fredag, mars 30, 2007

Inspelning pågår

Jag är i stockholm! Det är därför jag inte bloggar. Den enda kontakten jag kan få med bloggen är via mobilen, och det är inte helt attraktivt att sitta och smsplicka in mina poster.

Sitter just nu på tunnelbanan påväg hem efter att hela dagen ha planerat inför morgondagens inspelningar av ett webprogram för Blod och eld-TV. Det kommer bli riktigt bra! Vi har idag skissat i vilken ordning vi ska spela in scenerna och även träffat en låtskrivare för att skapa vinjettmusiken. Kul!

Som jag tidigare skrivit kommer programmet vara ett matprogram och (för blod och elds räkning) ha som främsta syfte att lyfta fram att det finns andra sätt att vara kyrka på än att sjunga finstämd lovsång och predika. Det är underligt att det är just dessa två gåvor som nästan uteslutande fått mest utrymme i kyrkan! Så, idén är att detta är en slags motreaktion mot det.

Sen vill vi ju göra ett bra program som kan underhålla och inspirera våra medlemmar också.

Det kommer bli bra, men detta kommer också uppta hela min helg. Så. På återseende, bloggvänner!

onsdag, mars 28, 2007

Ambivalenta Frälsis tackar nej till strippan

I Norge har det varit ett väldigt ståhej kring Frälsis välkomnande av strippans pengar. Närmare 85 medier har kommenterat saken (enligt google news)

Därför är det inte konstigt, men direkt pinsamt, när Frälsningsarmén i Norges informationssekreterare Andrew Hannevik fått göra en offentlig kovändning när han idag tillkännager följande:
– Vi har sett hur denna sak har blivit uppfattat i offentligheten. Vi önsker inte att det skall resas tvivel om vår ståndpunkt mot kommersialisering av sex, och vi ser i efterhand att allmänheten uppfattar detta som ett samarbete. Därför har vi valt att tacka nej till intäkterna från auktionen. (via AP)
Man väljer att gå på linjen att "media har missuppfattat oss" istället för att göra en pudel.
För mig är det helt klart att informationssekreterare Andrew Hannevik har gjort ett stort misstag och alldeles för sent insett den omöjliga kopplingen mellan strippengar och välgörenhet.

Frälsningsarmén i Sverige har valt att, via Blod och eld, nu på morgonen publicera ett pressmeddelande med samma budskap. "FA gjorde inte fel, det är media som har förstorat" och begär, indirekt, rättelse från bland annat Dagen.

Själv skulle jag vilja se en granskning av vilka FA verkligen tar emot pengar av. Det är vi, frälsningsarmén, som prostituerar våra egna värden när man tar emot pengar som kommer från verksamheter som man tagit principbeslut mot.

Även om jag vet att de delar av Frälsningsarmén där jag arbetat (ungdomsenheten) tackat nej till pengar från bland annat svenska spel så har jag samtidigt nu på morgonen förstått att FA många gånger tagit emot pengar från t.ex. statliga kasinon. Detta trots FAs upprepade ställningstagande mot dess öppnande i Sverige.

Vår organisation skulle må bra av att bli granskade, göra pudlar och en omvärdering av vilka vi tar emot pengar från.

Siewert går till konkurrent och frälsis tackar ja till striptease

Siewert går till sin gamla uppdragsgivare Dagens konkurrent Världen idag. Det är lite lustigt. Det är samma typ av tjänst (på dagen som redaktör för "arbetsdagen" och på världen idag som redaktör för näringslivssidorna), men på en annan, mindre, tidning.

Nyheten verkar ha kommit sent ikväll/eftermiddag. Dagen refererar bara kort ur pressreleasen, medan Dagens Media publicerar en längre intervju.

Det är lustigt. Man kan nästan uppfattat en schism, Dagen och Siewert emellan. Eller så finns det bara "Världen Idag" kvar som erbjuder Siewert någon plats.

Det är synd. För jag gillar Siewerts engagemang.
Att det, som i intervju med Dagens media, skulle vara tal om någon webtv-grej hos Världen idag och sedan någon TV-satsning känns mest som tomma ord (och kanske något som hängs fram för att inte peka på att Siewert inte tar ett stort steg ur rampljuset iom sin nya anställning)

Uppdaterad:
Världen idag skriver nu på morgonen om det, och intervjuar sig själva.

Uppdaterad 2:
Läs Marcus intressanta kommentar

***

Frälsningsarmén har länge haft en beundransvärt tydlig position när det gäller vilka pengar man tar emot och inte. Man har till exempel avböjt att ta emot pengar från Svenska Spel då man menar att de pengarna delvis kommer från folk som har hamnat i missbruk.

Därför är det något förvånande att idag läsa hur Frälsis i Norge nu inte ser några problem att ta emot pengar från en strippa.
Allt grundar sig i att strippan känt medlidande för barnen i Brasilien under en resa där. När hon kom hem fick hon den lysande idén att sätta ut en annons om privat middag med striptease för 1500kr. Pengarna går oavkortat till Frälsningsarméns arbete för gatubarn i Brasilien.
"Kommunikationschefen i Frälsningsarmén Andrew Hannevik säger till Vårt Land att så länge det inte finns anledning att misstänka att pengarna kommer från olaglig verksamhet så ser man ingen anledning att tacka nej till gåvor."
Eftersom det även är lagligt med prostitution i Norge undrar man om verkligen lagen borde vara enda gränsen...

Uppdaterad:
Frälsningsarmén släpper idag, via Blod och eld, en pressrelease där man förnekar samarbete.
Såhär tycker jag.

tisdag, mars 27, 2007

Lillebror ser...sig själv

Det här var riktigt obskyrt.

Justin har satt på sig en kamera och vigt sitt liv åt att ständigt bära kameran och sända live på sin hemsida http://www.justin.tv Dygnet runt, även när han sover, även när han är på date.

Jag tror inte det kan bli mer...obskyrt än såhär.
(via Bloggvärldsbloggen)

Kramgo pastor

Har ni läst om göteborgspastorn som delar ut gratis kramar?
Göteborgsposten skrev om det för ett tag sedan.

Det handlar helt enkelt om en pastor som en gång i veckan går till ett köpcenter, har med sig en egenmålad skylt med "gratis kramar", och delar därför ut valfria kramar till paserande.

Jag tycker att det är roligt. Och säga vad man vill om var pastorer ska lägga sin tid. Det här är god marknadsföring för kyrkan och säger mer än tusen ord.

Världen behöver mer kramar.

Idén kommer förresten härifrån:

måndag, mars 26, 2007

Välkommen. Som jag har saknat dig

Äntligen kom den. Knäcken. Dagen då kvistar börja knoppa gröna skott som inte syns, men känns. En livets dag som får poeter att börja skriva om gudsexistenser. Dagen då våren knäcker nacken av vintern och en flod av känslor bryter fram. Det går inte att hålla igen. Det går inte att sluta vara ute. Det känns som på film. Som i en idyllisk vårscen. Kanske i en park i New York. Där varje människa är betydelsefull, kärleksfull, bidragande.

Den inträffar bara en gång om året. Den är alltid lika underbar.

Idag när jag cyklar in till stan behöver jag inte skynda mig. Jag behöver inte bita ihop och åka snabbare för att komma in i värmen. Sådär som jag brukar för att slippa äckelkylan. Det förstår jag inte direkt. Det förstår man sällan direkt. Men så, efter några minuter, känner jag efter, tar av mig mössan, och känner att de vindar som strömmar genom de stubbar till hårstrån mitt huvud bär inte är kalla.
De är ljumma. Lena. Smekande.
Jag sträcker upp halsen, öppnar jackan och låter vinden komma åt varje del av mig. Det är en fröjd att cykla. Jag cyklar snabbare för att mer vind ska slå runt mig.
Jag börjar se. Det gör de jag passerar också. Vi börjar se varandra. Vi människor som i 6 månader aktat oss för att lyfta huvudet i skydd om den lilla värme våra jackor kan rymma. Nu ser jag dem, och de ser mig.
Jag ser par, gamla som unga. De går hand i hand. Långsamt flanerande, njutande. De verkar ta omvägar. Jag ser kompisar som stannat upp och hänger vid bron över svartån. De snackar om ingenting. Kanske sommarn. Kanske livet. Någon blundar och lyfter ansiktet mot eftermiddagssolen. Som för att låta hela ansiktet ta del av värmen. Jag ser tjejer som tagit av sig jackan, går i linne, vikt upp byxorna. Det känns kontinentalt.

Örebro förvandlas. Liksom alla städer, en sånhär knäckdag. Som att Gud stuckit åt de ljumma vindarna små känslopilar. Pilar av välmående, hälsa, lycka. Jag träffas av allt. Briserar av känslor. Vårkänslor.

Jag vill inte att min cykelfärd ska ta slut. Tar omväg på omväg, tycker inte att det räcker. Tar en omväg till. Allt är så fint. Till och med betonghusen är Astrid Lindgren-fina.

Det är en sån dag idag. Den som bara upplevs en gång om året.
Som jag har saknat den.

söndag, mars 25, 2007

Söndagsrussin

Kristofer var här under helgen med sitt brassband från Linköpingskåren. Han spelade på Filadelfiakyrkans gudstjänst i morse och jag masade mig dit.

Brass kan vara fint ibland. Det är pampigt, till och med känslosamt ibland, och jag kan verkligen gilla det. Men det knäpper också till, blir lite mer högtidligt. Högkyrkligt, om så vill. Det sätter stämning på hela gudstjänsten och de som talar, leder mötet, predikar, använder sig av släpande meingar som "Dagens text läses ur" och "Vilken härlig känsla att samlas denna söndagsförmiddag i Guds hus".
Sångerna kommer från psalmboken eller från 70-talsfyllda studsiga lovsånger.

Samtidigt sitter det ganska många unga, tonåringar och unga vuxna i kyrkbänkarna. Jag sitter och funderar på vad de tänker. På varför de är här. De som liksom klär sig som vilken annan som helst. Snyggt, genomtänkt, matchat. De som är medvetna. Varför är de inte medvetna om att gudstjänsten är trist? Att de, om innehållet hade varit något annat än Gud och lokalen varit något annat än det vi kallar "kyrka", hade dissat det?
Eller är det just det. Att vi inte får dissa kyrkan. Att det ligger som en oupplöslig knut i våra medvetanden att kyrkan behöver vi gå till. Den är bra. För vårt kristna liv, för vår relation till Gud, och till andra kristna. Sen må det vara så att det vi sitter och försöker hitta några goda russin i kakan, men den är bra.
Är det den medvetandeknuten som tvingar oss till de tråkiga gudstjänsterna?

Det är, på ett sätt, en sorglig syn av kyrkan. Måste det vara så? Att vi sitter och väntar på ett "russin" vi kan njuta av? För om vi tillfredställer en yngre generation lider äldre, och vice versa.
Kanske.

Men hur ska de som inte är har fått en inopererad knut av "det är bra att gå till kyrkan" någonsin finna det attraktivt?

Antagligen är det som frälsis ledare Vic Poke sa i intervjun. Att vi behöver olika gudstjänster för olika åldrar. Det är en ledsamt, men kanske den enda utvägen.

För det kan inte vara meningen att vi ska sitta och ha trist på något som kallas "Guds tjänst".

Bloggare snuvad på scoop och spade

Magnus Ljungkvist avslöjade i höstas att Maria Borelius tjänade miljonbelopp samma år som hon påstod att hon inte kunde betala för städhjälp och barnpassning.
Dagen efter skrev Expressen om det och slog upp det som expressenredaktionens exklusiva scoop. Alla övriga medier creddade dessutom Expressen för scoopet.

Illa, tyckte såklart Magnus. Han var ju ändå ett helt dygn före.

Igår fick expressen
ta emot en guldspade för "sitt" scoop om Boreliusaffären. Det är såklart konstigt. Ännu konstigare att inget medie som rapporterat om det gett någon cred till Magnus. Direkt pinsamt är också motiveringen från FGJ:
"…för att genom ett klassiskt grävarbete - i skarp konkurrens med både nya och traditionella medier – övertygande ha dokumenterat den verklighet som en nybakad minister velat dölja"
Även om man säkerligen inte med "nya medier" syftar på bloggar, så blir det lustigt. "I skarp konkurrens"? Betyder det "tja, vi vet inte om bloggarn var först, men det var skarpt, och just nu saknar vi en bloggande guldspade, och då får det vara...skarp konkurrens"?

Pinsamt. Nu väntar jag på bloggvärldens och medias reaktioner.

lördag, mars 24, 2007

Plockbord en lördag

Här kommer lördagsplocket. Inget redaktionellt innehåll. Bara godbitar från cyberspace.
Och just det. För er som undrade: Entrecoten gick åt skogen. Det bara understryker det jag redan visste. Jag är ett one hit wonder i köket. Att jag lyckas är mer slump än sannolikhet. Suck.

***
Siewert Öholms satsning av Värdekanalen floppade. Det har vart pågång länge (och för en del redan samma dag det blev klart att blev chef för kanalen) men blev så i veckan officiellt. Siewert säger upp sig. Kanalen saknade pengar, och Siewert har gått utan lön.
Trist för Siewert, men vilken funktion fyller en dyr kristenprofilerad kanal?
***
Ramlade häromdagen över ett klipp från 100 höjdare som listat efterkrigstidens 10 största hjärnsläpp. Carola kvalade in på en tredjeplats med ett fullkomligt sanslöst ljudklipp:


Även jag tror att det här måste vara något som närmast kan liknas "hjärnsläpp" finns det tusen anledningar för redaktionen att stämpla sekt, och dum i huvet på carola för det här. Hon (och kanske trosrörelsen?) ska antagligen vara tacksamma för att de nöjer sig med att ge det en tredjeplats på "hjärnsläppslistan".
***
Mackan Andersson, som tidigare har varit i blåsväder i tidningen Dagen, och fick igår ytterligare en debattartikel publicerad. Även denna är inte direkt slätstruken. "Det elakaste jag någonsin skrivit", bloggar Mackan.
***
Läste för övrigt en intressant sammanfattning om att mindre communitys har de mest engagerade medlemmarna.
***
I veckan blev det också klart att vi börjar filma in program till Blod och elds web-TV-satsning. De första inspelningarna börjar till helgen och är ett matprogram med arbetsnamnet "Blodigare och Eldigare". Pilotavsnittets manus är riktigt bra. Det kan bli en hit!
Kocken och stjärnan i programmet är Blodocheld-medlemmen och krubbförfattaren Jesper Värn.
***
Till sist. Två sevärda filmklipp.
Roligaste filmklippet jag sett på länge:


Mest sjuka sjukdomen som finns:

Tänk att jag anade det, där vid bröllopsbordet

Har nackspärr, påväg att bli sjuk och på kasst humör. Då ringer det.

När vi var värdar ett bröllop i somras kom Jonna med en lysande idé. Hon köpte massa tepåsar, tog ur själv tepåsen ur pappersfodralet, la i pappersfodralet i bröllopshäftet och så fick alla gäster i uppgift att skriva en liten hälsning på fodralets lock. Sen, när paret började sitt gemensamma liv, kunde de då och då ta en kopp te och se en hälsning från deras gäster. Hälsning, visdomsord, vits eller vadsomhelst.

Det är de halvårsgamla makarna i luren:
- Hej! Vi drack te i morse och på tefliken stod det att vi skulle ringa och uppmuntra dig. "Hej ring och uppmuntra mig" och så stod det ditt telefonnr. Så nu ringer vi!

Jag flinade för mig själv och tänkte "Jag är bra himla smart och halvt klärvoajant ibland".

onsdag, mars 21, 2007

Loggchock: Mormor ville ha recept.

Jag har laddat ganska länge för att mormor ska komma hit. Jag har alltid haft en väldigt bra relation med mina föräldrars föräldrar. Så också mormor. Därför var det speciellt att Hon, som alltid skämt bort mig och lagat min favoritmat, kom hem till mitt hem och att nu Jag nu var värd. Således var det viktigt att visa upp mig från min bästa sida.

Jag konsultade kocken Jesper "känd från Linda Skugge" Värn på ett fläskfilérecept. Två tuggor in i måltiden utbrister mormor: "Oh, vad gott" och sedan går hela måltiden ut på att jag i minsta detalj ska förklara hur jag tillagat måltiden samt exakta ingredienser jag använt.
Min mormor ville ha receptet. Jag skriver det igen: Min mormor, hon som skapar recept, hon som föder recept, hon som ÄR mat, ville ha recept. Av mig. Jag som inte ens kan tillaga ägg.

Det här är hur stort som helst. Hur. Stort. Som. Helst.

Så. Krubb. Du är wunderbar. Det här kan jag glida på hur länge som helst. Min mormor kommer för evigt bära med sig denna måltid och känna stolthet över att hennes dotterson klarar av att tillaga en excellent fläskfile.

Allt blir såklart extraordinärt av att det är just jag, hennes dotterson, som tillagat. Men ändå. Det var faktiskt riktigt gott. Och löjligt enkelt.
Allt jag gjorde var att göra nån slags såsvariant på honung och tomatpuré som jag masserade in i köttet, skar potatis och morötter som jag ugnstekte (samtidigt som jag ugnstekte fläskfilén), gjorde sedan sås av skyn med lite grädde, soja, några vindruvshalvor och vips var allt klart. Hur enkelt, och gott, som helst.

Wow. Min mormor vill ha recept. Mitt livs största matlagningsupplevelse.

Tack, Krubb.

Imorgon kommer mina föräldrar hit. Jag vet att det kan låta som storhetsvansinne, men jag tror jag ska testa mig på att tillaga entrecote. ...jag som inte vet hur man stavar till det.

Bloggrast

Det blir nog sparsamt bloggat nu. Min mormor(!) kommer på besök och mina föräldrar, och min syster kommer imorgon. Så bloggandet läggs medvetet åt sidan.

Nu ska jag leta recept på fläskfilé och annan mat som imponerar på min mormor.

Ajöss.

tisdag, mars 20, 2007

Blod och eld ligger nere

Det verkar som att det är en del som surfar in hit för att förstå varför det inte går att komma in på blodocheld.se . Sedan igårkväll har vi haft problem med vår leverantör. Vi har tekniker som jobbar på det, men ännu kan vi inte ge någon prognos om när siten är uppe igen. så snart som möjligt, helt enkelt.

måndag, mars 19, 2007

Uppsnappat en måndag

Kristofer snappade upp Webplatskritiks sågning av Frälsningsarméns nya hemsida.
"Det är möjligt att den är något modernare byggd än den gamla, men den vittnar tyvärr om att Frälsningsarmén uppenbarligen fortsätter att anlita dåliga rådgivare. Den nya webbplatsen tillämpar nämligen en simpel och grov klientutstängning"
En bitter sanning. Frälsis har dock indikerat på att man, på fralsningsarmen.se's forum, ska öppna för diskussion kring siten och förslag på förbättringar.
***
På internet cirkulerar just nu följande video om en tjej som får nån slags andlig upplevelse och målar sen ner de (extremt vackert):

Jag vet inte själv vad man ska tro och tycka... Mer än att det är vissa saker i livet jag inte förstår. Tösen är duktig, hursomhelst.
***
Och till något mer lättsamt. Vad sägs om att dra på sig så många t-shirts du kan? Och göra rekord av det? (via Betaalfa):

Om församlingsanställda var bullar

Jag var på årsmöte i den församling vi är med i här i Örebro. Det var mycket prat om ekonomi. Den föreslagna budgeten hade en höjning av givandet med 17%. I snitt 70kr mer per person. Det är inte mycket, men tillräckligt för att det blev en diskussion. Bra så. Församlingen har aldrig tidigare lyckats höja inkomster (som kommer från medlemmars gåvor) med 17% tidigare. Diskussionen behövdes. För det kommer innebära att några inte ger något alls, även i fortsättningen, medan några kanske kommer ge dubbelt så mycket.

En närmare titt på budgeten blir dock intressant. På ett år har församlingen fått in 43 000kr på kollekter, samtidigt som man fått in 17 500kr på fikaintäkter. Då är antagligen utgifterna för fikat redan bortplockade (de finns iaf inte med bland utgifterna). Men fikat kostar ju bara 10kr i kyrkan? Det innebär att vi lägger mycket mer än de där 10kronorna när vi betalar fikat i de små framställda skålarna.

Strax innan årsmötets början serverades det luchsoppa i papptallrik. 20kr kostade det. Tjejen som tog soppa innan mig kom från Stockholm och var på besök i församlingen under helgen. Hon satt vid mitt bord och jag hade sett att hon hade inte lagt någon kollekt tidigare under gudstjänsten. När hon betalade för sig, och sig endast, la hon en hundring. En hundring för 20kronorssoppan.
Det är ingen ovanlig företeelse. Folk som inte lägger någon kollekt kan lägga rejäla pengar på fikat efteråt. Det känns bättre. Eller enklare? Man ger pengar för att man vet att det går till något bra, och samtidigt får jag en bulle eller soppa själv.

I kollekten är det dock helt annorlunda. Någon säger något kort om att pengarna går till "församlingsarbetet" eller "de löpande utgifterna i församlingen". Ibland håller någon ett offertal/kollekttal och hänvisar till BigMac-liknelsen om att "lägga det du hade lagt på ditt McDonaldsbesök i kollekt istället" och så förklarar man något om att det kostar pengar att driva kyrka. Jaja, tänker jag - och antagligen fler med mig - och skickar vidare kollektkorgen.

Kyrkan skulle behöva redovisa bättre vad vi gör och var pengarna försvinner. Församlingens nyanställda skulle behöva redovisa tydligare vad vi, som församling och församlingsmedlemmar, kan få ut av att lägga våra pengar på dem. Kanske skicka ut ett veckobrev med en sammanfattning om vad som gjorts. Om tanken är att de finns tillgängliga för samtal, eller om de finns för att leda församlingsstyrelsen, lägga extra tid på att få till inspirerande gudstjänstundervisning, eller vad det nu kan handla om.

Jag menar inte att det är rätt att vi inte lägger åtminstone en tiondel av våra inkomster till församlingen. Men jag tror både församlingsledning och medlem skulle må bättre av att få granska, bli granskade och därmed känna att vi alla är med och bidrar samt ser effekten av de pengar vi ger.
Jag menar inte heller att det är fel att lägga sin kollekt i fikakassan. Men visst är det ganska intressant fenomen? Att vi är mer benägna att lägga våra pengar, och gärna mycket mer, i den kassa där vi SER och FÖRSTÅR vad vi får.

Lundaweekend

I fredagsmorse bestämde vi oss. Vi skulle åka till skåne. Jonna hade sett en notis i en inredningstidning om en tepåse som var som en liten pyramid. Inte som de där larviga liptonvarianterna, utan riktiga pyramider, som står resligt och högt, och har ett litet blad i slutet av tepåsesnöret. Väldigt exklusivt. Går bara att hitta i skåne.

Sagt som gjort. Hotell bokades, bil lånades och vi inledde en härlig weekend i skåne och lund.

Här kommer helgens...highlights:

Teköpandet
Inte bara att affären heter finsmakaren, har allt från gåslever och äckliga ostar till honungsmousserande ättikor - de hade också en ägare som bröt på franska. Fransyska som bryter på skånesvenska. Underbart. Jag tror inte det blir mer exotiskt. När vi berättade att vi åkt från Örebro till hennes affär la hon handen över munnen och utbrast "Dett äjrrr intte klockt!" och blev sedan vår personliga expedit. Dessutom erbjöds vi fri frakt på framtida köp, "Sså slippperrr ni åcka so långtt, nista gaang".
Allt kändes väldigt exklusivt och Jonna var nöjd med de extremt dyra pyramidtepåsarna (som för övrigt innehåll helt vanlig earl grey-te. Men vad gör det med så fina påsar(?)!)

Lundabratsen
Vi bodde på ett väldigt fint (och billigt - konstig ekvation) hotell i Lund. Jag har aldrig varit där innan, och mina kunskaper om staden sträcker sig till att de har ett universtitet och en domkyrka (som för övrigt danskarna byggde som nåt slags skrytbygge. Tji fick de när Svenskarna tog över skåne!). Även om jag hade fördomar om att det var en akademikerstad med näsan i vädret så hade jag aldrig kunnat förutspå detta. Vi lyckades, under vår vistelse där, inte träffa en enda trevlig människa. De vi frågade om vägbeskrivning snästa åt oss, han som serverade den skurna soppan (och propsade på att vi ju köpt en produkt vi inte sett, och därför inte kunde begära att vi skulle slippa betala för den - trots att vi inte kunde äta upp den), de skräniga lundabratsen med överfulla systembolagetkassar, hotellreceptionisten (genom att gå in genom entrén och checka in kändes det som att vi förstörde hennes dag, alternativt knuffade henne över stupet) och kortförsäljerskan.
Vi insåg genast att det måste vara vår lyckliga stjärna, eller Guds omsorg, att det inte blev här Jonna skulle plugga på universitet.

Poolsmala väggar
Ett nytt uttryck för dig, kanske. Men efter att tagit trappan ner till receptionen från den allmäna hotellpoolen förstod vi att vår skräniga allsång letat sig ner till receptionistens öron. Vi höll oss därefter på hotellrummet tills personalens skift var slut.

Måns
Ja, det är sant. Vi såg Måns Zelmerlöw. Lundapågen gick tvärs över stortorget. Jonna kunde knappt tro sina ögon. Det var ett fantastiskt ögonblick.

Melodifestivalsskivor kan bli långtråkiga
En femtio mil lång milfärd innebär att en 2007 års melodifestivalsskiva kan spelas 4,3 gånger. Och lika många gånger tillbaka. Jag kan härmed konstatera att Tommy Nilssons "Jag tror på människan" och hela melodifestivalsskräpet är något överskattat. Ingen håller att spelas mer än 8 gånger.

fredag, mars 16, 2007

Fredagsplock innan mysweekend

Blod och eld har äntligen fått fart på sig själv! Nu går det att klicka sig runt på siten i rapidfart! Underbart. Nu kan vi äntligen ta tag i andra områden av siten.
***
Säga vad man vill om Christer Sturmark, men jag gillar honom. På ett sätt. För han synliggör de ställen där kristna verkligen slappat till sig. Även om han ofta raljerar och ger prov på tunnelseende per definition så låter han inte de former kristna har gjutit stelna till. Han ifrågasätter, testar om vi verkligen tror på vad vi säger, och låter oss inte komma undan med "det här har vi alltid gjort". Det gillar jag. Vi behöver såna som honom. Som skakar om och får oss själva att fundera över vad vi egentligen håller på med.

Sturmark var igår på gotland och fortsatte diskussionen kring skolkyrkan
Jullan skriver dessutom om Christers intervju med Nyamko
***
Christer skulle för övrigt behöva komma och ifrågasätta gruppen bakom Dagens nyhet om att Wikipedia är för liberal. Nu startar de konservativa kristna Conservapedia. Ett Wikipedia, fast med mer konservativa, kristna nyheter. Barnsligt.
***
Frälsis har vunnit priser för sin reklamkampanj "hemlöseinsamlingen" berättar Dagens Media. Men jag minns inte ens reklamen?? Nån som kan hjälpa med att färska upp minnet?

Uppdaterad:
Omar tipsar om att Resumé uppmärksammat kampanjen tidigare (och bifogat en bild):
http://www.resume.se/manadens_kampanj/manadens_dr/febmars/index.xml
***
Kristofer har fiskat upp en av de bästa kyrkoreklamkampanjerna jag sett:
"Lifechurch.tv is killing me /satan"
Kolla in alla reklampelare och läs mer hos kristofer
***
Nu ska jag hasta vidare för en härlig weekend i skåne.
Ha en skön helg!

Och, förresten, grattis Kotten till all uppmärksamhet de senaste dagarna!

torsdag, mars 15, 2007

Vädra frikyrkospråket

Hade en kompis här för nån helg sedan. Han är inte kristen, och har egentligen aldrig varit i kyrkan förutom vid skolavslutningar. Men så var han här under helgen, inkl söndagen, och hängde på när vi gick till kyrkan.

Jag glömmer det (eller så beror det på att det inte händer så ofta), men det är alltid en annorlunda upplevelse att ha med sig en icke kyrkvan till en gudstjänst. I oro för att någon ska uppfattas för sekteristiskt eller för obekvämt blir man extremt känslig och börjar se gudstjänsten med sekulära ögon.

Så när vi sitter där och gudstjänsten börjar hör jag plötsligt hur det låter. Vilka konstiga ord vi använder. När mötestledaren hälsar oss välkomna och använder meningar som "Vilken nåd det är att samlas inför Hans tron för lovpris" ryggar jag tillbaka. När hon fortsätter med att försöka förklara lovsång som "toner som sträcker sig till Gud och behagar Honom" så börjar jag harkla mig, skrapa med foten och höra mig själv tyst säga "nej, nej, nej.". Sådär skulle mötesledaren aldrig pratat om det hade handlat om någon annan musik. Musik hon hade pratat om med sina okristna vänner. Men på något sätt blir vårt vokabulär om Lovsång och andra kristna företeelser unket. Som att vi bara tar fram det i det stängda rummet, och det aldrig behöver vädras i något annat sammanhang. Unket och...institutionerat.

Så börjar vi sjunga. Klockan är 11, en söndag. Alla i den unga församlingen är lika yrvakna. Hälften har säkert inte ens hunnit äta frukost. Ändå ska vi stå där och sjunga upbeat-låtar vi inte orkar koncentrera oss på, än mer engagera oss i. Alla är obekväma. Allra mest ironiskt blir det när vi sjunger "Gladsången" ledd av en gitarr och två vokalister. Vi sjunger för att vi ska, men det blir bara ironiskt att vi pratsjunger textrader som "Jag kan sjunga dag och natt, om Din stora kärlek - Vi är så gladAAA" och låter som en kör med zombies.

Allt det här blir extra tydligt för mig den här söndagsförmiddagen. Jag försöker koppla bort det, blundar och ber att min vän ändå ska känna och möta Gud mitt i allt.

Gudstjänsten är slut, vi går ut, och min kompis börjar skratta. Han tyckte såklart mycket var fånigt. Och läskigt, bitvis. Han förstod inte varför människor sträckte sina händer. Han tyckte folk kändes "höga". Han tyckte predikan, som delvis handlade om helanden, var skum. Men samtidigt var han inte negativ.

Sekt, blev ett ord som låg nära till hands. VI pratade en del om det. Sträckta händer, instoppade skjortor i kakibyxor och skrikande tungotal är normbilden av en sekt. Eller Livets ord (som förövrigt personifierar sekt för medelsvensken). Det har media sagt. Aktuellt och fyrans nyheter har visat videosnuttar på det.
Samtalet glider in på hur det "får" se ut? Om Gud fanns, alltså. Om Han hade skapat människan för att ha en relation med Honom. Om människor hade upplevt att de hade en andlig kontakt med Gud, ett hjärta som sprängdes av "tack!" och en längtan efter mer av relationen med Han som skapat allt. Hur hade det "fått" se ut?

Efteråt kände jag mig stolt. För församlingen. För även om de var trötta så försökte de vara ärliga i sin lovsång. Att det kändes halvhjärtat i upbeat-låtar är både förståeligt och förlåtligt. Mötesledaren kändes, trots det religiösa vokabuläret, ärlig och uppriktig och, typ, nykär i Gud. Det syntes i hennes ögon. Det syntes på det sättet hon försökte krama ur sig beskrivande ord om Honom. Eller att predikanten pratade om helanden som en del av av det kristna livet. Om besvikelser för att bönesvar uteblev som en del av det kristna livet. Det kändes ärligt.
Så när församlingen sträckte sina händer i lovsång, slöt sina ögon i bön, och gjorde massa andra sekteristiskt betingade saker, kändes det inte obekvämt. Snarare äkta.

Vi hade ett intressant samtal. Och jag lärde mig flera saker. Hur vi förlorar trovärdighet genom att försöka vara "coola" (eller vara andlig på ett världsligt sätt, som man hade sagt på frikyrkosvenska).
Men främst hur viktigt det är att vi uppdaterar oss. Låter det vädras lite i vårt firkyrkospråk, musik, tänkande och utsätta oss för att granskas av de som annars bara får en bild av oss genom vinklade Kalla Fakta-reportage.

onsdag, mars 14, 2007

"Vakna nu så ingen annan hinner före!"

Här sitter jag och söker jobb. På allt möjligt och omöjligt. Så läser jag om nån tjej som fått jobb genom bloggen. Så tänker jag, det borde väl inte vara så omöjligt för mig heller?

Hörrni, Dagen, jag har sökt sommarvikariat hos er. Jag tror det skulle gå bra. Hör av er! Mitt CV finns hos er.
***
Jag drömde inatt en superverklig dröm. Om att jag jobbade på ICA och att Tommy Nilsson var en av mina kollegor. Han började jobba där samtidigt som mig och försökte hålla låg profil. Men en dag upptäckte jag honom. Att han var Tommy Nilsson, alltså. "Han måste vara här för att det gått så dåligt i melodifestivalen", tänkte jag. Han kom ju (helt oförståeligt) sist i finalen med noll poäng. Slagen av Anna Book, liksom. Nu var han säkert tvungen att ta vanligt kneg för att försörja sig.
Fint så. Sen slog det mig att detta var världens knäck! Fatta vad tidningarna hade velat skriva om detta! Då kunde jag inte vänta tills jag vaknade och kunde blogga om det. Jag sov och drömde att vakna. För att bloggavslöja Tommy.
När jag vaknade var jag helt adrenalinfylld. Sådär som man är när man har något riktigt stort på G. Så insåg jag att det handlade om ICA-Tommy. Jag fnissade, och blev besviken.
***
Tommy Nilssons "Jag tror på människan" är för övrigt dagens låt i min fiktiva Ipod. Fast bara dagens. Det måste vara måttligt. Lyssnar man mer än fyra gånger i rad blir man arg. På blödigheten. Usch.
***
Jag och Jonna åt vår första vårmiddag i gräset idag. Fast jag hade täckbyxor, långkalsonger, tre tjocka tröjor och mössa på mig. Det spelar ingen roll att jag ändå frös lite. Nu är det vår.
***
I morse hade jag slut på ursäkter. Mitt första träningspass började. Vi gick 40 minuter innan frukost. Gång innan frukost bränner bäst. Det innebär tvättbrädesmage till beach -07. Skönt.

Det är ju för att jag bara har ögon för dig, darling!

Jag har ovanligt skarp syn, för det mesta. Men när det gäller inredning är jag fullkomligt blind. Uppenbarligen.

Igår hade Jonna gjort en en makeover i vardagsrummet under tiden jag jobbade. Under en paus vandrade jag lite rastlöst in i vardagsrummet, såg mig omkring, hittade min spegelbild i fönstret, spände mina obefintliga muskler, sträckte lite på mig och gäspade tills Jonna utbrast "Ser du inte vad som ändrats?!".
Jag tog ett steg tillbaka, tittade länge, tills jag tillslut såg blommorna. "Ah, du har köpt nya blommor!"
Jonna la sig ner på golvet och sparkade och grät - blommorna var det enda som inte ändrats. Däremot var gardiner, mattor, kuddar i soffan, ljus i fönstret, och lampan bakom soffan nytt.

Jag tog min blindkäpp, letade mig tillbaks till arbetsrummet och skämdes hela kvällen.

tisdag, mars 13, 2007

Stockholmrecall

Jo. Jag lovade ju att återkomma om utvecklingen från Stockholmsmötet förra veckan. Såhär är det: Jag avslutar min anställning så snart som möjligt hos Blod och eld. Projekttiden tar egentligen slut denna vecka, men FA erbjudit att förlänga med en heltidstjänst till sommaren. Det vi behöver allra mest nu är en tekniker, varför jag, så fort som möjligt, ska lämna tjänsten till förmån för just en tekniker.

Så. Nu söker jag två saker. Dels en tekniker (med bättre kunskap i PHP och Mysql) och dels ett jobb till mig.
Har du nåt förslag så hör av dig.

Jag kommer för övrigt fortsätta volontärt som projektledare för Blod och eld.

***

Det andra intressanta i Stockholm var planeringsmötet för sommarens satsning på (g) som i Gud. Det görs återigen tillsammans med tidningen Dagen och är en satsning under Politikerveckan i Almedalen, Visby. Jag har tidigare försökt sammanfatta lite vad det handlar om här. Det kommer säkert bli bra, men nu sitter jag och klurar på seminarieämnen att föreslå. Hjälp mig gärna.

Utgångspunkten är: Hur skulle politiken se ut med ett Gudsperspektiv? Typ.
Hjälp mig gärna med förslag! Kommentera nedan eller maila till: emanuel.karlsten@blodocheld.se

***

Förresten: Dagens bloggtips är "Underbaraclara - The kristet, fashionistiska, feministiska alternativ du älskar".
En modeblogg med kristen touch! Vad sägs om inlägg som Söndagsmatachad för kyrkan!
Äntligen en värdig kandidat att bli Sverige bästa modeblogg.

måndag, mars 12, 2007

"Gud rycker på axlarna"

Sandra har de senaste dagarna gjort några riktigt bra inlägg på hennes blogg (som för övrigt huseras på det fantastiska communityt Blod och eld.
Igår skrev hon t.ex. roligt och mycket tankvärt om dop och nattvard:

Gud: "Hej Sandra, jasså du har dött nu. Ja, tyvärr, du får ju inte komma in i himlen, för du har ju inte tagit nattvard på länge..."
Sandra: "Men Gud. Du vet, man har ju inte nattvard inom frälsis, och jag brukar ju (de gånger jag går på gudstjänster) gå till frälsis."
Gud: "Jamen, skyll dig själv, du valde fel samfund."

I DON'T THINK SO!!!

Gud: "Hej Sandra, där borta är vägen till helvetet, fortsätt hundra meter och ta sedan till höger."
Sandra: "Men jag vill ju till himlen!"
Gud: "Öh, men vaddå... Du har ju inte gjort som det står i bibeln, låtit dig döpas och begravt ditt gamla Jag. Barndop gills inte..."
Sandra: "Men...!"
Gud: "Inga MEN! Du borde ha tolkat bibeln lite bättre!"

I DON'T THINK SO!!!

Och så sammanfattar hon:
"Jag blir så upprörd...över människors upprördhet :P Och över människors enkelspårighet. Över att samfund slåss med svärd och påkar över saker som [jag tror att]Gud rycker på axlarna åt."

Läs hela bloggposten och läs även posten om hennes Buddhaproblem och de intressanta kommentarerna. Intressant läsning, alltihop.

Tingsek gör Tele2s Cant take my eyes off you

Helgens stora överraskning var upptäckten att det är Magnus Tingsek som gör den fantastiska covern på "Can't take my eyes off you" i Tele2s nya reklamfilm.

Helgens stora besvikelse var att låten var specialbeställd och att inga planer finns på att släppa den som en fullängdare (den finns dock som ringsignal...).

Min totala oförståelse för hur man överhuvudtaget kan gå i tankar att INTE släppa denna fantastiska cover fick mig givetvis att ringa upp agenturen och skälla.
- Tja, det har ju varit en ganska stor efterfrågan, så det kanske får Magnus att ändra sig. Vi får se, sa presskontakten Camilla Nordahl.

Snälla, snälla Tingsek, släpp låten! Bara som mp3a, eller vad som helst!

Tillsvidare kan ni ju njuta av en annan höjdarreklam. Laura Sweden har dessutom haft den goda smaken att faktiskt ge ut sin låt. Tack för det. Its nice.
Check it:


Uppdaterad:
Tingsek har hört min bön och nu släppt låten på MP3

lördag, mars 10, 2007

De här vinner, typ.

Paus i melodifestivalen. Darrigt från sara, fattigt från andreas och klösigt från måns. Svårtippat, men så här tror jag det kommer sluta:

1. The Ark
2. Måns
3. Andreas
4. Sonja
5. Sara
6. Sebastian
7. Tommy
8. Marie
9. Anna
10. Sanna

Tomatröd och TV-historia

Jag vet faktiskt inte varför. För jag är varken särskilt miljömedveten eller förtjust i överarbete. Men av någon anledning så la jag för nån vecka sedan ut två käppar och en skrivare på tradera. De stod där i källaren, säkert medvetet kvarlämnade av de pensionärer som bott här tidigare. Kanske trodde de att nästa som kom skulle ha nytta av dem. Skulle jag då ha hjärta att bara kasta dem? No way. Så jag sålde. För en krona styck.

Även jag slogs av att jag måste vara en idiot när jag stod där i hallen och tejpade igen den största lådan källarförrådet erbjöd. Gjorde jag allt detta för tre kronor?

Väl iväg stapplar jag mig fram till bussstationen med en gigantisk låda och två käppar. Lådan är så otymplig att jag zombie-går. Det hjälper på nåt sätt att hålla balansen. Vet inte om det har med att det är magen eller överlåret som hjälper till i bärandet. När jag stapplat på bussen och, extremt osmidigt, släppt ner kartongen och käpparna just innanför bussdörren så lyckas jag göra några steg på stället med raka ben mellan busschauffören och lådan. Jag vet inte om det var för att jag funderade på var jag hade busskortet eller om jag bara var stel, Men på något sätt lyckades jag se så handikappad ut att det nästa jag hör är;
- Oj, vänta hur går det? Vill du sitta här?
En kille, kanske 3 år äldre än mig, reser sig från handikapp-platsen och sträcker sig ner för att hjälpa mig med lådan och käpparna.

Med mina två käppar, stapplande steg och stora låda har jag gett ett sken av att jag är handikappad, påväg in till stan med en gigantisk låda och att min enda hjälp är två hopplöst föråldrade käppar. För snart sitter jag där på handikapp-platsen med min stora låda bredvid mig och en 27-årig nöjd man bredvid mig i gången.

Där och då kände jag att jag dog.
Efteråt intalade jag mig själv att min ansikte inte var lika rött som det kändes.

***

Jag var själv på studentspex och kunde inte bevittna mer än själva utröstningen, men det är helgens stora fniss att Lasse Brandeby får fortsätta en vecka till i Let's Dance! Det här kommer gå till TV-historien!

fredag, mars 09, 2007

Hat-trick av Loggbok!

Det känns omtumlande, ärligt talat. Jag, som aldrig gjort en journalistiskt knäck i hela mitt liv, lyckas på tre dagar toppa både Dagens Media och Metro med nyheter och hamna på ledarplats i en Smålandstidning och på sistasidan (och webben, för all del) i tidningen Dagen. Allt på tre omtumlande dagar.

Hur. kul. somhelst.

TT-spektra som, enligt deras nyhetschef (som svarade mig efter att jag anklade de för att inte ha creddat mig för deras artikel) vetat om och hållt på nyheten i flera veckor och väntat tills i eftermiddags med att släppa Andersson-Wij-nyheten tillsammans med en större intervju, blev också brädade av Loggbok. TT-spektra surar, såklart, för förlusten på mållinjen.

Men jag är glad. Säkert Metro också, som måste sparat några tusenlappar.

Och, ja, jag är rejält taggad på att starta det där företaget och börja frilansa. I dagar som dessa vill jag iaf drömma om det.

Tomas Andersson Wij inleder melodifestivalen!

Tomas Andersson Wij har, som jag tidigare skrivit om, gjort en cover på Carolas "Evighet" på sitt nya samlingsalbum (via Jullan). Dagen skriver ytterst kort om det idag (men man får betala om man vill läsa om det)

Jag, som tyckte det var världens grej, och värt mycket mer än en kort notis i dagen, ringde upp universal music, Wijs skivbolag, där man var mycket förtegen.

- Jag kan inte kommentera det.
Jaså? Men det har ju stått i media idag?
- Nej, jag kan inte kommentera det, tyvärr.

Helena Brodén, melodifestivalens pressekreterare, bekräftar något motvilligt nyheten efter att ha förhört sig om vem jag är.
- Mm, det stämmer.
När blev det här klart?
- Det blev klart väldigt sent.
Så Tomas kommer vara den som inleder hela kvällen med sitt nummer?
- Ja, det stämmer.

Det här är ju hur häftigt som helst! Vårens bästa cover av Sveriges ömmaste singersongwriter inleder årets bästa TV-show!

Tomas äger!

Lyssna på en radioversion av låten här!

Uppdaterad:
Både i onsdags och igår uppmärksammade dagspressen min blogg. Idag fortsätter dagspressen fiska nyheter från loggbok och Metro toppar sin webupplaga med nyheten om Tomas Andersson Wij!

torsdag, mars 08, 2007

Miljoner, polacker och prisse

Gotlands tidningar skriver idag om det medlemsfall som Svenska kyrkan haft det senaste året. Man oroar sig över de drygt 500 som begärde uträde ur kyrkan förra året. Man har fått justera budgetar och menar att man inte kan nyanställa.

När man börjar räkna på det blir man lite fundersam...

Man delger att varje medlem i snitt betalar minst 2300kr per år i kyrkoskatt. Man säger också att man för första gången gick under 48 000 medlemmarstrecket.
Ett enkelt överslag visar då att svenska kyrkan på gotland varje år drar in minst 110 000 000 kr.

Hundratio himla miljoner kronor!! I 1 - ett! - stift!

Det är banne mig på tiden att ni borde sättas i kris. Jag ser det helt och hållet som ett sundhetstecken att denna "kris" får biskop Lennart Koskinen att tänka i banor som "Om vi inte är ute och finns där vi behövs blir det ännu en anledning för folk att inte vara med, säger han."

Ja, ut med er, visa er. Göm er inte i kyrkorna i dyra lokaler med påkostande kulturprogram. Ni är väl fortfarande kyrka och inte museum?
Ah. Gör bara nånting för att det ska kännas skäligt att lägga 110 miljoner spänn på er.
***
Apropå medborgarjournalistikens kamp mot pressjättarna har prisutdelning idag skett för Stora journalist-Prisse - ett pris som delas ut till den som kombinerat fantasi med skrupelfrihet för att ta journalistiken till nya svindlande bottennivåer.
Årets vinnare var, som jag skrivit förut, aftonbladets ansvarige utgivare och chefredaktör Anders Gerdin. Läs gärna Prisses beskrivning av Gerdins arroganta förhållande till det hela.
***
Kristdemokraten Annelie Enochson har anmält SVTs temakväll kring barnatro, som bland annat innehöll Jesus Camp, rapporterar Dagen.
”Hela programmet andades förakt mot religiösa och dessa utmålades som manipulativa människor som överför sina "hemska virus" (dvs. tro) till sina barn”
Well done! Det hade vart så intressant att se SVTs resultat om de skulle göra ett öm skildring av "barnatro".
***
Frälsningsarmén har, efter tusen år och en bedrövelse, äntligen fått upp sin nya hemsida. Den har varit på gång hur länge som helst och skjutits upp med dagar, veckor, månader och år. Men nu finns den. Nästan iaf. Den fungerar inte med Opera och du kan bara se den om du inte sätter "www" framför adressen. Men den finns! Resten löser sig. Tror jag.
Take a sneakpeak: http://fralsningsarmen.se
***
Just det. Glömde skriva det förut. Vi fick inget gratiskaffe hos hemköp. Bara en ros. EN ros. Till Jonna. För att hon är kvinna. Det var allt. Hemköp är snåla.

Mammonland öppnar

Vana loggboksläsare känner till min fäbless för gratissaker. Det var den som drev både mig och Jonna till Hemköps nyöppning här i Örebro idag. Där stod vi framför entrén klockan tio i elva. Hela parkeringen var full och folk stod i lång ringlande kö utanför entrén. Vi letade oss fram så nära dörrarna som möjligt. Alla försökte markera revir. På ett sånt där svenskt sätt då man markerar revir med blicken men sällan skulle höja rösten eller göra en fysisk markering. Stämningen och förväntningarna trissades upp. Helt plötsligt var det inte det eventuella gratiskaffet som hägrade. Kanske skulle man få något om man var först genom kassan? Kanske skulle det plinga till sådär som i en kalleanka-serie och ett guldregn falla från taket, och allt man köpt skulle man få gratis? Eller kanske får de första tio kunderna genom portarna en chokladask?
Försiktigt tog vi några steg framåt.

Invandrare som pratade högt och med känslorna på tungan, pensionärer muttrade och tycktes avsky att det var så mycket folk men vägrade förstå att de själva var en bidragande orsak, och så vi. Alla stod vi där och väntade på att hemköpsmannen i den röda västen skulle öppna pärleporten till det förlovade mammonlandet.
Helt plötsligt händer det. Dörrarna öppnas och folk tränger sig, rusar in. Någon längst fram har fått för sig att tränga in en kundvagn och en back läsk och försöker förgäves trycka sig in medans folk hoppas över kundvagnen i försök att komma först in.

Jag och Jonna trycker oss, rusar in genom affären, roffar åt oss en kitkat och handlar.
- Jaha, det blir tio och femtio, säger kassörskan.
Vi tittar fortfarande på henne med spänd förväntan i blicken. Tre sekunder senare förstår vi att Sara C i kassan inte brydde sig ett skit. So what om vi var föst. Hon ville ha de där tio och femtio. Strunt. Konstigt pris, dessutom.

Så vi betalade och gick tillbaka in i affären, drogs med i köpgalenheten och råkade till sist köpa upp varor för 750kr.

Vi som bara skulle ha gratiskaffe.

Loggboks andra erkännande!

Gårdagen var häftig med publicering i både Smålandsposten och Dagens Media och denna dag fortsätter i samma anda! Idag är det ytterligare ett medie som har fiskat nyhet från den här bloggen. Tidningen Dagen har idag, på sista sidan i papperstidningen och på webben, uppmärksammat att Frälsningsarméns ledare Vic Poke har börjat blogga.
”Blogg” är alltså - för den som fortfarande undrar - en dagbok på internet. Numera bloggar politiker som vill slippa journalisters filter (exemplet Carl Bildt) och privatpersoner som tycker att journalister är dåliga på att gräva fram nyheter. (Den här nyheten hittade vi till exempel på frälsningssoldaten Emanuel Karlstens blogg.)
Så Vic Poke är första samfundsledaren med blogg?
Sällan har väl denna blogg varit så uppmärksammad som dessa två dagar?

onsdag, mars 07, 2007

Loggboks första erkännande!

Nu har det hänt! Mitt och bloggens första stora erkännande bland de etablerade medierna!

Det är på ledarplats i Smålandsposten som Marcus Svensson idag skriver om mitt grävande ang aftonbladets falska nyhet om en kristen sekt som listat bögmusik.

Ämnet hamnar på agendan igen med anledning av den nit SvD och Aftonbladet gick på häromdagen (om att Eva Dahlgren mfl svartlistats av USA). Svensson minns mitt avslöjande ang Aftonbladets falskartikel och ställer sig frågande till hur man handskas med sanning på nyhetsredaktioner. Och vad effekterna blir.
När Aftonbladet rapporterade om den kristna sekten som varnade för Nirvana, Erasure, Scissor Sisters och Morrissey, för att ta några exempel, var det i bloggosfären "nyheten" avslöjades. Den bloggande soldaten i Frälsningsarmén, Emanuel Karlsten, började nysta i historien och kunde utan större ansträngning konstatera att kyrkan inte fanns. Hemsidan Aftonbladet refererar till uppfyller däremot samtliga kriterier i genren satir. Bara musikvideon "Gud hatar bögar" räcker för att inse det. Karlsten gav sig inte med att avslöja nyheten utan hörde av sig till journalisten. Denne svarade att "det var en artikel värd att skriva då den nog skulle kunna locka till ett och annat skratt"."
Det känns roligt! Extra roligt för att det är för en sak som jag försökt lobba hårt för här på bloggen.
Ledaren är dessutom läsvärd i sin helhet:
"Det finns förstås motvikter. När Helsingborgs Dagblad för en tid sedan lät publicera en recension, eller "omdöme", av en oskriven deckare fick skribenten sparken. Så kan man också sätta standarden. Men när/.../människor med kristen övertygelse, hånas utan grund i spalterna är det tydligen meningen att vi ska skratta."
Svensson lyfter frågan på ett bra sätt. Pressen har genom sitt kristenförakt gjort det legitimt att svartmåla kristna. Det är sjukt. Och värt att ta upp i fler ledarspalter.

Tack för utrymmet, Smålandsposten!

Läs hela ledaren

Uppdaterad:
Dagens Media nappade på nyheten och headlinar nu med nyheten inkl citat från den här bloggen

Uppdaterad2:
Smålandsposten har inget öppet arkiv, men här är en pdf från tidningen (tack, krigu)

tisdag, mars 06, 2007

Vicblogg, eskilstuna och gitarrnörderi

Kommendör Vic Poke, ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland, har nu börjat blogga!

Det är mig veterligen den första samfundsledaren som har en egen blogg. Eller som en av kommentarerna skrivit:
"Bildt have a blog, Poke have a blog. Blog is big!"


Bokmärk Vics blogg nu!

***

Eskilstunas kommun svarar idag, via SR, ganska dåligt på den kritik jag igår refererade till.

Sporrande att Frälsningsarmén, än en gång, står som advokat för de utsatta och röstlösa människorna!

***
Communityt Blod och eld ger alltid de bästa tipsen!

Igår kom tipset om Andy Mckee, en gitarrnörd utan dess like. Han tar gitarrspelandet till helt nya höjder. Utöver att använda strängarna på gitarren använder han lådan till en trumma. Fantastiskt! Tajt, coolt, och imponerande.

Kolla själv:


Musiken ligger redan i min ipod! (om jag haft någon)

...och de nominerade är...

Kulturbloggen har utlyst en stor bloggtävling där man ska nominera bloggosfärens bästa inlägg.

Roligt, tycker jag. För det finns så många bloggar som är värda mer uppmärksamhet.

Därför kommer här mina tre nomineringar:

Kategori Bästa språk: Erina Jaran - En ängel i en buss
Erina Språk är bland de bästa i hela bloggosfären. Men så enkla medel målar hon upp idyllvärld fylld av vardag. Så bra.
Läs för övrigt hela hennes blogg. En pärla!

Bästa egenupplevda berättelse: Jesper Värn - Kompisar från förr
Jag minns och refererar fortfarande till Jespers upplevelse av maktlösheten när han upptäcker att tiggaren i hörnet är en gammal kollega från förr. En insikt om hur lätt det är att hamna vid sidan av och aldrig kunna ta sig upp igen.

Bästa omskakning: Damon Rasti - Parental Discretion Is Advised
Inlägget som fick mig att fastna för Damons blogg. Ärligt, avskalat och utan krusidull skriver Damon om hur sexualiseringen har letat sig ner till lågstadiet. Omskakande per definition.

Det var mina tre nomineringar.
Gör en lista du också och lägg en trackback till tävlingen.

måndag, mars 05, 2007

Galna prion, Jesus x2 och S2S

Läser och lyssnar på hur Frälsningsarmén i Eskilstuna kristiserar kommunen för att låta människor bo utan hus och mat, trots att vår välfärdsstat lagstadgat emot det som nån slags livskvalitetsgaranti. Trots det blir kåren i Eskilstuna tvingade att avvisa hjälpsökande. De har helt enkelt inte ekonomiska möjligheter att hjälpa alla.
Riktigt, riktigt illa.
Ännu värre blir det när man slår upp nästa tidning och förstår att medans några inte har pengar till mat finns det andra som väljer att lägga nära 30 000kr på att få en glimt att Michael Jackson.
Sjuk värld.

***

Det har varit en hel del uppmärksamhet kring Jesus Camp både i bloggosfären och i media. DN ägnade dessutom hela sin TV-krönika åt SVTs temakväll.

***

Nån snubbe med storhetsvansinne har tydligen lyckats få igenom ett namnbyte till "Jesus Christ" i England rapporterar The People och Aftonbladet är inte sena att hänga på.

"Jesus Christ" påstår sig, iom namnbytet, fått helandekrafter och en identitet i kristus.

Om han nu ville ha helandekraft och identitet i kristus, hade det då inte bara varit enklare om han...blivit kristen?

***

Frälsningsofficeren Lars-Erik Anderberg finns idag med som nåt slags vardagsreportage i Världen Idag. Hänger inte riktigt med i poängen med artikeln, men klart står det iaf att han är förlundafan i hv-land.

...bara så vi vet.

***

Min hemförsamling, och alltid så aktiva, Visbykåren har nu börjat lansera satsningen saved2save på allvar.
Visionen är att Gotland ska bli en missionsbas i Europa, likt UMUs bas på Hawaii är det i USA. på Saved2save tränar man eleverna till att åka ut och plantera församlingar i hela världen. Den är internationell, ekumenisk och bra.

Kolla deras hemsida www.saved2save.com
och deras infovideo:

Våga kolla att du står på rätt sida

Helgen är över, och Jesus Camp har visats.

Själv såg jag den igen tillsammans med min cellgrupp. Det var intressant att se den en andra gång. Det skulle nog vart bra för alla att göra. Det är först då man verkligen får en förståelse om hur ömt och jämt skildrat det är. Inte alls så utpekande eller felvinklande som en av kommentarerna (som iofs inte sett filmen) ville mena.

Det intressanta (och läskiga) med filmen är att man, precis som en av kommentarerna säger, skulle kunna se det som att barnen verkligen får en gudsupplevelse, och att det i och med de upplevelserna, blir oklanderligt. För vem kan döma hur Gud agerar i barnens sinnen och hjärtan? Vilka är vi att sitta och säga att det handlar om hjärntvätt eller tvång? Syndar inte vi lika mycket som tassar runt våra egna frikyrkobarn, studsar med utklippta Jesusfigurer på flanellografen och behandlar de som om vi skyddade de från ett att möta Jesus - på riktigt?

Jo, förvisso. Jag håller med i den senare tankegången. Jag tror att barn är fullt kapabla till att få en upplevelse av Jesus. Jag tror till och med att de upplevelser vi såg att barnen hade var verkliga. Jag har till och med själv upplevt liknande saker i ung ålder. Jag tror att kyrkan många gånger inte vågar se eller nyttja den potential som Gud har lagt ner i varje människa - inklusive barn.
Den diskussionen är såklart väsentlig. Hur vi inkluderar barn i församlingen.

Men det är just detta som blir lite läskigt. Att det ibland blir så svårt att avgöra vad som är på rätt sida gränsen om sunt/osunt.

För mig är det dock ganska uppenbart att barnen i Jesus Camp är förledda. Inte i första hand förledda i en förkastlig lära, men just förledda. För det finns inte tillstymmelse till utrymme för barnen att reflektera, välja eller ifrågasätta. Hemma, på fritiden, i musiken, under sommarlägret - allt - är skräddarsytt för att nöta in EN sanning. Jesus finns, Jesus har fasta värderingar, "turn or burn", Jesus älskar - om du beter dig på rätt sätt.

DET är sjukt.

Men samtidigt är det inte konstigt att vissa attraheras av det. Eller ser det som ett ideal. För den som aldrig behöver möta verkligheten. Som kan leva i sin skyddade bubbla av kristna resten av sitt liv. Som finner sin trygghet i att sitta på möten och höra om den sjuka världen utanför - För dem behöver det aldrig upplevas som ett obehag av att ha blivit hjärntvättad. De skulle helt enkelt aldrig släppt in en sådan tanke. De skulle avvisa den som ett försök från djävulen att få de att "fall" och säkert få stöd i sitt resonemang av sin pastor eller andra medkristna.

Därmed är en sekt skapad. Se Knutby som ett nära exempel.

Det är så enkelt att skapa en subkultur som snubblar över gränsen från sunt till osunt där vi skapar en syndafascistisk miljö som förbjuder oss att kolla ner på våra fötter för att se på vilken sida om gränsen vi står. Det skulle ju bara ge utrymme för tvivel. Tvivel som förorenar sinnet och leder till synd.
Sjukt.

Men vad är en bra väg att gå? C i vår cellgrupp tyckte jag hade en skön historia. Hon berättade hur hennes föräldrar aldrig hade tvingat henne att gå i kyrkan, aldrig indoktrinerat några åsikter. Hon beslutade sig för Jesus i ung ålder och gjorde det utifrån att hon sett hur Gud fått en sådan stor och påtaglig effekt i hennes föräldras liv. Hon hade sett något unikt, något hon ville ta del av.

Självklart måste en förälder få berätta och dela med sig av sina värderingar och det man brinner för till sitt barn. Oavsett om det handlar om livsåskådning, politik eller sport. Det handlar inte om det. Det handlar om att ge utrymme för att andas, tänka själv.

Gud största bud är inte "Älska mig", utan "Älska mig av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd".

Det innebär att vi måste ge det utrymmet. Samtidigt som vi måste våga tro att barn har en egen vilja att följa Jesus, och att Han kan vara lika verklig för barn som för dig och mig.

Det är en viktig balansgång där det viktigaste är att ta sig tid att titta ner och kolla vilka sida jag står om gränsen.

söndag, mars 04, 2007

Jesus Camp - kommentarer

Hoppas du hade chansen att se Jesus Camp igår.

Har fått en del kommentarer på min BoEbloggsblogg ang Jesus Camp.
Läs! Och tyck till!

Uppdaterad:
Läs även Yadayadas kommentar

lördag, mars 03, 2007

fredag, mars 02, 2007

Sadisten i mig kommer fram

Om du missade det så gick Lasse Brandeby vidare i Let's Dance förra veckan.

Det var roligt. Roligare än förra gången.

Det är anmärkningsvärt vilket stort utrymme detta får i medier. Brandeby, som aldrig trott att han skulle komma så långt på sin ickedans, har nu börjat en filminspelning i göteborg, rapporterar DN. SvD har ringt upp Brandeby och undrat varför han inte hoppar av när han varken har tid eller vilja att vara kvar.

Lasse verkar tycka det är hopplöst. Och tycker synd om sig själv.

Men jag kan inte låta bli att fnissa och vilja tokrösta på Lasse ikväll. Trots att han inte tränat på sin dans mer än åtta timmar. Han underhåller, är sig själv och chockar.

Det är roligt. Om än sadistiskt. Det blir min proteströst mot ett alldeles för slätstruket program.
Heja Lasse!

Just nu:
Zlatan är tillbaka i landslaget!
Den förlorade sonen återvänder! Slakta kalven! Fram med finglasen! Allt är förlåtet - Välkommen hem!

Internationella bönedagen

Idag är det internationella bönedagen. Ett initiativ som ursprungligen tagits från kvinnor (och därför ofta tituleras "Womens international day of prayer)

Blod och eld har sett det som ett bra tillfälle att introducera möjligheten och styrkan i bön för våra medlemmar och har, extrem sent omsider, lagt upp en lista för möjlighet att skriva upp sig på en tid eller två under detta dygn.

Det finns fortfarande en hel del tider i eftermiddag och ikväll, så surfa gärna in och skriv upp dig du också!

Stanley - Sten-Gunnar 1-0

Stanley Sjöberg, stor kristen profil och före detta pastor i centrumkyrkan, skriver idag ett debattinlägg i SvD ang kyrkoföreträdarnas hot om att påverka "sina medlemmar" till att störta aliansen i valet 2010. Jag har ställt mig kritisk till det tidigare och det är intressant att läsa Stanleys tankar.

Stanley skriver bland annat:
Det ofödda barnets rätt till liv är en grundläggande värdering som är djupt förankrad i tron på Gud som skapelsens Herre. Vårt problem som kristna är hur vi kan argumentera i privatmoraliska frågor inför en generation som inte tror på Gud och inte respekterar Bibeln som normgivande.
Vår erfarenhet av samtal med kvinnor som överväger abort, motiverar varje präst med själavårdande ansvar att ha en ödmjukhet i röst­läge och formuleringar. Det är inte bra att frågan blir en partipolitisk konfliktfråga. Det handlar om något av det mest privata och smärtsamma i enskilda människors liv.


Sedan fortsätter han att uttrycka respekt för den politiska processen, lägger undan hot och lyfter sakfrågan - abort och livets okränkbarhet - på ett ytterst ömt sätt. Det är såhär är en företrädare för frikyrkan BORDE ha lyft frågan.

Beundransvärt.

Läs hela debattinlägget!

torsdag, mars 01, 2007

Jesus Camp visas på SVT



Jag har inte tipsat om den tidigare då det knappast funnits något sätt att se den om man inte laddat ner den från Pirate Bay. Men nu går den på lördag, klockan 21.30 på 2:an.

Det handlar om dokumentären Jesus Camp. Jag råkade bara snubbla över den för några månader sedan. Den är stark.

Det handlar om den kristna högern i USA, som ser sitt lands "moraliska förfall" och känner sig nödgade att göra något. Drastiskt.
Filmen centreras kring några barn från kristna familjer som radikalt uppfostras att vara Guds soldater.
Barnen åker på läger för att tränas av barnpredikanten Becky Fischer. Becky ser hur viktiga barnen är, och vilken stor roll de kan bära i kriget mot djävulen. Man ser hur barnen har tagit en frontroll i kriget i mellanöstern där de spänner på sig bombbälten. Hon vill fostra barnsoldater för Jesus.

Kortfattat kan man säga att det handlar om systematisk hjärntvätt. När barnen inte är på läger och får smeka plastkopior av abortfoster i 7e veckan för att känna "ondskan i abort", undervisas de av sina föräldrar hemma med en isolerad "rätt" kristen lära. I den läran är klimathotet skitsnack. "Jesus kommer ändå ha kommit tillbaka innan dess, så why care?", undervisar mamman.

Läs mer om filmen hos ulf pettersson

Det här är en så viktigt film för dig som kristen att se. För det läskiga är inte filmen, utan hur snubblande nära de kristna söndagsskolorna och barnkampanjerna som finns i Sverige är. Hur vi (eller jag), så enkelt bara kunnat ta det ett steg längre och då hamnat i ett osunt hjärntvättarstadie.

I Frälsis har vi juniorsoldater. Undervisas ofta om barnens makt i andevärlden. Om hur Gud har upprättat en makt i barns och spädbarns mun, för att nedslå fienden. Om hur barn inte ska ses ner på. Hur de kan ha samma, och starkare, relation med Gud.
Det är sant, och det ser vi även i filmen. Vi ser barn som får uppleva Gud. Där den helige ande kommer över dem. Men där det tar en vändning, och tar ett steg längre än den frikyrkliga barnverksamheteten, är när vi ser hur vuxna systematiskt missbrukar den makt de har över barnen och driver sina politiska agendor för att skapa framtida väljare för en kristen värdehöger.

Ahh.. Det är så svårt att förklara. Känner att jag saknar ord. Men se den. Lova. Att du ser den. För den här filmen är så viktig. Inte minst för den diskussion den skapar.

Filmen är mycket ömt skildrad. Utan att peka ut någon sida som sämre. Barnpredikanten Becky Fischer ser det till och med som en rättvis skildring av hennes arbete och tipsar andra att se den. Hon har efter filmen fått massor av bokningar runt om i hela USA från församlingar som vill boka henne. Filmen har dessutom fått en oscarsnominering som bästa dokumentär.

Det här är en skrämmande verklighet om hur det så lätt kan gå för långt när vi snöar in oss i värdepolitik och ett vi-mot-dem-tänkande.

SVT 2 lördag, 21.30
Spela in den. Se den. Reagera. Tänk. Förfasas. Reflektera. Och kom gärna tillbaka och kommentera när du sett den.

Här är trailern:


Uppdaterad:
Läs kommentarer på filmen!

Läsbarhetsindex

Paradigm skrev igår om Lixräknaren. Ett räkneverk som räknar ut ditt läsbarhetsindex. Roligt.

Jag la in all min bloggtext från månaden och fick ett index på 33. Som enligt deras tolkning är:
"Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar"

Bra betyg, tycker jag.

Kolla ditt eget index (och vilka ord som är mest frekventa)!