torsdag, maj 31, 2007

Kommattering

Jag använder kommattering rätt slarvigt, och ibland kanske något ogenomtänkt. Det är lätt hänt. Men det blir rätt komiskt ibland. Dagens pressrelease från frälsis är ett strålande exempel. Detta är den fulla pressreleasen:
Shaw Clifton, general och internationell ledare för Frälsningsarmén, besöker, tillsammans med sin fru, kommendör Helen Clifton, världspresident för Frälsningsarméns kvinnoorganisationer, Sverige, för att leda årskongressen, som hålls i Stockholm under tiden 29 juni- 1 juli.
Ibland blir det tokigt.

(Tipstack krigu)
***

En annan kul grej: Läs Amalia med grisarnas ironiska inlägg om modebloggar idag

Ut och köp skog, kyrkan!

Massa medier rapporterar idag Kyrkans tidnings nyhet om att Svenska Kyrkan gör ett fantastiskt vinstrekord med ett bruttoresultat på hela 800 000 000 kr.
Kyrkorna och stiften får dela på 450 miljoner (visst var det coolare att skriva ut alla nollor?).

Vinsten kommer från skogar, fonder och jordbruk, och i år är vinsten alltså större än någonsin tidigare.

Att Svenska Kyrkan har mycket pengar är ingen nyhet. Att jag tycker SvK är något dålig på att förvalta alla dessa pengar är heller ingen nyhet. Men jag tycker det är en intressant grej Svenska Kyrkan gör. Att skapa företag och köpa in sig på mark och skogar som i längden generar pengar till kyrkoverksamheten är föredömligt smart. Frälsningsarmén gör det också (det är inte för inte som frälsis har den största aktieportföljen bland frikyrkosamfunden) och lyckas på så sätt hålla sig över ytan och sätta avtryck i samhället, trots sina blyga 6 000 medlemmar i Sverige.

Kyrkan har på aktiemarknad och investeringsmarknad att göra. I synnerhet om pengarna sedan förvaltas så väl att människor för upptäcka vem och att Gud är.

onsdag, maj 30, 2007

Eazy väg uppåt?

Apropå Samuel Ljungblahd, verkar han ha släppt sin nya skiva i Sverige nu också.

Några lyssningar på singeln "Eazy" pekar på att han både tänkt en och två gånger på det vi pratade om under Blodocheld-intervjun i höstas:
"Inför den nya skivan samarbetar Samuel än en gång med producenten Stefan Olson. Det gick bra även sist även om det inte nådde ända fram till radiospelningar. Tidningen Dagen gjorde under våren 2006 ett större test av kristen musik då man tog med sig ett antal av den kristna scenens stora artister till en musikproducent på radiokanalen P3. Producenten hade inte mycket till övers för någon annan än just Samuel Ljungblahds låtar. Men inte ens de nådde hela vägen fram.
Har ni denna gång med i åtanke om hur ni ska nå hela vägen fram till radio när ni gör skivan?
- Ja, det finns, jag har ett annat tänk när det gäller den nya skivan. När jag skrev förra skivan så var det inte så mycket tanke att det skulle fungera i radio till exempel. Sånt ska ju vara tidsanpassat för att det ska fungera. Det gäller ju att vara lite smart för det är ju ändå så att media styr väldigt mycket, och hörs du inte i radio så får du inget gensvar heller. Så det gäller att på något vis vara lite kommersiell men samtidigt inte sälja sig genremässigt, utan fortfarande våga göra vad man vill och förnya sig. Så det finns ett lite annat tänk i skrivandet. Men sen får vi se...
- Samtidigt, om man jagar vad alla andra tycker, då är man illa ute.
Så ni har alltså pratat ihop er kringt just det, hur ni ska sälja er?
- Ja, framförallt låtmässigt. Det ska vara starka låtar. Sen kan du aldrig förutse vad som slår, och jag måste ju göra vad jag vill. Till slut får du ingen identitet kvar om du gör vad alla andra vill. Men det var ju därför jag gjorde solokarriär, för att jag ville kunna välja själv."
Jag bloggade redan då om det intressanta i att Samuel kan bli en brygga in på den kommersiella marknaden för kristna musiker. Kanske är denna platta ett första steg?

Att döma av Eazy är det iaf inte helt lost.

Lyssna på låten Eazy på www.myspace.com/samuelljungblahd

Hörru, brasskillen!

Svenska Kyrkan satsar. Idag skickade deras nya publikation "Magasinet Existera" ut en pressrelease om en livets-mening-enkät. De berättar att det redan varit 30 000 som svarat på enkäten för att olika bloggar spridit länken till enkäten.
De beskriver själva att en av nycklarna till deras enkät-succé antagligen berott på att enkätskrivarna själv kan lägga till en ruta att bocka i, om de befintliga alternativet inte känns godtagliga.

Nu skickar de ut pressreleasen till alla för att det ska få ytterligare spridning. Bra PR för magasinet, säkert.

Pressreleasen hamnar i min mailbox också, med en liten personlig kommentar överst:
Hej,
Nedanstående pressrelease skickar vi ut idag. Tyckte att det kunde vara kul att uppmärksamma dig om att "brassband" för närvarande ligger på trettiosjätte plats på topplistan och har fått 129 röster :)
Jaha?, tänkte jag, och förstod inte riktigt varför jag fått releasen. Skickar tillbaka.
Hej!
Ja, brassband är ju min favorit ;)
Till vilka går det här pressmeddelandet förutom stormedier?

Lite senare får jag följande svar:
Hej!

Vi skickar pressmeddelandet dels till stora och mindre tidningar, tv och radio samt tidskrifter, dels till utvalda personer som vi tror är intresserade av något särskilt på topplistan. Som brassband, till exempel.

Hälsningar
Så den här magasinmänniskorna har sett att jag är med i Frälsningsarmén, fått nos på min mail, och fördomsfullt, associerat mig med hakhängda strängmusikgitarrer, uniformer och brassmusik, tänkt "Ja, han måste väl tycka brassmusik är meningen med livet?", och tryckt på sänd-knappen.

Jag häpnar.
Och fnissar.

Och länkar

Dagens fånigaste

Ang homosex så uppmärksammar bla Aftonbladet att Polens barnombudsman drar igång en utredning för att fastställa om den tillsynes könlöse Tinky-Winky egentligen är man och homosexuell. I så fall ska h*n självklart bannlysas från Polsk TV.
DN refererar ett citat från den polska barnombudsmannen:
- Jag lade märke till att han bar en handväska, sade Sowinska i en tidningsintervju.

Som Joey i Vänner sa, "It's not a purse, it's a man-bag!"


Dagens näst fånigaste är SvDs kolumnist Susanna Popovas kolumn om en avbloggning. Två stora profilerade bloggare, Linda Skugge och Fredrik Virtanen, har den senaste månaden bloggat av och helt plötsligt hajpas en avbloggning i hela mediasverige.
Men fortfarande. Det handlar om två bloggare, som bloggat av. Den ena visserligen för att hatet hon tog emot stod henne upp i halsen, men den andra helt enkelt för att han inte fick betalt för det.
Att dra en allmän avbloggningsväxel på det, är just bara fånigt.

Uppdaterad:
Läs även SvDs Martin Jönssons blogginlägg om mediemyten "avbloggning"

tisdag, maj 29, 2007

Världens hederligaste ficktjuv

Riktigt roligt, och ganska läskigt! Fatta att det finns massa såna här människor utan hederligt uppsåt där ute!

Vad ska jag göra med den informationen?

Maria Hallman heter någon som har skrivit en bok "Homosexualitet är synd". Till detta har hon gjort en reklamfilm. Antagligen det mest absurda jag sett någonsin i reklamfilmsväg.

Första frågan som reser sig är ju förstås: Hur gör man videoreklam för en bok med titeln "Homosexualitet är en synd"? Gör man den dyster? Målar upp skräckscenarior? Tar man med bilder på cancerbölder? Eller gör man den neutral? Ger ett sken av att objektivt granskat Bibelns texter och kommit fram till en sanning?

Närå. Man väljer att köra en upptempolåt med en sprudlande glad Maria Hallman som slår ut händerna, gnistrar med sitt leende och flörtar med oss. Filmens budskap skulle lika gärna kunna basunera ut "Homosexuella lever ett syndigt liv! Wohooooo! Let's go! för 149kr + frakt"

Vidare undrar man: Vilka är målgruppen? De kristna? Som gläds över att någon äntligen lyckats släppa en bok där man offentligt målar synd i pannan på människor som lever i homosexuella förhållanden? "Äntligen har någon släppt en bok om det!"
De homosexuella? Som alltid undrat om det verkligen är synd? "Äntligen kan jag läsa facit!"

Det är tråkigt och konstigt att kristna älskar att basundera ut livstilssynder. Oavsett vad vi tycker i frågan kan jag inte för mitt liv förstå vad vi tjänar på att skriva en bok om det och sätta den dömande titeln "Homosexualitet är synd".
Jaha?
Det hade inte varit lika uppseendeväckande om det hade varit lögner, avundsjuka, eller ett vardagsbeteende vi gör då och då och som jag borde prioritera bort.
Men här handlar det om mäniskor som är kära i andra av samma kön. Som byggt sina liv till det Maria Hallman slår ut händerna och glatt kategoriserar synd.

Det är ok att kalla det synd. För vi är alla syndare. Jag är syndare. Men det är sjukt och respektlöst att vi måste skrika ut det, hamra fast det.
Vem tjänar på det?
Hade vi inte tjänat mer på att säga "Gud älskar syndare"? Hjälpa människor att själva finna Gud innan vi fastslår vad i människors liv som är synd? Räcker det inte bara att vi alla är syndare?

Genom att stämpla och kategorisera enligt boktiteln distanserar vi oss. Och så sitter vi sedan där på varsin sida och hojtar slagord mot varandra. "Homofober", "Cancersvulster".

Konstigt, konstigt, konstigt, Maria Hallman.

Se filmen:


Läs också recensioner på Antigayretorik

lördag, maj 26, 2007

Ja må den leva...

Ja, så är det bloggfödelsedag idag då.

Det känns stort för mig, och jag känner behov att bekräfta mig lite.
26 maj 2005 släppte jag mitt första inlägg. Ett år senare började jag blogga på riktigt, och nu sitter jag här jagvetintehurmånga inlägg senare.
Det har varit en lärorik resa.

De flesta av er som läser känner jag inte. En del av har jag lärt känna under tiden. Ibland har skrivit personligt, ibland överdrivet, ibland onödigt tillspetsat, ibland ljumt. Sett i ett större perspektiv har jag blivit mer hårdhudad och mindre personliga ju längre tiden gått. Det är tråkigt, och jag ska försöka bättra mig. Blöda mer. Inte på ett för nära privat plan, men som människa.
Om det är något jag själv beundrar hos andra är när jag ser hur de är...människor. Misslyckas, erkänner ångest, uttrycker smärta. Kristna är väldigt dåliga på det överhuduvtaget. Att blöda och dela med oss av det. Jag vill gärna blöda lite offentligt.

Det får bli mitt nyårslöfte.

Gla' pingst! (eller vad man säger?)

torsdag, maj 24, 2007

All exclusive förhandslyssning!

Nu ni, dear bloggläsare ska ni få se något riktigt exklusivt.

Ni blir de första i hela världen att få lyssna på Niklas Hallmans nya skiva. Loggbok har kommit över ett ex av Niklas nya skiva och kan nu lägga upp smakprov på den! Detta VECKOR innan den kommer recenseras och finnas till försäljning i vanlig handel!
Niklas är unik på det sätt att han, förutom att vara väldigt kreativ kristen låtskrivare, dessutom skapar texter som känns innovativa. Nya, fräscha, fantasieggande. Ja, lite som ett psalmskrivandets 2000-tal. Alltså där man försöker måla upp en verklighet som beskriver nuet! Inte sådär förutsägbara som säg... lovsånger.
Niklas låtar och texter har alltid fascinerat mig, men också varit riktigt god uppbyggelse. Tröst och inspiration för att söka! Grymma, helt enkelt.
Det är därför en ära att Loggbok fått tillåtelse att vara först med att publicera ett smakprov av låtarna som kommer på den nya plattan Smyckad. Först i världen!

Niklas är antagligen en av de mest underskattade kristna låtskrivarna/textförfattarna i Sverige, och det finns all anledning i världen att hajpa honom och hans musik - den är helt enkelt fullkomligt klockren. Niklas var bland de första att engagera Samuel Ljungblahd. Detta långt innan han hade släppt egna skivor och åkte på skandinavienturnéer. Redan på Niklas debutplatta gästspelade Samuel. Nu delar de än en gång cdspårsutrymme och det är en självklar succé.
Niklas, som är lite Sveriges svar på Carman, lyckas även på denna platta leverera vitt skilda musikstilar somsom ballader, schlagers, gospel, folkmusik, musikallåtar.

Ja, ni som lyssnat på de tidigare plattorna (där det varit ännu fler musikstilar) vet vad jag snackar om.

Här får ni, innan recensenter och andra experttyckare, nu lyssna på smakprov från 4 låtar från Niklas Hallmans nya skiva Smyckad!

1. Gud är ljus
Mina vänner, det här har potential att bli den nya "Mästerverk".

2. Explogospel
Amerikansk klappgospel på svenska. Bättre och roligare gospel än såhär blir det inte. Samuel Ljungblahd gör gospel som BARA han kan göra. Unikt. I Sverige. På Hallmans platta. Stort.

3. Grillning på stranden
Såhär låter det på en grillfest med Jesus på stranden, är tanken. Lekfullt, folkmusik, lite irländskt, lite ronja rövardotter, mycket Niklas Hallman. Härligt!

4. Måla Jesus
Schlager med frikyrko á la 70-tal

Utöver detta finns det titelspåret Smyckad (psalm i Lina Sandell-stil), kontemplativa låtar, berättarlåtar, starkatext-låtar, ja allt som hör en Niklas-skiva till!

Gillar't?
Klicka in och köp din skiva redan nu.

Och kom ihåg var ni hörde de först!

Inför tvåårsjubiléet

... på lördag så sitter jag och kollar igenom mina gamla bloggposter.

Det är helt sjukt att jag satt i nästan 6 månader utan att skriva något bra. Mellan maj och december 2006 finns det nästan inga bra poster.
Kanske är det naturligt. Att man utvecklas under tiden man skriver. Att det helt enkelt blir bättre med tiden.
Samtidigt är det väldigt nostalgiskt att inse att jag har dokumenterat stora delar av det gångna året.

Jaja. Har du en postning som du gillat? Lägg ett mail till mig på emanuel.karlsten@blodocheld.se eller skriv en kommentar.

Imorgon (eller lördag) kommer en nostalgisk (mest för mig själv, såklart) jubileumspost.

Elevsvar kring Scandic

Scandicfrågan som den här bloggen drev slog ringar på vattnet. Jag har förstått att en del religionsklasser har diskuterat ämnet. Idag hittade jag ytterligare en.
Gå in här för att läsa en skolklass (som på något sätt verkar ha att göra med linköpings universitet, men jag hajar inte riktigt) svar på följande uppgifter:

1. Läs Assarmos debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon lanserar där begreppet ”kristofobi”. Vad menar hon med det? Exemplifiera!

2. När Scandic beslutat sig för att verkställa idén om bibelstopp på hotellrummen gick åsikterna varma i media och blogg. Många röster höjer förvånande ögonbryn över detta. Två av dessa är herrarna Emanuel Karlsten och Johan Ingerö. Läs deras blogginlägg i denna fråga! Vad har fått dessa personer att reagera? Skiljer sig deras argumentation åt? Vilken spelar eventuell trosuppfattning i sammanhanget?

3. Lyssna på intervjun med Emanuel Karlsten från onsdagens Kvällspasset (den 11 april - tyvärr går det inte längre att höra denna intervju). Intervjun börjar cirka 39 minuter in i programmet och är ungefär fem minuter lång. Hur ser Emanuel Karlsten på Assarmos artikel? Menar han att det finns någon förföljelse av kristna idag? Ger han något exempel? Kan han själv se någon orsak till denna förföljelse? Känns Emanuels åsikter moderna och lämpliga i ett samhälle 2007? Hur ser Karlsten på Humanisterna? Vilken kritik tycker han är positiv? Vilken ser han som negativ?


Läs svaren från några av eleverna

onsdag, maj 23, 2007

8 minutes worth watching

Jag är inte mycket för naturfilmer, men det här klippet var något av det brutalaste jag sett.

tisdag, maj 22, 2007

Ett år senare..

Fredrik Virtanen har slutat blogga.

Samma Fredrik Virtanen som inspirerade mig att blogga.
Får massa flashbacks. Hur jag 2005 ramlade över en aftonbladetkampanj mot rökning med Virtanen i spetsen. Krogar skulle bli rökfria, och Virtanen likaså. Hur jag klickar in på den upprättade röksidan där Virtanen, så ofta han kan, skriver små texter om sin kamp för att sluta röka. Och mer därtill. Smarta, finurliga, ärliga, nakna texter. Bra texter! Såna som är igenkännande, beroendeframkallande. Jag bokmärker. Förstår för första gången att det är det här som kallas blogg.
Drömmer om att få göra likadant.

Så, jag startade en egen blogg. Lät den ligga där som ett bete. Ifall jag ville nappa. Våga.
Ett år senare vågade jag. Den 17 maj 2006 postas min första bloggpost.

Nu sitter jag här och ler. Åt mina första inlägg. Åt det lustiga i att Virtanen postat sitt sista inlägg exakt ett år efter min debut. 17 maj 2007 står det på den där sista posten. Han drar vidare, hittar nåt annat kul. Jag är kvar. Bloggnörd.

Går in på Virtanens blogg igen. Läser hans sista riktiga bloggpost. En gigantisk bloggpost. En mastodontpost, om så vill. Snorbra. Inte som det senaste årets. Då jag slutat läsa. Utan sådär glansdagarsbra. Läs!
Och så sörjer jag.

På lördag är det exakt två år sedan jag öppnade bloggen och la ut det där betet.
Det har hänt mycket sen dess.

måndag, maj 21, 2007

Naiv söndag

Satt igår på uteservering med en vän som var i stan en kort sväng. Sitter idag med kraftig uteserveringsbränna. En såndär som lägger sig som vingar över kinderna med en kraftig släng illrött över näsan. Resten underarmsvitt.
Vi sitter där och äter vår stollerycksinköpta princesstårta bakad för 10 personer . Och så pratar vi kyrka.

Det är härligt att prata kyrka. Prata religion. Prata om hur konstigt att vi (kristna) är så tandlösa. Anklagar oss själva. Ökar på otillfredställelsen. Den heliga otillfredsställelsen, som Bill Hybels sa. Den som får oss att agera.

Vi sitter i fyra timmar och pratar. Om hur vi ska förvandla städer, byar, samhällen. Hur vi har nycklar. Hur vi bär på en sanning och hur värdelösa vi är på att få världen att nappa. Vi pratar om goda exempel.
Vi sitter där och är naiva. Infantila, kanske. Pratar som att vi vet. Kanske vet vi. Jag vet inte. Men vi vill. Det är det viktiga. Vi är öppna för att vi har fel. Men rätt och fel är inte viktigt nu. Gud är viktig. Och agera. Agera är mycket viktigt. Agera på det vi tror på. Så får frukten döma oss. Vi är ivriga.

Så går vi därifrån. Mot tågstation. Styrkta. Taggade att förändra, om än något litet. Som att börja be. Kanske mer. Kanske oftare.

Jag gillar't.

Varför, Skytte. Frågan var "varför"!

Vissa av er läsare suckar så fort jag tar upp ämnet, medan andra läser den här bloggen just för att jag en gång tog upp ämnet.
Scandic.

Göran Skytte och Christer Sturmark tog en duell i unga kanalen Axess där man inte kan säga något annat än att Skytte gjorde bort sig.

När Skytte först gick ut i Dagen och deklarerade att han inte ämnade argumentera för varför Scandic skulle lägga tillbaka Biblarna, utan istället "gå direkt till ett språk de förstod - pengar", förutsatte jag att han iaf hade tänkt.

I Web-TV debatten i Axess fick Skytte den inledande frågan "Varför ska Bibeln finnas på hotellrummen". Det hjälpte inte att Skytte duckade för frågan två gånger i följd, diskussionsledaren lät honom inte komma undan, och då stod han där med traditionsargumentet. "De har alltid funnits där, så varför ska de flyttas?".
Det känns ju modernt.

Det är konstigt att Skytte, som är en så luttrad journalist och debattör, inte förberedde sig bättre. Han tycks så övertygad om att han har rätt i frågan att han inte ens brytt sig om att slipa några argument alls. Som att han var överumplad av att någon tycker annorlunda.

Nu tycker jag iofs inte att det finns några hållbara argument för att ett privatägt hotell ska tvingas ha Biblar på rummen (läs mer om vad jag tycker), men om man tycker detta och ska argumentera för det i TV så är det ju bra att åtminstone förbereda sig något när man ställs inför en motståndare som har just...argument.
Han skulle kunna plocka upp den livsavgörande betydelse Bibeln fått för ensamma och deprimerande affärsmän som varit sekunder från att ta sina liv. Kanske utvecklat något om att det inte är helt konstigt att tycka att Bibeln - den bok som vi faktiskt byggt stora delar av vårt svenska samhälle på (like it or not) - är värd en mer premierad plats. Eller vad som helst. Istället bygger Skytte sin argumentation på härskartekniker och...ja, inte mycket mer.

Det är som att Skytte tas på sängen över att han ens ska behöva argumentera för Biblarna. "Här kommer en spjuver och ska sätta sig upp", tycks Skytte tänka, och försöker sätta Sturmark på plats.
Och även om nu Skytte lyckas i någon (överlägsen) mån med just att sätta honom på plats så får vi fortfarande inget svar på huvudfrågan: Varför ska Biblar finnas på hotellrum.


Se gärna klippet. Det är rätt underhållande.

Dagens förmjukning

...är Matt Weedles cover på Outkasts "Hey ya"
Check it!

Bakom varje etta och nolla står en japan

Det var väl det jag visste.

Välkommen in bakom kulisserna till varje musklick:
http://www.1-click.jp/

(tipstack amalia)

Frälsis bäst på att samla in pengar

Läser via Gärningsmannen att Frälsningsarmén ligger i topp bland hjälporganisationer i Sverige. Även om listan iofs handlar om att flera organisationer inte nått upp till kravet att dela ut åtminstone 75% av de insamlade pengarna tycker jag den är intressant.

Den visar att Frälsningsarmén, med sina 5000 soldater, lyckas samla in mer än Pingst (nästan 90 000 medlemmar), eller Diakonia (som ägs av Sveriges fem största samfund).

Frälsningsarmén har Sveriges största och bästa goodwill.

Tänk om vi kunde göra ännu mer utav den.
Typ hjälpa människor se att Någon har ett syfte med dem.

fredag, maj 18, 2007

Reinfeldt i USA


Reinfledt är i USA. Med de stora pojkarna. Precis så ser det ut. Reinfeldt blir inställsam i deras sällskap.
Jag ser honom på TV. Han sitter så obekvämt, stelt, att han inte riktigt vet var han ska ha armbågarna. Än mindre händerna. Eller benen. Vill sitta som häftige Bush, men lyckas inte. Råkat stryka mot ryggstödet för tidigt när han satte sig ner. Kavajen trycker upp högt i nacken. Axelvaddarna spelar fritt en decimeter ovanför axlarna.
Men han känner sig upprymd, där bredvid Bush. Häftige Bush. Den Bush Reinfeldt hyllat i demonstrationståg med fina plakat.

Jag tycker det är roligt att titta på.

Men allra mest komiskt är det Birger Schlaug beskriver på sin blogg. För när Reinfeldt funderat på vad som kan imponera mest med sitt besök har han och hans konsulter kommit fram till att det är miljöpolitiken.
Schlaug, vars miljöparti tagit fram t.ex energiskatten som de "under hårda budgetförhandlingar tvingat sosseregeringen" att införa, blir uppriktigt förbannad när han ser Reinfeldt ta cred för dessa.
"Moderaterna har röstat emot varenda en av dessa skatter, trots att varenda krona i ökade miljöskatter kompenserats med lika mycket sänkt skatt på arbete."
Men vad gör det. Det är ju creddigt i the land of the free. Igår var igår.
Reinfeldt, Bush och Arnold fortsätter prata politik. Miljöpolitik. Det låter bra framför kamerorna. Själv undrar jag vad de säger när de kommer in i de "slutna samtalen". Om de pustar ut, löser slipsarna, kastar sig i soffan och fnissar lite. "Hoho, jahjälp vilket drev det är kring dessa sketna miljöfrågor, haha. Jaja. Vad säger vi nästa gång?"
Och så kommer Reinfeldt ut hand i hand med ännu en höjdare, poserar ett halvsteg bakom och ler lismande.
Han får ju va med de stora gubbsen.

onsdag, maj 16, 2007

...och imorgon ligger de hemma med galna kosjukan

Ikväll har vi haft besök av några vänner. Nära vänner. Sköna vänner. Annorlunda än oss, men ändå inte alls. Jag gillar såna vänner. De är inte så många, de jag hyser stor respekt för. Men dessa är sådana. Fint.

Jag bjöd på mat. Vid fint dukat bord. Samlade två och ett halvt tusen vuxenpoäng. Ända tills vi satte kniven i den ostfyllda köttfärsbiffen och en stråle blod fjutta upp. Då hamnade jag återigen på noll. "Nejdå, det märks inte", sa de snällt och ickeåt i smyg.

Jag är glad för dessa, mina vänner.

det vara bara det. hej.

Inför hösten

Det är en dag av glädje.

I onsdags var jag och gjorde ett inträdesprov på Kaggeholms folkhögskola. Jag har sökt en journalistutbildning där till hösten. En utbildning som verkar passa mig bra. Jag har svårt för det akademiska högskoleplugget och har inte lust att plugga i fyra år för att bli journalist. En utbildning på ett år med praktisk inriktning på att agera och leverera (som väl är ett av fundamenten i journalistik?) känns mer naturligt. För mig. Och även om jag har sökt en drös andra utbildningar också (och ännu inte till 100% vet vilken av de jag verkligen vill gå (eller om jag ska göra något annat) till hösten) så är denna riktigt intressant.

Jag åkte till provdagen helt ovetandes om vad som väntade mig. Att PROVdagen var fylld av prov hade aldrig slått mig. Tänkte att det var en intervju eller två. Men hela dagen späckades av prov. Fem, allt som allt. Skrivövningar ("här är en bild, du får 30 minuter på att skriva klart en krönika, uppsats, novell, dikt - vad som"), intervjuövningar ("här är en tjej. Ni får femton minuter att fråga ut henne, sen tjugo minuter att skriva en artikel om henne"), lärarintervjuer och löpsedelsuppgifter.
Snorsvårt.
Som grädde på allt detta mos avslutades dagen (när man var helt slut i huvet) med ett allmänbildningstest. Tjugo minuter med frågor med allt från politik, nöje, sport och religion. Jag knäcktes. Rakt av. Fick omfattande hjärnsläpp. Jag bommade frågor som "Vem var den första att gå på månen". Tomt. Däremot minns jag den andra att gå på månen - Buzz Aldrin. Eller: Vilken kvinnlig chefredaktör har nyligen fått sparken från en större veckotidning. "Vad heter hon...! Ebba... what the heck! Hultkvist? Nej! ...AARGHH!". Jag gick därifrån fullständigt deprimerad, förbannad på mina hjärnsläpp och uppgiven. Inte bara tyckte jag att jag bangat på allmänbildningstestet, konkurrensen var dessutom otroligt hård. Smarta, trevliga och bra människor sökte. Och då träffade jag ändå bara en tredjedel av de sökande.

Sedan dess har jag legat sömnlös. Detta var ju första gången min eventuella journalistiska gåva faktiskt prövades. Första gången någon skulle bedöma om jag var tillräckligt bra.

Så idag ringde de. Jag kom in.
Ahhh.. Skönt. Befrielse, glädje, skutt, flin, skratt, yey, hoho!
Jag dög. Jag kan! Även i "ovanligt hård konkurrens" som killen från utbildningen sa.
Jag dunkar mig själv i ryggen. Höjer mig till skyarna. Tycker jag är bäst. Jag kom in. Gött!

Låt mig flyga. Ni kan ta ner mig på jorden nästa vecka.

tisdag, maj 15, 2007

Dagens pulshöjning

Ibland när man lyssnar en låt kan man känna ett extra pirr. Att känslor kommer till ytan, att lycka strömmar, att hjärtat slår lite snabbare. Av glädje, mening, kärlek.

Så. Dagens låt är sannerligen en sådan.
Michael Bublé - Everything

Hjärnan tog ett tidigare tåg

Varje gång jag åker till Stockholm ber Jonna mig köpa en blomma till henne. "Det är så billigt där", säger hon och syftar på Hötorgets svarta marknad där stora röda rosor går för 10kr styck om man kan pruta bra.

Jag hinner oftast inte köpa något, men senast hade jag tid över. Jonna önskade sig pioner. Piece of cake. Jag lyckas slingra mig genom hotfulla jordgubbeförsäljare och tar sikte på ett blomsterstånd.
- Hej. Jag är på jakt efter pioner. Har ni det?
Mannen tittar på mig med ett leende, nån stans i bakgrunden hörs någon ropa till honom på arabiska, och sedan tar han med mig till en av hyllorna.
- Här ska vi se, kompis, säger han på nysvenska och plockar fram en typisk balkongblomma.
Jag granskar noggrant. Fattar inte varför Jonna skulle vilja ha ha en sånhär. Det slår mig samtidigt att jag inte skulle ha en aning om han blåste mig. Jag kan knappt skilja tulpaner från rosor. Men den här var rosaspräcklig mormorsbalkongaktig och inte alls sådär modern Jonna brukar vilja ha sina blommor. "Men är det pioner så är det", tänker jag och rotar fram den finaste växten. Helt plötsligt hittar jag en etikett..
- Men du, det står ju att det är penséer dethär?
Mannen tittar halvt bekymrat på lappen, ställer tillbaka blommorna utan ett ord och springer bort till sin polare igen. Sedan kommer han tillbaka.
- Här, titta, säger mannen och håller fram en växt.
Jag letar efter etiketten igen - min enda garant för att han inte lurar mig igen. "Pioner" står det. Skönt.
Vi prutar lite och sen kilar jag vidare till tåget med min växt.

Väl hemma visar jag nöjt upp växten för Jonna.
Hon ler. Försöker att inte skratta. Jag fattar ingenting.
Hon: Hur tänkte du nu?
Jag: Vadå?
Hon: Du har ju köpt en planta till en pionbuske!
Jag: Va?
Hon: Du tänkte på att den var ovanligt dyr?
Jag: tystnad
Hon: Du är väldigt söt.
Jag: tystnad

Jag tittar på växten igen.


I efterhand känns det otroligt självklart. Att varningsklockor borde gått igång när Jonna ber mig köpa blommor och jag kommer hem med en platskruka jord med två kvistar.
Till framtida beställningar har Jonna nu lovat att både ge utförliga beskrivningar och rita små bilder.

Nytt jobb

För några månader sa jag upp mig från min tjänst på Blod och eld. Jag kommer även i fortsättningen arbeta deltid med sajten, men jag behövde göra något annat nu.
Därför kan jag idag med stor glädje och stolthet offentligt avslöja att jag under sommaren kommer arbeta på tidningen Dagen som webredaktör! Det känns otroligt kul, spännande och utvecklande!

Framförallt ska det bli skönt att få sitta på en stor redaktion med massa kreativa människor runt omkring sig!
I helgen skickade jag in de sista anställningspapperna och om några veckor så börjar jag tjänsten.

Hur kan vi påverka?

Jag känner att jag inte vill sluta med Scandicgrejen. Att vi borde göra något mer. Att det borde finnas någon ingång vi kan använda oss av för att få Scandic att se att det är korkat att de tillhandahåller porr på deras rum.

I Örebro har Scandic börjat med reklam för att de är ett familjehotell. Ett ställe för hela familjen. Där mamma och pappa kan gå och basta medan barnen sitter och ser på tecknat. Eller råkar slå över till en betalkanal. Där bes de slå in rumsnumret. Enkelt. Mor och far kommer ner en halvtimme senare. Då har barnen suttit och försökt förstå varför de nakna tjejerna skriker på TV, vad det är de gör, och tillslut stängt av. Förbryllade. På hotellnotan står det att barnen sett på betalfilm. Men det kan lika gärna vara vilken annan film som helst. Mor och far tänker inte mer på det.

Varför ska Scandic bry sig? Det är ju inte deras fel. Ju.

Har du något förslag på vad vi kan göra för att påverka Scandic att kasta ut porren?
Maila eller skriv en kommentar nedan.

måndag, maj 14, 2007

Noterat innan finmiddag

TV-licensmannen var här. Det var kul. Jag har alltid undrat hur de ser ut. Om de har en ryggsäck med antenn och laserpistol. Om deras maskiner tickar, och om de har hörlurar på sig.
Det hade han inte.
Det var en liten, tunn, osäker man i beige jacka som stod där i dörröppningen med en brun pärm i handen. Han hann inte mer än presentera sig innan jag lättat sa "Ja, det kan du gärna få leta efter". Då skämdes han. Som att han tagit fel person.
Jag försökte prata vidare, fråga om hans jobb och så. Han gick samtidigt som han svarade undvikande. Till sist ropade vi till varandra i trappuppgången. "Men nånstans har du väl en bloppande maskin, hörru?!"
Nä. Skoja bara. Jag var artig och korrekt. Som man ska vara mot en av staten utvald licensman.

Gokväll. Nu ska jag gå och äta finmiddag.

En lördag då vi får I-landsuppröras

Var okristligt arg i lördags. Sa "skitöststater" och andra fula ord och syftade såklart på den svågerpolitik som tog Ukraina till en andraplats i eurovision song contest. Vilken himla "song"?
Fullständigt obegripligt. Höjden av dålig smak. Och så sitter dessutom vi svenskar och röstar på skiten.

Så. När jag insett att vi svenskar är totalt överlägsna i världen när det gäller musiksmak (förutom det året då vi skickade "Las Vegas") irriterar jag mig istället på röstlämnarnas fjäsk. De stela leendena, de nervösa blickarna, harangerna av obegriplig ful finska. Jag kokar. Har lust att kasta något.

Vem såg inte att Finland gjorde ett av de sämre arret någonsin? En scen på tio meter i diameter, en jultomte som delar ut priset, en Grynet som flamsar i green room, ett green room som är i källaren, tre våningar ner.

Jag gick ut på balkongen och andades. Inhalerade genom näsan. Ut genom munnen. Försökte tänka på något fint.
Som sommar, skärgården, eller de fina bidragen.
Som Lettlands Il Divo-ballad.
Eller Tysklands storbandsjazz:


Hursomhelst. Sista året jag tittar. Ever.

Sedan sist.

Hej igen.

Sitter och är arg över att min webläsare inte släpper in mig på Blod och eld och påminns under tiden om att jag borde göra entré idag.

Det har vart skönt att vara ledig från bloggen ett tag. Jag behövde det. Hela Scandic grejen sög musten ur mig. Att sitta och svara på kommentarer från bloggläsare som envist vill argumentera om saker tagna ur kontext, läsa bloggar, kolumner, ledare och gudvetvad om det jag tog för mig gjorde att jag började akta mig mer och mer för vad jag skrev.
Till sist var jag nästan rädd för reaktionerna mina poster eventuellt skulle få. Satt och vägde olika texter i all oändlighet. Orkade inte fler och längre diskussioner Extremt osunt.
Bloggen blev för en stund där mer en börda än något roligt. Nu vill jag vända på det.

Under tiden som jag haft min veckas uppehåll (det är första veckoledigheten jag har haft från bloggen sedan jag startade?) har jag haft ganska kul. Var i Stockholm och träffade en vän, sett på Heroes, fotboll, och...andats.

Gött.

onsdag, maj 09, 2007

Vilar lite

Jorå, jag lever. Tycker bara det är skönt att bara vara utan att skriva på bloggen ett tag.

Jag återkommer snart.

måndag, maj 07, 2007

Lättsam måndagsstart

Godmåndag, bloggläsare.

Vi börjar veckan lite lättsamt, tycker jag.
Vad sägs om DNs nyhet om "världens sämsta låttext"?

Vinnare blev texten:
"I don't want to see a ghost/It's the sight I fear most/I'd rather have a piece of toast/Watch the evening news" av Des'Rees hit "Life"

Fast jag tyckte nog tvåan "Rytm is a dancer" med Snap var snäppet(!) bättre/värre med textraden:
"I'm serious as cancer when I say rhythm is a dancer"
***
Såhär i måndagstider är det också skönt att gotta sig i andras misslyckanden:

fredag, maj 04, 2007

"Förnuftets" ironi

Tidningen Dagens ledare tar idag upp en kul grej.
Humanisten som skickade ett mail till Scandic för att få bort religiösa skrifter bidrog inte bara till att det nu finns fler religioners heliga skrifter i receptionen, utan också till att Scandic nu lägger Biblar i alla deras rum. Men än mer ironiskt är att Scandic meddelar allt detta på "Förnuftets dag", en ateistisk motreaktion på "Bönens dag".
Touché?

torsdag, maj 03, 2007

En pojkdröm gick i uppfyllelse!


Lustigt. Jag har ju glömt att rapportera om min fantastiska helg! Ännu lustigare att SvDs förstasida ska behöva påminna mig. De skriver idag om fem annorlunda resmål.
Vi var på ett av de i helgen.

Det var min julklapp till Jonna. En helg i ett trädhus, 7m upp i en gammal ek utanför Falköping. Det var fantastiskt. Eken är belägen på en kulle med utsikt över ett stort öppet landskap med träskmarker vanligtvis fyllt av besökande tranor.
Det var en hysteriskt busig känsla att söka sig upp i trädet, gå in i det lilla 22kvm stora huset och gå ut på terassen och kika ut över utsikten och avståndet till backen. En pojkdröm! Både jag och Jonna njöt i fulla drag.
På kvällen hade vi beställt en trerätters middag med en privat kock. Bara för oss presenterade, lagade och serverade han maten framför en liten brasa i ett hus en bit bort.
På kvällen fick vi krypa till sängs och vinande vindar höll oss vakna en stund. På morgonen väckte oss högt fågelkvitter och på förutbestämd tid hissades det upp en frukostkorg med nybakt bröd, te, mjölk, juice, ägg, kaffe mm.

Det blev ett fantastiskt mysigt avbrott för oss och en tid för att bara kunna njuta och komma igen!

Intresserad av att veta mer?
Gå in på islanna.com (går bara med internet explorer - så old fashioned är det!)

Nya VDn: "Det finns ingen anledning att ta bort Biblarna"

Beslutet om att ta bort Biblarna grundar sig helt enkelt i att Scandic har fått en ny VD som hade en annan uppfattning än den tidigare ledningen.
Den tidigare ledningen menar att det beslut som nu tagits grundar sig på sunt förnuft. Om det beslut man tog grundade sig på samma sunda förnuft vill man inte kommentera. Porren vägrar man yttra sig om.
Well, så kan man sammanfatta den rundringning jag gjort och det reportage som nu finns på Blodocheld.se

Här kommer ett utdrag:
"Scandics vändning sker i samband med att Frank Fisker tillträder som VD för Scandic hotels. Han menar att beslutet inte fattats tidigare eftersom han först nu fått makten att fatta beslutet.
- Scandic såldes, jag blev VD först denna vecka, så jag har inte kunnat fatta något beslut förräns nu. Det är egentligen inte mer dramatiskt än så.
/.../
Porren kvar på rummet
I det meddelande Scandic skickat ut skriver de att beslutet är taget utifrån "vad vi själva anser är rätt utifrån vår affärsidé och våra värderingar”. Fortfarande tillhandahåller man dock porr i hotellrummen.
Hur ser ni på porren? Är det rätt utifrån er affärsidé och era värderingar?
- Det ser vi som två olika frågor. Porrdebatten är en samhällsfråga, ingen hotellfråga. Så jag vill inte koppla Bibelfrågan med porrfrågan.
Du behöver inte koppla samman de, men är det förenligt med er affärsidé och värderingar att visa porr på hotellrummen?
- Porr är en samhällsfråga, ingen scandicfråga, så där vill jag inte göra någon koppling.
Men ni visar ju porr på era hotell, och ni är ansvariga för vad ni visar, är det då inte en Scandicfråga?
- Jag tror du har..."
Läs hela artikeln här

Nice teaser, va?

Nu har resten av mediasverige vaknat också.
Läs mer på: SvD, Sydsvenskan, Metro, Expressen

Pandora drar sina sista andetag

Åhnej! Min favvissajt Pandora, som jag tidigare tipsat om, ska lägga ner för oss européer!
Det skriver DN idag.
Skit, skit, skit.
Pandora, som hittar musik likvärdig din favoritartist eller favoritsång, har varit min bästa källa till att hitta ny musik. Det är där jag stött på Corinne Bailey. Det är där jag hittat Lauryn Hills fantastiska akustiska låtar. Det är där jag lärt känna Musiq.

Ah! Det är en sorg i hjärtat.
Njut nu. Detta är sista dagen.
Dessa fördömda copyrightslagar.
http://www.pandora.com

Breaking news! Scandic backar!

Nu på morgonen har Scandic meddelat att de backar från sitt beslut om att ta bort Biblar på hotellrummen.

Det är Frank Fisker, nytillträdd VD för Scandic, som går ut med meddelandet. På morgonen har de sänt ut ett brev där de tillkännagett att Biblarna får vara kvar i rummen, samtidigt som man kompletterar med Koran och den judiska skriften Tanach i receptionen.

Frank Fisker menar att det egentligen inte fanns några goda skäl att ta bort Biblarna.
- Jag har därför som nytillträdd vd beslutat att biblarna också fortsättningsvis ska finnas kvar i de hotellrum där de tidigare funnits.

Riktigt snyggt och strategiskt av Frank Fisker. Han visar att han som ny VD står för något nytt, genomtänkt och ödmjukt. Genom sin kovändning kommer han få massa publicitet av riksmedier och därmed ges både han och företaget en chans att introducera sig själv och sitt företag som balanserat och klarsynt.
Smart! Minst sagt.
Det är nästan så man tror de har väntat ut detta tillfälle.

Själv är jag glad. Till dags dato har det skickats in tusentals mail från den protest den här bloggen och Blod och eld initierade, och jag vet att den har fått spela roll. Det har inte gått en dag utan att Scandics ledning har blivit påminda om deras konstiga logik.

Tyvärr valde Scandic att fortfarande ha kvar sin pornografi på rummen. Det är tråkigt. Men nu finns det ingen självklar utgångspunkt för vidare diskussion ang det. Ett hotell måste vara fritt att visa vad de vill för sina kunder. Vi kan inte argumentera mot det. Inte mer än att vi tycker det är förkastligt och att vi väljer att bo på andra hotell.
Däremot var det viktigt att inte acceptera den handling Scandic gjorde när man lyfte ut en Bibel för att det är stötande, men fortsätter ha den långt mer stötande porren lättillgänglig. (läs mer om det här)
Det har vi protesterat mot, och där har vi idag sett resultat.

Det har en varit spännande, krävande och rolig resa.
Tack för att du hjälpt till att göra din röst hörd! Tillsammans har vi bidragit med förändring!

Läs mer:
Medier som skrivit om det - Dagen, Världen idag, Metro, Kyrkpressen, SvD
Porrens neutralitet pekar på något fundamentalt skevt
Posten som startade mailformuläret

onsdag, maj 02, 2007

Deklarera

Som vanligt är jag ute i sista sekunden. Deklarationen är inget undantag. Timmar kvar innan den MÅSTE vara inlämnad, och jag sitter och filar, funderar, söker på skatteverket.se och ringer till deras kundtjänst. Varje gång jag ringer så förklarar fröken ur's syster (hur fungerar det där - har alla köpt upp samma röst?) att Skatteverket nu har 374 handläggare och att jag har plats 232 i kö.
Det tar två minuter innan jag är framkopplad.

Detta innebär alltså att jag, om jag hade lust, tid och kunskap nog, skulle kunna göra en uträkning som bevisade att det satt tusentals, tiotusentals, kanske hundratusentals andra disträa människor med samma tidsoptimism som mig runt om i Sverige.

Det ger mig tröst, en deklarationsstressfylld dag som denna.

Tingsek hör min bön

Äntligen har Tingsek lyssnat på mig, tagit sitt förnuft till fånga och släppt sin can't-take-my-eyes-off-you-cover på Itunes.

Reflexköp var givet.
För dig som vill smeka dina öron gratis kan du lyssna, utan nedladdning.

Uppdaterad
Well... Itunes: Världens största blåsning. Det spelar ingen roll att jag köpte låten för 9 kr. Jag kan ju iaf inte ladda ner den i min mp3-spelare (om jag inte har Ipod). Apple (Itunes) har alla sina låtar kopieringsskyddade. Det enda man kan göra är att spela upp de i Itunes. Då skulle jag ju lika gärna kunna sitta och klicka på länken här ovanför.
Så. 9 spänn för ingenting.
Dagens dyra(?) läxa.

Dagens ungdomsfylleri ingenting?

Med bakgrund av den stora, helt förståeliga, mediahajp kring ungdomsfylla är det ändå intressant att läsa Bandhagens inlägg och syn på saken.
Min morfar, som var född på 1880-talet, brukade le lite överseende när tidningarna slog upp sina rubriker om fylla och elände. Han sa att det var ännu värre på hans tid.

"Så mycket som man söp på min tid super man minsann inte idag!" sa han, och mindes dansbanefyllorna och fylleslagsmålen i sin ungdom.

Minnet är bra men kort hos dagens journalister - och kanske är kunskapen ännu lite kortare.

Ytliga tjejers moment 22

Plockat från SMS-korgen en onsdag.
Jag: Blir man brun om man solar med ett tjockt lager puder i ansiktet?
Hon: Nja, pudret gör att man solen inte tar jämt och det blir fläckar i huden.
Jag: Ah!, så det är därför massa tjejer har vita fläckar i ansiktet. Och därför behöver mer puder! ...och sen vill de sola mer... En ond cirkel detdär.

tisdag, maj 01, 2007

cykelmardröm


Så skulle jag då ersätta min cykel, som mystiskt försvann, genom att besöka Örebros stora cykelbytardag.

1000 cyklar, 3000 besökare och en 200 meter lång kö, en halvtimme innan dörrarna slog upp, borde jag förstått att detta skulle bli en mardröm. Hela tiden strömmar det in folk som byter in sina cyklar mot någon tusenlapp, eller några hundralappar. Nu när det snart var dags för köpinsläpp hårdnade attityden i kön. Folk gick ur kön och sökte sig bort mot de familjer som kom med sina inbytescyklar. Med neddragna kepsar stod de där och försökte köpslå.
Jag började svettas. Konkurrensen var benhård.
Allt det här är i bakgrund av att jag är genuint värdelös på att ta snabba beslut som påverkar min ekonomi. Att ta snabba beslut i arbetssammanhang är en sak. Men när det kommer till min person, är det något helt annat. Jag kan stå och välja hyrfilm i 45 minuter. Jag avskyr när affären inte har färdigpaketerade grönsaker och jag måste stå och klämma, känna och besluta själv. Det kan ta månader från att jag har kommit på idén med en ny rakapparat tills att jag faktiskt skulle ta steget och köpa en.

Dörrarna öppnas och folk börjar småspringa. Inne i mässhallen hoppar folk över de uppställda borden för att kasta sig över den rätta cykeln. De flesta verkar redan spanat in vilken de ska ha när de bytt in sin gamla cykel. Jag småspringer in med veckad panna och förstår, där och då, att detta kommer gå åt skogen. Hittar en cykel. Fin. 850kr. Nä. Jag vill ha den i svart. Går vidare. Kanske den här? 700kr. Jo, varför inte? Eller den där borta kanske?
Och så fortsatte det. När jag så skulle gå tillbaka till den jag eventuellt kanske kunde tänka mig var det nån annan hök som stod och klamrade sig fast vid den. Så jag tog ett nytt varv, velade, gick förbi, ångrade mig och så var de borta. Allihopa.

På 20 minuter var det totalt urplockat. Det enda som var kvar var rostiga cyklar någon plockat upp från Svartån samt bockstyrda cyklar (vem vill ha de?).

Jag går ut. Det slår mig att jag inte har någon cykel att cykla hem på. Går till bussen. Nästa går om en timme.
Jag får gå.
Gå!
Hela vägen hem tänker jag på den fantastiska cykeln jag kommer köpa över nätet. Genomtänkt, säkert och lugnt.