söndag, januari 20, 2008

Kyrkan igen

Det var läskigt länge sen jag gick i kyrkan.
Det stod klart efter mitt besök idag.
Men det roliga med det är att man ser allt med nya ögon:

* Som de märkliga sångerna.
"Ja, jag ger dig mitt liv. Mitt härta och mitt allt. Jag lever helt för dig"
Skitsnack. Det är inte en kotte som går därifrån och har gett sina liv till Gud. Sitt hjärta och sitt allt. Att de skulle gå hem med inställningen att de nu lever helt för Gud.
Men visst - det är en himla skön låt.
Kan vi inte bara enas om det? Att det är en sång som passar för känslopiskande kyrkoallsång? En schysst ingång till predikan, liksom.

* Vi kvoterar fortfarande in psalmsång.
Det är svårt att veta varför. Kanske för att vi känner att det är en slags musikskatt som ingen annan kommer förvalta om inte kyrkan gör det. Och så lägger vi sången där iom kollekten, då sången ändå mest är en transportsträcka undertiden pengar samlas in. Det känns överkomligt, liksom.

* Det är få som använder sina vanliga röster när de står på scenen/podiet/plattformen
Det är lite småmärkligt. Det är klart att man inte kan låta som man gör när man pratar med kompisar. Men ändå. Varför kommer den sakrala, frikyrkobetingade prediko- och bönerösten alltid fram när man står där framme?

Men ändå.
Det var den bästa gudstjänsten jag besökt på länge.

Läs för övrigt Jonnas fantastiska insikt om varför hon inte torkar frikyrkotoasitser.

5 kommentarer:

AnnaMaria sa...

Vill att du ska veta nåt... Jag gick med en arbetskompis till hennes kyrka den 7 oktober. Jag hade inte varit troende innan. De två timmarna som gudstjänsten varade förändrade mitt liv. Lovsångerna, nattvarden, predikan. Jag gick därifrån och förändrade mitt liv. Sen den söndagen lever jag för Gud. I allt i mitt liv försöker jag sätta Jesus i centrum.

Det har gjort mitt liv så himla mycket bättre, enklare, underbarare. Jag har aldrig mått så här bra någonsin innan.

Så texterna som dissar i ditt inlägg kan faktiskt förändra liv. De kan göra att människor kommer till tro.

Anonym sa...

Du skriver; "Det är inte en kotte som går därifrån och har gett sina liv till Gud. Sitt hjärta och sitt allt. Att de skulle gå hem med inställningen att de nu lever helt för Gud".
Jag vet ju inget om de som var på den gudstjänsten du rapporterar från, du kanske känner alla och vet att de alla är hycklare.
Men själv tror jag inte att jag sjungit den sången utan att faktiskt mena vartenda ord.
Och de flesta jag firar gudstjänst med kämpar verkligen ihärdigt, dag ut och dag in, med att följa Jesus i sin vardag.
Vi lyckas inte alltid, men vi har inte gett upp.
Och det som betyder allt är att inte heller han har gett upp om oss.
Och, by the way, vad skulle annars vara värt att ge sitt liv till??
"Herre, till vem skulle vi gå..." som några andra sa, för länge sen.

Emanuel Karlsten sa...

Anonym. Du har givetvis en poäng.
Och bloggposten var inte till för att statuera en absolut sanning. Mer att tänka till hur fånigt det blir när vi sjunger så allvarliga sånger, och hur lite konsekvens det faktiskt får i våra liv.
Ett av mina favoritbibelord handlar just om det - "var inte bara Ordets hörare, utan dess görare".
Om vi nu verkligen menar att vi gett Gud vårt liv, vårt allt - att vi lever helt för honom - borde inte det lysa igenom på ett mer helgjutet sätt?
Även om överlåtelsen är äkta - så kan det ju inte vara så att vi VARJE söndag menar att "ja, nu ger jag mig verkligen helt till Gud".

Hjälp.
Den församling som verkligen lyckades med det skulle ju se en superväckelse.

Min poäng är - det är högtravande. Lägg till ett "vill" eller nåt, och det blir genast mer ärligt.
För vi vill ju alla ge våra liv, kämpa för det, och uppleva mer av Gud.

AnnaMaria - jag uppskattar och värdesätter din berättelse! Jag menar inte att människor inte blir frälsta pga lovsång.
Bara att det sjungs lite väl lättvindigt.

Men kanske är jag bara desillusionerad?

Daniel sa...

frikyrkoateister? TORKA frikyrkoateister? Ahaa toasitser!

Gustaf sa...

Emanuel... varför?
Varför ska vi lägga ribban lägre? Varför ska vi inte sikta högt? Nä, ingen av oss kommer någonsin kunna ge hela våra liv. Endast Jesus kan vara fullkomlig. Men för den skull ska vi väl inte behöva sikta lägre?
Skulle det vara bättre att sjunga "Jag vill ge Dig hela mitt liv", och sen bara ge Honom lite, än att sjunga "Jag ger Dig hela mitt liv" och sen bara ge honom lite?
Nä, jag tror det finns ett samband mellan de "mål" vi sätter upp och hur långt vi kommer. Den som siktar högt når längre än den som siktar mindre högt.

Sen ska man absolut inte sjunga med i en lovsång om man inte står för det man sjunger.