg mänskliggör oss, får andra (kristna som okristna) att förstå att en "kristen" inte behöver vara så olik från någon annan (samma humor, samma passion för fotboll, samma intressen osv). Det synliggör att vi är vanliga människor med en tro på Gud som stöd och INTE som ett superhjälteserum (som gör oss ofelbara och oklanderliga).
Vi behöver MÅNGA fler bloggar som kan visa på detta. Om Blod och Eld kan vara med i den processen så har vi uppnått vårt mål!
b) Det är en del av marknadsföring
När medlemmar börjar dela ut sina Blod och Eld-bloggars adresser till sin vänner, eller registrerar de på bloggportaler så marknadsför de inte bara sin egen blogg utan också Blod och Eld. Det i sin tur gör att fler kommer hitta vår site vilket vi i slutändan också hoppas kan leda till fler människors frälsning!
c) Det engagerar
Det ger mer liv till siten! En yngre generation är kräsen och kräver en site med tempo. Genom att låta medlemmarna själva bidra med bloggposter så behöver inte en redaktion ha samma hämmande press att komma med artiklar, videos och nyproducerat material.
Och vidare så bidrar det, som du själv föreslår i din fråga, till att stärka gemenskapen. Bloggar ger vänner. Så enkelt är det.

Det att blogga fremhäves typisk for, at det i modsätning t.ex. hjemmesider skaber tovejskommunikation - altså samtale - og derfor vil foröge mulighederne for evangelisation på internettet i fremtiden. Hvad er din vurdering?


Jag håller med. Mantrat i de flesta kyrkors evangelisationsarbeten är nu (åtminstone i Sverige) "relationer". En infosite kan kanske nå massorna på ett sätt som inte bloggar kan, men en infosite kan aldrig få en relation till sina besökare. Jag tror att det i vårt samhälle är det fullkomligt vitalt att använda oss av relationer för att inte kategoriseras bort som "mediabrus". Bloggar väljs, bokmärks och läses för att någon har sett något som har attraherat. En ärlighet, ett språkval, en känsla av äkthet (eller nakenhet?). Om vi, som kristna, sedan på ett uppriktigt och trovärdigt sätt kan leverera Jesus har vi hälften vunnet. Men det kräver att vi är många. Precis som relationsbaserad evangelisation (1 vinner 1) kräver många. Det innebär inte att vi nödvändigtvis ska starta bloggar med evangelisation som huvudämne, utan snarare att vi ska vara oss själva (skriva om det vi själva vill) och att Jesus får ta en naturlig plats mitt i allt.

Hvad er din personlige motivation for att blogga?

Det ligger väl egentligen inget särskilt ädelt bakom mitt eget val att blogga. Det är en slags terapi för mig själv. Jag är dålig på att ta tid att reflektera över mig själv och min samvaro. Oftast blir det bara påstunden-reflektioner utan djup. Att skriva tvingar mig att tänka till över saker och ta ställning. Jag har aldrig varit tillräckligt motiverad att göra det i en pappersloggbok, så då har jag valt att göra det genom en blogg. Och eftersom jag gillar att skriva är det egentligen en idealisk deal för mig. Samtidigt som jag får snacka, tillrättavisa, påminna eller skratta åt mig själv så får jag skriva så att jag samtidigt kan uppmuntra, tankeställa eller tipsa andra. Delvis söker man nog någon slags offentlig bekräftelse. Men är det vad som krävs för att hjälpa mig själv att tänka efter och reflektera mer så är det helt ok.

Jakten på benen

Äntligen är den klar! Jakten! I ett försök att få mer arbetsyta i köket har jag köpt en stor träskiva med tillhörande ben på Ikea. När vi kom hem visade det sig dock att benen var i sitthöjd och att ståhöjdsbenen kostade 200kr per ben! Jakten på blocket och tradera inleddes. Och igår avslutades den.

Bordsbenen från höger: Stockholm - 100kr, Stockholm 100kr, Jönköping 20kr, Stockholm 25kr.

Alltsomallt lyckades jag alltså göra en vinst på 355kr! Och jag behövde bara vänta två månader på att skrapa ihop allt....

torsdag, januari 25, 2007

Men ja ä int bitter...

Härlig start på dagen. Upp klockan 06 för att hinna med tåget till stockholm för ett entimmes möte kl 10. Nu är klockan 9 och jag är fast i hallsberg pga en brinnande restaurangvagn i skövde. Hela skönhetssömnen förstörd och en meningslös resa till stockholm.

Det finns bättre sätt att börja sin dag på.

onsdag, januari 24, 2007

Trogna läsare får nyhet först

I en nyss avslutade intervju med Frälsningsarméns nationella ledare Victor Poke (ang den gångna helgens bön inför framtiden), så ger han sitt medgivande till att börja blogga regelbundet om Blod och Eld ger honom verktygen!

Detta är ett stort steg, faktiskt, och det känns fantastiskt att kommendören på detta sätt är villig att kommunicera på ett närmare sätt med soldater i hela Sverige.
Stort. Större än ni utomfrälsisar kan ana.

Intervjun läggs upp på Blod och Eld senare idag.

Jag förstår det inte själv

Det är -15 grader ute. Jag säger det igen. Det är MINUS 15 GRADER ute.
Det är helt sjukt! Helt. Sjukt. Kallt.

tisdag, januari 23, 2007

Viktigt bloggtips

Det är fantastiskt att läsa alla poster som skrivs i de nya bloggar som ploppar upp på Blod och Eld.
En av de bästa posterna hittils postades häromdagen av Cicci.
Hon är inne lite på samma spår som jag var här

Bland annat skriver hon:
"Så funderade jag lite på Guds kraft. Tror jag på den? Ja, jo, alltså det gör jag ju.
Lever jag som om jag gör det? Nä. Inte det minsta.
Men varför?
Om Gud har skapat hela universum och jag har Honom på min sida, varför vågar jag inte tro på den kraft som jag någonstans inom mig ju faktiskt är helt övertygad finns?! Och dessutom är den till mitt förfogande - med vissa reservationer givetvis :D
Vad i världen är så stort att det kan få mig att glömma att Gud är större?
Kyrkan och dess form är ju ett ständigt irritationsmoment i mitt liv, men varför låter jag människor och traditioner få äta upp min Gud? Om Gud är Gud är Han ju större än allt det där!"
Läs den viktiga posten i sin helhet här
Och missa inte heller att läsa kommentarerna. Bäst gillar jag "Akans" kommentar:
"Ja,så är det detta med att tro...Är det inte det som är något av det svåraste med tron, det att tro utan att se/känna. Man är så beroende av hur det känns, fast man vet ju att Gud är där oavsett hur lite det känns så... William han sa nåt bra, (ja mycket)men bland annat detta. "Då du eftersträvar att tro, skall du inte förlita dig på någon känsla eller sinnesrörelse...Lagen är; först tro,sedan känna!" Visst är det bra?!!! Jag har lätt för att se på omständigheter i stället för på Gud och lita på att det han sagt kommer att bli. Då brukar jag läsa det där och se på honom som kan allt och lite till..."

Öppet brev till Dial-The-Truth, som ni aldrig kommer läsa, än mindre förstå

Härligt Dial-the-truth ministries. Nu har ni nått Sverige också.

Aftonbladet hänvisar till er idag och granskar er fantastiskt subjektiva undersökning om att rock dödar.
Ni gör bort er fullkomligt när ni citerar "For their rock is not as our Rock" från moseböckerna. Kändes det roligt när ni la in det citatet? Fnissade ni lite för er själva?

Varför utstrålar ni så mycket hat? Varför vill ni kategoriskt frysa ut de som gillar musik med tunga gitarrslingor och ett annat tempo på låtar än vad ni är vana med? Vad ligger det djävulska ni vill varna för? Varför måste ni plocka ut och göra lista på alla rocksångare som någonsin dött för att hävda er rätt? Vart kommer allt detta hat?

Varför väljer ni att slå fast det som sanning? Varför kan ni inte bara uttrycka att detta är er personliga åsikt? Varför måste jag, som kristen, stå här i skamvrån med en dumstrut på huvudet tillsammans med er bara för att ni valt att stämpla era löjliga åsikter som absolut "kristen" sanning?

Jag skäms. Och vill komma på ett eget namn för min kristendom. Så jag slipper förknippas med er. Jesustroende. Tron-på-att-Jesus-är-kärlek-kristen. Vad som helst. För jag vill inte förknippas med er. Ni som vill hitta hållhakar hos de kristna band som spelar rock. Ni som inte ser vilken avsky ni utstrålar för människor som inte är eller tänker som er er.

Ni refereras ni på aftonbladet och fnyses åt på bloggportalen. Grattis. Om det var ert mål.

Och aftonladet: Usch. För att överhuvudtaget göra rubrik av en ickenyhet. Var är nyhetsvärdering?

Oscarsgalafnatt!

Wohoo! Jag är som ett litet barn igen!

Oscarsnomineringarna har äntligen släppts! och listan var FULL av överaskningar!

Det kommer bli en KUL oscarsgala i år! Så härligt! Det har vart så torrt och känslolöst de senaste åren (ja, detta är en långtgående tradition för mig att vara upp sent och se oscarsgalan) att det verkligen behövs en humorinjektion för att inte dö!

Och det är inte bara för att Ellen DeGeneres är galavärd som det kommer bli kul!
Kolla in de här skrällnomineringarna:
Will Smith (bästa manliga huvudroll)
Eddie Murphy (bästa manliga biroll)
Borat (bästa manus based on material previously produced)

Hur kom de dit, liksom?

Vidare:
Inget konstigt i att både The Departed och Babel blev nominerade för bästa film. Helt väntat. Roligare var då nomineringen till Little miss Sunshine som är en extraordinärt bra film!

Andra anmärkningsvärda nyheter:
Forest Whitaker (nominerad bästa manliga huvudroll) var förvisso förhandstippad, men känns ändå som en glad nyhet! Välkommen ut i det glammig rampljuset, forest!
Mark Wahlberg (nominerad bästa manliga biroll) som kommer från en rollista full av gestaltande av porrskådisar och roller i testosteronfyllda actionfilmer känns ju som ett svart får i sammanhanget.
Men om det är någonting Halle Berry visat oss är det att man inte behöver få en oscar utifrån sina tidigare rollprestationer.

Glädjefnattet:
Extrema talangen Abigail Breslin, 11år, knep en nominering i bästa kvinnliga biroll. Hon är helt fantastisk i Little ms Sunshine och är sååå värd nomineringen!

Ahh.. Ja, jag kan hålla på hur länge som helst.
Nu laddar vi för den stora kvällen, den 25e februari!

Lokalavdelning Örebro

Jag måste ge det till dem. Att det är himla smarta. Nu har aftonbladet skapat en lokalavdelning i Örebro.

De är verkligen riktigt, riktigt duktiga på att veta vad nästa steg är för att erövra Sverige. För att döda konkurrens. Imponerande.

måndag, januari 22, 2007

Svenska lovsångskulturskolan, lektion 1

I helgen hade jag en SMS-konversation med en vän vars tid utomlands i en mer...levande? församling hade fostrat honom i lovsångs- och gudstjänstbeteenden.

SMS#1 vän: Är det vanligt att man sitter ner när man sjunger lovsånger här?
Mitt Svar: Ja ;-) mer än du minns, tydligen.
SMS#2 vän: Well, jag är uppväxt utan lovsång så jag har inget att jämföra med.
Mitt svar: Sorry, Ok - ja, man sitter ner. Är radikal när man ställer sig upp. Då gör man sig lite till en kyrkolokalens radikala ledare. Draigångare. Så du vet.
SMS#3 vän: Är det lika olämpligt att klappa händerna och ropa bra när någon säger något bra?
Mitt svar: "Olämpligt"? Det beror på hur du ser det... "Ovanligt" är ett mer beskrivande ord.

Varför händer inte det här oftare?

Karin skrev häromdagen på sin Blod och Eld-blogg:

Karin Eriksson i Uppsala skriver; "Ikväll har jag varit med om något historiskt för kristenheten Uppsala. Uppsalas kristna råd inbjöd till ekumenisk bön i domkyrkan. Visst har det hänt förr, men aldrig med hela Uppsalas krisenhet som deltagare. Från grekisk ortodoxa kyrkan, katolska kyrkan till Livets ord, alla var där. Tillsammans medverkade församlingsföreståndarna, pastorerna, domprosten, frälsningsofficeren i gudstjänsten. Psalmsången ljöd mäktigt i den fullsatta domkyrkan. Mot slutet av gudstjänsten inbjöds till personlig förbön med handpåläggning, människor strömmade fram till högaltaret där präster o pastorer tjänstgjorde tillsammans två och två. Under tiden sjöngs lovsång ledd av en lovsångsgrupp från Livets ord. Gud var mycket nära, när alla i hela kyrkan spontant reser sig och tillsammans sjunger "Du är den högste över hela jorden! Vi upphöjer Dig, Du vår Kung!"
Uppsalas kristenhet har i kväll för första gången stått tillsammans i lovsång, vår stad kan kommer att påverkas av det som hänt denna kväll

lördag, januari 20, 2007

Vilka är de?

Tradera är en av nätets roligaste siter just nu. Speciellt om man älskar att göra kap! Själv älskar jag allt som handlar om gratisgrejer, tjäna pengar och göra kap!

Nuförtiden kastar jag aldrig någonting utan att först ha lagt upp det på tradera! Så när mormor under julen hade med sig ett idolkort med autograf från Jill Johnson (som besökt deras pensionärsträff) så var det aldrig tal att slänga. Trots att det stod "Många kramar till Emanuel /Jill Johnson). Nä, istället la jag upp det på Tradera.



Jag la ut ett utgångsbud på 1kr. Idag när jag loggar in på tradera upptäcker jag att budgivning pågått och att högsta bud just nu är 5kr! Med fyra dagar kvar av budgivning!

Själv lämnas jag med den stora frågan; Vilka är dessa människor? Som köper idolkort dedikerade till mig? Vad gör de med korten? Heter de också Emanuel? Eller visar de upp det i en samling och tipexar bort mitt namn?
Och; varför har jag inte upptäckt det här enkla sättet att tjäna pengar på ingenting tidigare?

fredag, januari 19, 2007

Körflickemona

Klippt ur dagens metro

"Bildade 1964 Svenska Barbieklubben. Uppträdde fem år senare som körflicka bakom Jan Malmsjö i Melodifestivalen."


Helt plötsligt ser jag Mona med helt nya ögon! Vart finns youtube-klippet på Mona som körflicka? Skicka länk, någon! Jag måste få se!

torsdag, januari 18, 2007

Bottennappet Mona en vinstmaskin!

Ang Mona och sossarna är den mest beskrivande nyheten i sammanhanget antagligen denna:

Mona Sahlin ger jätteförlust för nätspelet

Så otroligt var det, och så ofattbart är det.
Dessutom är hon neggo mot kristna.
usch.

Jag vill vara David!

Hörrni, ni kristna som läser den här bloggen. Är ni inte trötta på att ni aldrig ser nån väckelse? Att ni aldrig ser stora genombrott? Att alltid nöja er med att se "det stora i de små händelserna i vardagen"? Är ni inte trötta på att ni så sällan får ta i från tårna och göra nåt ordentligt som påverkar en större massa. Som gör att du och andra aldrig blir detsamma igen?
Oftare?
Jämt?

Själv är jag så sjukt trött på medelmåtteriet. Vart finns de där William Booth'isarna? Dagens Johannes Döparen's? Sveriges Paulus'ar? Varför genererar vi (i Sverige) så få stolliga, sunda (nej, det är ingen paradox. Det krävs stollighet för att göra skillnad, men det krävs sundhet för att få mängder att hänga på - Kristi brud är exempel på bara stollig), kristna ledare? Föregångare? Som har skarpa sinnen för vad som är rätt, vilka områden vi - kristna - kan slå igenom just nu?

Är ni inte trötta på att vara medelmåttiga?

"A" satt och ojade sig om det här för ett tag sedan. Han menade att han hade så jobbigt med det kristna. Jo, han trodde på Gud, och visst, han var "kristen". Men han var så trött på att leva halvdant. I halvmesyr. Att känna att han alltid lämnade kyrkan med samma känsla: "Hjälp vad mesigt". Om han skulle vara kristen så ville han löpa hela linan ut. Han vill l-e-v-a kristen. Sluta snacka, leva fullt ut. Göra vad som krävdes.
Men sen kom han fram till att han inte orkade.

Jag håller med honom. Jag orkar inte heller. Det krävs mycket. Och det kräver att man drar hela tiden. Det borde startas ett nätverk för stolliga, sunda kristna. Eller de som vill vara stolliga sunda kristna. Att peppa varandra. Att dra varandra.

För oss som vill vara stolliga, men inte vågar löpa hela linan ut, så försöker vi på andra sätt (och här är vi många!). Vi söker oss oftast inåt i kyrkligheten. Är internradikala. Säger "vårt missionsfält är att peppa de redan kristna att bli radikalare". Och så skapar vi skolor, kampanjer, siter och material för att peppa andra att nå de som vi själva aktar oss för. Men den introverta förkunnelsen tenderar att bli lätt ihålig när man inte skördat framgång utanför kyrkans väggar.

Vi behöver fler Davids. Jag vill vara en David. Vi skulle behöva nån återhämtningskurs. En anonym så även vi kristna med stor stolthet inte offentligt inte hade gått i spillror. En variant av AA. Anonyma Religiösa? Som väcker oss från sekulariseringens vagga. Som hjälper oss slå oss på bröstet och se vår potential som kristus soldater?

I mars slutar jag min tjänst i frälsis. Då ska jag göra något annat. Då ska jag inte sitta på ett kontor och jobba med att andra ska bli soldater för Jesus. Då vill jag själv vara en soldat för Jesus. Möta vanligt folk. Inte sitta i ett rum i min lägenhet utan kontakt med andra.
Sen kanske det är skitsnack. Men nu har jag tänkt tanken i alla fall. Alltid ett steg framåt...

onsdag, januari 17, 2007

Per är norsk!

Det krävs en kvinna för att lösa stora problem. Så Jonna hjälpte mig. Och hittade att stormen Per heter stormen Per för att den är norsk. Och att alla stormar döps i alfabetisk ordning.

Såhär skriver nån uppsats hon hittade på nätet.

"Hur en orkan får sitt namn beror på , vart i världen det sker. Så har man olika namnlistor, där tex det ofta är orkaner har man fler namnlistor, såklart, där det kanske inte sker så ofta orkaer spå har man mindre antal namnlistor, varannat namn är manligt vartannat är kvinnligt. Dom listorna gäller i 6 år. En lista för varje år. Bostäverna Q & U har man tagit väck. Så här kan en lista se ut. Detta är den östra delen av Stilla havet.
Stilla Havet år 2000
Aletta, Bud,Carlotta, Emilia, Fabio, Gilma, Hector, Ilena, John osv..."


Vidare berättar mitt eget lilla husorakel wikipedia (som för övrigt bara blir bättre och bättre!) att Sverige inte döper sina stormar till namn, och att enda anledning till att stormen (som i svensk smhi-mun heter "Ovädret 14 januari") heter Per är för att den började i Norge. Och i Norge döper de sina oväder. Som resten av Sverige. Så det är Norge och andra länder vi ska tacka för de lustiga namnen Per och Gudrun.

Förstår att det är fler än mig som nu drar en lättnadens suck när vi fått klarhet i detta!

tisdag, januari 16, 2007

Ett råns insikt

Det är ett rån som pågår (pågick?) typ 500m bort från mig. Det berättar Jonnas kompis när hon kommer in genom dörren.

Och jag överväger, på allvar, om jag ska ta cykeln bort och fota det hela. Banken, poliser, vittnen och sånt. För att sedan skicka in till aftonbladet och tjäna pengar.

Sen slår det mig vilken vidrig kapitalistisk syn på lidande och hemskheter jag har. Så jag stannar hemma, webläser och försöker lära mig att förfasas. Som en vanlig människa.

00-talet - lösningen

Självklart. Vad trodde jag. Att Sverige inte skulle ha haft en utredning och en myndighet som svarar på en så livsavgörande fråga som vad vi kallar 00-talet.

Såhär skriver regeringens egna frågelåda:
"# nollnolltalet
Fråga: Vad ska vi kalla det första årtiondet av 2000-talet med ett kortare uttryck?
Svar: Det bör heta "00-talet", som utläses och även kan skrivas "nollnolltalet"."

Reflektioner från en måndagskväll

Varför har de döpt stormen till Per? Och vem döper stormarna? Varför har de bara tjejnamn på stormarna och orkanerna i USA? Varför valde Sverige ett killnamn på den aktuella stormen?

*****

Idrottsgalan igår och kvällens överraskning: Susanna Kallur fick motta Svenska Folkets hyllning genom Jerringpriset. Bäst kommenterar väl Anja Pärson det hela:
"Fantastiskt kul. Det är hon väl värd. Sanna är verkligen en jättetrevlig person."
Så kände antagligen hela svenska folket. "Ja, hon är ju en så trevlig person. Och Tre Kronor har ju redan fått så många priser. Och tänk på den där våldsmannen också. Ja, hon är värd vinsten." Och så satt vi där och ryste när Kallur halvt tårögd och skakig stegade upp och mottog kristallskålen. För tänk så fint. Hon som inte hade nån chans att vinna vann.

*****

Janne Loffe Karlssons skämt om Olof Palme, Fälldin och Vita Husets desertskedar var så oväntat kul att jag skrattade rakt ut i en halvminut! På riktigt! Jag har aldrig hajat att han kan vara kul. På riktigt.

*****

Varför skrattade publiken när FN-killen berättade om massmorden i Dafur (eller var det nu var)?

*****

Vilken fantastiskt produktion som hela gårdagskvällens idrottsgala var! redigerarmässigt, kvalitetsmässigt, programvärdsmässigt ja produktionsmässigt - ALLT var fantastiskt skapat! Känn er stolta MeterFilm och SVT! Läckert! Jag längtar redan till nästa gala!

*****

Har länge funderat på hur jag ska lösa frågan med mina kalla fötter. Jag sitter vid datorn nästan hela dagen (genom jobbet) och får så sjukt kalla fötter. Spelar ingen roll om jag lindar in de i supervarma strumpor, lägger fötterna på en kudde (på golvet) eller går en stund. De blir ändå superkalla direkt. Så. Nu har jag löst det. En värmefläkt! 99kr på Clas Ohlsson!



Är det här det slutgiltiga beviset på att jag är rejält I-landsstörd?

måndag, januari 15, 2007

För är de bra ska de belönas. På riktigt.

Jag har som ovana att så fort jag har hittat ett nytt band/låt jag gillar sätta det på repeat ända tills jag tröttnat på det. Konstigt. Men så gör jag. Nu är det typ femte dagen och jag har lyssnat på Salem Al Fakirs låt "Good Song" på repeat oavbrutet. Typ. Och fortfarande sitter jag och trummar och sjunger med och blir helt glad när refrängen kommer. Sjukt.

Så nu. Nu gör jag det. Det som jag aldrig gör. Jag förbeställer hans skiva.

Till synes ett litet steg för mänskligheten, men, oj, vilket stort steg för mig.

(så, då kan ni lägga ifrån er anteckningsblocken)

Edit: Läste nyss en skön artikel i DN om Salem. Läs själv här

söndag, januari 14, 2007

Idékrossad

Åhnej! Min pension, det som skulle ge mig guld och gröna skoga, är förstörd.

Jag har, för utvalda personer, pitchat en idé om att skapa en site för samåkning. Det är alltid så många tomma bilar runtomkring att det är konstigt att det inte finns en site där man kan lägga upp erbjudanden om att få åka med (mot betalning) dit man ska. Samåkning, billigt, smart och enkelt.

Jag har helt enkelt förutsatt att idén inte finns.

Men så upptäcker jag den idag.

www.samakning.nu

Till och med den internationella varianten (som var min utbyggnadsidé) finns:
http://www.hitchhikers.org/

Och den spelar ingen roll att jag hade gjort de tio gånger snyggare, eller att jag hade mer funktionella idéer. För huvudidén är redan tagen.
Suck.
Nästa gång ska jag googla innan jag spinner iväg..

Blogglansering

Det finns ganska få bloggar med kristen profil i Sveriges bloggosfär.
Själv har jag i huvudsak fem sådana jag gillar och prenumerar på (tro och tänk, nineve, krister hultberg, Ud-din och warcry.

De är bra allihop, men det behövs fler. Fler som tycker och tänker högt och hjälper oss förstå hur mänskliga vi är.

Därför känns det som ett fantastiskt steg att Blod och Eld nu lanserar sitt bloggverktyg! Medlemmarna verkar gilla det och många bloggar har redan ploppat upp. Du kan själv se de senaste bloggposterna från medlemmarnas bloggar här. Bland annat har Mackan börjat blogga där!

Givetvis finns det mycket mer att pilla på när det gäller det här verktyget, men bara att det finns är roligt nog!

Tanken är att även jag och den här bloggen flyttar dit så småningom.

Surfa in på Blod och Eld, registrera dig som medlem och starta din egen blogg du också!

fredag, januari 12, 2007

Och här kommer intervjun



Självklart ligger den ute på Blod och Eld också.

Det är klart jag dansat!

Vad roligt det var att läsa era svar på tävlingen! Bara cicci svarade rätt! Jag antar att det ska till en gammal konfakompis för att verkligen känna mig.

Här är facit:

1. Jag har skapat film som visats på filmfestival.
Sant. Även om det låter bättre än det var. Som slutarbete på en journalistkurs på gymnasiet skulle vi göra en reportagefilm. Jag hade flera trådar som jag gick på, men alla trådar strulade på grund av misstag jag gjorde. Så då gjorde jag istället ett reportage om mina misslyckade reportage. Killen som lärde oss klippa film tyckte den var så bra att han ringde upp nån kollega som senare kontaktade mig och frågade om de fick ha med de på "Hela Sveriges filmfestival" i kortfilmstävlingen.

2. Jag har spelat in radioreklam för socialdemokraterna.
Sant. Jag gick och spelade in min röst till en röstbank på någon reklambyrå på Gotland när jag låg i lumpen. Några veckor senare ringde de upp och frågade om jag ville göra en reklam. Jag nappade direkt. Jag får sedan reda på att det är en reklam för socialdemokraterna, precis innan valet som var då, och att jag ska sitta och prata med en annan tjej på gotländska. Det var sommarens, utan tvekan, skämmigaste reklam. Fråga Jonna =)

3. Jag lyckades ta mig till första TV-omgången av Vi i Femman.
FALSKT! Men jag lyckades faktiskt bli uttagen till klasslaget och vi tog oss igenom två omgångar i radio innan JAG, på sista utslagsfrågan bommade på den überenkla frågan "hur många partier finns det i riksdagen". Jag svarade 6. Vilken jag missade? Kristdemokraterna. Jag kan fortfarande vakna svettig av mardrömmar från den upplevelsen. usch.

4. Jag har producerat brända mandlar, anställt andra kids som sålde och tjänade in två månadslöner på två veckor.
Oh yeah. Sant. Faktum är att detta var det enda sommarjobb jag hade fram till jag var 20 år.

5. Jag har rest runt om i Sverige som danskoreograf.
Sant. Ja, förstår att detta kom som en chock. Men det är sant. Cicci minns rätt. Jag dansade på något läger när hon var liten, och åkte runt som en liten cirkus bland kårer och församlingar i hela Sverige som ung, tonårig, manlig koreograf. Det där är egentligen en lång historia som jag får dra en annan gång. Jag var aldrig speciellt bra på att dansa, men bra på att lära ut. Det var mest ungdoms- och barndansgrupper som hörde av sig och oftast kom man över en helg och ibland över en vecka. Utöver Sverige var jag under två 1-veckorsperioder i Norge och en 1-veckasperiod i Lettland och en gång kom det över en norsk grupp killar inför ett TV-framträdande i samband med nån julgala Norge.
Jag tror knappt på det när jag skriver det (för det är så fjärran från idag) men det är faktiskt sant.


Så, grattis cicci. En lila toaster med ringklocka är påväg på posten ;)

torsdag, januari 11, 2007

Översättning

Att arbeta med Blod och Eld är sällan enformigt. Idag spenderar jag största delen med att översätta en intervju Blod och Eld-TV med Frälsningsarméns landsledare Vic Poke. Det ska läggas undertexter och jag inser plötsligt hur dålig jag är på engelska. Det är jag som intervjuar den engelsktalande Vic Poke och jag ser mig själv sitta och skaka som ett asplöv. Får knappt fram frågor och blir illamående när flashbacks öser över mig från hur min hjärna fick ständiga kortslutningar.
Nästa gång ska jag vara mer förberedd...

Men det är kul. Jag har alltid undrat hur de gör när de sätter undertexter på TV. Nu vet jag.

Snart, nångång, kommer svar på gårdagens tävling också. Tills dess kan ni njuta av att kotten nappade på utmaningen och har lagt ut ytterligare fem frågor. Kolla här.

onsdag, januari 10, 2007

Dagens tävling

Sigge har snappat upp en rolig bloggutmaning som jag gått och klurat lite på och nu känner mig redo att publicera.

"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska INTE vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."

Ok, så - är ni med? Här kommer mina fem saker om mig själv. EN av de är falsk:

1. Jag har skapat film som visats på filmfestival.

2. Jag har spelat in radioreklam för socialdemokraterna.

3. Jag lyckades ta mig till första TV-omgången av Vi i Femman.

4. Jag har producerat brända mandlar, anställt andra kids som sålde och tjänade in två månadslöner på två veckor.

5. Jag har rest runt om i Sverige som danskoreograf.


Jag skickar vidare utmaningen till Kotten som jag vet har gjort en hejdlöst massa lustiga saker i livet.

tisdag, januari 09, 2007

Annika gör en basic instinct i frälsis tidning

Ja, det här är kanske lite löjligt. Om inte annat är det under bältet. Men det är ju det som är poängen och jag kan inte låta bli. För det är så kul.

Stridsropet är namnet på Frälsningsarméns egna tidning. Den har en gedigen historia av att vara en vittnande tidning. För 70 år sedan var den full av övernaturliga vittnesbörd om helanden, frälsning och gudsupplevelser. Idag är det en tidning om "Människor och Tro" och säljs fortfarande lika ihärdigt på gator och torg av ståltanter och krutgubbar i frälsishattar.
Som anställd inom frälsis får jag den hemskickad varje månad och bläddrar oftast bara i den i jakt på något läsvärt. Ofta är målet för redaktionen att hitta en större, mer intressant, artikel och utöver det lägga in mer mediterande texter, kanske någon krönika eller så. Fint, men inget exalterande.

Det roliga i tidningen istället de bloopers som dyker upp då och då. Jag minns själv hur jag blev uppringd i samband med temat "glädje". Jag skulle skriva något om vad som gjorde mig glad. Det gjorde jag gärna. Skrev en kort, mest informativ, text om vilka jag skrattade åt och sådär. Inget religiöst. När jag så slog upp tidningen hade de, mitt mellan två av mina tre meningar, klistrat in en extremt religiös text á la "Ja, gläds i Herren min Gud som var dag klär mig och fostrar mig till en god efterföljare" + ett citat från Bibeln. Redaktionen skämdes. Jag skrattade.

Enkla misstag, säkert.

Men det, i senaste numret, förundras jag över. För det är så uppenbart.
Det är i intervjun med Annica Ljungberg, i samband med hennes uppträdande under Frälsningsarméns julkonset. Det ligger några bilder på hennes liv i artikeln men sedan, på sida tre av artikeln, så är det en extra stor bild. Där Annica blottar ofrivilligt mycket.



Nu vet jag att layoutaren på Stridsropet är en riktig skön kille och att det här antagligen bara var en stor miss. Ingen tänkte på det. Ingen photoshoppade över skrevet med lite skugga. En miss. Men ändå. Det är för roligt. Att alla korrekturläsare och alla andra säkerhetsspärrar gåtts förbi och kvar står Annika Ljungbgerg med ett blottande skrev i Frälsningsarméns missionerande tidning.

Salem Al Fakir - Som jag längtat!

Under gårdagens bilfärd hem kom de helt plötsligt spelandes på radion. Salem Al Fakir. Jag har länge vetat att de finns därute någonstans. Någon som är ett personifierarande av min musiksmak. Någon som ännu inte slagit stort men som gör musik som jag älskar. Och så spelades "Good Song" med Salem Al Fakir. Och jag blev kär. Kär i musiken. Upprymdes av känslan att musik skänker vingar. Den där känslan jag saknat. Eufori. Musikeufori.

Skyndar hem och letar vidare bland musiken och upptäcker, till min stora förvåning, att fler låtar håller samma höga klass. Det är ett faktum. Salem Al Fakir är bandet som definierar allt vad musik är för mig.

Det är Stevie Wonder. Fast kryddat med svensk modern intelligens. Det är soul inlindat i jazz. Det är humor och avslappnad SoFoattityd. Det är 70-tal fast 00-tal. Det är bra. Riktigt snorbra.

Skynda dig in på deras myspace site och lyssna! Eller kolla på deras liveframträdande på p3 "musikjournalen live" nedan:

Förra årets mest träffsäkra kolumn

Åh, jag har glömt att tipsa om förra årets mest träffsäkra kolumn!

Signerat Johan Hakelius.

Läs kolumnen här

måndag, januari 08, 2007

Jag kreverade på Arken

Såg ni nu programmet? Om Bergling och systrarna Graaf?

Det var intressant bara av anledningen att det gick på bästa sändningstid, om än en måndag.

Den var väl rätt godkänd, dokumentären? Även fast man kan förundras över den skepsis varje svensk journalist bär gentemot kyrkan och karismatiska kyrkor i synnerhet. Speakerrösten som ledsagade oss igenom programmet var stundtals helt berusad av skepsis. Även fast det ibland var förståeligt. Mirakel, under och en demonvärld är knappast direkt matematik..

För övrigt gläds jag varje gång jag hör en kristen berättar om sin missärliknande bakgrund. Om misslyckanden och tolerans mot misslyckanden. Den känslan genomsyrade verkligen Berling och hennes förhållande till sina döttrar Graaf. Kristna behöver så mycket exponering i tolerans och ovillkorlig kärlek som möjligt.
Min bild av Linda Bergling förändrades. Skönt.

Mitt enda, riktiga, möte med henne tidigare var för ett antal år sedan då jag var indbjuden att leda en helg med församlingen Arkens ungdomar. Ungdomsledaren var min värd under helgen och jag hade aldrig tidigare besökt Arken och visste knappt någonting om dess ledare eller historia. När vi så under helgen tog en rundtur i församlingen och jag fick se pastorn på ett stort inramat foto stå och krama om två mörkhyade pojkar med varsinn svart keps med stor Graaf-logga (två barbie-liknande siluetter som håller om varandra) kopplade jag direkt att det var medtagna second-handprylar från Sverige. Jag blev full i skratt av tanken att de hade tagit ett kort på pastorn med två barn prydda med Sveriges största sexsymboler. Ja, jag tyckte det var så komiskt att jag utbrast till ungdomsledaren "Haha, ojdå, kunde ni inte hittat några andra kepsar än de där!". Ungdomsledaren blev tyst en stund innan han, något förläget, förklarade relationen mellan pastorn och systrarna Graaf, som också sponsrat hela barnhemmet.
Jag kreverade. Där och då. Blev jag aska. Och dog av pinsamhet.

Äntligen tillbaka

Det blev en förlängd helg, minst sagt.
Det gigantiska TVn vi fått låna av Grundig gick inte in (på något håll på något sätt - kan ni förstå hur STOR den var??!) i bilen och jag var tvungen att krypa till korset, kompromissa och lösa situationen på ett sätt som innebar att jag varit i Stockholm. Eller närmare bestämt ett internetlöst Solna. Lite frustrerande efter att ha tillbringat nästan en vecka med att marknadsföra Blod och Eld, och sedan inte få vara med och ta del av skörden på siten...

När internet inte funnits har jag dock kunnat göra andra saker i Stockholm. Som att sova. Under veckan som gått har det blivit alldeles för lite sömn och alldeles för mycket stress. Men sammanfattningsvis har vi gjort ett enormt bra jobb, tycker jag själv.

Det mest spännande just nu, förutom alla öppningar för mer undervisning och sådant som nu förbereds på siten, är WebTV-satsningarna. Kotten och Blod och Eld har diskuterat en helgalen idé om att skapa ett Blod och Eld matlagningsprogram. Varför? För att det går. Vi i kyrkan begränsar oss så ofta till vad vi tycker är rätt och korrekt. Med en sådan galen, och nästintill poänglös grej, skulle vi bredda ramarna och öka kreativiteten hos gemene. Kanske skapar det en idé hos någon annan som kan ta det till sin församling. Kanske öppnar det ögonen för ytterligare någon att vi inte behöver begränsas av "vad som alltid varit". Eller att man kan tjäna Guds rike genom att bara göra det man är bra på, för att man är bra på det.
Det är för lite kreativitet i kyrkan, helt enkelt. Kanske kan vi öka på det med detta program?

Ja, det ligger i pipeline, och nu vill det till att kämpa för att ro iland det.

Det är en spännande vecka och en spännande tid framför. Glöm inte att inta din dagliga dos av Blod och Eld!

Just nu: Linda Bergling på fyran

Missa inte tv4s dokumentär om församlingen Arkens pastor Linda Bergling (som också är systrarna Graafs mor).
Just nu, på fyran.

fredag, januari 05, 2007

Jag finns på Blod och Eld-TV

Fler klipp från Blod och Eld-TV har nu lagts upp.

Bäddar in en från invigningen, featuring myself, av "fas två" här:



Fler finns självklart på Blod och Eld

torsdag, januari 04, 2007

Varför är vi på festivalen, egentligen?

Varför har Blod och Eld ett team på fem personer här under festivalen?

Dels handlar det om ren marknadsföring. Att visa upp Blod och Eld för en stor del av vår målgrupp (13-30 - jag vet, världens bredaste och svåraste målgrupp) och visa att vi lever och finns. Men det finns även en annan anledning och ganska viktig betydelse. I en projektbeskrivning har vi formulerat ett antal mål med Blod och Eld. Ett av de handlar om just evenemang och återfinns under rubriken "Stolthet":
"Vi vill vara lika självklara på stora Frälsisevenemang som musiken. Vi vill finnas, synas och vi vill vara moderna. Vi vill stå för en ungdomlig touch och fräschhet som länge saknats. Vi vill att människor ska vara stolta över att tillhöra Frälsningsarmén. Inte för hakhängda gitarrer, Pärleporten eller annat från en svunnen tid utan för en rörelse som faktiskt använder nya medel för att nå eviga mål. För ett Blod och Eld som plockar och lockar fram nya ”Beer Seeba”, ”Ståupp-Mackan”, Samuel Ljungblahd, predikanter, skribenter och organisatörer. Vi vill vara en förnyande och attraherande kraft som ger det lilla extra till konferenser, kongresser och festivaler men även gör saker i den grå vardagen. Vi vill peka på blodet som förvandlar och elden som ger kraft att utföra allt."
Det är därför vi är här. Vi vill vara en höjare. Att det ska kännas att Blod och Eld hela tiden tar ett steg till. Att vi drar åt ett modernt och aktuellt håll. Det är därför vi under varje storsamling har skapat ett videoklipp som läggs ut. Det är därför vi, vid varje ledig stund, har ett antal datorer med Blod och Eld-uppkoppling uppställda. Det är därför vi skriver nyheter från festivalen som vi publicerar på siten. Det är därför vi har bloggare som skriver live från festivalen. Det är därför vi så ofta som möjligt arrangerar något extra under festivaler och evenemang. Och vi vill göra det genom att engagera våra medlemmar, pusha de att ta ansvar, ta plats och pröva sina gåvor.

Det är därför vi är här. Och det är det vi vill uppnå. Vill du vara med i teamet bakom Blod och Eld och hjälpa till? Signa upp dig på volontären!

Här är förresten en bild på några ur teamet som arbetar med Blod och Eld:
Från höger: Huvudtalaren under festivalen, Patrik Olterman, bloggar om upplevelser kring möten, predikningar och festivalen. Jag själv, nyhetsskrivande, och längst ut Kristofer, redigerande filmer.

Jubileum över

Puh. Svett. Hjälp. Så skönt.
När något stort, något som krävs massa tankearbete och en hel del planering är över så är allt annat lätt. Vilken befrielse det är att komma till Frälsningsarméns Nyårsfestivals tredje dag och veta att idag behöver jag inte oroa mig för att hämta möbler på myrorna, försäkra mig om att scenen och dekoren kommer hinna byggas upp i tid eller kvällens program kommer floppa. Nu kan jag koncentrera mig på att göra det andra bättre. Lägga upp nyheter, rekrytera volontärer till siten och bara vara allmänt bra. Det känns skönt.

Gårdagskvällens 1-årsjubileum för Blod och Eld gick bra. Över förväntan egentligen. Trots att det var nära att bli total pannkaka. Inte för att planeringen stöp eller att vi inte hann bygga klart allt vi ville ha inför kvällen, utan pga Brandlarmet.
Ja, det är sant. Precis när vi bar in den stora födelsedagstårtan och sjungit "ja, må den leva" så går brandlarmet. Brandkåren är på plats på några minuter och alla måste utrymma. En känsla av antiklimax infanns hos mig och febril tankeverksamhet satte igång hos Blod och Eld-teamet över hur vi skulle lyckas vända på det här.
Men jag tror ändå vi lyckades. Om inte annat kommer alla minnas kvällen för kvällen då brandkåren kom.

Men annars var det lyckat. Och jag känner mig nöjd med kvällen.
Tanken med kvällen var att skapa ett Blod och Eld, på riktigt. Alla funktioner som finns på siten skulle finnas på riktigt i festlokalen under kvällen. Vi skapade en nyhetshörna med soffor och tidningsbord och ett Blod och Eld-TV-bås. Vi skapade kreativitetshörnor där musik, texter och målande utfördes. Diskussionshörnor med givna diskussionsämnen. Undervisningshörnor med jourhavande undervisare beredda att svara på alla frågor. Webshop med försäljning av det som vi i framtiden vill lägga upp på siten och en träffa-hörna att träffa nya.
Utöver det hade vi en pampig invigning av "Fas 2" som manifesterades genom klippning av gammal musmatta med gammal logga för att symbolisera övergången från det gamla in i det nya.

Det blev kul, och det blev bra. Och fyrverkeriet skjuts upp till ikväll. Det känns också ok, även om det självklart hade varit roligare om vi hade fått avsluta gårdagskvällen med det.

Ja, det var en kort och något oengagerad rapport från frontlinjen.

onsdag, januari 03, 2007

Ettårskalas ikväll!

Ikväll blir det ettårskalas för Blod och Eld. Vi arbetar hårt för att det ska bli så härligt, trevligt och gemytlit som möjligt.

Att heta Frälsningsarmén har då sina fördelar.
Frälsningsarmén har, för det första, sin egen möbelkedja genom Myrorna. Därför kan vi, utan problem, låna därifrån.
Idag har vi således hämtat fåtöljer, ljusstakar, lampor och allt möjligt därifrån. Allt för att skapa en skön miljö.
Målet är att skapa en IRL-version av Blod och Eld. Att, för en kväll, krypa in i Blod och Eld och få uppleva Diskussionsdelen, Träffadelen, Läradelen, nyhetsdelen osv..

Under kvällen kommer vi sedan fira in nästa år för Blod och Eld, en ny era, med ettårstårta och fyverkerier.
Även då lönar det sig att vara en del av Frälsningsarmén. Hammargrens sponsrar med otroliga raketer:

Grundig har sponsrat med en 40" LCD-skärm:

Frälsningsarmén har så enormt mycket good-will, och det är löjligt hur lite vi använder det. Människor, företag, VILL hjälpa Frälsningsarmén. De VILL stötta det arbete vi gör. För de vet att det är för andra, för att det vi gör hjälper andra hjälpa. Det är det som är kristendomens essens - hjälpa andra till att söka sig till vår räddare - och Frälsningsarmén har, genom att leva ut den essensen, fått respekt från samhället och därmed good-will.

Ja, hursomhelst. Det blir en bra kväll, tror jag. Kom hit om du är i Göteborg! Det hela börjar 21.30 och utspelar sig på Vinga Gymnasium på hisingen.

Blod och Eld öppet för allmänheten!

Nu har vi slagit upp portarna på allvar! Säkert jättebuggit, men ändå öppet: www.blodocheld.se är adressen.

Spring in nu och kika!

tisdag, januari 02, 2007

Tjuvtitt

Självklart ska trogna bloggläsare få en smygtitt på både Blod och Elds nya design och Blod och Eld-TV.

Surfa in på http://www.youtube.com/blodocheld och kolla på introklippet och få känslan av hur den nya fräscha, varma designen kommer se ut.

Schysst, va?

Den lömska mannen i trappan

Jag måste bara berätta detta års, hittils, roligaste händelse.

På utsidan av ytterdörren till lägenheten har vi hängt upp en liten ängel. Lite julprydnad för att sprida glädje i trappuppgången. Så här ser den ut:
När vi kom tillbaka till Örebro så såg vi att ängeln var vänd bakochfram. Alltså med sitt lilla söta ansikte och hjärta mot dörren. Inget speciellt med det. Det har väl vänts i dörrdraget eller nåt. Vi vände tillbaka den.

Dagen efter är Jonna påväg ut med soporna. Hon hör att någon kommer i trapporna och får ett ryck (a.k.a. Stockholmssyndromet) att inte gå ut i trapporna förräns personen passerat. Istället ställer hon sig och kikar på honom i titthålet. Då får hon se det häpnandsväckande:
Personen kommer, ser ängeln, sträcker sig mot dörren och vänder på ängeln! Och går sedan vidare!

Kan ni förstå så roligt! Killen på tredje våningen i trappuppgången stör sig så mycket på att det hänger en liten ängel på vår lägenhet att han, tvångsmässigt, måste vända på ängeln! Varför? Är det en protest mot julen? Mot det söta? Mot att hans grannar försöker trycka upp julefrid i ansiktet på honom? Gillar han inte änglar? Har han upplevt något traumatiskt? Vill han vara finurlig? Frågorna är så oändligt många. Och medans vi undrar så går han fri därute och vänder på änglar. Vad kan tänkas att han gör mer? Drar ner tomteluvor i ansiktet på folk? Spottar i insamlingsbössor? Rycker bladen av julblommor? Inget vet.

Nu förbereds motaktionen. Förslagen är många. Ska vi sätta upp vaktpass vid nyckelhålet och vara beredda att springa ut med en avhyvling nästa gång ängelvändaren attackerar? Ska vi skriva något på baksidan av ängeln? Ett julbudskap? En hälsning?
Något måste göras. Vi måste återerövra friden i trappuppgången!

måndag, januari 01, 2007

Nyårsaftons största i-landsproblem

Det stod klart för mig på nyårsaftons kväll. Just som jag satt på mig min fina, dyra, vita skjorta och knäppte den sista knappen: Jag HAR gått upp i vikt. På riktigt.

Jag som de senaste månaderna struntat i allt vad träning, hälsosam mat och motion heter och fascinerats av att jag ändå lyckas hålla måttet. Men nu kom jag på skam. Magen putade ut och skjortan spändes. Och då vill jag inte ens nämna hur det såg ut när jag satt.

Så nu när jag upplysts om mitt fetmaproblem kommer jag tillbaka till förra årets hälsohysteri. Då jag fick ångest för pommes på mcdonalds, eller fick en stolthetskick efter en lunch på hälsorestaurangen kalori (gå dit förresten, stockholms godaste lunch!) Beach 2007 here i come!

Ja, tänkte att detta säkert var något ni bloggläsare var intresserade av...

För övrigt har jag fortfarande inte fått någon klarhet i hur man titulerar det decennie vi befinner oss i nu. Jonnas förslag var tjugohundratalet. Och det fungerar ju så länge vi inte har haft något annat än ett decennie på det har millenniet. Men sen då? Blir det som det blir med 00-talet på 1900-talet? Att ingen någonsin pratar om det eftersom de inte vet hur de ska titulera det? Själv undviker jag det som synden. Om jag ändå, mot förmodan, skulle tvingas in i en konversation om 00-talet på 1900-talet (se, det är till och med jobbigt i skrift!) så går jag runt det så gott det går. 'första tio åren på nittohundratalet', eller nåt annat fånigt.

Ska 00-talet på 2000-talet få samma omöjliga stämpel på sig? Kommer vi tabubelägga detta decennie? Decenniet då jag tog studenten, levde mina lyckligaste år och gjorde mina karriärval! Ska dessa år tabubeläggas bara för att vi inte vet hur vi ska kalla de?

Nej! Detta får inte ske. Oraklet google måste ha svar på detta. Jag återkommer med ett frälsande svar. Hoppas jag.

Efter regn kommer nystart

Det finns få saker som slår känslan som infinner sig när man ligger under täcket och hör regnet smattra på fönsterrutan. Det ryser i hela kroppen av välbehag. Därför hade det vart så skönt om jag hade sluppit sitta i en bil på väg till göteborg idag. Men här sitter jag och kisar med ögonen för att se och undvika vattenplaning. Eller inte nu. För nu använder jag mobilen för att bloggposta. Ett nytt och lite häftigt fenomen för mig.

Imorgon börjar fralsningsarmens nyårsfestival (den enda tidningen Dagen inte tog med i sin 'fullständiga lista över årets nyårskonferenser'). Min roll blir att marknadsföra blodocheld.se, släppa den nya layouten och ha en liten ettårsfest.i samband med detta kommer också gå att komma åt alla funktioner (utom diskussionsforumen) på siten utan att behöva skapa ett konto. En efterlängtad funktion av många.

Vidare kommer vi lägga ut undervisning, små roliga klipp och en tjej som heter maria kommer blogga live från festivalen. På många sätt känns detta som ett genombrott och en start på något nytt. Spännande!