fredag, augusti 31, 2007

Så, vad gör vi inte ifall någon bjuckar på lite prylar?

Samtidigt som Martin Jönsson rapporterar om mångmiljonförluster för tidsskrift och tv-projektet Axess så får jag en inbjudan till Axess Magasins release för deras "nya tidning". Ett omarbetat magasin, och några nya kopplingar, uppenbarligen. Självklart är Loggbok villig att sälja ut sig och gå på releasefester av detta slag.
Här ska rapporteras, skrivas och länkas så tangentbord glöder.

Om inte annat för att serverar gratis mat och dryck!

Så. Återkom torsdagkväll för att bevittna denna sellout.

Nu drar jag till Örebro för helgen.

För uppenbarligen längtar vi alla tillbaka till mellanstadiets lekfullhet

Hemskt ledsen att jag försvinner sådär en dag utan att säga till. Men hela gårdagen, och halva dagen idag befann vi oss ute på samkvämsdag.
Ja, det blir lätt en känsla av just "samkväm" när man hamnar på ytterligare en av Stockholms skärgårds frikyrkogårdar med Jesustavlor på väggarna. Den ölstinna umgängeskulturen blir lätt förvirrad, och helt plötsligt finner vi oss sitta och leka "Maffia" och "Kurragömma". På riktigt. 20-28åringar leker mellanstadielekar. Opåverkade.

Självklart har det en del att göra med folkhögskoleandan - det leks och är lite mer "avklätt", ärligt, på nåt sätt. Men det ger också en intressant tankeställare på hur ungdomskulturen hade kunnat sett ut om alkohol inte hade varit en obligatorisk del i varje sammanhang.

Frågan tornade upp sig där på senkvällen: Om Sverige hade varit utan alkohol - hade den då sett ut som klassisk och halvt karikatyrisk frikyrkogemenskap? Med gul saft och bullar, med coronne och pingisbord och filmkvällar.
Har alkoholen gjort oss så ängsliga och asociala att vi helt förlorat kärnan i umgänge - att njuta av varandra? Att vi låter alkoholen ha kul i vårt ställe?
Har vi glömt hur vi gör?

För några av oss blev gårdagen en påminnelse om det.

onsdag, augusti 29, 2007

Twingly nu även på Idol

Idol hakar nu på Twinglytåget. Som femte medie i Sverige släppte de idag under eftermiddagen widgeten som kopplar ihop de med bloggares kommentarer.

Känns som ett självklart grepp, och en fingervisning om att bloggare blir en mer och mer naturlig del kanske i synnerhet av nyetablerade medier.
Spännande!

Respekt, tack?

Det är ju inget nytt, det Rosenberg skriver. Men för många kan det nog vara bra att reda ut begreppen.

Ända sedan Humanisterna fått större uppmärksamhet så har det gått någon slags föreställning om att ateism handlar om förnuft, istället för en uppfattning, en tro.

"Så vad menas med religion? I sista hand, tror jag, varje slags trosföreställning om hur verkligheten är beskaffad, om vad det innebär att vara människa, om livets mål och mening. En sådan trosföreställning lever vi alla i, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Ingen människa lever i verkligheten "som den är", utan i sina mer eller mindre välgrundade föreställningar om den.

Med ateismen som sekulär religion har jag inga problem. Med ateismen som "förnuft" och "vetenskap" har jag samma problem som med alla andra religioner som i namn av sina särskilda gudar tror sig veta hur allting hänger ihop och hur allting bör vara organiserat och som i sina fundamentalistiska avarter har visat sig kunna inrätta de mest gudlösa helveten på jorden."
Verkligen inget nytt. Men när någon sätter fingret på det så blir det så uppenbart. Och får igång hela bloggosfären, såklart.

Humanisterna ligger såklart inte på latsidan. Men man kringår hela kärnan i det Rosenberg skriver och väljer att attackera Rosenbergs ordval, istället för kärnan.
Ja, det är väl enklast så.
För respekt hade varit för mycket att begära?

Årets ålder tar ut sin rätt



Jag tittar ut genom mitt LewiPetrusfönster och råkar se det. Den fasansfulla, vidriga hösten har börjats spåra.
Det är inte utan att jag känt det på mig. Jag har ju insett att den hängt efter oss ett tag. Att den är på ingång, även fast jag försökt att hålla det på armlängdsavstånd.

Jag avskyr hösten. Det är årets död. Allt blir död. Träden blir trötta, gula och äckliga. Till sist nakna. De står där nakna hela hösten tills de blir förnedrade med snöslask. Allt blir hemskt. Vi börjar springa mellan tunnelabanor. Börjar frusta och skaka när vi kommer in under tak, bort från blåsten. Och snörvla. Dessa snörvlingar. Överallt. Och snorpapper som glöms på bord och bredvid datorer. jissus.

Gud. Ge mig bara lite värme. Eller global warming. Du kan väl fixa utan negativa effekter? Det hade vart så schysst.

Och så folkhögskolan

Jo, men det är bra här på folkhögskolan. Ni är några som frågar, men enklast är väl att ge en rapport här över bloggen.

Det slog mig idag vilken kameleont jag är. Det var på eftermiddagen, efter att jag inhandlat lite mat, som går på bussen och inser att jag har på mig tajta små alternativjeans och en randig tröja som går precis till översta byxknappen.
Jag vet inte hur det gått till, men jag har blivit folkhögskola.

I de där stunderna av verklighetsnärvaro har jag fortfarande svårt att förlika mig med mitt val. Ser nästan ner på både mig själv och skolan och tycker att jag borde gå och skaffa högskolepoäng och klippa mig.
Men samtidigt intalar jag mig hur gigantiskt mycket tråkigare något annat studiealternativ varit. Och vilka bra elever det verkar gå i min klass. Vilket skönt utbyte av erfarenheter och lärdomar vi kommer få under året. Vilka trevliga kvällar vi kommer få. Igår var just en sådan, och det kändes skönt. Att träffa nya människor är av de bästa delarna med detta beslut.

I övrigt äter vi mest. Fikar, äter och fikar. Känns som att vara på ett stort läger. Som att jag snart ska ställa mig upp, klappa händerna för att få uppmärksamheten och be bege sig ned till vattenbrynet för ett lägerbål.
Många är unga som är här. Någon har till och med kommit direkt från högstadiet och tycker det allra mest spännande med mig är mina lumpenerfarenheter. I det sammanhanget känner jag mig som farfar.

Jag bor i en villa med sju andra. Väggar byggda av A4-papper. Inatt sov jag med öronproppar, Guds gåva till folkhögskoleeleven uppenbarligen. Mitt rum är inrett av 70-talet. Du vet, han som sprang i alla folkrörelsegårdar och inredde med korkplastmattor, lackerat furu och sänglampor med ställbar huva. Fantastiskt.
Men det är ok. Jag har internet, en dator, och öronproppar.

Det ska nog gå, dethär också.

Ett krig blossar upp i den heliga flygeln av bloggosfären

Daniel Astgård på den, numera, förfärliga bloggen Tro och Tänk har i ett inlägg inlett ett krig. Ja, han må kanske inte riktigt inse det, men det kommer kosta att ge sig in i strid med mig.
Igår hade han, till blogg Tro och Tänk, valt att pulicera mig som gris. Någon sketen Nasse som finns i nån perifer barnbok.

Ni, Trotank, inser såklart inte vad ni gjort, ber jag i mitt innersta. Inser inte vilken maktposition jag står i. Vilken bloggkung jag är, här i bloggosfärens heliga flygel. Kanske har ni nu insett det, när ni ser den majestätiskt stora mängd reaktioner ni fått på bloggposten. Kanske har ni insett att ni valde fel anlete att jämföra med en barnboksgris. Kanske har ni insett att jag, och alla mina bloggvänner - ja, de som verkligen gillar mig och inte sysslar med grislyteskomik - kommer demonstrera likt arga muslimer efter karikatyrpubliceringar utanför er domän. Det må vara så att vi - och vi är många - inte riktigt vet vad vi kommer demonstrera om eller för eller mot, men vi kommer stå där och skrika oss blå. Mot er. Mot lyteskomikens sista utpost. Mot det krig ni valt att starta mot den "bloggande soldaten". Må ni bäva. Må ni lära er av Scandic. Må ni lära er från Aftonbladet. You don't mess with me!
Så när du vaknar upp några sekunder längre ner, och ser "kommentera här" och inte riktigt insett vad som hänt, så minns - det är Loggbok som kört över er.

Här får ni, trotänkande bloggen, tillbaka en rättmätig sked lyteskomik:

Daniel Astgård:
Allram:








Daniel Astgård
Shrek:








Astgård:
Gustav Wasa:









pff.

måndag, augusti 27, 2007

villebarasägaatt:

Det har varit en något märklig första dag. Mycket folkhögskolemys, trevliheter, och lite chockad över att jag går i skolan igen, sitter jag här och sorterar mina intryck.

Det får räcka så för bloggen.
Återkommer.

Låt oss aldrig bli gamla

Via en ansiktstranformerare har jag fått en tjuvtitt in i framtiden. Och det är ingen munter syn.

Såhär ser jag ut idag:


Och såhär ser jag ut om 40 år:



Jahjälpanemig.

Gå in på http://morph.cs.st-andrews.ac.uk/Transformer/ och testa, utöver ålderstranformatorn, hur du ser ut som kines, arab och afrikan.
Mycket, mycket märkligt.

Jaha. Då vet vi nivån

Dagen skriver idag om att folkhögskolor fått gå långt ner i reservlistor för att få ihop till utbildningarna.
"Det har varit lättare att komma in för vissa som kanske skulle fått nej tidigare år"

Gudjesuskristusihimlen låt det inte gälla för min klass!

Första skoldagen

Så. Första skoldagen är här. Nästan i fullständig likhet med första skoldagen i gymnasiet. Småpirrigt, men ändå ganska balanserat.
Kom igår och inackorderade mig i ett 10kvm rum i en villa. Delar huset med 6 andra. Stökigt och lyhört. Måste köpa öronproppar.

Annars känns det rätt bra. Är fortfarande lite ambivalent över det här med folkhögskola. Fasar inför folkhögskolemys. Fasar över att jag kommer tröttna på klasskamrater. Fasar över nivån på utbildningen. Fasar över att jag ska ändra mig nästa vecka.
Men annars - älskar det.
Att få skriva. Träffa andra som åkt från hela Sverige för att fullfölja sina skrivardrömmar. Långa skrivprtatarkvällar där vi talar om sånt vi läst, vill läsa och skratta åt löjligheter.
Jahjälp så mysigt.
Eller är det folkhögskolemys? Isf tar jag tillbaka allt, såklart.

Idag fick jag förresten publicerat min första frilansartikel. En kille på gotland ska spring maraton för sin vision om ett musikgymnaisum. Inget mästerverk, men det duger. Mest irriterande är att de lagt till en mening (med felaktiga uppgifter) och att de inte kan sätta bilden upprätt på webben.
Förhoppningsvis kan detta bli det första av flera. Har aldrig tidigare förstått hur enkelt detta är! Skriv, ring, och casha in. Hela världen borde göra't!

torsdag, augusti 23, 2007

Det tyckte jag var kul skrivet.

Ett år har jag nu gått med Tomas Andersson Wijs låtar i mp3-spelaren och väntat på att tröttna. Det kommer säkert. Men ännu har det inte skett. Hela tiden finns det nytt att hämta, nytt att känna.

Men för majoriteten av Sverige är han mannen bakom carolacovern Evighet som spelades upp på melodifestivalen. Och det är med anledning av den som Wij nu skriver ett brev på sin hemsida
"Min enkla version av Carolas Evighet, som jag gjorde på beställning av Lantz i P3 - det tog ungefär en kvart - blev förstås min största radioframgång hittills. Kom inte och säg att Gud saknar humor!"

Prenumerera på loggbok

Så. Då värmer vi upp igen efter kort semesteravbrott.
På måndag börjar skolan, och snart är det helg då jag normalt bloggfastar. Så nu när Hon är och träffar vän tar mig bloggtid. Och då passar jag på att utveckla bloggen.

Till höger finns därför en liten ruta där du kan skriva i din mailadress och få ett litet mail varje gång bloggen uppdateras.
Har testat flera nu under några veckor, och tycker denna är smidigast för de som är ovana med rss-läsare och allt vad det heter.
Varje gång jag skriver något här får man helt enkelt ett vanligt litet mail i brevlådan, med några ord om vad bloggposten innehåller.
Mycket smidigt.

Start prenumerating, rssläsar-lösa människor.

tisdag, augusti 21, 2007

Jo, jag har semester.
Återkommer.

onsdag, augusti 15, 2007

En vecka efter Twinglysläppet

A, ni vet. När man (jag) börjat något så kan jag inte sluta att granska och på nära håll följa effekterna av det.

Nu, en vecka efter att vi släppte TwinglyDagen, är det intressant att se vilket avtryck det gjorde. Dels i bloggosfären. Nästan varje dag har det gått att hitta någon av Dagens nyheter på bloggvärldens löpsedel knuff.
Intressant är det också att se att Bloggportalen fortfarande inte har fungerande teknik som kan plocka in nyheter från Dagen. Det kunde förvisso inte knuff heller till en början, men det räckte med ett mail för att det, 20 minuter senare, skulle vara fixat. Inklusive favicon.
När jag kontaktade Bloggportalen i samma ärende var det betydligt krångligare. Tekniker i Norge var tvungna att kontaktas, och man var inte riktigt säker på att det skulle gå.
Den aftonbladetköpta Bloggportalen, med gigantiska Schibstedt i ryggen, har på en vecka inte klarat av det Johan på knuff gjorde på 20 minuter.
Löjligt, såklart.

En annan fantastisk effekt av Twinglysläppet är att några har, (till synes) i samband med släppet, startat bloggar. Just nu bygger de nästan uteslutande på Dagen-nyheter, men ändå - läckert.
My two cents
Haggaj
Och även Elonje

Det gör mig innerligt glad. Världen och bloggosfären behöver se och läsa kristna människors resonemang. Kristna behöver öva sig i att ta kritik, vara balanserade och finnas med bland andra åsiktsmaskiner. Om det inte känns tydligt så läs inlägget om Schlaug och Hedin. Ett skolexempel på hur det inte får går till. Och hur viktigt det är att vi gör oss synliga.

Så ta dig i kragen och skapa en blogg du också. Det behövs, det är nyttigt, och det gör dig och oss som kristna mer trovärdiga.
Inte för att vi får chans att visa upp våra kristna polerade ytor, utan snarare tvärtom - visa på våra brister. Jag tror inte vi riktigt kan förstå hur betydelsefullt det kan vara.

Och se för guds skull sedan till att folk hittar till dig. Regga dig där du kan!

Vi käkade kräftor igår

Jag och min tjej.
Hon är fantastisk.
Medan vi sitter där och fumlar sönder kräftorna på det mest amatörmässiga sätt blurpar hon ur sig söta kommentarer. Såna där som gör att jag blir riktigt kär.

- De är som små barn, strax innan vi ska börja sätta i oss de ömt upplagda kräftorna.
- Wääh! Jag har död över hela mig!, Efter att skvätt lite kräfta på sig.
- Kolla här! Kolla vilken bajsexplosion! Han måste haft diarré när han dog!, Efter att upptäckten om att kräftor har bajstarm.

Så avrundar vi vår egen lilla kräftfest. Och jag konstaterar bittert;
- Kräftor är något av det mest överskattade vi har i Sverige.
- Jaja. Det säger vi varje år. Sen sitter vi här igen.
Och så fnissar vi. Hon den söta, och jag.

Semesterkoma

Igår klockan 16.30. Jag sitter fortfarande vid datorn.
Telefonen ringer.
Hon: Hej! Vart är du?
Jag: ...Ute... Shit, hon får inte höra att jag har suttit inne hela dagen. Inte vid datorn. Inte att jag inte gjort något vidare vettigt. Inte när det är så fint väder ute.
Hon: Jaha, vart då?
Jag: Paviljongsplan Där var jag kvicktänkt! Det låter till och med troligt!
Hon: Jaha! Vad gör du där?
Jag: *blåser lite i luren så att det ska låta som att jag är ute och går* Går. Bra där!
Hon: Vad har du gjort då?
Jag: Tagit en promenad, är påväg hem nu. Skitbra, det här låter sunt, roligt, men att du samtidigt känner lite tristess och längtar efter henne.

Och så fortsätter samtalet sådär, och jag mungipeblåser lite i luren då och då.

Jag är en mycket, mycket tragisk människa just nu.

Idag är en annan dag. Jag har nu bokat in hela dagen. Rutat in den så jag omöjligtvis ska känna tristess/asocialdrabbas igen. Den tiden måste vara slut.
No more semesterkoma.

tisdag, augusti 14, 2007

Glöm(de) solen

Jag känner mig handikappad. Förlamad. Som att jag inte kan röra mig.
Det är sol ute.
Jag har dragit ned gardinen.
Jag orkar inte röra på mig.
Jag är totalt asocialiserad.
Helt säker på att jag inte orkar ta mig ut.
Men vet att jag måste.

För socialisera ska man.

Jag har ju förtusan inte ens ätit lunch. Orkar inte fixa iordning något. Det är ju semester. Då ska man inte behöva göra något. Och inte ut i solen, snälla.

Jonna är och jobbar. Mina vänner jobbar. Vad ska jag ut i solen och göra? Lägga mig nere vid Almedalen, bredvid alla andra ängsliga stackare till människor. Ligga där och pressa tillsammans? Så att vi kan ge ett sken av njutning till de som ser oss? Så vi, vid sjutiden när vi semesterstrosar vidare till nån restaurang kan låtsas se tankbubblor över andras huvud som säger "Vilken fin bränna! Lyckos. Så mycket tid, så mycket njutning"?
Glöm.
Möjligtvis att jag kan göra det där om jag har nån mer med mig. Men glöm att jag gör det själv.
Och glöm att jag tar med mig en bok och låtsas njuta. Det går inte att bokläsa i solen. Och glöm att jag lägger mig i skuggan.
Snacka om waste of time. Ska man vara ute ska det ha synts att man har varit ute.
Annars kan man lika gärna sitta inne.

Och det gör jag. Sitter inne, alltså. Och är avsocialiserad. Men det är ok. För jag kan ursäkta mig. "Jag jobbar". Ja, plitar lite på webben, kollar lite siffror, ändrar några grejer hit och dit. Ja, sånt man får betalt för.
Tro för guds skull inte att jag sitter här och bara soffpotatisar mig. Blir likblek och fisfet för ingenting. Nej jag jobbar. Jag gör viktiga saker. Har liksom inte tid att gå ut.

Äh.

Ångest.

Bloggsymbios

Dagen började använda sig av Twingly i helt rätt ögonblick. Samma dag tillkännagjordes att en tio miljoner investerades av externt kapitalbolag inför en internationell lansering, och häromdagen offentliggjordes att Cision (tidigare Observer) börjar använda sig av tjänsten.

Cision, som är ett mediebevakningsföretag, menar att Twingly blir viktigt eftersom deras kunder vill veta vad de största bloggarna i respektive länder tycker om deras produkter.
Jag blir helt upprymd vid tanken om vad en liten, singelstyrd, blogg kan betyda. Jag tycker det är så häftigt!

Och Dagen har också insett vikten av att interagera med bloggar mer och mer.
Idag hänvisar man till en blogg som vill, utifrån en reaktion på Dagens artikelserie om irakiska minoritetsreligioner, samla ihop pengar.

Bloggaren länkar i sin tur tillbaka till Dagenartikeln, med bankkontonummer osv, och cirkeln är sluten.

Bloggosfären när bloggosfären fungerar som bäst!

Postsecret på film

Minns ni när jag skrev om siten Post secret?

En fantastisk sida där vem som helst kan skicka in ett anonymt vykort där de gestaltar sin hemlighet.
För oss andra är det en inblick i sann och avlklädd mänsklighet.

Det är så gripande vackert men samtidigt nästan sårande hemskt att läsa dessa hemligheter gestaltade på vykort, av trasiga, smygande, hoppfulla människor.

Nu har de släppt en trailer för siten på youtube. Kolla.
Du blir berörd.


Hälgång i Visby

Jag är i Visby. Här i mitt barndomshem har jag farit. Bort från öppna pooler i Ljugarn sitter jag i en, i jämförelse, källarliknande lägenhet.
Och rasslar.
Halva lägenheten är uthyrd och föräldrarna bortresta, så de har ringt och bett mig åka hit och visa upp mig. Men jag orkar inte umgås. Jag orkar på intete sätt socialisera.
Idag är jag för asocial för att ens nicka åt någon okänd.
Så jag går nu runt i den delen av lägenheten som inte är uthyrd och försöker rassla så mycket som möjligt. Jag spolar i toaletten, smäller i garderobsdörrar och harklar mig högt. Spelar hög musik på datorn och går med hälarna.
Så de hör mig, och inte hittar på nåt rackartyg.

lördag, augusti 11, 2007

Jag är drillad nu

Vi är på gotland nu.
Har precis varit och plockat blåbär på fårö. Nu, påväg hem sitter vi och är trötta men nöjda över vår blåbärsskörd.

Hon: Tycker du om mina ben?
Jag: Ja.
Hon: Tycker du jag har snygga ben?
Jag: Ja.
Hon: Ha! Nu vet jag att du ljuger!
Jag: Va?
Hon: Men allvarligt, jag vill att du säger ärligt!
Jag: Du vet att jag inte kommer säga något annat än ja!
Hon: tycker du om mina ben?
Jag: Ja.
*tystnad*
Hon: Men när jag spänner skinkorna då?
Jag: Ja.

fredag, augusti 10, 2007

Kapitlet Dagen bläddras förbi


Det är lite sorgligt. Såhär de sista minutrarna på jobbet. Känns lite tomt. Tiden på Dagen har varit något av det mest utvecklande jag gjort.
Men nu är det slut.

Ingen mer tellusluncher. Inga fler utbrott från nyhetschefer. Inga fler fredagsfikor. Inga fler fniss från featureredaktören. Inga fler pulshöjningar, den där sista timmen innan skickning. Inga fler korrläsningar. Inga fler bullkalas.

Inte nu i alla fall.

Det känns lite sorgligt. Tomt.
De sista minutrarna på jobbet.

Men den här sommaren har varit fantastisk. Hörrni Dagenmänniskor; Jag gillar er. Ni har min respekt. Ni har varit en stor inspiration för mig. Vilken uppmuntran ni gett!

Tack. Om inte för något annat så för att ni gav mig chansen. För en chansning var jag.
Tänk att ni vågade.
Tack.
Oändligt tack.

Fyra år

Fortfarande fantastiskt fascinerad över mitt mobila bredband så måste jag tunnelbaneblogga lite.

Bredvid mig sitter utan tvekan det gulligaste barn jag sett.
Jag är lite chockad över meningen ovan. Det hör knappast till vanligheterna att jag gör sådana känsloyttringar kring 4-åringar.
Oftast är de snoriga, ettriga och jobbiga.

Men hjälp. Där sitter det lilla änglabarnet ordentligt på sin plats och ställer söta frågor till sin pappa.
Utöver att jag genom att tjuvlyssning nu för en gång skull fått lära mig vad T:et i T-centralen står för (har jag aldrig ens reflekterat över) har jag också fått del av en fyraårings dödsångest(?).

- Pappa, kommer mina leksaker vara kvar i mitt rum när jag är död?
- Jaa.. vilken fråga, svarar pappan. Dina leksaker kommer stå i en kartong långt uppe på en vind när du blir gammal. Då leker man inte så mycket med leksaker. Som jag. Jag gillar ju att leka med andra saker. Som datorn och mobilen och så.
- Men gillar du inte att leka med mig?, säger lillkillen med hundögon så stora och sorgsna att man vill springa fram och krama honom.

Hjälp. Var har jag fått alla dessa hormoner ifrån?

torsdag, augusti 09, 2007

Marknadsföringsspecial

Kolla gärna in Kristofers bloggpost från häromdagen där han tipsar om ett ameriakanskt designnätverk för kyrkor.
Om det är något Sveriges kyrkor är dåliga på så är det design och layout. Jag smygkräks när jag sätter mig i kyrkbänken och ser comic sans-powerpoints. Jag får lust att kasta en dammig psalmbok genom duken och skrika kvädesord.

Sajten creativemyk är en fantastisk grej. Där kan kyrkor ladda upp sina snygga kampanjer efter att de använt dem och sedan låta andra kyrkor i landet använda samma till deras lokala evenemang eller pålysningar. Eller powerpointpresentationer.
Än så länge är sajten ganska tom, men idén är lysande! Så ladda upp dina senaste grejer genast. Det spelar ingen roll att det är på svenska.

Tillsammans kan vi göra kyrkans marknadsföring aptitlig! Vilken grej det skulle bli!

Till sist.
Ett skolexempel på hur man inte bygger en logga:


Välkommen till kyrkan - One Wife!
Eller vänta..
(via krigu)

onsdag, augusti 08, 2007

En nyhet är aldrig större än sin fars titel

Jag sitter här och googlar lite på mig själv. Det händer då och då. Det är viktigt att kolla sin webbstatus, liksom.
Så ser jag att internationella Frälsningsarmén har skrivit om mig. Och Scandic, såklart. Snacka om löjligt stora proportioner det där tog. Wall Street Journal, och nu internationella Frälsis.

Jaja.

Det mest intressanta i den lilla, och korta, artikeln är att man hänger upp sig på att presentera MIG genom att presentera MIN FAR. Inte nog med det, det är väldigt viktigt att också få med hans titel och nuvarande jobb:

"Emanuel Karlsten – son of Major Kjell Karlsten, Territorial Youth Secretary"

Jaha. Så jag har en pappa i frälsis. Är familjekopplingar så viktigt för identiteten i England?
Ytterst märkligt.

tisdag, augusti 07, 2007

Dagens kuriosa

Vi satt igår och krånglade ihop den lilla datatermslistan över ord man ska kunna och ord som är nörderi.
Allt från baskunskapens "mejl" till nörderiöverkursens "1337" avhandlades, men vi tycktes ha glömt en liten detalj.
Det påminde en läsare oss om idag i ett mail som kom till redaktionen:
"Jag är väl för gammal att lära mig vad en NÖRD är för något"

Äh.

Succé, såklart

Har knappt smält hunnit smälta dagens release.

Vilken grej det blev!
Vi är nöjda och glada, och jag är i extas här på redaktionen. Jag har redan bjudit alla på Twinglytårta, och jublat över all uppmärksamhet vi fått.

Media nappade:
Resumé, Dagens Media, IDG's Internetworld och svenskans Martin Jönsson har skrivit om oss.

Men de allra flesta kommentarer är såklart från bloggare.
Det var också hos de vi i första hand marknadsförde oss hos.
Det var till de, vars mailadresser vi varsamt handplockade, vi först skickade vår pressrelease. Innan vi skickade till traditionella medier.
Det är deras kommentarer, och deras engagemang vi genom Twingly vill ha.

Och bloggvärlden gav bifall:

"Intressant och kanske en skräll att Dagen.se skulle bli nästa Twinglare."
Novus

"Det kommer att innebära att Dagen nu kommer att få en regelbunden besökare som de aldrig har haft förut."
Gustafsson i Säffle

"Det här kommer med säkerhet innebära att exempelvis undertecknad läser Dagen mer aktivt än tidigare."
Sjölander

Det är mycket modigt av Sandlund att lansera den nya bloggtjänsten. Hon kommer att få ordentligt med kritik. Majoriteten av bloggarna i Sverige har knappast samma syn som Dagen i de flesta frågor. Och att då ligga i framkant med ny teknik kommer att locka fler "motståndare" än "påhejare".
Haggaj

"Överraskad? You bet! Jag måste nästan nypa mig i armen!"
Nicea

"Kommer intresset att blogga om etik och filosofi och religion att öka nu? Hoppas"
Kulturbloggen

I övrigt har diskussionerna mest gått kring hur Dagen kommer tackla olika bloggars inlänkar.

En intressant diskussion i sig.

DN, som sedan ett halvår använder sig av Twingly, har valt att porta en eskortflickas blogg från sin site. Detta med hänvisning till att det (åtminstone i förlängningen) kan leda till att bloggens läsare blir kunder.

Frågan har varit självklar: "Hur kommer Dagen tackla detta?"

I olika kommentarer har man förutsatt att Dagen kommer anta en sträng hållning och censurera.

Det är inte jag som tar beslut i de här frågorna, men jag känner mig ändå ganska säker på att många kommer bli förvånade. Inte bara av att Dagen är en väldigt välskriven och journalistiskt väl genomarbetad tidning, utan också över hur Dagen tacklar svåra frågor.
Det är inte konstigt att folk har en skev bild av Dagen och kristna i synnerhet. Vi har alltid haft en tendens att vilja lägga locket på. Vi har ofta stängt in oss och velat lämna allmänheten utanför. Vi och dem.

När dagen, genom Twingly, bjuder in hela det sekulära åsiktssamhället i vardagsrummet är man såklart medvetna om vad man gör.
Man är medveten om att det kommer länkas mycket skit. Att folk kommer försöka testa gränser, och att även en del bloggar med olagligt innehåll kommer förekomma.

Men Dagen är beredd att ta den chansen, anta den fighten. Dagen är medvetna om att man inte påverkar samhället genom att sitta inom kyrkans väggar. Man är medvetet om att man, genom att bjuda in det stora samhället, även får med sig avarter som skriver på ett sätt och skriver om saker Dagen aldrig skulle skriva om. Det är ett av skälen till Twingly. En breddning. En öppning.
Det är imponerande, och jag är stolt över att både få ha initierat och "dragit hem" Twingly på Dagen.

Twingly blir också mitt sista avtryck som redaktör på Dagen.se. På fredag slutar min redaktörstjänst, och jag drar vidare mot journaliststudier.
Jag kommer följa utvecklingen noga. Och räknar att känna mig fortsatt stolt över hur en fantastisk tidning hanterar svåra frågor.

Pressrelease: Dagen lanserar Twingly

Bloggläsare! Nu kommer det ni väntat på! Och det jag väntat på!

Ett häftigt steg framåt för Dagen!
Vad tycks?


Tidningen Dagen lanserar nya bloggtjänsten Twingly

Stockholm 2007-08-07

Som tredje dagstidning i Sverige lanserar tidningen Dagen bloggtjänsten Twingly på Dagen.se.
- Vi välkomnar bloggares reaktioner och synpunkter på våra artiklar, säger Elisabeth Sandlund, t f chefredaktör för Dagen.

Tjänsten Twingly visar vilka inlägg som bloggare har skrivit om varje enskild artikel på tidningssajterna. Sedan en tid har DN.se och SvD.se haft tjänsten, och tidningen Dagen blir nu tredje dagstidning i Sverige att lansera den.

- Bloggarnas medborgarjournalistik har blivit en viktig del av medielandskapet. Nu tillåter tekniken oss att komplettera våra artiklar med bloggvärldens kunskap, säger Emanuel Karlsten, redaktör på dagen.se.

Elisabeth Sandlund, t f chefredaktör för Dagen, säger att det är viktigt med öppenhet inte minst för en tidning med tydlig kristen profil.

- Vi ryggar inte för reaktioner eller kritik. En viktig ambition för oss är att ge annorlunda perspektiv på stora och små nyheter. Här blir Twingly ett viktigt komplement genom att det tillför bloggares synpunkter.

För Dagen blir lanseringen av Twingly ett av flera sätt att flytta fram positionerna på internet. De tidningar som redan använder sig av Twingly har sett ett stort uppsving av läsande och blogglänkande.

- Att få fler läsare till Dagen.se är ett viktigt syfte. Många har redan upptäckt vår hemsida men vi tror att ännu fler är intresserade av att läsa och blogga om våra nyheter, säger Elisabeth Sandlund.

IT-företaget Primelabs är leverantör av Twingly.

- Det är roligt att en dagstidning med en sådan tydlig redaktionell profil som Dagen väljer att börja använda Twingly, säger Martin Källström, VD för Primelabs. Det finns goda möjligheter till en intressant dialog med bloggvärlden.

Kontakt
Kontaktperson för Dagen: Elisabeth Sandlund, elisabeth.sandlund@dagen.se
Emanuel Karlsten, 08 - 619 24 75, emanuel.karlsten@dagen.se
Kontaktperson för Primelabs: Martin Källström, martin.kallstrom@primelabs.se


Kort om Dagen
Dagen är en dagstidning med kristen profil som utkommer fyra gånger i veckan, tisdag - fredag. Vi har en bred bevakning av samhällsfrågor, livsåskådning och svensk och internationell kristenhet.

Kort om Primelabs
Primelabs AB är ett IT-företag med kontor i Linköping och Stockholm. Våra kunder är europeiska företag med verksamhet på internet. Vi utför konsultuppdrag och produktutveckling inom sociala medier. Primelabs startades våren 2006 av de fyra nuvarande ägarna. Vår första produkt är sökmotorn Twingly som introducerades på marknaden under hösten 2006. Bland kunderna finns Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Sunday Times i Sydafrika och Helsingin Sanomat i Finland. Twingly är en plattform som kommer att ligga till grund för en rad tjänster som kretsar kring bloggosfären.

söndag, augusti 05, 2007

Jag och mitt svarta får

Vi sitter där, på terassen och njuter. Jag och min vän retuschören. Alltsomoftast pratar vi media. Tidningar och såntdär. Men från helt olika perspektiv. För han är lite av min motsats. Ett slags koncentrat av allt jag inte jobbar för. Medan jag sitter dagarna i ända med journalistiska rubriksättningar, och försöker skapa klickmaskiner på Dagens webb, jobbar han med att göra bröst större och midjor smalare. På datorn.

Min vän är retuschör på Slitz.

Jag har förlikat mig med det. Insett att han får göra det om han vill. Och alltsomoftast har vi trevligt när vi träffas. Ofta sätter vi pannan i veck och pratar om sånt som stör oss.
- Shit, det finns så mycket skit som man behöver uppdaga inom kyrkans dörrar. Det är bra att Dagen finns, säger jag, och han nickar.
Sen funderar han lite över sin dag.
- Shit, idag höll jag på så länge med en tjej att jag knappt kände igen henne när jag retuschat klart.
Och så tittar vi på varandra och skrattar. Åt det sjuka, burleska.
Jag och min vän retuschören.

Eller "Pridepunkten"?

Jag var på Pride igår och tittade. Vilket spektakel! Har aldrig haft chansen att gå tidigare, och har kanske då inte heller förstått dess bredd. Ja, ett riktigt spektakel, men nakna dansande flator, transor som springer runt och böjer sina kroppar i ogenerade ställningar, och böggubbar som dansar i tajta vita linnen och pompoms.
Ett spektakel, minst sagt.
Men ändå innerligt, glatt.

Roligast var att se alla dessa oppurtunister till politiker som går med. Där går Maud Olofsson och viftar handen ur led och en svettig Eskil Erlandsson ler generat och vilset.
De vet inte riktigt varför de är där, men de är medvetna om att de är rätt.

För i dagens samhälle finns inget mer rätt än att stötta pride.
Pride ligger just där i den exakta skärpunkten mellan politisk korrekthet och utsatthet.
Vårt samhälle har kommit tillräckligt långt för att inse att det är omöjligt att kombinera en politik som välkomnar allas rätt att leva och älska - men utesluta vissas förhållanden.
Eller, låt mig rätta mig själv.
Samhället har fattat att man inte kan utesluta människors val av vilka man vill älska - när de blir en tillräckligt stor grupp.
Politiker har tillräckligt länge nonschat homosexuella i samhället, och bögar och flator har fått gå och smyga med sin kärlek. Gift sig i skenäktenskap, men längtat till människor av eget kön.

De politiker som går i Prideparaden har insett det. De har också insett att de är gottgörarna. De är de homosexuellas Abe Lincoln. Frigörar de från fångenskap. Hjälper de platsa i samhället. Gör de rumsrena.

Hela Sverige har fattat det. Att homosex ska va lika naturligt som heterosex. No biggie. Det är tillomed häftigare med homohångel. Frigör oss. Gör oss ännu mer busiga på krogen. Ger oss ännu mer revoltkänsla.

Att va/va med gay är PK. Att hjälpa gayar är att hjälpa en utsatt grupp.

Så går de vidare där, medvetna om att de just nu balanserar precis på skärpunkten mellan PK och hjältestatus. Denna punkt som ger sken av att vara en stretch-out, men är allt annat än farlig. En given PR-succé som ändå ger en pirrande känsla av busighet.
Då spelar det ingen roll om de känner sig vilsna.

Men det lämnar en lätt komisk känsla.

Nedräkning påbörjad

Sista veckan nu på Dagen. Spännande på många sätt.

Mest spännande är tisdagen. Då kommer det bli en release som kommer sätta fart på saker och ting. Ni kommer alla bli berörda på ett eller annat sätt.

Och självklart ska jag göra allt för att ni bloggläsare ska få reda på det först.
Som alltid.

36 timmar kvar.

Höstens must-have?

Det var i Hälsans hus, där på underbara fjällgatan vi såg den. Reklamlappen. Alldeles utanför toaletterna, ovan Hermans. Precis där man står och toa-köar. Där låg den i ett fack på väggen.
Vid en första syn tycktes den inte särskilt konstigt. Sen rycker vi till. Både jag och Jonna.
Vad är det hon gör?
Vi tittar närmare.






Det är en närmast chockerande insikt. Att se denna, tillsynes, trevliga och friska människa trycka upp en vattenkanna i ena näsan för att låta det rinna ut i andra. Se hur hennes näsborre är helt upptöjd efter alla omgångar.

Vi lägger ifrån oss reklamlappen, går vidare, och kämpar hela dagen med att radera våra visuella tankebilder. På den. På oss. På hur bilden hade sett ut om de zoomat ut. Vad hon gör med snorvattnet som kommer genom näsan. Om varför hon är så glad.

Usch.
Jag kan inte skaka det.

fredag, augusti 03, 2007

Dagens baksida

Allteftersom tiden har gått på Dagen så har jag tagit mer plats, och även erbjudits mer plats. Inte minst på den redaktionella sidan. Det är roligt. För jag går igång nåt så vansinnigt när jag får skriva. Pulsen höjs och det spritter i hela kroppen.
Jag har verkligen hittat vad jag vill.

Det var när jag hade en stund över igår som jag skulle skriva en lättsam artikel om dagens baksida. En rewrite på något Aftonbladet skrev om för ett tag sedan. Så jag läste igenom artikeln om paret som enligt aftonbaldet gått ner 260 kilo på en Gudsdiet där nyckeln för "den som bara blir sugen på snacks" är att "i stället läsa Bibeln och be".
Det var liksom vår krok. En lite smårolig baksida om en diet som går ut på att "Läsa Bibeln och be". Så jag gick till Aftonbladets källa, CNN, och försökte läsa på lite mer.
Konstigt nog hittade jag inte någonstans att dieten gick ut på att "Läsa Bibeln och be". Den enda gången Gud äns nämns i artikeln är när man säger att dietens inställning är att gud kan hjälpa i processen att övervinna matberoendet.
Så jag beger mig till dietmetodens egen sida, för att se om det står något mer utförligt om "Läsa Bibeln och be" som särskild metod.
Nope.
Ingenstans.

Aftonbladets rubrik om "Han tar hjälp av Bibeln mot fetman" var mest en förlängning av att en Gudstro är en del av en diet. Helt plötsligt tappade storyn studs.
Det insåg Aftonbladet också.
Så då kastade de in "Läsa Bibeln och be" som en av dietmetoderna.

Fint.
Så vi skrev om nåt annat istället.

Uppdaterad:
Aftonbladets reporter, som skrev ovan nämnda artikel, mailade och förklarade var källan till "bön och bibelläsning" som dietmetod kom ifrån: Wikipedia.

torsdag, augusti 02, 2007

Och litet nya grejer

Bloggen har bytt utseende. Ja, marginellt, I know.
Texten längst upp har ändrats.
Nu går den såhär (om du mot förmodan inte orkat byta blickfokus och läsa ovan):
"Uppväxt som pastorsson och fjärde generationens frälsningssoldat har det alltid varit av största vikt att reflektera. Bloggen är mitt sätt att tvinga vidare reflekterandet. Jag är kristen, men mest människa. Som du."

Rätt ok intro till bloggen, va?

På höger sida har jag nu (på tiden?) lagt in blogglänkar.
Mina fyra just nu bästa bloggar.

Därför kommer här mina motiveringar:

Birger Schlaugs blogg
Alltsedan Almedalsveckan har min respekt för Schlaug växt. En till synes ärlig och uppriktig människa på jakt efter sanning. Hela det tänket präglar hans blogg, som även ömt, skickligt och med några skvättar humor handlar mycket om vardagspolitik.
Läs förresten Schlaugs intressanta kommentar på min "Med byxorna nere"-post

Tro och Tänk
Nu när Mackan också anslutit sig till Tro och Tänks stall har nivån och bloggtakten höjts ännu mer. När Tro och Tänk anstränger sig och visar hur tro och tänkande verkligen kan se ut i praktiken är de något av det mest läsvärda som finns på internet. Håll igång nu, förtusan!

Kristofer
Kristofer har börjat hitta sin nisch. Som något så ovanligt som kyrkogranskande mediakille. På senare tid allt mer läsvärt. Höll ett öga öppet, hörrni!

Underbara Clara
Jag vet inte ens vad hon heter på riktigt. Och ärligt talat är jag inte ens förtjust i mode, som är bloggens egentliga innehåll. Men när Clara regelbundet drar iväg inlägg som "Söndagschic för kyrkan" och berättar om härliga cellgruppskvällar för sin allt annat än kristna läsarkrets så kan jag inte annat än att läsa, och även länka till henne. Om inte annat som ett alternativ till alla oss neggisar som muttrar över hur tråkig kyrkan är. Clara färgsätter, piggar upp och är...alternativ.
Lyssna förresten på hennes radioprogram! Värt varenda minut.

Ja, listan uppdateras allteftersom. Så nu gäller det att ni håller flaggan högt. Annars ersätts ni.
Ha.

Hör upp - Breaking news från loggbok!

Jag känner att jag behöver uppdatera er. Främst för att det jag ska säga är gammalt som gatan.
För jag är inte längre frälsningssoldat.
Faktum är att "nyheten" är ett halvår gammal.
Men i samma veva jag skulle blogga om det drog hela Scandicgrejen igång, och det hade vart marknadsmässigt idiotiskt att inte koppla både frälsis och Blod och eld till mig i det läget. Så det fick gå.
Jag har dock fortfarande en fot kvar. Pliktskyldigt som civilmedlem, med tanke på att jag fortfarande är projektledare för Blod och eld. Civilmedlem är ett slags supportmedlemskap frälsis har för de som vill vara med, men inte är beredda att ta de livstilsbeslut ett soldatskap innebär.

Så har jag lämnat kyrkan helt? Nänä. Bakom beslutet är att jag, i Örebro, gått med i en annan församling. Mötesplatsen, heter den. En EFK-församling. Väldigt olik Frälsningsarmén, för övrigt. På många punkter.

Varför allt detta?
Tja, mest för att det råkade passa oss.
Tro't eller ej så har jag aldrig varit särskilt frälsisfäst. Men mina föräldrar är med där, och ett medlemskap har alltid fallit sig naturligt. Jag har trivts i Visbykåren, och när vi flyttade till Örebro så gjorde vi, tillsammans med några kompisar, ett val att gå med i en den här nya församlingen. Den råkade då inte vara frälsis. Så enkelt var det.

Med beslutet att gå med i Mötesplatsen öppnades en helt ny värld. Här finns inga strukturer. På gott och ont. Men inga livsstilslöften - som är så viktiga i frälsis (inte minst med tanke på den sociala profil man har). Det innebär inte heller någon särskilt inställning till alkohol. Mycket spännande.
Därför har det för mig och min flickvän nu helt plötsligt öppnat upp oss för den här världen av alkoholaktiga drycker, även kallat vin. Mycket spännande.

Jaha. Då var det meddelat. Frågor?

Änglahyss på Backvägen



Jag har gått förbi den varje dag nu. Den där skylten på sandboxen på väg upp till bussen. Slängt ett öga på den, höjt ett ögonbryn, och lufsat - ofast småsprungit - vidare till bussen.

Men häromdagen kunde jag inte längre motstå min egen nyfikenhet. Jag var tvungen att vända på skylten.




Jag myser. Rysmyser. Över att någon tagit sig tid och kärlek att spela ett litet vardagshyss med oss grannar. Ett änglahyss, om så vill.
Tack!